Om följderna av Khadaffis fall

EU-AVS-ländernas parlamentariska möte diskuterar idag effekterna av revolten i Libyen. Framför allt delegationerna från Sahelregionen uttrycker stor oro, dels för det ekonomiska avbräcket när människor från Tchad, Niger, Mali etc förlorat sina jobb i Libyen och inte längre kan skicka hem pengar. Dels för alla de vapen och all ammunition från Khadaffis förråd, som "försvann" under kriget och nu dyker upp i händerna på kriminella gäng och olika rebellgrupper. Senast i norra Mali som i dagarna utropade sig som ny stat.

Den konservative rapportören från Malta å andra sidan menade att "flyktingströmmarna" till EU var den största politiska konsekvensen av revolten. Själv anser jag väl att Khadaffis fall och möjligheten det libyska folket fått att bygga upp en demokratisk stat är en större och viktigare följd. Särskilt som det bara var en mycket liten minoritet av alla människor som flydde den arabiska våren som faktiskt tog sig till Europa. Och det sätt vissa EU-länder reagerade på den lilla andelen flyende människor som kom, var skamligt. 

Detta sa jag också klart och tydligt inför kammaren idag.

Slutligen: den arabiska våren är ännu inte ett stängt kapitel. Även syriske presidenten al-Assad kommer en dag tvingas från makten, precis som Khadaffi. Det kan ta tid, men det kommer att hända. Vi i omvärlden måste stå redo att stödja demokratisering var och när den än händer. Det är lärdomen EU bör dra av händelserna i Libyen.

Libyenflyktingar, khatpengar och vikten av att människor möts

Framme i soliga danska Horsens - en stad som påminner om TV-serien Matador - för plenarmöte med gemensamma parlamentariska församlingen för EU och AVS-länderna.

Idag hölls möte i utskottet för politiska frågor. En resolution om följderna av omställningen i Libyen röstades igenom. Den konservative maltesiske rapportören hade flera mycket negativa skrivningar om flyktingströmmar över Medelhavet, men utskottet stödde min mer nyanserade linje. Dels har vi i EU tagit emot bara en bråkdel av alla de människor som tvingades fly Libyen, dels är migration mycket mer komplext än vad vissa vill göra gällande - visst finns det utmaningar för EU:s nuvarande asylsystem men att människor rör sig över gränser har också positiva effekter.

Därefter diskuterades den politiska och humanitära krisen i Somalia. Jag rekommenderade rapportörerna att undersöka kopplingen mellan khatsmugglingen till Europa och finansiering av kriminella nätverk i Somalia. Det har indikerats att pengar från denna droghandel bland annat hamnar i terrorstämplade al-Shabaabs fickor.

Slutligen tog en inbjuden expert upp frågan om gemensamma parlamentariska församlingens framtid. Många av de europeiska kollegerna prioriterar inte församlingens möten särskilt högt. Men det borde de! Jag lär mig något av mina parlamentarikerkolleger från Afrika, Västindien och Stillahavsöarna - varje gång vi ses. Och demokrati byggs inte av diplomater och ambassadörer, det byggs av politiker. Därför är det bra att det finns forum som detta där folkvalda från olika regioner kan mötas och utbyta erfarenheter.

Samtal med Marit Paulsen om Schengen och patientrörlighet

Förfärande utveckling i Libyen och Syrien

När ropen på frihet blir allt ljudligare i Nordafrika och Mellanöstern verkar tyvärr Europa stå tämligen handfallet. Förvisso görs insatser för Libyen, även om det tog tid innan de kom i gång.

FN:s resolution om en flygförbudszon och skyldigheten för omvärlden att skydda den angripna befolkningen (R2P) visar att FN kan agera kraftfullt om viljan finns. Men fortfarande sitter Khadaffi kvar och fortsätter att angripa den egna befolkningen utan att omvärlden kan göra så mycket.

Skall mördandet få ett slut tror jag att det är nödvändigt att ytterligare militärt stöd ges till dem som vill se ett fritt Libyen. Här har FN, EU och Nato ett stort gemensamt ansvar.

Sveriges Libyen-politik bör förändras i en mer progressiv riktning genom att bland annat erkänna det nationella övergångsrådet, liksom Frankrike tidigt gjorde. Läs för övrigt en utmärkt artikel i SvD idag av Fredrik Malm, Allan Widman och Per Altenberg (alla FP).

Syrien
Den arabiska våren har nu med full kraft nått Syrien, ett utomordentligt viktigt och strategiskt land i en så känslig geopolitisk del av världen. I än högre grad tövar omvärlden, medan människor skjuts ihjäl under fredliga demonstrationer och sörjande anhöriga kallblodigt mördas under begravningen av Assads så kallade säkerhetspolis.

Jag kan inse de överväganden som görs bland världens ledare. Men jag tror att om inte EU står upp för frihet och demokrati varhelst den växer fram, skadas tilltron till EU:s budskap om universella värden allvarligt. Realpolitik ses då som viktigare än kamp för demokrati och grundläggande mänskliga rättigheter.

FN har misslyckats att enas om ett tydligt fördömande. Därför bör EU snabbt agera, som min gruppledare Guy Verhofstad har krävt, genom att frysa Assads tillgångar, ta initiativ för att föra Assad till den internationella domstolen för brott mot mänskligheten. De frihetslängtande i Syrien kan inte vänta!

Öppenheten ifrågasatt
Utomordentligt trist är det att lyssna på Berlusconi, Sarkozy och andra i Europa, som tror att lösningen på sannfinländares, sverigedemokraters, nationaldemokraters och familjen le Pens framfart i Europa skulle vara slutenhet och fler gränskontroller. Historien visar ju på motsatsen. Europas styrka ligger i öppenhet och motstånd mot nationalism och protektionism.

Att inte EU kan klara av den tämligen begränsade flyktingströmmen från Nordafrika är en skam. Häromveckan skrev kollega Cecilia Wikström tillsammans med Guy Verhoftstadt i DN en mycket bra artikel just om Europas bristande ansvar i en svår tid.

En omväxlande grön vecka
Eter en skön påskhelg är det gott att få komma igång igen. Jag började med att möta intresserade folkpartister i Malmö, som ville veta mer om mitt arbete i EU och vad som är viktigt just nu.

Igår var jag i Stockholm och träffade Försäkringsförbundet och talade därefter på Försäkringsföreningens årsmöte. Alltid lika stimulerande att få vara på hemmaplan och diskutera EU-frågor med intresserade och kunniga personer.

Idag ordnar EU-parlamentets Sverige-kontor en diskussion om flyktingfrågor i Helsingborg. I morgon är det åter Stockholm och bland annat möte med FP:s utrikespolitiska programgrupp.