Skånska ungdomar på besök!

I veckan hade jag nöjet att ta emot en grupp skånska ungdomar som var på besök i Bryssel. Att träffa besöksgrupper från Sverige är en rolig - och viktig - del av mitt jobb. Nyfikna frågor kan ingjuta energi i vilken parlamentariker som helst.

Det var en pigg och nyfiken grupp ungdomar som var på besök i Bryssel. Flera kom från Eritrea och vi talade länge om Dawit Isaak, regimen i Eritrea och det senaste påhoppet om att Sverige inte är demokratiskt.

Ledaren för gruppen var Philip Sandberg, en ung och driven Folkpartiskt som engagerat sig för invandrarungdomar i Lund och har hjärtefrågor som rör globala rättvisa och integration. I den ekvationen är EU viktig, och jag är glad att Philip och många andra liberaler tar chansen att lära känna EU alla de fördelar samarbetet innebär. Jag påminde även om att det är lätt för Sverige att sätta sig på höga hästar. I jämförelse med andra EU-länder har Sverige en unik historia, vi har inte varit i krig sedan början av 1800-talet. Resten av Europa har inte haft samma förutsättningar. Dessutom satt vi i samma båt som dagens krisländer i början på 90-talet. Jag kommer ihåg när jag satt som riksdagsledamot i finansutskottet och räntan låg på 200 %!

Stort tack till Philip Sandberg och hans ungdomar som kom och hälsade på. Europaparlamentet, precis som riksdagen, är ert parlament.




Här är jag och hela gruppen, ledaren Philip Sandberg står i mitten.



EU måste beväpna Syriens opposition

Efter mer än två år av inbördeskrig i Syrien ser vi fortfarande inte ett slut på fasorna. Våldet i landet har krävt fler än 70 000 människoliv, hundratusentals människor har tvingats fly från sina hem och mer än 1,5 miljoner människor behöver humanitär hjälp.

Utvecklingen har ännu en gång blottat ett tandlöst FN, ett splittrat Arabförbund och en avvaktande omvärld. När liknande övergrepp begicks i Tunisien, Egypten och Libyen agerade världssamfundet och visade att våld mot en civilbefolkning som kräver gehör för mänskliga rättigheter inte tolereras. Detta är inte längre acceptabelt.

Idag skriver jag i Aftonbladet att Syriens befolkning måste ges möjlighet att försvara sig mot Bashar al-Assad! Läs gärna artikeln som du hittar här.

Afrikanska Unionen: en rättvis behandling av Dawit Isaak

I fredags träffades AVS-EU ländernas gemensamma parlamentariska i Bryssel för att behandla aktuella politiska frågor. På agendan fanns bland annat mänskliga rättigheter i Afrika och Afrikanska Unionens roll. Här kan ni läsa mer om mötet.

Med tanke på att Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter just nu funderar på att ta upp Dawits Isaaks ärende var detta en mycket viktig punkt.
Profosser Mabassa Fall var på plats för att representerade en människorättsorganisation som är medlem av Afrikanskas Unionen. Han underströk att Afrika har en mängd juridiska verktyg för att komma åt orättvisor, men att de afrikanska länderna enbart implementerar 10 procent av besluten som fattas av Afrikanska Unionen och dess domstol för mänskliga rättigheter.

Jag har upprepat samma fråga sedan jag blev medlem av församlingen år 2006: Hur kan vi hjälpa Dawit Isaak och alla dem som sitter inspärrade utan rättegång eller formella anklagelser?

Det blev en debatt där Eritreas representant Musa Hussein Naib dels försvarade sig med att landet ännu var ungt och dels anklagade Sverige för att bryta mot mänskliga rättigheter. Han refererade till de tre anlagda bränderna av regimtrogna eritreanska föreningslokaler. På kritiken från Afrikanska Unionen hade han inget att säga, då satte han bara med armarna i kors.


Professor Mabassa Fall klargjorde att Eritrea är ett av 11 länder som aldrig kommunicerar eller efterlever beslut från Afrikanska Unionen eller Afrikanska domstolen för mänskliga rättigheter. Han uppmanade Eritrea att öppna sina böcker, sina myndigheter - och sina fängelser - för insyn. Han underströk att Eritrea har två alternativ - anklaga fångarna för ett brott eller att släppa dem.
Det var ett mycket glädjande besked! Nu vet vi att Afrikanska Unionen tar stark ställning för en rättvis behandling av Dawit Isaak.

Cypernlösning svår att finna

Igår kom Eurogruppens nya ordförande Jerome Dijsselbloem, finansminister i Nederländerna, till ekonomiutskottet för att diskutera den ekonomiska politiken i eurozonen. Mycket fokus låg självklart på situationen i Cypern och Dijsselbloem fick utstå kritik från ledamöterna när det gäller Eurogruppens beslut om att beskatta sparkonton som en del i ett nödpaket för att rädda banksektorn i landet.

Jag tillhör kritikerna när det gäller Eurogruppens förslag. Sparare måste vara trygga i att deras investeringar inte tvångsbeskattas genom införande av skatter utan förvarning. Om spararna inte litar på banksystemet riskerar man mycket olyckliga smittoeffekter i hela EU. Det handlar om att värna konsumentsskydd och spararnas förtroende. Risken är annars mycket stor att pengarna tas ut och stoppas i madrassen eller flyttas till ett annat land med lägre skatter.

EU-direktivet om insättningsgaranti garanterar att alla sparare är får tillbaka upp till 100 000 euro vid en bankkrasch. Därför är det en mycket olycklig politisk signal som EU sänder genom att öppna upp för plötsliga tvångsbeskattningar även på konton under denna tröskel. De gemensamma EU-reglerna om insättningsgaranti måste värnas!

Under ekonomiutskottets möte tog Dijsselbloem på sig ansvaret för de beslut som tagits när det gäller Cypern. Därmed tycker jag att han gav ett bra intryck. Han kunde även medge att han personligen hade föredragit att lägga en större börda på de större insättningarna i förhållande till de mindre.

Eftersom att Cyperns parlament förkastade Eurogruppens förslag har regeringen nu tills på måndag på sig att ta fram ett nytt förslag som gör samma besparingar på 5.8 miljarder euro. Med förhoppning om att man lyckas skydda småspararna. Det är ett mycket knepig situation cyprioterna försatt sig i.

Ingen visumfrihet för ryska statstjänstemän!

Idag är stora delar av EU-kommissionen i Moskva för möten med Rysslands president och regering. Bland annat väntar förhandlingar om visumlättnader för ryssar som till exempel vill resa till Sverige. Men inom EU finns ett politiskt motstånd mot visumlättnader.

Ryssland har mycket arbete kvar att göra på en mängd olika områden, inte minst vad gäller demokrati,  mänskliga rättigheter och korruption. Vi liberaler i Europaparlamentet (ALDE) accepterar inte visumfrihet för ryska statstjänstemän. Vi menar att det vore ett oacceptabelt svek gentemot landets opposition, människorättsorganisationer och andra aktivister som förföljs om vi skulle gå med på kraven från Putin.

ALDE kräver nu också att EU:s samtliga medlemsländer inför en "Magnitskij-lag" liknande den som gäller i USA sedan i december i fjol. Lagen är uppkallad efter Sergej Magnitskij, en av Rysslands ledande affärsjurister, som mördades år 2009 på grund av att han försvarade rättsstatprincipen i Ryssland. Att ingen ansvarig straffats kan ses som ett tydligt bevis på den djupa och omfattande korruptionen i Ryssland.

Däremot, och detta är viktigt att komma ihåg, är det välkommet att vi tagit tydliga steg framåt då det gäller snabbare ansökningsprocess och avgiftsfrihet för bland annat journalister och personer från olika intresseorganisationer som vill resa till EU!

Vi måste känna solidaritet med våra grannländer

I tisdags deltog jag i en paneldebatt om EU:s utmaningar då SKL tillsammans med Sveriges regionkontor i Bryssel ordnade konferens för besökande tjänstemän från regioner och kommuner. Panelen bestod av, förutom mig själv, Gunnar Hökmark (M), Kent Johansson (C) och Jens Nilsson (S).

Panelen

Eftersom mitt uppdrag var att presentera mina tankar kring EU:s utmaningar var det självklart att fokusera på den ekonomiska krisen och dess följdeffekter. Men som liberal anser jag samtidigt att man måste vara optimist. En rad lagstiftningsinitiativ vad gäller bättre ekonomisk styrning, budgetdisciplin, bankunion mm. driver en process av ökad integration och jag övertygad om att EU kommer att resa sig starkare ur krisen.

Gunnar Hökmark (M) och jag 

Frågan är om vi i Sverige vill vara med på den resan. Integrationen ökar vare sig vi vill eller inte och jag menar att Sverige måste vara en positiv och stark kraft i den processen. Detta betyder att man inte kan plocka godbitarna ur det europeiska samarbetet och stå utanför där det inte passar.

Vi får inte sätta oss på  höga hästar och se ner på de länder som har det svårt. I början av 1990-talet då jag satt i finansutskottet i riksdagen var vi inte så kaxiga vi heller. Nu står många av EU:s medlemsländer inför de strukturreformer som vi i Sverige tvingades genomföra. Det är av största vikt att vi är solidariska med våra europeiska grannländer.

Jag välkomnar bankunionen

Den 13 mars skrev Gunnar Hökmark (M) på DI debatt att bankunionen inte behövs. Jag håller inte med. Den allvarliga krisen i euroområdet och den senaste bankkrisen då hela banksystemet var nära att kollapsa visar att vi behöver mer och bättre tillsyn av banksektorn på EU-nivå. 

  
Jag välkomnar bankunionen - för kan bryta bankernas beroende av ett skyddsnät i form av statsgarantier. Skattebetalarna ska inte behöva rädda fallerande banker igen. 
  
Om det vore så enkelt att alla banker vore nationella, skulle jag kunna köpa Gunnar Hökmarks resonemang. Med nationella banker behövs ingen EU-lagstiftning eller bankunion. Då behövs ingen europeisk bankreglering. Men varför välkomnar Nordeas vd Christian Clausen och ordförande för svenska och europeiska bankföreningen bankunionen och vill att Sverige går med? 
  
Jo, därför att Nordea har verksamhet i både euroländer och icke-euroländer, i både Sverige, Danmark och Finland samt i Baltikum. Bankerna är inte längre nationella utan internationella, därför måste också tillsynen också vara europeisk. Clausen säger att på längre sikt gynnas Sverige av att vara med i bankunionen. En europeisk bankunion skulle fungera som dagens banktillsyn i Sverige: gemensamma regler, en tillsynsmyndighet och rutiner för att hantera krisbanker. Varför är Hökmark emot det vi redan har i Sverige? 
  
Att ECB blir tillsynsmyndighet är problematiskt utifrån ett svenskt perspektiv eftersom vi inte är med i euron, men ECB är den myndighet som för tillfället har störst trovärdighet på marknaden. 
  
Det Hökmark presenterar i sina kompromissförslag i parlamentet till krishanteringsdirektiv är ett komplement till bankunionen - men kan inte på ett trovärdigt sätt ersätta en stark europeisk tillsyn och gemensamma regler. 
  
Hökmark måste lyfta ögonen från sitt strikt svenska nationella perspektiv och se varför bankunionen kom till. Det handlar om att rädda euron. Om euron fallerar vore det förödande för svenska företag och banker. 
  
Istället för att säga nej borde Sverige därför så snart som möjligt går med i bankunionen när de legala hindren om lika rösträtt i ECB har rättats till. Genom att säga nej bidrar vi till att dela upp unionen. Istället borde vi bejaka ett närmare europeiskt samarbete.

Svar från EU-kommissionen gällande ishockey-VM i Vitryssland!

Det är för mig orimligt att Vitryssland, Europas sista diktatur, nu ska få stå värd för nästa års ishockey-VM. Landets enväldiga president Alexander Lukasjenko är själv barnsligt förtjust i ishockey och bygger som bäst nya hotell för att ta emot världseliten i ishockey.

Jag har frågat EU:s högste representant för utrikesfrågor Catherine Ashton om EU tycker det är rimligt att diktaturen Vitryssland kan få stå värd för ishockey-VM 2014, och idag fick jag svar! Förutom de vanliga löftena om att EU i dialog med regimen i Vitryssland tar upp politiska fångar och fuskval fanns inte mycket att sätta sitt hopp på. Ashton garanterade att EU håller de internationella och nationella ishockeyförbunden informerade om EU:s oro vad gäller respekt för mänskliga rättigheter i landet. Det är synd att detta inte görs offentligt.

Mänskliga rättigheter är ett tyngre kriterium för ett arrangörsland än transporter, hotell och arenor. Idrottsvärlden måste ta sitt ansvar och öppna ögonen för vad som nu händer i Vitryssland.

Här kan du läsa min fråga till kommissionen och Catherine Ashton och här finner du svaret.

Hur får vi upp valdeltagandet i EU-parlamentsvalet 2014?

Nästa år är det dags för Sverige att gå till val. Inte en gång, utan fyra! Det är ett superval vars like vi sällan kommer att få uppleva igen. Tyvärr har röstdeltagandet i EU-parlamentsvalet historiskt varit lågt, men Olle hoppas och tippar på över 50% 2014.

Valet i maj är på många sätt en "förvalrörelse" till det val som äger rum i september. Detta gör att engagemanget och intresset kommer bli mycket större än det någonsin varit tidigare.

Se gärna hela intervjun med Olle i SVT Forum här.

Olle Schmidt om situationen i Egypten och Sinaiöknen

Kvotering löser inte brister i jämställdheten

Den 6 mars gick ledande socialdemokrater ut med tio punkter de anser skulle bidra till ökad jämställdhet och också tillväxt och jobb (i Barometern OT). Bland dessa punkter finns klassiska liberala förslag som Folkpartiet länge drivit och diskuterat, både i Sverige och på det europeiska planet. Socialdemokraterna har varit alltför tysta i dessa frågor så därför vill jag välkomna dem in i debatten!
 
Men även om jag kan skriva under på många av problembeskrivningarna i artikeln så tror jag inte på kvotering eller rätten till heltid som lösning på problemen kring bristande jämställdhet och glastak. Andra metoder har bättre effekt. Läs gärna repliken i sin helhet här.

Grönt ljus för "2-packet" i plenum

Under plenarsessionen i Strasbourg röstade ledamöterna idag igenom de två förordningar gällande skärpt ekonomisk styrning i euroländerna som brukar benämnas 2-packet. Det är ett kompletterande lagstiftningspaket till det så kallade 6-packet. Efter trilogförhandlingar med rådet och EU-kommissionen gav parlamentet nu ett sista OK till de framförhandlade lagtexterna.

De två förordningarna stärker bland annat kommissionens befogenheter att övervaka nationella budgetar. Jag välkomnar dessa förslag eftersom att de är en förutsättning för att euroländerna ska kunna reda ut sina problem - med allt för höga budgetunderskott och höga statsskulder.

Rapporterna har blivit ett slagträ i parlamentet mellan höger och vänster. Där högern, inklusive liberalerna, vill skärpa ländernas budgetpolitik, medan socialisterna vill göra den mer flexibel.

En viktig vinst för den liberala gruppen var att vi fick igenom ett förslag om en s.k. skuldinlösenfond . Det innebär att euroländer med mycket hög statsskuld ska kunna överföra en del av skulden till en gemensam fond. På så sätt delar medlemsstaterna på skuldansvaret vilket reducerar marknadens tryck på de mest skuldsatta länderna som således får hjälp att växa. Kommissionen ska nu tillsätta en expertgrupp som ska utvärdera möjligheten att upprätta en sådan fond.

Andra viktiga ändringar från parlamentets sida i de två förordningarna är bestämmelser om ökad transparens och demokratisk översyn. Man hindrar också åtstramningspolitiken från att få för stora konsekvenser på viktiga budgetposter som utbildning och sjukvård i krisande länder.

En stor vinst i debatten om revisionspaketet

Igår kväll röstade ekonomiutskottet om ett yttrande om EU:s revisionspaket, för vilken jag har varit den liberala gruppens förhandlare. En knapp majoritet antog förslaget om att ta bort EU-kommissionens krav på obligatoriskt byte av revisor vart sjätte år.

Det har varit mycket svårt att enas eftersom det är en så tydlig höger-vänster fråga. Där vänstern vill in och detaljstyra i företagen önskar jag istället stärka revisionskommitténs roll. Tvingande byrårotation leder inte till ökad konkurrens, utan stärker snarare de fyra stora aktörerna på revisionsmarknaden.

Jag har också varit kritisk till att kommissionen vill reglera revisionen inom EU genom en förordning och inte genom ett direktiv. Ett direktiv tar hänsyn till hur det fungerar på de nationella revisionsmarknaderna och ger utrymme för nationella tolkningar av reglerna.

Eftersom det främst är i finansbranschen som vi har sett bristande revision så anser jag att det är här fokus bör ligga och inte på att detaljreglera från Bryssel genom en förordning, som ger mindre utrymme för nationella anpassningar. Utfallet av omröstningen går i denna riktning och yrkar på att en större del av regleringen ska ske genom direktiv.

Ytterligare något som röstades igenom var ökade krav på upphandling av rådgivningstjänster.

Vi ska tillhöra EUs kärna

Idag på Folkpartiets riksmöte i Västerås samlas folkpartister från alla håll och kanter för att diskutera politik inför framtiden. Detta är särskilt aktuellt då valet 2014 närmar sig.

Tillsammans med Marit Paulsen och Cecilia Wikström inledde jag dagen med att tala om arbetet i parlamentet under ett seminarium på temat "Sverige behöver EU".

Jag tryckte på vikten av att komma ihåg Europas historia och bakgrunden till skapandet av EU. Detta måste dagens medborgare påminnas om. Vi är inte vaccinerade mot oförrätt. Varje generation måste vinna kampen mot nationalism och intolerans.

Jag framhöll även att folkpartiet fortsatt måste vara Sveriges mest EU-vänliga parti. Vägen ur krisen och mot EUs framtid går genom mer integration och samarbete. Sverige kan inte stå på sidolinjen och se passivt på utvecklingen. Vi ska tillhöra EUs kärna!

I veckan ansök Lettland om medlemskap i EMU och Estland står på tur. Snart är Östersjön omgärdat av euro-länder. Många av mina kollegor i parlamentet har känslan av att Sverige blir mer och mer EU-skeptiskt. Detta leder till krympande förtroende för oss från andra medlemsländers perspektiv.

Sverige måste vara en positiv kraft och en konstruktiv lagspelare i utvecklingen mot närmare samarbete och integration i EU.

Lettland nästa medlem i eurosamarbetet?

I veckan lämnade Lettland in en officiell begäran att EU-kommissionen ska bedöma landets möjligheter att sluta sig till eurosamarbetet den första januari 2014.

Det är fantastiskt att se vilken resa och framsteg Lettland har gjort bara de senaste åren. Från att ha varit i djup ekonomisk kris och år 2009 vara det första EU-land som bad om en räddningsaktion från EU och IMF till att nu ha den högsta BNP-tillväxten samt näst högsta exporten i EU.

Detta är goda nyheter för alla oss som tror på ett starkt och enat Europa. Det är också ett bevis för att euro-samarbetets tid långtifrån är utmätt.  Låt olyckskorparna kraxa vidare, jag hoppas att det lilla landet Lettland snart blir den 18: de medlemmen i eurosamarbetet!

Jämställdhet ska inte vara en kvinnofråga

Igår deltog jag i en paneldebatt om jämställdhet organiserat av ALDE (tidigare ELDR), paraplyorganisationen för liberala partier i Europa, då de lanserade sitt jämställdshetnätverk.

Tyvärr var jag den enda mannen på panelen tillsammans med fem kvinnor. Det är synd att jämställdhet ofta blir en kvinnofråga, när den borde vara en samhällsfråga.

 Jag och den kompetenta panelen

Bland annat diskuterades kvinnors ställning i politiken och i näringslivet, sexism och diskriminering samt kvinnliga entreprenörer.

Jag visade upp bilder på de tre beslutande organen i europeiska centralbanken där inte en enda kvinna finns representerad. Hur kan man från EU:s sida peka finger åt den privata sektorn när vi i våra egna institutioner har en sådan brist på jämställdhet?

På min högra sida Marion Lesmere,

kommunpolitiker i Bryssel, och mötets moderator

Sylvia Schreiber, redaktör på tyska Der Spiegel.

Jag menar att jämställdhet börjar i hemmet och handlar till stor del om att dela på ansvaret för hus och familj. Endast då kan man ge lika förutsättningar för män och kvinnor att satsa på karriären. Jag berättade om att jag själv varit pappaledig med min son och att detta val möttes av förvåning bland vissa kollegor på den tiden. Att som man stanna hemma med barn är tyvärr främmande för många europeiska länder idag.

Jag kommer inte minnas Hugo Chavez som frihetshjälte

Venezuelas president, Hugo Chavez, är död. Med hans död finns det de som framhäver myten Chavez – den djupt troende som vågade utmana prästväldet och den katolska kyrkan, machomilitären som försvarade kvinnors och homosexuellas rättigheter, den glödande patrioten som stödde alla folks rätt till frihet och skickade ekonomiskt bistånd till fattiga grannländer och den centralstyrande presidenten som utlokaliserade makt till små självstyrande lokalsamhällen. Samme journalist skriver att Chavez kommer gå till historien som en av de verkligt stora latinamerikanska frihetshjältarna.

Själv ser jag tillbaka på Hugo Chávez fjorton år vid makten som ännu en man med storhetsvansinne som symboliserar ofrihet, ekonomiskt fiasko och en männi­skorättslig mardröm. Det är inte förvånande att Chavez höll sig med vänner och allierade som Bashar Assad, Saddam Hussein och Muammar Qadhafi.
Även om Chavez inte tog livet av sina kritiker och konkurrenter så såg han till att de oskadliggjordes av Högsta Domstolen, vilken han förvandlade till ett krypande regeringsorgan med egna vänner utsatta som domare. På detta sätt kunde han framgångsrikt fängsla regimkritiker och tysta kritiska och oppositionella medier. Chavez demonterade systematiskt rättsstatsprincipen och landet sägs vara det mest korrupta i Sydamerika.

I en sann demokrati är det lika viktigt att kunna välja BORT representanter som att välja fram dem. Det är också en grundförutsättning att det finns konkurrens om politiska poster samt en oberoende media som granskar politiska beslut och ledare. Därför är det djupt problematiskt att tala om Venezuela med demokratiska termer. Landets institutioner må använda sig av demokratiska instrument men har inte respekterat dess principer.

Presidentval ska hållas i Venezuela inom 30 dagar och vicepresident Nicolás Maduro kommer att gå in under övergångstiden. Låt oss hoppas att Venezuelas folk inom en månad har en ledare som de verkligen förtjänar.