Oro för de växande extrempolitiska krafterna i Europa

I Europaparlamentets konstitutionella utskott behandlas just nu vilka regler som ska gälla för de europeiska partier som får finansiering från EU.

När Lissabonfördraget trädde i kraft 2009 stärktes de europeiska partiernas roll i att skapa en europeiska politisk medvetenhet och engagera medborgare i alla länder. Nu utarbetas ett nytt förslag till förordning om europeiska partier, vilket väntas ytterligare stärka de europeiska partiernas roll, vilket ska ske genom att bl.a. ge partierna en särskild rättslig status istället för att de ska vara registrerade som en vanlig organisation i någon av medlemsstaterna. Sedan 2011 är det också möjligt för enskilda personer att vara medlemmar i vissa av de europeiska partierna utan att behöva göra detta genom ett nationellt parti. Detta var en efterlängtad reform.

År 2012 betalades närmare 44 miljoner euro ut till partier och organisationer, och från Europaparlamentets sida vill vi säkerställa att pengarna används på rätt sätt. Allt fler partier är EU-skeptiska, nationalistiska och främlingsfientliga. Även om jag inte anser att partier behöver vara positiva till EU-samarbetet för att få finansiering, så rimmar det illa att ansöka om pengar från samma institutioner som man vill störta. Däremot anser jag att alla parter som får finansiella medel från EU måste leva upp till EU:s grundläggande principer om respekt av mänskliga rättigheter och allas lika värde. Främlingsfientliga och rasistiska rörelser hör inte hemma i ett demokratiskt EU.

På min hemsida kan du läsa den liberalera gruppens fråga till EU-kommissionen om just detta, samt Viviane Redings svar.  

Göran Persson har rätt

EU:s signum "Förenade i Mångfalden" är en viktig förutsättning för den politiska och ekonomiska stabiliteten på vår kontinent. Men nu blåser stormvindarna, och isolering och protektionism nämns allt oftare som någon form av utväg för ansatta länder. Ingenting kunde vara felaktigare, något som historien borde ha lärt oss.

Finanskrisen har slagit mycket hårt. Men genom EU har vi i Europa fått möjligheten att möta svårigheterna gemensamt och därigenom mer effektivt. Det som Sverige så länge drivit: skärpt budgetdisciplin, ordning och reda i finanserna, transparens och kontrollsystem så att medborgarna ska kunna få insyn i hur skattepengarna används - det ligger nu som förslag till skärpta regler för hela EU. Ändå tvekar Sverige.

Den senaste tiden har jag, förvånande nog, kommit på mig med att sakna Göran Persson i EU-debatten. Han var rättfram och hade ett tydligt tilltal i flera svåra frågor om Europas framtid.

"Självklart ska Sverige gå med europakten", var den förre statsministerns tydliga besked i veckan till såväl Fredrik Reinfeldt som ledargarnityret inom socialdemokratin.

Hans argument är kristallklara, och alla inom vänstern - samt en hel del i övriga partier - bör ta till sig Göran Persson beskrivning av konsekvenserna om euron kollapsar: nationalism, protektionism, ekonomisk och politisk oreda av oanade mått.

Mer om detta finns att läsa i min krönika i GP idag.

Olle Schmidt talar, å ALDEs vägnar, om det polska ordförandeskapet

Förfärande utveckling i Libyen och Syrien

När ropen på frihet blir allt ljudligare i Nordafrika och Mellanöstern verkar tyvärr Europa stå tämligen handfallet. Förvisso görs insatser för Libyen, även om det tog tid innan de kom i gång.

FN:s resolution om en flygförbudszon och skyldigheten för omvärlden att skydda den angripna befolkningen (R2P) visar att FN kan agera kraftfullt om viljan finns. Men fortfarande sitter Khadaffi kvar och fortsätter att angripa den egna befolkningen utan att omvärlden kan göra så mycket.

Skall mördandet få ett slut tror jag att det är nödvändigt att ytterligare militärt stöd ges till dem som vill se ett fritt Libyen. Här har FN, EU och Nato ett stort gemensamt ansvar.

Sveriges Libyen-politik bör förändras i en mer progressiv riktning genom att bland annat erkänna det nationella övergångsrådet, liksom Frankrike tidigt gjorde. Läs för övrigt en utmärkt artikel i SvD idag av Fredrik Malm, Allan Widman och Per Altenberg (alla FP).

Syrien
Den arabiska våren har nu med full kraft nått Syrien, ett utomordentligt viktigt och strategiskt land i en så känslig geopolitisk del av världen. I än högre grad tövar omvärlden, medan människor skjuts ihjäl under fredliga demonstrationer och sörjande anhöriga kallblodigt mördas under begravningen av Assads så kallade säkerhetspolis.

Jag kan inse de överväganden som görs bland världens ledare. Men jag tror att om inte EU står upp för frihet och demokrati varhelst den växer fram, skadas tilltron till EU:s budskap om universella värden allvarligt. Realpolitik ses då som viktigare än kamp för demokrati och grundläggande mänskliga rättigheter.

FN har misslyckats att enas om ett tydligt fördömande. Därför bör EU snabbt agera, som min gruppledare Guy Verhofstad har krävt, genom att frysa Assads tillgångar, ta initiativ för att föra Assad till den internationella domstolen för brott mot mänskligheten. De frihetslängtande i Syrien kan inte vänta!

Öppenheten ifrågasatt
Utomordentligt trist är det att lyssna på Berlusconi, Sarkozy och andra i Europa, som tror att lösningen på sannfinländares, sverigedemokraters, nationaldemokraters och familjen le Pens framfart i Europa skulle vara slutenhet och fler gränskontroller. Historien visar ju på motsatsen. Europas styrka ligger i öppenhet och motstånd mot nationalism och protektionism.

Att inte EU kan klara av den tämligen begränsade flyktingströmmen från Nordafrika är en skam. Häromveckan skrev kollega Cecilia Wikström tillsammans med Guy Verhoftstadt i DN en mycket bra artikel just om Europas bristande ansvar i en svår tid.

En omväxlande grön vecka
Eter en skön påskhelg är det gott att få komma igång igen. Jag började med att möta intresserade folkpartister i Malmö, som ville veta mer om mitt arbete i EU och vad som är viktigt just nu.

Igår var jag i Stockholm och träffade Försäkringsförbundet och talade därefter på Försäkringsföreningens årsmöte. Alltid lika stimulerande att få vara på hemmaplan och diskutera EU-frågor med intresserade och kunniga personer.

Idag ordnar EU-parlamentets Sverige-kontor en diskussion om flyktingfrågor i Helsingborg. I morgon är det åter Stockholm och bland annat möte med FP:s utrikespolitiska programgrupp.