Jag känner sympati för den grekiske premiärministerns vilja att låta det grekiska folket avgöra Greklands framtid inom EU. Samtidigt är det givetvis inte denna typ av osäkerhet som Europa behöver i dessa oroliga dagar. Men vi lever i ett demokratiskt Europa, vars ledarskap måste ha folkligt stöd för den typ av långtgående uppgörelser som varit legio sedan krisen rullade in över vår kontinent. Papandreou har blivit attackerad från alla håll kanter, också från egna partivänner.
Den grekiska oppositionen med Antonis Samaras i spetsen har enligt min mening agerat ansvarslöst och bildat en ohelig allians med de mer radikala demonstranterna utanför parlamentet. Alternativet för regeringen i Aten är nyval, vilket inte alls skall uteslutas. Ty redan på fredag står Papandreou inför ytterligare en förtroendeomröstning, och hans majoritet är svag.
Själv tror jag Grekland skulle må väl av att i grunden förnya hela det politiska systemet och byta ut många av de ledande politikerna. Många är mer eller mindre inblandade i de problem som försatt Grekland i ekonomisk moras.
En kännare av Greklands problem antydde möjligheten att inrätta en opolitisk regering med inslag av av expertis från några av de lyckosamma i den grekiska diasporan.
Slutligen:
Ett nej i en folkomröstning måste rimligen innebära ett utträde ur euron och mycket allvarligt skada Greklands ställning inom EU.
Det europeiska banksystemet håller på att bryta samman. Grekland är inte problemet. Problemet är spekulationshysterin i finanssystemet. Enda lösningen är en Glass-Steagall-lagstiftning enligt Roosevelts model från 1933.
SvaraRadera