Politisk försoning krävs i Egypten

Idag träffade jag en delegation från Egypten som var oroliga för utvecklingen i landet. Det har sannerligen varit tvära kast sedan revolutionen började våren 2011.

 

Under revolutionen 2011 avgick president Hosni Mubarak som varit vid makten sedan 1981. Egypten styrdes därefter av Mohamed Hussein Tantawi och de väpnade styrkornas högsta råd fram till den 30 juni 2012 då den folkvalde Muhammad Mursi från Muslimska Brödraskapet svors in som ny president. Det dröjde dock inte länge innan nya protester mot Morsis eskalerade och den 3 juli 2013 avsattes han av militären. Landet leds nu på nytt av de väpnade styrkornas högsta råd och dess ordförande Abdul Fatah al-Sisi tillsammans med den interimistiska presidenten Adli Mansour.

 

Ett presidentval är planerat till maj eller juni i år och Mohamed El-Orabi, före detta utrikesminister från Kongresspartiet, trodde att det här valet skulle bli annorlunda. Hans analys var att det egyptiska folket 2012 var trötta på korruption och fusk och trodde att det inte kunde finnas inom det religiösa partiet. Nu har de sett att oegentligheter finns i alla partier och El-Orabi trodde inte att Brödraskapet kunde vinna den här gången. Jag frågade honom om de 528 medlemmar av Brödraskapet som nu dömts till döden, och han försäkrade att alla var lika upprörda över domen. Jag anser att du är lika mycket politiska fånge oavsett vilken politisk åskådning du företräder. Även företrädare för islamistiska partier ska ha en rättvis och lagenlig rättegång.  Saudi Arabien meddela för en månad sedan att partet var på deras lista över terroristgrupper, och Storbritanniens premiärminister David Cameron har bett om en utredning om partiets koppling till terrorgrupper.

 

Möte med Mohamed El-Orabi, fd utrikesminister i Egypten för Kongresspartet.

 

Jag passade också på att ta upp frågan om människosmuggling i Sinaiöknen. En tjänsteman från Egyptens ambassad i Bryssel har deltagit i de seminarier jag ordnat om just Sinai och de tyckte att EU gjorde för lite. El-Orabi påpekade att säkerhetsläget i Sinai är mycket problematiskt och att resurser från EU är nödvändiga för att komma åt människosmugglingen. Jag lovade att fortsätta ta kontakt med EU:s högsta utrikesrepresentant Catherine Ashton och med EU:s polismyndighet Europol som redan har förslag på att de kan hjälpa till att utbilda poliser och säkerhetspersonal i Egypten.

Efter mötet ville egyptisk TV ha en kommentar om hur EU ser på Muslimska Brödraskapet.

 

Egypten är nära EU, främst geografiskt men också genom människors rörlighet till EU. EU har ett ansvar att hjälpa Egypten att hitta lösningar för att politisk försoning och för att hjälpa alla de eritreaner som idag plågas i Sinaiöknen.

Människosmugglingen i Sinai måste upphöra genast!

Jag talade igår i Europaparlamentet om den omfattande människosmuggling och kidnappning av människor som sker i Sinaiöknen inför omvärldens ögon. Jag uppmanade parlamentets president Martin Schulz och Egyptens regering att genast göra något för att stoppa denna hemska företeelse, där människor kidnappas, stympas eller mördas för pengar.

EU måste agera mot kidnappningarna i Sinaiöknen

Idag stod jag och min liberala kollega, och tillika före detta belgiska EU-minister, Annemie Neyts-Uyttebroeck värdar för ett seminarium om säkerhetskrisen i Sinaiöknen. I panelen deltog Gilles de Kerchove, EU:s antiterrorist-samordnare, Léon Bernardino, EU:s särskilda representant för södra Medelhavet, Mirjam van Resien, Professor i internationellt socialt ansvarstagande, Angelika Molnar, chef för Europols enhet mot människosmuggling, samt svensk-eritreanska journalisten Meron Estefanos.

Ökenområdet i Sinai är marginaliserat. Det är över 30 år sedan Israel återlämnade Sinai till Egypten, och fredsfördraget mellan de två länderna begränsar Egyptens möjlighet att ha säkerhetsstyrkor på plats. Efter att Egyptens president Hosni Mubarak flydde landet för mer än två år sedan har läget förvärrats. Beduinerna lever på smuggeltunnlar till Gaza, droghandel, och människosmuggling. Närvaron av terroristgrupper har ökat och centralmakten i Kairo är kraftlös.

Människorättsorganisationer har slagit larm om att beduiner håller flyktingar från Eritrea och andra afrikanska länder fångna ute i öknen. På jakt efter asyl i Israel eller kidnappade från flyktingläger i Sudan faller flyktingarna offer för beduinerna i Sinaiöknen. De har en oerhört vidrig affärsverksamhet – under tortyr tvingas offren ringa upp sina släktingar för att be om lösensumma för att rädda sina liv. Situationen i Sinai är en humanitär katastrof och det är oacceptabelt att ingen agerar.

Vi ställer oss frågan: Vad kan EU göra för att hjälpa Egypten att få kontroll över området och för att hjälpa dessa människor?

Själva kidnappningen sker utanför EU men det finns möjlighet att påverka. Många av de kidnappade har familj i Europa, och enbart i Sverige har hundratals familjer drabbats. Familjerna kan tvingas betala så mycket som 240 000 svenska kronor för att få en släkting frisläppt. Då har de inte ens någon garanti för att de kommer att släppas fria och det finns flera exempel där fångar mördats trots betald lösensumma.

Ingen vet vart alla pengar som betalas ut till kidnapparna tar vägen. Sannolikheten är stor att de livnär terroristnätverk i Nordafrika och på Afrikas Horn. EU:s anti-terrorist samordnare underströk risken för att Sinai kan bli en fristad för terrorister och kriminella organisationer. Egyptens ambassad var också på plats och betonade att de inte vill att Sinai ska bli ett internationellt problemområde. De underströk att de först måste få ordning på sina myndigheter och säkerhetsläget i Egypten för att sedan be om riktad hjälp från EU. Övriga deltagare inklusive jag själv höll inte med. Faktum är att Sinai redan är ett internationellt problem och Egypten behöver teknisk hjälp redan idag.

Det finns sätt att spåra de internationella pengaflöden som leder till kidnapparna och därmed spåra förövarna. Svenska regeringen borde snabbt ta upp frågan och ge den den uppmärksamhet den förtjänar. Att just Sverige och den svenska polisen initierar en utredning är viktigt. I våras dömde Solna tingsrätt två män anslutna till människosmugglarna för utpressning. Även om straffen blev milda, skyddstillsyn respektive en månads fängelse, är domen unik i västvärlden och visar andra EU-länder att vi kan komma åt denna fasansfulla människosmuggling.

Jag uppmanar också Europaparlamentet att sätta situationen i Sinai på sin agenda som ett resolutionsförslag om kränkning av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer. Våra egna medborgare ska inte behöva hotas av utländska aktörer.

 

Från vänster: Annemie Neyts-Uytterbroeck, Olle Schmidt och två representanter från Egyptens ambassad

Representanter från Egyptens ambassad

I mitten Meron Estafanos, till vänster om henne Professor Mirjam van Reisen och till höger Angelika Molnar från Europol

 

Svar från Europols chef om Sinai

Den 9e juli skrev jag ett brev till Europols chef Rob Wainwright där bad honom uppmärksamma de fasansfulla övergrepp som sker i Sinaiöknen i Egypten. Flyktingar från Afrikas horn hamnar i klorna på människosmugglare i Sinai, ett ingenmansland utan lag och ordning, där de torteras i månader medan kidnapparna kräver lösensummor från släktingar runt om i världen.

Jag berättade om de två svenska männen som dömdes för utpressning av Solna tingsrätt i våras, den första domen av dess slag inom ramen för kidnappningarna i Sinai. Särskilt nu, med den politiska instabiliteten i Egypten, har vi ett gemensamt ansvar att sätta stopp för hemskheterna i Sinai. Jag bad därmed Wainwright att undersöka möjligheterna för EU att vidta åtgärder.

Igår fick jag svar från Wainwright som kunde meddela att Europol undersöker huruvida medborgare i andra EU-länder än Sverige varit offer för samma typ av utpressning. Om det skulle visa sig vara så har Europol enligt Wainwright möjlighet att bistå nationella utredare med hälp för att koordinera kampen mot människosmugglarna och utpressarna.

Wainwright berättade även att Europol förbereder en varning om Sinaibrotten som kan skickas till de europeiska polismyndigheterna för att man ska vara bättre förberedd på eventuella utpressningsfall.

Jag välkomnar Wainwrights svar. En gemensam ansträngning mot utpressningen i EU är viktigt för att snabbt och effektivt komma åt skurkarna. Jag hade gärna även sett att EU och FN bistår Egypten med stöd för att bekämpa människosmugglingen på plats.

Den 25 september organiserar jag ett seminarium i parlamentet för att diskutera situationen i Sinai. Wainwright har lovat att skicka en representent från Europol. Jag hoppas på en konkret och produktiv diskussion som kan ta oss till nästa steg.

Hemskheterna i Sinai får inte fortsätta.

Mild dom mot människosmugglare

I fredags fällde Solna tingsrätt två män för utpressning. Även om straffen blev milda, skyddstillsyn och en månads fängelse, så är domen unik i västvärlden och visar andra EU-länder att vi kan komma åt den fasansfulla människosmugglingen som sker i egyptiska Sinaiöknen.
Flera hundra svensk-eritreanska familjer har utsatts för liknande utpressning och kan ha betalat så mycket som 240 000 svenska kronor vardera. Inget vet vart alla dess pengar tar vägen, men sannolikheten är stor att de föder terroristnätverk i Nordafrika. Rikskriminalpolisen, Beatrice Ask och Carl Bildt måste nu uppmana sina europeiska kolleger att agera. Tillsammans kan EU pressa Egypten att låta säkerhetsstyrkor och FN:s flyktingorgan komma in i Sinai. Idag är de kidnappade flyktingarna helt ensamma med sina plågoandar.

Här kan ni lyssna till Sveriges radios Studio Ett från i fredags där jag och den svensk-eritreanska människorättsaktivisten och journalisten Meron Estefanos medverkar.

Tomma ord svar på nödläget i Sinai

För 2 månader sedan ställde jag en formell fråga till EU-kommissionen vad gäller situationen i Sinai.
Flyktingar från Afrikas horn som söker skydd färdas ofta till Israel via Egypten. Detta innebär att de måste korsa Sinaiöknen, ett ingenmansland som den egyptiska regeringen inte verkar kunna kontrollera. Ofta hamnar de i klorna på människosmugglare och deras familjer tvingas betala ofattbara lösensummor för deras frihet. Många av de kidnappade dör av sviter från tortyren i Sinai.
Jag frågade EU:s höga representent för utrikes- och säkerhetsfrågor Catherine Ashton om man kunde tänka sig att bilda en aktionsgrupp med de länder som ingår i människohandelns alla led, det vill säga ursprungsländer, transitplatser och slutdestinationer, för att handskas med detta problem på ett strukturellt sätt. Kanske kunde EU:s särskilda representant för Afrikas horn, Alexander Rondos, eller den särskilda representanten vid Afrikanska unionen, Gary Quince, ge ett tekniskt bidrag till en sådan aktionsgrupp.

Idag kom äntligen svaret från kommissionen, men dessvärre var det tomma ord utan konkreta besked. Kommissionen flyttar över ansvaret på FNs flyktingsorgan, UNHCR. Det ligger under deras mandat att ta hand om människosmugglingen i Sinai, inte under EU:s utrikestjänst, menar man.

Därmed skulle en aktionsgrupp vara ett ämne för UNHRC. Och EU:s särskilda represententer har enligt kommissionen inte någon roll i att ge tekniskt stöd till ett sådant projekt. Man framhäver att man sätter press på Egypten att respektera flyktingars mänskliga rättigheter och att man för dialog med de berörda parterna.

Men detta räcker inte. Vi måste ta ett ansvar för de fruktansvärda övergreppen som sker i Sinai. EU kan inte bara se på och lägga skulden på någon annan.

Det uppmärksammade fallet i Solna där två män misstänks ha deltagit i utpressning av flyktingar i Sinai är ett viktigt led i att uppmärksamma det vidriga som pågår. Nu är det dags att EU agerar.

Framsteg på två fronter

I gårdagens niosändning av Aktuellt rapporterades om två stora händelser.

Först rapporterades om situationen på Sinaihalvön och den utbredda kidnappning och tortyr av eritreanska flyktingar som sker i området. Igår väcktes åtal om utpressning av svensk-eritreaner vars anhöriga torterats av kidnappare i egyptiska Sinaiöknen. Rättsfallet är det enda i sitt slag i västvärlden trots att tusentals har drabbats. Det går att se inslaget ca 8.50 in i nyhetssändningen.

Senare i nyhetssändningen, ca 15.30 min, rapporterade SVT också om Syrien och EU:s upphävande av vapenembargot. Vår utrikesminister Carl Bildt anser inte att det var rätt att lyfta embargot, men efter att fler än 80 000 personer mördats och miljontals människor är fördrivna från sina hem så anser inte jag att det är ett alternativ att fortsätta på den inslagna linjen att inte göra någonting. Det är ett folkmord som pågår i Syrien och EU gör rätt i att avbryta embargot för att skydda civilbefolkningen. Jag intervjuas i inslaget, 20 minuter in i reportaget.

Lyssna också gärna på min debatt mot Carl Schlyter (MP) i Studio Ett om konsekvenserna av ett upphävt vapenembago.

Viktigt åtal om utpressning av svensk-eritreaner

Sinaiöknen är i dag ett laglöst område. Människorättsorganisationer slår larm om beduiniska ligor som håller hundratals flyktingar från bland annat Eritrea fångna ute i öknen. På jakt efter asyl i Israel tar sig flyktingarna genom Sinai och faller offer för människosmugglare som har en särdeles vidrig verksamhet – de håller dem gisslan och begär lösen av familjerna. Summor på så mycket om 150 000 svenska kronor förekommer. Om ingen lösensumma betalas kan fångarna säljas vidare till organhandlare. Det här helvetet är väldokumenterat, nu senast i boken "Human Trafficking in Sinai: Refugees between Life and Death" av Mirja van Reisen, Conny Rijken och svenska Meron Estefanos.

Det är uppenbart att situationen i Sinai är en humanitär katastrof och det är oacceptabelt att ingen agerar. Men idag går vi ett viktigt steg framåt! Idag väcks nämligen åtal om utpressning av svensk-eritreaner vars anhöriga torterats av kidnappare i egyptiska Sinaiöknen. Rättsfallet är det enda i sitt slag i västvärlden trots att tusentals har drabbats.

Trots att själva kidnappningen sker utanför EU visar dagens åtal omvärlden att det finns möjlighet att påverka.

Jag har upprepade gånger frågat EU:s högste representant för utrikesfrågor, Catherine Ashton, vilka åtgärder EU kan vidta för att få slut på övergreppen. Jag har också föreslagit att EU bildar en aktionsgrupp med samtliga länder som ingår i människohandelns led, det vill säga ursprungsländer, transitländer och de länder där familjer som utpressas lever. Här kan EU:s särskilda representant för Afrikas horn, Alexander Rondos, eller den särskilda representanten vid Afrikanska unionen, Gary Quince, bistå med teknisk kunskap och ett brett nätverk

Egypten har gång på gång avböjt hjälp från EU att stärka säkerheten och gränskontrollerna. Det är inte acceptabelt. EU har gett Egypten 449 miljoner euro för åren 2011- 2013, och vi måste försäkra oss om att pengarna används där de behövs mest, för att skydda människor livs och upprätthålla lag och ordning.

Olle Schmidt om situationen i Egypten och Sinaiöknen

25 januari - Egypten ett år efter revolten

Idag för ett år sedan startade det som nu är känt som "25 januari-revolten" i Egypten. Tiotusentals människor gick ut på gatorna! Det var ett startskott på något stort, osäkert men i grunden mycket gott. Egypten har långa och mödosamma processer framför sig, men ingen saknar väl Mubarak.

Egypten har nu hållt sina tre parlamentsvalomgångar och muslimska brödraskapet tog hem valsegern, om än inte med egen majoritet. Det verkar troligt att de försöker bygga en regeringskoalition med liberala Wafd-partiet som blev tredje största parti i valet. Egypten behöver en stabil regering.

De mer hårdföra islamistiska extremisterna i salafiya-rörelsen, som blir största oppositionsparti, bör vi hålla ett särskilt öga på framöver. Men det första och mest akuta hotet just nu är militären. Generalerna måste lämna ifrån sig makten till de folkvalda! Militären måste omformas för att bli en del av demokratin, inte ett hinder för den. Det är Egyptens största utmaning.

Jag har tidigare skrivit om Egyptens utveckling, läs till exempel denna debattartikel.

Arabiska våren påverkar Afrika

Egypten – 24 döda under den blodiga helgen. Tårgas sprids återigen över Tahrirtorget.

Här i Togo började dagen för min del med förhandlingar om ett gemensamt uttalande från EU- och AVS-länderna om effekterna av den arabiska våren. Uttalandet fick en mörkare prägel än det hade fått för ett par månader sedan, med bilderna från Kairo på allas näthinnor.

Nordafrikas grannländer på södra sidan av Sahara har påverkats mycket starkt av den arabiska våren, men det är tyvärr mest negativa effekter som tas upp. Gästarbetare som bidrog signfikant till ekonomin därhemma har blivit arbetslösa. Vapen ur Khaddafis gömmor sprids i kriminella nätverk över hela regionen. Instabiliteten har bidragit till att strypa viktig handel, som ännu inte kommit igång igen.

Det viktigaste just nu: rädslan för en osäker framtid får inte ta överhanden. Löften om en kortsiktig stabilitet under ledning av generaler eller repressiva diktatorer får inte välta goda föresatser om demokratistöd över ända. Det enda som ger säkerhet på längre sikt, både för Nordafrika och för grannarna i norr och söder, är demokrati, mänskliga rättigheter och ett blomstrande handelsutbyte över gränserna.

Tunisien och Egypten bara början?

Trycket på Mubarak blev till slut för stort. Han lämnade makten efter veckor av demonstrationer och lär nu ha lämnat Egypten.

Det egyptiska folket är att gratulera. Det är en resning underifrån och mestadels av ungdomar, och det gick inte ta fel på den stora glädjen hos de firande i Kairo i natt. Ej heller på de stora förväntningar och förhoppningar som nu väckts till liv. Inte bara i Tunisien och Egypten.

EU-ledare, inklusive "utrikesminister" Ashton, agerade senfärdigt och verkade inledningvis osäkra på vilken fot man skulle stå.

Förvisso är inte demokratin vunnen än. Vi vet inte vad de radikala islamisterna är beredda att göra i detta politiska vakuum. Här finns all anledning att vara vaksam.

Men nu måste världen - och i synnerhet EU - snabbt stödja en ordnad och fredlig övergång till demokrati. Redan nästa vecka bör EU:s högsta ledning fatta ett antal konkreta beslut som betydande ekonomiskt stöd, högnivåmöten på plats i regionen m.m.
Nu är inte tid att töva!

ALDE-gruppen i EP och Liberala Internationalen har redan agerat och har under upproret haft kontakt med oppostionen i Egypten: med partiet Demokratisk Front, som är medlem av LI och dess ledare Osama Harb samt Ayman Nour, ledare för partiet El-Ghad, som har obeservatörsstus i LI. Inom kort förväntas en liberal delegation besöka Egypten. Redan nästa vecka är Ayman Nour inbjuden av ALDE/LI för samtal om hur vi kan stödja de liberala krafterna i Egypten och Arabvärlden.

Kinas ledare oroliga
Med glädje noterar jag att till och med de kinesiska ledarna oroas av människors frihetslängtan i Egypten. Vad är månne på gång?

Revolution i Arabvärlden?

På morgonen lyssnade jag på DN:s ledarskribent Annika Ström-Melin när hon i radion talade om EU:s senfärdighet och splittrade sätt att hantera omvälvningarna i Tunisien och Egypten. Få kan EU som Annika Ström-Melin, och som vanligt har hon helt rätt, tycker jag.

I ALDE-gruppen i EP hade vi en lång diskussion i veckan. Vår gruppledare Guy Verhofstadt var mycket kritisk mot EU:s ledare och deras handfallenhet inför det som sker i Arabvärlden. Först tövan inför det som hände i Tunisien, och senare tvekan inför att ge ett snabbt och tydligt stöd till alla dem på Tahrir-torget som behövde få höra en stark demokratisk röst från Europa.

Oron inför det muslimiska brödraskapet - som jag till fullo delar - får inte skymma sikten för möjligheten att bygga en demokrati i Egypten. Nu verkar en förändring vara på gång, men det tog alldeles för lång tid för både Europa och USA. När människor går ut och demonstrerar för demokrati och frihet skall EU och dess ledare från första stund gå sida vid sida med dem som vill förändring - inte ängsligt se till gamla ledare och deras tal om stabilitet.

Misslyckande
EU:s nya gemensamma utrikespolitik klarade uppenbarligen inte denna första stora utmaning. EU-parlamentets makt inom utrikespolitiken är begränsad. Men jag tycker nog att parlamentet klarat att hantera händelseutvecklingen på ett bättre sätt. Vi var tidigt ute med att uttrycka ett tydligt stöd till Tunisiens folk med krav om snabba insatser från EU:s sida för en frihetlig uppbyggnad av landet men också krav om sanktioner mot den gamla regimen. Idag reser dessutom en delegation från EP till Tunisien för att på plats följa utvecklingen.

Onsdagens debatt i parlamenet blev ett kraftfullt stöd för demonstranterna i Kairo och fördömande av Mubaraks våld mot det egna folket. Att släcka ned internet, angripa medier och attackera journalister är diktaturens sätt att svara på människors vilja till frihet.

Vi har tyvärr sett det förr. Men i längden går det inte att förtrycka folks vilja att styra sina egna liv. Det kommer också Arabvärldens politiska och religiösa ledare att förstå!