Jag fortsätter mitt arbete för att få internationella ishockeyförbundet att ändra sitt beslut att låta Vitryssland få anordna ishockey-VM 2014. Tillsammans med Morten Lokkegaard, vice ordförande i kultur- och utbildningsutskottet skriver jag om att poltik och idrott är två sidor av samma mynt. Därför måste politiker våga ta ställning när stora sportevenemang placeras i auktoritära länder där demokrati inte har något utrymme.
Läs gärna vår artikel på The Parliament
Visar inlägg med etikett Belarus. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Belarus. Visa alla inlägg
torsdag 26 september 2013
torsdag 12 september 2013
Idrott står inte över humanitet
Vitryssland är
Europas sista diktatur och kränker ständigt mänskliga rättigheter. Det är det
enda landet i Europa som fortfarande utfärdar och verkställer dödsstraff.
Därför är det förkastligt att det Internationella Ishockeyförbundet förärar
Europas siste envåldshärskare, Aleksandr Lukasjenko, att anordna Ishockey VM
2014.
Lukajsenko ska inte stå som värd för det här mästerskapet. Han är en diktator som ska bort från makten. Därför är det glädjande att Europaparlamentet idag antog mitt ändringsförslag om att uppmana det Internationella ishockeyförbundet att ändra hålla nästa års Ishockey VM i Minsk.
Jag anser inte att idrott står över humanitet. Jag tror inte heller att de kvinnor och män som tävlar i stora mästerskap anser det, och att Emma Green Tregaro under sommarens Friidrotts VM i Moskva målade naglarna i Pride-flaggans färger det senaste exemplet. Därför är det nu viktigt att ishockeyförbundet öppet och transparent klargör hur man resonerat.
Här kan du se mitt anförande i kammaren när jag försvarar mitt förslag.
Lukajsenko ska inte stå som värd för det här mästerskapet. Han är en diktator som ska bort från makten. Därför är det glädjande att Europaparlamentet idag antog mitt ändringsförslag om att uppmana det Internationella ishockeyförbundet att ändra hålla nästa års Ishockey VM i Minsk.
Jag anser inte att idrott står över humanitet. Jag tror inte heller att de kvinnor och män som tävlar i stora mästerskap anser det, och att Emma Green Tregaro under sommarens Friidrotts VM i Moskva målade naglarna i Pride-flaggans färger det senaste exemplet. Därför är det nu viktigt att ishockeyförbundet öppet och transparent klargör hur man resonerat.
Här kan du se mitt anförande i kammaren när jag försvarar mitt förslag.
tisdag 23 april 2013
Att spela med diktatorn är politik
I onsdags var jag, tillsammans med min danska kollega Morten Løkkegaard (Venstre), värd för ett seminarium om Vitryssland och ishockey VM 2014. Panelen, som diskuterade det aktuella läget i landet, bestog av europaparlamentariker, fd NHL-proffset Peter Šťastný, Martin Uggla från Östgruppen och Olga Stuzhinskaya från Democratic Belarus.
Belarus är Europas sista diktatur och det enda landet i Europa som fortfarande utdömer och verkställer dödsstraff. Rättsprocesserna är osäkra, tortyr är inte ovanligt i fängelserna och alla grundläggande mänskliga rättigheter saknas.
Jag har länge varit kritisk till att landet ska få stå värd för Ishockey VM 2014. Det må handla om idrott, men det är en stor politisk prestigevinst för Lukasjenko och beslutet visar att omvärlden accepterar regimens övergrepp på landets befolkning.
Till seminariet i Europaparlamentet var även René Fasel, Internationella ishockeyförbundets ordförande, Christer Englund, ordförande för svenska ishockeyförbundet, samt både det danska och belgiska ishockeyförbunden inbjudna. Samtliga har tackat nej till att medverka.
Vi är många parlamentariker som inte förstår varför idrott anses viktigare än respekt för mänskliga rättigheter och jag tror det är viktigt att ishockeyförbundet öppet och transparent klargör hur man resonerat. Det är verkligen olyckligt att ingen från ishockeyförbunden var här.
Efter en givande diskussion kunde vi enas om att Europa parlamentet måste uppmana sportförbund att anta riktlinjer för när de avgör vilka land stora sportevent ska äga rum. Mänskliga rättigheter och hänsyn till miljön är idag självklara principer som även sportförbund måste ta hänsyn till.
Ännu är inte det sista ordet sagt. I maj tas det slutgiltiga beslutet då IIHF (internationella hockeyförbundet) träffas i Stockholm. Tillsammans med min kolleka Lokkegaard kommer jag att uppmana förbundet att åter sätta Vitryssland på agendan och att ge delegaterna möjligheten att rösta om beslutet. Det anständiga är att rösta emot.
Belarus är Europas sista diktatur och det enda landet i Europa som fortfarande utdömer och verkställer dödsstraff. Rättsprocesserna är osäkra, tortyr är inte ovanligt i fängelserna och alla grundläggande mänskliga rättigheter saknas.
Jag har länge varit kritisk till att landet ska få stå värd för Ishockey VM 2014. Det må handla om idrott, men det är en stor politisk prestigevinst för Lukasjenko och beslutet visar att omvärlden accepterar regimens övergrepp på landets befolkning.
Till seminariet i Europaparlamentet var även René Fasel, Internationella ishockeyförbundets ordförande, Christer Englund, ordförande för svenska ishockeyförbundet, samt både det danska och belgiska ishockeyförbunden inbjudna. Samtliga har tackat nej till att medverka.
Vi är många parlamentariker som inte förstår varför idrott anses viktigare än respekt för mänskliga rättigheter och jag tror det är viktigt att ishockeyförbundet öppet och transparent klargör hur man resonerat. Det är verkligen olyckligt att ingen från ishockeyförbunden var här.
Panelen bestående av (från vänster): Marek Migalski, Peter Šťastný,
Morten Lokkegaard, jag själv, Olga Stuzhinskaya och Martin Uggla
Ännu är inte det sista ordet sagt. I maj tas det slutgiltiga beslutet då IIHF (internationella hockeyförbundet) träffas i Stockholm. Tillsammans med min kolleka Lokkegaard kommer jag att uppmana förbundet att åter sätta Vitryssland på agendan och att ge delegaterna möjligheten att rösta om beslutet. Det anständiga är att rösta emot.
måndag 11 februari 2013
Att spela med diktatorn är politik
Jag har länge upprörts över och protesterat emot att 2014 års ishockey VM ska hållas i Europas sista diktatur Vitryssland/Belarus. Landets president Lukasjenko är en tyrann som ända sedan det manipulerade valet 2010 undertryckt sitt folk. Politiska fångar, tortyr, censur och det för oss otänkbara - avrättningar - är vardag i ett land som nu bygger nya hotell för att ta emot världseliten i ishockey.
Jag har tidigare debatterat detta med svenska ishockeyförbundets ordförande Christer Englund, och i helgen träffades vi i Malmö för att se Tre kronor spela mot Finland och för att tala om Vitryssland.
Christer Englund är en trivsam person som lyssnade och hade förståelse för mina argument, men han trodde inte någon förändring var möjlig. Vi i Europaparlamentet har uppmanat till bojkott av den här skandalen och jag bad Englund om tre saker:
Att han kunde ställa upp på ett offentligt arrangemang i Stockholm i samband med årets Hockey-VM som arrangeras i vår huvudstad. Detta var han positiv till.
Det andra var om han kunde försöka förmå Internationella ishockeyförbundets ordförande René Fasel att komma till Europaparlamentet för en utfrågning. Vi är många parlamentariker som inte förstår varför idrott anses viktigare än respekt för mänskliga rättigheter, och jag tror det är viktigt att ishockeyförbundet öppet och transparent klargör hur man resonerat.
Min tredje fråga var att de under interna kongressen för planeringen inför 2014 års VM skulle kunna tänka sig att bjuda in en expert på mänskliga rättigheter i Vitryssland. Det trodde han inte, eftersom det vore att acceptera att förbundet skulle göra ett politiskt ställningstagande.
Sympatisk, men inget nytt. Men vi skulle hålla kontakt framöver.
Själva matchen präglades av dåligt svenskt försvar, men stämning i arenan var bra! Det finska laget var starkt, och jag gratulerar mina finska vänner och kolleger Calle Haglund och Nils Torvalds.
Jag har tidigare debatterat detta med svenska ishockeyförbundets ordförande Christer Englund, och i helgen träffades vi i Malmö för att se Tre kronor spela mot Finland och för att tala om Vitryssland.
Christer Englund är en trivsam person som lyssnade och hade förståelse för mina argument, men han trodde inte någon förändring var möjlig. Vi i Europaparlamentet har uppmanat till bojkott av den här skandalen och jag bad Englund om tre saker:
Att han kunde ställa upp på ett offentligt arrangemang i Stockholm i samband med årets Hockey-VM som arrangeras i vår huvudstad. Detta var han positiv till.
Det andra var om han kunde försöka förmå Internationella ishockeyförbundets ordförande René Fasel att komma till Europaparlamentet för en utfrågning. Vi är många parlamentariker som inte förstår varför idrott anses viktigare än respekt för mänskliga rättigheter, och jag tror det är viktigt att ishockeyförbundet öppet och transparent klargör hur man resonerat.
Min tredje fråga var att de under interna kongressen för planeringen inför 2014 års VM skulle kunna tänka sig att bjuda in en expert på mänskliga rättigheter i Vitryssland. Det trodde han inte, eftersom det vore att acceptera att förbundet skulle göra ett politiskt ställningstagande.
Sympatisk, men inget nytt. Men vi skulle hålla kontakt framöver.
Själva matchen präglades av dåligt svenskt försvar, men stämning i arenan var bra! Det finska laget var starkt, och jag gratulerar mina finska vänner och kolleger Calle Haglund och Nils Torvalds.
onsdag 26 september 2012
Ännu ett fuskval i Vitryssland
Europas sista diktatur svek ännu en gång medborgarnas och omvärldens förhoppningar om en demokratisk framtid för Vitryssland/Belarus.
När nu rösträkningen och analyserna av söndagens val är färdiga, står det klart att valet var långt ifrån rättvist. I ett fritt val ska människor kunna tala, publicera, och organisera sig fritt från våld av staten och så var inte fallet inför söndagens val.
En annan oroväckande händelse var att hela oppositionen bojkottade valet. Detta leder dels till att hela parlamentet nu består av anhängare till diktatorn Lukasjenko, och dels att regimen fuskat med det officiella valdeltagandet. Utan oppositionen skulle det inte vara möjligt att få ett valdeltagande på hela 74 procent, vilket är siffran regimen angett. Oppositionens förhoppning om en tyst protest, om att valdeltagandet inte skulle överstiga 50 procent och valet på så sätt skulle underkännas gick alltså om intet.
Lukasjenko har berövat medborgarna alla sina rättigheter, även den att i protest vägra rösta för hans egenmäktiga regim.
Men att ge upp hoppet är inte lösningen. Genom den parlamentariska församlingen Euronest utbyter folkvalda från Europaparlamentet och östeuropeiska parlament idéer om demokrati och folklig representation. Vitryssland/Belarus var medlem fram 2010, då de automatiskt blev avstängda på grund av det uppenbara fusket i valet samma år. Nu fanns alltså en chans att göra rätt för sig och åter bli medlem av den parlamentariska församlingen, en chans som gick medborgare förbi.
Lukasjenko har ännu en gång svika sina medborgare, men från EU:s sida måste vi visa att det fortfarande finns hopp om en bättre framtid. Det finns en genuin vilja från Europaparlamentets sida att återuppta diskussionerna med våra vitryska/belarusiska kolleger, men regimen måste först uppfylla sin del av avtalet. Och det måste ske snabbt, folket har redan lidit allt för länge under Lukasjenkos tyranni.
När nu rösträkningen och analyserna av söndagens val är färdiga, står det klart att valet var långt ifrån rättvist. I ett fritt val ska människor kunna tala, publicera, och organisera sig fritt från våld av staten och så var inte fallet inför söndagens val.
En annan oroväckande händelse var att hela oppositionen bojkottade valet. Detta leder dels till att hela parlamentet nu består av anhängare till diktatorn Lukasjenko, och dels att regimen fuskat med det officiella valdeltagandet. Utan oppositionen skulle det inte vara möjligt att få ett valdeltagande på hela 74 procent, vilket är siffran regimen angett. Oppositionens förhoppning om en tyst protest, om att valdeltagandet inte skulle överstiga 50 procent och valet på så sätt skulle underkännas gick alltså om intet.
Lukasjenko har berövat medborgarna alla sina rättigheter, även den att i protest vägra rösta för hans egenmäktiga regim.
Men att ge upp hoppet är inte lösningen. Genom den parlamentariska församlingen Euronest utbyter folkvalda från Europaparlamentet och östeuropeiska parlament idéer om demokrati och folklig representation. Vitryssland/Belarus var medlem fram 2010, då de automatiskt blev avstängda på grund av det uppenbara fusket i valet samma år. Nu fanns alltså en chans att göra rätt för sig och åter bli medlem av den parlamentariska församlingen, en chans som gick medborgare förbi.
Lukasjenko har ännu en gång svika sina medborgare, men från EU:s sida måste vi visa att det fortfarande finns hopp om en bättre framtid. Det finns en genuin vilja från Europaparlamentets sida att återuppta diskussionerna med våra vitryska/belarusiska kolleger, men regimen måste först uppfylla sin del av avtalet. Och det måste ske snabbt, folket har redan lidit allt för länge under Lukasjenkos tyranni.
onsdag 15 augusti 2012
Lukasjenko visar sitt rätta ansikte
I helgen blev jag intervjuad av Dagens Industri med anledning av situationen i Belarus/Vitryssland. Att jag kallar landet vid dess båda namn är en medveten markering. Du kan läsa om uppropet här.
För oss som följt den politiska utvecklingen i kommer inte den diplomatiska krisen med Sverige som en överraskning. President Aleksandr Lukasjenko är en snarstucken diktator som varken tillåter fria val, en politisk opposition, eller nu senast - nallebjörnar som ramlar från himlen.
Att reagera med hot, militär beredskap och isolation för att den svenska ambassadören försvarar uttryck för mänskliga rättigheter i landet visar hur långt från en resonlig statschef Lukasjenko nu är. Det han missar i sin ilska över den svenska manifestationen är att det inte går att skydda ett folk från andra människors solidaritet. Det svenska stuntet visar befolkningen att det finns kritiska röster i omvärlden. De är inte ensamma mot förtrycket.
Konflikt som nu följer av att respektive lands ambassadörer kallas hem är inte bra för någon av partnern, och speciellt inte för Belarus/Vitrysslands befolkning. Men det är samtidigt viktigt att markera för diktatorn Lukasjenko att dessa inskränkningar av yttrandefrihet inte är acceptabelt. Jag har länge varit kritisk till att landet ska få stå värd för Ishockey VM 2014. Det må handla om idrott, men är en stor politisk prestigevinst för Lukasjenko och visar att omvärlden accepterar regimens övergrepp på landets befolkning. Det här borde nu vara den slutgiltiga anledningen till att Belarus/Vitryssland fråntas värdskapet av världsmästerskapet.
Det är också viktigt att poängtera att detta inte är en konflikt mellan Sverige och Belarus/Vitryssland, utan att det är en diplomatisk angelägenhet för hela EU. Det är svårt att veta hur en diktatur bäst ska behandlad. Handel och dialog är viktigt för att hålla landet så öppet som möjligt, men någonstans måste en gräns dras.
Nästa gång Lukasjenko går för långt måste EU visa att det finns gränser även för den här odemokratiska grannen.
För oss som följt den politiska utvecklingen i kommer inte den diplomatiska krisen med Sverige som en överraskning. President Aleksandr Lukasjenko är en snarstucken diktator som varken tillåter fria val, en politisk opposition, eller nu senast - nallebjörnar som ramlar från himlen.
Att reagera med hot, militär beredskap och isolation för att den svenska ambassadören försvarar uttryck för mänskliga rättigheter i landet visar hur långt från en resonlig statschef Lukasjenko nu är. Det han missar i sin ilska över den svenska manifestationen är att det inte går att skydda ett folk från andra människors solidaritet. Det svenska stuntet visar befolkningen att det finns kritiska röster i omvärlden. De är inte ensamma mot förtrycket.
Konflikt som nu följer av att respektive lands ambassadörer kallas hem är inte bra för någon av partnern, och speciellt inte för Belarus/Vitrysslands befolkning. Men det är samtidigt viktigt att markera för diktatorn Lukasjenko att dessa inskränkningar av yttrandefrihet inte är acceptabelt. Jag har länge varit kritisk till att landet ska få stå värd för Ishockey VM 2014. Det må handla om idrott, men är en stor politisk prestigevinst för Lukasjenko och visar att omvärlden accepterar regimens övergrepp på landets befolkning. Det här borde nu vara den slutgiltiga anledningen till att Belarus/Vitryssland fråntas värdskapet av världsmästerskapet.
Det är också viktigt att poängtera att detta inte är en konflikt mellan Sverige och Belarus/Vitryssland, utan att det är en diplomatisk angelägenhet för hela EU. Det är svårt att veta hur en diktatur bäst ska behandlad. Handel och dialog är viktigt för att hålla landet så öppet som möjligt, men någonstans måste en gräns dras.
Nästa gång Lukasjenko går för långt måste EU visa att det finns gränser även för den här odemokratiska grannen.
torsdag 15 mars 2012
Varför belönar vi mördarstaten?
Två unga män, Dmitry Konovalov och Vladislav Kovaljov, kommer att mördas av en europeisk stat. Igår kom uppgiften att Vitrysslands diktator Aleksandr Lukashenka vägrar benåda de båda männen.
Självklart går tankarna till de unga männens familjer i denna sorgens stund. Det går inte att föreställa sig den smärta som deras familjer känner just nu.
Vitryssland är det enda landet i Europa som fortfarande tillåter dödsstraff och Europaparlamentet har flera gånger fördömt dödsstraffdomarna mot Kovaljov och Konovalov. Det är ovärdigt, det är vidrigt och det är omänskligt att dödsstraffet fortfarande existerar - och verkställs - i dagens Europa.
Vad som gör det än mer tragiskt är att de båda männen inte ens säkert är skyldiga till de brott de anklagas för. Framtvingade erkännanden, tortyr i fängelserna och utomrättsliga frihetsberövanden är inte ovanliga i Vitryssland.
Regimen respekterar inte den egna befolkningens grundläggande mänskliga rättigheter. Ändå förlänas Europas siste diktator Lukashenka äran och hedersuppdraget att stå värd för ishockey-VM 2014. Detta är något som jag upprepade gånger uppmärksammat och kritiserat.
Uppenbarligen ser Internationella Ishockeyförbundet fortfarande inte hur allvarligt läget är i Vitryssland. Men hur många fler avrättningar behövs? Varför ska vi belöna diktaturer där unga män arkebuseras? Frågan om VM är till syvende och sist idrottsvärldens ansvar. Svenska Ishockeyförbundet - står ni på demokratins eller på Lukashenkas sida?
Jag vill också tipsa om den utmärkta informationssidan www.infobelarus.nu
torsdag 25 augusti 2011
Idag tänker vi på Vitryssland
Klokt skrivet av den moderata riksdagskvinnan Annicka Engblom om Belarus, demokrati och mänskliga rättigheter.
Annicka skriver bland annat att:
Drömmen om ett fritt och demokratiskt Vitryssland lever kvar och det är något Lukasjenko aldrig kan sätta i bojor. Vi som följer händelseutvecklingen i Vitryssland och på olika sätt stödjer och uppmuntrar de som orkar fortsätta kommer aldrig heller att ge upp. De som vågar och vill gå emot Lukasjenkos kallhamrade lakejer ska känna vårt och omvärldens stöd. Veta att de inte går ensamma.
I dag tänker vi på Vitryssland. I dag stödjer vi deras kamp. Imorgon kommer något bättre.
Annicka skriver bland annat att:
Drömmen om ett fritt och demokratiskt Vitryssland lever kvar och det är något Lukasjenko aldrig kan sätta i bojor. Vi som följer händelseutvecklingen i Vitryssland och på olika sätt stödjer och uppmuntrar de som orkar fortsätta kommer aldrig heller att ge upp. De som vågar och vill gå emot Lukasjenkos kallhamrade lakejer ska känna vårt och omvärldens stöd. Veta att de inte går ensamma.
I dag tänker vi på Vitryssland. I dag stödjer vi deras kamp. Imorgon kommer något bättre.
onsdag 24 augusti 2011
Rikta ljuset mot Europas sista diktatur
Idag skriver jag, tillsammans med Martin Ängeby, en artikel i GP om Europas märkaste hörn och sista diktatur: Belarus. Den 4 augusti fängslades MR-aktivisten, tillika ordförande för Viasna, Ales Bialiatski. Anklagelsen är skattefusk, sedan Lukashenkaregimen spårat Viasnacentrets bankkonton i andra europeiska länder. Dessa pengar är placerade där eftersom MR-grupper inte kan ta emot stöd i dagens Belarus. Angreppet på Bialiatski är bara den senaste händelsen i en lång serie trakasserier mot MR-aktivisterna och eldsjälarna i Viasna.
Hoppet om att Ales Bialiatski kommer få en rättvis rättegång är litet. Han riskerar att, på politiska grunder, hamna i belarusiskt fängelse i upp till sju år. I dessa fängelser är missförhållandena svåra och tortyr vardagsmat. Bialiatski blir ännu en av de, redan alltför många, politiska fångarna i Europas mörkaste hörn.
Läs gärna artikeln i sin helhet på min hemsida eller på GP:s hemsida.
Martin Ängeby är generalsekreterare för SILC, Swedish International Liberal Centre. Deras hemsida är väl värt ett besök!
Hoppet om att Ales Bialiatski kommer få en rättvis rättegång är litet. Han riskerar att, på politiska grunder, hamna i belarusiskt fängelse i upp till sju år. I dessa fängelser är missförhållandena svåra och tortyr vardagsmat. Bialiatski blir ännu en av de, redan alltför många, politiska fångarna i Europas mörkaste hörn.
Läs gärna artikeln i sin helhet på min hemsida eller på GP:s hemsida.
Martin Ängeby är generalsekreterare för SILC, Swedish International Liberal Centre. Deras hemsida är väl värt ett besök!
måndag 22 augusti 2011
Öppet brev till åklagarmyndigheten i Belarus
Med anledning av den belarusiske MR-aktivisten Ales Bialiatskis (ordförande för Viasna) gripande den fjärde augusti i år, har jag nu skickat ett öppet brev till åklagarmyndigheten i Belarus.
Hoppet om att Ales Bialiatski ska få en rättvis rättegång är mycket liten. Han riskerar att, på politiska grunder, hamna i fängelse i sju år. Missförhållandena i dessa fängelser är svåra och tortyr är vardagsmat. Bialiatski blir ännu en av de, redan alltför många, politiska fångarna i Europas mörkaste hörn.
Läs gärna mitt brev på min hemsida.
Jag vill också rekommendera besök på InfoBelarus hemsida och The Belarusian Human Rights House.
Hoppet om att Ales Bialiatski ska få en rättvis rättegång är mycket liten. Han riskerar att, på politiska grunder, hamna i fängelse i sju år. Missförhållandena i dessa fängelser är svåra och tortyr är vardagsmat. Bialiatski blir ännu en av de, redan alltför många, politiska fångarna i Europas mörkaste hörn.
Läs gärna mitt brev på min hemsida.
Jag vill också rekommendera besök på InfoBelarus hemsida och The Belarusian Human Rights House.
fredag 20 maj 2011
Lukashenka - vi ser dig!
Igår, den 19 maj samlades människor på Sergels torg i Stockholm, liksom på andra platser runt om i Europa, för att visa vårt stöd för det vitryska folket. Den 19e är ett symbolladdat datum: den 19 december förra året hölls ett bortfuskat presidentval i Belarus. Fredliga demonstrationer hölls i Minsk - som slogs ner med Lukashenko-regimens järnnäve. Sedan dess har våldet och förtrycket i Belarus trappats upp. I dagarna faller domar mot oppositionella presidentkandidater och demokratiaktivister. Politiska fångar - bara ett stenkast från oss i Stockholm och Bryssel. Det är en skam.
Jag talade igår på Sergels torg tillsammans med bland andra riksdagsledamöterna Abir Al-Sahlani (c), Caroline Szyber (kd) och Valter Mutt (mp). Även representanter för Silc, Amnesty, Info Belarus och Östgruppen tog ordet inför människorna på torget, liksom en modig ung vitrysk kvinna som tackade omvärlden för att vi inte låter Lukashenko-regimens brutalitet gå osedd och obemärkt förbi.
I dagarna har det bland annat blivit tydligt hur den vitryska propagandamaskinen utnyttjar kultur- och sportevenemang för att bygga dimridåer kring vad som händer i säkerhetspolisens fängelser. "I love Belarus" sjöngs det i Schlagerfestivalen, och Minsk ska få stå värd för ishockey-VM 2014. Det senare har vi i Europaparlamentet uppmanat till att bojkotta om inte de politiska fångarna släpps.
Vissa säger att sporten och politiken inte hör ihop - pyttsan! Det är klart att vi alla måste dra åt samma håll. Om detta skrev jag och kollegorna Peter Stastny och Hans Backman nyligen i Göteborgsposten.
Jag talade igår på Sergels torg tillsammans med bland andra riksdagsledamöterna Abir Al-Sahlani (c), Caroline Szyber (kd) och Valter Mutt (mp). Även representanter för Silc, Amnesty, Info Belarus och Östgruppen tog ordet inför människorna på torget, liksom en modig ung vitrysk kvinna som tackade omvärlden för att vi inte låter Lukashenko-regimens brutalitet gå osedd och obemärkt förbi.
I dagarna har det bland annat blivit tydligt hur den vitryska propagandamaskinen utnyttjar kultur- och sportevenemang för att bygga dimridåer kring vad som händer i säkerhetspolisens fängelser. "I love Belarus" sjöngs det i Schlagerfestivalen, och Minsk ska få stå värd för ishockey-VM 2014. Det senare har vi i Europaparlamentet uppmanat till att bojkotta om inte de politiska fångarna släpps.
Vissa säger att sporten och politiken inte hör ihop - pyttsan! Det är klart att vi alla måste dra åt samma håll. Om detta skrev jag och kollegorna Peter Stastny och Hans Backman nyligen i Göteborgsposten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)