Het debatt om Zimbabwe och HBTQ-rättigheter i Afrika

Under mina år som ledamot av AVS-EU församlingen har jag särskilt intresserat mig för Zimbabwe. Jag gav mig in i politiken under sent 1960-tal på grund av apartheid-systemet i Sydafrika, och har sedan 2006 suttit i AVS-EU församlingen. EU behöver Afrika mer än Afrika behöver EU, och det har varit värdefullt att få ta del av mina afrikanska kollegors åsikter om dagens afrikanska despoter.

 

Presidenten Robert Mugabe fyllde nyligen 90 år och sitter på all makt i landet. EU och USA har sedan länge haft ekonomiska och politiska sanktioner mot landet och dess ledare, men för en månad sedan valde EU:s utrikesministrar att lätta på dessa sanktioner. Kvar finns sanktioner mot president Mugabe, hans fru, landets militärära industri samt vapenembargot.

 

Idag ordnade jag och Arthur Gwagwa, från Zimbabwe Human Rights NGO Forum, en organisation som försöker stärka civilsamhället i Zimbabwe. Att normalisera förhållandet till Zimbabwe kan vara ett steg i rätt riktning, men alla de som lidit och fortfarande lider under regimens får inte glömmas bort. Den 31 juli förra året hölls val i Zimbabwe och de afrikanska organisationer som släppet in för att observera valet har inte gett en entydig bild. Klart är att våldet, men också transparensen, uteblev.

 

Arthur Gwagwa från Zimbabwe Human Rights NGO Forum och jag ledde dagens lunchmöte.

Makhosini Hlongwane som företräder det styrande Zanu-PF partiet är en ung och ambitiös politiker jag lärt känna under åren. han var stark kritisk till att organisationer som finansierades av Europeiska länder och stödprogram uttalade sig kritiskt om situationen i Zimbabwe. Han hävdade att de var tvungna att kritisera regeringen för att få finansiering. Mot den bakgrunden kan vi först de svårigheter civilsamhället i Zimbabwe har att göra sin röst hörd. Däremot var både han och hans kolleger från Zimbabwe besvikna på att den här diskussionen inte fördes på hemmaplan.

 

Jag kan hålla med om att en bredare debatt behövs på plats, men ibland kan det vara nödvändigt att lyfta diskussionen till en oberoende plats med fler parter. På lunchmötet fanns delegationer från Botswana, Kenya, Uganda, Liberia, Nigeria och Sydafrika representerade. En viktig fråga för alla var att inte bli förbisedda som parlamentariker. De hade erfarenhet av att organisationer gick direkt till presidenten eller inte tog dem seriöst på andra sätt, och här kunde vi dela erfarenheter om att våga ta debatter man inte är inbjuden till och att hålla sin dörr öppen för allmänheten.

 

Betydligt mer infekterad blev diskussionen om minoriteters rättigheter, och då främst HBTQ-personers rättigheter i Afrika. Kollegerna var upprörda över att vice ordförande av församlingen, Louis Michel, hade kritiserat Ugandas nya lag som kriminaliserar homosexualitet. De ansåg att de representerade folk som ville ha sådana här lagar, och att det var orättvist att kritisera Afrikanska länder när bl.a. USA har lika restriktiva lagar. Debatten var het men respektfull, och vi avslutade med vänliga

Nästa 30 kolleger kom till lunchmötet om Zimbabawe för att diskutera landets framtida roll i regionen.

AVS-EU länderna möts i Strasbourg

Idag hölls den formella inledningen av den 27:e sessionen för den gemensamma parlamentariska församlingen för EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet, den så kallade AVS-EU församlingen. Mötet är det sista innan valet till Europaparlamentet i maj.

 

Mötet skulle ha ägt rum i Aten, eftersom Grekland för tillfället håller i ordförandeklubban i EU-rådet, men på grund av den ekonomiska och politiska situationen är vi istället i Europaparlamentets lokaler i Strasbourg.

 

Församlingens två ordförande, min liberala kollega och före detta EU-kommisionär för utvecklingsfrågor Louis Michel och Jamaikanska parlamentarikern Fitz Jackson berörda samma aktuella ämnen men från olika perspektiv.

 

Ordförande Fitz Jackson från Jamaica under mötets öppnanade.

De talade både om de väpnade konflikterna i AVS-länderna, som genast måste få ett slut för att få regionerna på fötter, om behovet av privat och offentligt partnerskap och småföretag. Louis Michel påpekade att Europas ekonomi till 70 procent utgörs av små- och medelstora företag, och att samma andel i Afrika är 10 procent. Svårtolkad lagstiftning, social oro och liten tillgång till finansiering är stora problem. Ett nyligen föreslaget program för att hjälpa små- och medelstora företag i Karibien och Afrika är mycket välkommet.

 

En känsligare frågar var AIDS, diskriminering av smittade, och fram för allt homosexuella. Den senaste tiden har de diskriminerande lagarna i Uganda och Nigeria fått stor uppmärksamhet.  Louis Michel underströk att kriminalisering av homosexualitet strider mot de konventioner om mänskliga rättigheter som dessa länder själva skrivit under. Jag anser att här det är viktigt att komma ihåg demokratins grundläggande betydelse, att demokratiska värden inte bedöms efter majoritetens vilja utan hur majoriteten respekterar minoriteter som avviker från deras vilja. Och här har flera afrikanska länderna mycket att jobba med. Fitz Jackson sa däremot att alla änder har olika kulturella traditioner som måste respekteras, ett argument vi ofta får höra. Den jamaikanska parlamentarikern avslutade lämpligt med att citera legenden Bob Marley, "Let's all come together".

 

Sessionen varar tills på onsdag och på agendan finns blanda annat Zimbabwe, Internet och terrorism, handelshinder och hållbar utveckling. Detta är min sista AVS-EU session innan jag i sommar kliver av som Europaparlamentariker, så det ska bli roligt att nu träffa alla mina AVS-kolleger.



Mötet hålls i Europaparlamentets plenarsal i Strasbourg, som vi annars använder en vecka i månaden för att rösta om de lagförslag som förhandlats i Bryssel.

Valet i Zimbabwe närmar sig

Det är en stor besvikelse att ingen delegation från ACP-EU (den gemensamma parlamentariska församlingen mellan Afrika, Västindien, Stillahavsöarna och EU) har fått möjlighet att vara på plats under valet i Zimbabwe under nästa vecka. Journalister i landet rapporterar redan om bristfällig registrering, hot om våld och den överhängande risken för fusk på valdagen.

Många har fortfarande starka minnen från det våldsamma valet 2008. Vi har tyvärr lite anledning att hoppas på ett fritt och demokratiskt val denna gång heller, inte så länge den enväldige Mugabe sitter vid makten.

Jag har arbetat för att ACP-EU skulle få skicka en delegation till Zimbabwe ur syfte att observera valet på plats. Kollegorna från Zimbabwe lovade under ett möte tidigare i våras att en delegation skulle få tillträde till landet. Detta påminde jag om under det regionala mötet med ACP-EU i Nigera förra veckan. Tyvärr verkar det som att Mugabe har satt käppar i hjulet, och det är tråkigt att behöva meddela att ingen från ACP-EU är på plats.

Positivt är dock att en delegation från Afrikanska Unionen är närvarande, ledd av Nigerias president Goodluck Jonathan.

Jag hoppas att mina och andras farhågor om ett odemokratiskt val i Zimbabwe inte förverkligas. Just nu ser det tyvärr dystert ut.

Med särskilt intresse följer jag Moses Zvilas valkampanj.

Moses träffade jag första gången 2007 i Papua på ACP-EU möte. Då var han i opposition (MDC) och intensivt kritiserande Mugabe. Idag är Moses Försoningsminister, men fortfarande lika oförsonlig i sin kritik mot Mugabes diktatoriska styre av landet. Trots att han är minister utsätts Moses för trakasserier, våld och han har även arresterats.

Min kollega, Catherine Baerder, har dragit igång en insamlingskampanj för att stödja Moses och hans sansade, anständiga kolleger i deras valarbete. En kopieringsmaskin som går på solceller är Moses önskemål för att varhelst i Zimbabwe kunna trycka flygblad.

Tillbaka från Abuja, Nigeria



Mina liberala kollegor i ACP/EU-församlingen och jag

Väl tillbaka i Sverige efter ett lärorikt och intressant besök i Abuja, Nigeria, passar jag på att dela med mig av några bilder från dagarna med ACP/EU-församlingen.



Ovan Nigerias parlament där jag står tills med andremannen på den
gemensamma ACP/EU-församlingens sekretariat, Dr Obadiah Mailafia



EU behöver göra mer för att säkra demokratins utveckling i Afrika

Diskussionerna i Abuja har fortgått. Samtidigt med vårt ACP/EU-möte möts afrikanska ledare för att behandla frågor om Västafrikas ekonomi och hur finna ytterligare åtgärder mot utbredningen av Hiv-aids.


Den längsta debatten under vårt möte, där åsikterna bröts mot varandra, var befolkningsökningen och demografins utmaningar. I länder som Nigeria är befolkningsutvecklingen inte hållbar, men att hitta åtgärder som har brett folkligt stöd är däremot givetvis mycket svårt.

Det handlar bland annat om traditioner, om religion och om vilka villkor livet på den afrikanska landsbygden kräver.

I Niger är fertiliteten 7,2 barn per kvinna, en årlig befolkningsökning på 3 procent.

Själv talade jag om vikten av utbildning, särskilt för kvinnor, och nämnde den enormt modiga unga flickan från Pakistan, Malala. En elvaåring, skjuten i huvudet av talibaner, som fick akut vård i Storbritannien och idag(fjorton år)lever med sin familj i Birmingham.

Hon vägrar ge vika och framträdde i FN nyligen och höll ett anförande hyllat världen över.

Diskussionen visade med all tydlighet hur känsligt detta ämne är. Jag nämnde vikten att män världen över har ett stort ansvar för att bryta en utveckling, där kvinnors egen vilja att styra sina liv begränsas eller i många fall inte alls är möjligt.

Vanligtvis består en dag av dessa regionala möten med studiebesök på projekt finansierat av EU ute på landsbygden. Detta var inte möjligt beroende på att aktuella projekt att besöka ligger i de oroliga norra delarna av Nigeria.

Istället informerades vi om vad Nigeria gör för att komma åt den utbredda korruptionen, ledd av en statlig myndighet med ett väl utvecklat datasystem, där man under tio år hittat 1 miljard US $ genom korruption och kriminalitet. Varje dag stjäls 400 000 tunnor olja i Nigeria enligt en artikel i den nigerianska tidningen The Nation, obegripligt stora summor som försvinner ur statens ägo.

Hos Nigerias Valkommission fick vi höra de stora ansträngningar som görs för att genomföra fredliga, fria, rättvisa och trovärdiga val.

Jag tror man kan säga att Nigeria verkligen försöker finna ett system som gör valen säkrare, men utmaningarna är många. I ett land av Nigerias storlek ställs speciella krav för att få ett öppet och trovärdigt system, där man vet vem som röstar och att rösträkningen sker på ett transparent och pålitligt sätt.

Även om det är svårt att jämföra men också länder som USA (Bush/Gore) och Sverige (Örebro, Västra Götaland) har som bekant haft problem med valen de senaste åren.

EU behöver göra mer för att säkra demokratins utveckling i Afrika. Snart har Zimbabwe val, den 31 juli, där den åldrige diktatorn, president Mugabe, förvägrat att låta valobservatörer utanför Afrika, granska valen. Vi vet hur riggade och våldsamma valen i Zimbabwe tidigare varit, så det finns tyvärr stor anledning att vara pessimistisk. Jag hoppas att jag har fel!

Direktrapport från Abuja

Efter en något rörig ankomst igår till Nigeria och huvudstaden Abuja, har idag det regionala mötet ACP/EU tagit sin början i Nigerias parlament.


De två ämnen som dominerat diskussionen är säkerhetssituationen i Nigeria och utvecklingen av förhandlingarna av de sk EPA-avtalen, Economic Partnership Agreement, handelsavtal mellan ACP-länderna och EU.

Nigeria är det till befolkning största landet i Afrika ca 160 miljoner invånare, varav ungefär 100 miljoner lever på 2 $ per dag. Ett på olja rikt land, vars rikedomar inte kommer den breda majoriteten till del.

I norra delen av landet är situationen mycket instabil. Senast för en vecka sedan mördades ett 40-tal kristna av den religiösa terrororganisationen, Boko Haram, jihadkrigare, ekonomiskt understödda av länder som Qatar och Saudiarabien.

Enligt de nigerianska myndigheterna har kampen mot Boko Haram på senare tid varit relativt framgångsrik, även om detta ifrågasätts bland annat av EU- tjänstemän i Nigeria. I Abuja är säkerhetsläget ett annat, men vi är tillsagda att vara försiktiga att gå ut på egen hand, särskilt kvällstid. Men här handlar det mer om risken att bli rånad eller till och med bli kidnappad.

En kollega kände sig så osäker inför besöket, att hon avstod och stannade hemma.
Själv har jag inte känt mig orolig, men självfallet måste en viss försiktighet följas av de anvisningar vi har fått.

Vad de ekonomiska avtalen gäller har vissa framsteg gjorts, det erkänner också ACP-kollegerna. Men fortfarande efter över sju års förhandlingar vill man ha mer tid. Jag tycker detta är olyckligt, en öppnare handel och bättre regionalt samarbete inrymmer en stor del av Afrikas framtida framgång.

Vi hade en spännande och frank debatt, som visade att vi tycker tämligen olika. Dock delar jag helt mina afrikanska vänners kritik mot EUs jordbrukspolitik.

Fattigdom inte en ursäkt för terrorn

Människor har rätt till trygghet, oavsett politisk identitet, religiös tillhörighet, hudfärg, sexuell läggning etc.

Vissa fundamentalister och våldsbejakande extremister vägrar att respektera den rättigheten, om det är serieskyttarna i Malmö och på Utöya eller den fanatiska sekten Boko Haram i norra Nigeria. Det är ett verkligt problem och vi kan inte blunda för det.

Fattigdom och maktlöshet lyfts ibland som förklaringar, men är aldrig en ursäkt för våld och terror.

Andra orsaker är hatpropaganda och hatretorik som eldas under av oansvariga politiker och media.

Vi som står på demokratins sida måste skapa alternativ och andra framtidsmöjligheter, särskilt för de unga. Visa att det finns andra vägar än att bli en Behring Breivik, eller en Boko Haram-rekryt.

Idag antar vi i den gemensamma parlamentariska församlingen en resolution som fördömer våldet i norra Nigeria. Vi i den liberala gruppen har arbetat för att den ska bli mer än en artig smäll på fundamentalisternas fingrar, att vi kallar en spade för en spade och klart och tydligt nämner vilka grupper som främst fallit offer för extrema Boko Harams riktade terror.