I helgen trädde medborgarinitiativet i kraft. Det innebär att medborgare i EU:s medlemsländer tillsammans kan uppmana kommissionen att ta fram olika lagförslag. Kriterierna för ett sådant initiativ är att minst en miljon röstberättigade personer från sju av EU:s 27 medlemsländer skriver under initiativet. Dessutom måste det vara inom ett politikområde EU har lagstiftningsbehörighet på, såsom miljö, jordbruk, transport eller folkhälsa.
EU:s institutioner har med jämna mellanrum kritiserats för det så kallade demokratiska underskottet, att det är för svårt för medborgarna att påverka direkt. Idag är tröskeln för att elektroniskt engagera sig i upprop låg, och jag tror inte att det kommer att bli svårt att få ihop de angivna underskrifterna. Initiativet fyller en viktig funktion och kommer att föra medborgaren närmare beslutet.
Initiativet har knappt funnits en vecka men det finns redan mycket på gång. Det första registrerade medborgarinitiativet kan bli en namninsamling om att EU borde förbjuda privatisering av vattenförsörjningen.
Men nu undrar jag om du inte svamlar i nattmössan eller inte ens satt dig in i de begränsningar man satt upp.
SvaraRaderaMedborgarinitiativet ser ut att vara ännu ett försök att blanda bort korten på ett sätt som är så vanligt inom EU.
Möjligen är det ett aprilskämt. Man kan misstänka det eftersom den så kallade reformen trädde 1:a april.
Det här har okritiskt rapporterats som en fin demokratireform av de få svenska medier som överhuvudtaget rapporterar om vad som händer inom EU.
I praktiken är det bara ett slag i luften och för de allra flesta rent trams och bara en teoretisk möjlighet.
Att jag kan säga så framgår väl med all önskvärd tydlighet när man ser vilka begränsningar som satts upp.
För att ett medborgarinitiativ skall startas krävs att det först godkänns av EU-Kommissionen.
Medborgarna får alltså inte ta initiativ om vad som helst. De måste tydligt ange vilka fördragsbestämmelser de lutar sig emot. Och de får inte ifrågasätta EU:s Lissabonfördrag.
Om det blir grönt ljus, då gäller det att samla ihop minst en miljon underskrifter.
De formella kraven kring insamlingen är omfattande.
I Sverige har man gjort Valmyndigheten och Datainspektionen till ansvariga myndigheter.
Initiativet och namninsamlingen skall skötas av en medborgarkommitté.
Den skall bestå av sju medlemmar från olika medlemsstater. Medborgarkommittén skall även formulera ett utkast till en rättsakt om saken.
Först när man tagit sig genom detta nålsöga, så kan man börja samla in namn.
Namnunderskrifterna måste komma från minst en fjärdedel av EU:s medlemsstater, det vill säga sju eller fler. I varje land där man samlar in namn krävs ett visst minsta antal underskrifter. I Sverige är den siffran 15.000.
Uppnår man en miljon underskrifter, då kan de olika nationella tillsynsmyndigheterna utfärda intyg om att namninsamlingen är godkänd. Sedan går ärendet tillbaka till EU-Kommissionen som skall samråda med ministerrådet och ibland även med Europaparlamentet.
Därefter kan blir det kanske ett lagförslag, i någon form.
EU-Kommissionen kan även besluta att helt strunta i ett genomfört medborgarinitiativ.
Ett sådant beslut kan inte överklagas.
Det hela är alltså absolut vattentätt. Inget som inte Kommissionen redan i förväg godkänt och gillar kan komma upp som förslag.
De enda som kan tänkas utnyttja det här är väl som vanligt bara resursstarka internationella företag, som redan idag har hundratals lobbyister på plats i Bryssel, som går deras ärenden. Jmf med hur t.ex ACTA och datalgringsdirektiven lobbats fram.
Det är långt från det stora demokratireform Olle Schmidt och slöskrivande svenska journalister vill få oss att tro att det är. Enbart ännu ett försökt att gömma det demokratiska underskottet inom EU med en vacker fasad.