Sista dagen i Santo Domingo

Sista dagen i Santo Domingo handlade mycket om hur uppbyggnaden och hjälpinsatserna efter jordbävningen i Haiti fungerade. Ledamöterna från Karibien - särskilt kollegan från Haiti - var kritiska och menade att de utlovade mångmiljardsatsningarna inte kom befolkningen till del i den omfattning som det allvarliga läget krävde.

Fortfarande är det oklart hur många som dog i samband med jordbävningen men över 200.000 brukar nämnas. Närmare 1, 5 miljoner människor blev hemlösa. Idag är situationen betydligt bättre, men hundratusentals människor bor fortfarande i tillfälliga läger och en koleraepidemi har härjat bland de mest utblottade.

Under mötet antogs en gemensam deklaration där jag hade en synpunkt varvid jag beklagade att vi varken diskuterat eller fått någon information om läget på Kuba. Detta förslag avvisades helt av ordföranden, min partivän Louis Michel, med stöd av de karibiska kollegerna. Jag är mycket besviken på Michels och ledamöterna från regionens oresonliga attityd att inte ens kunna diskutera ett så viktigt och strategiskt ämne som Kubas framtid under ett besök i Västindien. Ur denna hänsyn lämnar jag Santo Domingo med besvikelse.

I övrigt har mötet varit av stort värde.

Gårdagen innefattade studier av ett EU-projekt om återvinning, insamling och deponering. Projektet genomförs gemensamt med Port-au-Prince, Santo Domingo och Havanna. Entusiastiska skolelever lärde oss hur man sorterar och samlar papper och plast. En grupp aktiva medborgare i den äldsta stadsdelen i Santo Domingo berättade hur de försöker bli mer miljömedvetna.

Studiebesöket avslutades på en avfallsstation som EU var med och finansierat. När jag så bilder av hur det tidigare sett ut, var detta ett gott exempel på hur EUs fonder kan användas på ett klokt sätt.

Hur avfall ska hanteras på ett hållbart sätt i våra allt större storstäder världen över är en enorm utmaning!