Sverige bra på att stå vid sidan om

Den 21 juli skrev jag en artikel i Helsingborgs Dagblad. Jag menar att Sverige har varit bra på att stå vid sidan om:

Sedan Lehman Brothers gick under i september 2008 har det stormat i världsekonomin. Ingen kunde ana att den amerikanska husmarknaden kunde starta en sådan kedjereaktion, vars effekter till och med nådde Helsingborgs skattebetalare.

Nu går vi in i en ny vecka av oro. I dag skall ledarna i euroländerna träffas för ännu ett krismöte om de hårt skuldsatta länderna inom eurozonen.

Tidigare statsministern, Göran Persson, menar att samarbetet inom EU kommer att stärkas efter krisen, bland annat genom en mer integrerad skattepolitik. Daniel Braw diskuterar samma tema i ett intressant inlägg i HD den 16 juli. Låt mig komma med några kompletterande synpunkter utifrån min utgångspunktpunkt i EU-parlamentet.

En del menar att skaparna bakom euron inte insåg de problem som kan uppstå inom en valutaunion utan en politisk union. Detta är fel. Och trots att det inte var oproblematiskt klarade euron de första åren väl. Få är väl av uppfattningen att 16 valutor hade varit en fördel, när stormarna ven och den svenska kronan föll som en sten. Också i dessa dagar av svensk ”tigerekonomi” försvagas den svenska valutan. Ekonomin må vara stark, men vår valuta är liten.

Jag får ofta nedsättande kommentarer om hur jag fortsatt stödjer att Sverige skulle införa euron. Mitt svar är att det handlar om inflytande och solidaritet. På sikt kan inte Sverige stå utanför denna kanske viktigaste byggsten i det europeiska bygget, inte om vi vill att Sverige skall ha något inflytande. Vi skall heller inte tro att euroländerna inväntar länder som vill står utanför. Det kommer kosta att inte vara fullvärdig medlem i EU.

Sverige har varit bra på att stå vid sidan och vänta för att se hur det går. Vi klarade oss undan kriget. Vi gynnades av att övriga Europa låg i ruiner. Vi hade dubbel bokföring under det kalla kriget, vilket nu uppdagas alltmer. Vi byggde upp en välfärdsmodell som gjorde oss immuna mot att se och lära av andra. Vi gick med i EU först när vår ekonomiska politik hade nått vägs ände.

Men i dessa dagar då Europas framtid är osäker känns det dystert att följa den svenska debatten som präglas av att ”det rör egentligen inte oss – utan dem där nere i Europa”.

Det handlar om att hålla ihop Europa, stärka det ömsesidiga beroendet och bevara freden. Braw drar slutsatsen att euron nu verkar i motsatt riktning, det vill säga splittrar EU, men denna uppfattning delar inte jag. Solidariteten är satt på hårda prov och den politiska turbulensen är stor, men jag är övertygad om att EU kommer att gå stärkt ur också denna kris.

Olle Schmidt (FP)

ledamot av Europaparlamentet och dess ekonomiska och monetära utskott

Artikeln återfinns också här.

Som svar på min artikel skrev Madeleine Möller och Leif Jönsson, följande:

Solidarisk, varför då?

Håller inte med Olle Schmidt! Jag förstår inte varför vi ska vara med och stödja länder som Grekland till exempel, där man får pension vid 55 års ålder, bonus när man kommer i tid till jobbet och 13 månadslöner i stället för 12!

Tycker att EU borde ställa krav på alla länder som ska vara med att man har åtminstone någorlunda lika villkor! Det är verkligen inte solidariskt, att vi i Sverige måste jobba till 65 år, att vi inte får en extra lön per år och att vi inte får bonus när vi kommer i tid till jobbet! Apropå solidaritet, som Olle Schmidt skriver om!

Madeleine Möller
Nyhamnsläge

Vill ha det som tidigare

Vi blev lovade guld och gröna skogar när vi gick med i EU av våra politiker. Det skulle bli så fruktansvärt bra med många länder samlade under ett tak. Av det blev det mest pannkaka. Varför kan vi inte ha det som tidigare när varje land sköter sitt?

Varför ska det vara så toppstyrt?

Nu ser vi följderna, när land efter land rasar samman som en kortlek och de enorma kostnader detta för med sig. Det är bara början. Jag är säker på att hela EU kommer att rasa samman. Det går inte med så många länder att styra över och framför allt länder som är helt beroende av EU-stöd. Detta kan inte hålla på hur länge som helst.

Tack och lov har vi vår starka krona kvar. Det är tur vi har något kvar som är svenskt för det verkar bara gå utför med detta land. De pengar vi slösar på inträdet kunde gått till sjukvård, skolor, rättsväsen, äldrevård med mera.

Leif Jönsson
Munka Ljungby

Mitt svar är att:

Solidaritet lönar sig

EU skapades för att bevara fred, frihet och stabilitet efter decennier av krig på vår kontinent.

EU har varit mycket lyckosamt i att binda samman länder och göra oss beroende av varandra, euron är ett sådant medel.

Går euron i kvav, riskeras den stabilitet som Europa i dag präglas av.

Låt oss inte vara så naiva att tro att just vår generation i Europa vaccinerats mot fascism. Om inte annat borde händelserna i Norge påmint oss om vår bräcklighet.

Madeleine Möller tycker inte att man behöver visa någon solidaritet med Grekland. Som argument anför hon de grekiska pensions- och lönevillkoren. För att få nödlån krävs att Grekland genomför mycket omfattande nedskärningar och förändringar för att få bukt med sina svåra ekonomiska problem. Och så har skett. Madeleine Möllers villkor är alltså uppfyllda.

Vi ska inte hjälpa fuskare. Men däremot är det självklart för mig att hjälpa de länder och de medborgare inom EU som behöver vårt stöd för att komma på rätt väg. Att Grekland kommer ur krisen är viktigt inte bara för euroländerna utan för hela världen. Också för den svenska ekonomin och den skvalpande svenska kronan, Leif Jönsson!

Sverige är extremt beroende av en välmående europeisk exportmarknad. En detalj i sammanhanget är att den 3:e AP-fonden har tre miljarder kronor i grekiska statspapper.

Så vem vet Madeleine Möller, solidaritet kanske lönar sig också för oss svenskar?

Olle schmidt (FP)