EU lovar att fortsätta uppmärksamma människosmugglingen i Sinai

Just nu i får vi delegater svar på våra frågor av EU:s ordförandeland Cypern. Jag hade uppmärksammat situationen för flyktingar i Sinaiöknen. På väg till Israel kidnappas, torteras, och säljs de vidare av människosmugglare i Sinaiöknen. Syftet är att barnen, det är huvudsakligen unga människor det handlar om, ska ringa hem till sina familjer som i sin tur ska betala en lösensumma. 

De skrämda familjerna kan betala så mycket som 45 000 dollar för att smugglarna ska släppa barnet. Ut ur Sinai går vägen genom Egypten, och de flesta av dessa barn skjuta av Egyptiska gränsvakter eller hamnar i inhumana fängelsen. Dessutom finns ingen möjlighet att söka asyl i Egypten, vilket betyder att dessa individer sedan deporteras tillbaka till Eritrea.

Jag frågade hur EU-rådet kan pressa Egypten att låta FN:s flyktingorgan UNHCR implementera sitt mandat i hela landet, även i Sinaiöknen.

Cypern utrikesminister Erato Kozakou-Marcoullis bekräftade att EU:s delegation i Kairo alltid nämner människosmugglingen under sina möten med Egyptens representanter och har uppmanat dem att låta UNHCR få tillgång till området i Sinai. Egypten har tackat nej till assistans för att stärka landets myndigheter som arbetar med exempelvis gränskontroll och flyktingar.  

Vi var överens om att detta är fruktansvärt och det är viktigt att fortsätta uppmärksamma övergreppen i Sinai situationen. 

AVS-länderna fortfarande motvilliga till en arbetsgrupp för politiska fångar

Just nu i Paramaribo får vi delegater svar på våra frågor från AVS-ländernas råd. Jag har upprepade gånger frågat om rådet kan tänka sig att sätta upp en arbetsgrupp, eller en "task-force" för att utreda hur politiska fångar i medlemsländerna mår och om de har tillgång till grundläggande rättslig hjälp.

AVS-ländernas representant svarade vagt att det finns ett visst utrymme inom Cotonou-avtalet för den gemensamma parlamentariska församlingen att sätta upp tillfälliga arbetsgrupper och att AVS-ländernas församlingen kan bistå med personal och andra resurser.

Jag svarade honom att jag inte kan acceptera dessa vaga, diplomatiska svar för en sådan här viktig fråga. Alla de kvinnor och män som just nu sitter inspärrade i dessa helveteshålor måste få hjälp. Och det måste ske nu!

Efter mitt skarpa svar lovade AVS-ländernas representant att ta upp det på agendan, och jag lovade att fortsätta fråga tills de skrider till handling.

Lunchdebatt om Zimbabwe

I går hade jag privilegiet att vara moderator för en lunchdiskussion om nästa års folkomröstning och val i Zimbabwe. Arthur Gwagwa och Tor-Hugne Olsen från Zimbabwe Human Rights NGO Forum har ordnat liknande debatter under flera år och det är en välkommen programpunkt. 

Ett trettiotal parlamentariker och människorättsaktivister från Zimbabwe och grannländerna var på plats för att diskutera betydelsen av den nya konstitutionen och deras förhoppningar om en rättvis och fredlig valprocess. 

Flera nämnde det våldsamma valet 2008 som ett orosmoln och Edwin Banda, parlamentariker från Malawi, kastade in brandfacklan genom att säga att afrikanska stater är våldsamma och att politiska institutioner, speciellt polisen, aktivt måste ta avstånd från allt våld. Vi höll alla med om att det är lätt att hamna i en olycklig cirkel, ett våldsamma val leder ofta till att man måste hålla kvar makten med våld. 

Att makten kan skiftas fredligt och enligt reglerna är en effektiv lösning på problemet. Om en president använder våld eller fusk för att hålla sig kvar vid makten undermineras ämbetets och hela statens legitimitet. Edwin Banda berättade att när Malawis president Bingu wa Mutharika plötslig dog tidigare i år var de alla säkra på att allt skulle falla sönder och han skulle vara tvungen att lämna landet. Men så blev det inte. Vicepresidenten tog över och Malawi ses nu som en föregångare i regionen. 

Omvärldens, och speciellt EU:s och USA:s roll är alltid känslig. Därför är det viktigt med dessa möten där Afrikanska Unionen och grannländerna kan ta det största ansvaret. Jag påpekade dock att jag alltid arbetat för alla människors lika rätt till frihet. För enligt mig exporterar västvärlden inte färdiga demokratiska lösningar, om vi exporterar något så är det frihet!

Här är jag och från vänster, Tor-Hugne Olsen och Arthur Gwagwa från Zimbabwe Human Rights NGO Forum. 

Säkerhetspolitiken i EU-skugga

EU är en politisk union, inte en försvarsallians. Det militära samarbete som sker bör vara fokuserat på fredsbevarande insatser. EU är ju ett fredsprojekt och skall fortsätta vara det. EU ska inte utvecklas till en militär stormakt men det är viktigt med en tydlig europeisk röst i den utrikespolitiska diskussionen. Det saknas ofta en storpolitisk spelare som står upp mot orättvisor, förtryck och auktoritära stater.

Läs gärna min artikel kring säkerhetspolitik i Hallands Posten

EU måste sätta khat på agendan!

Inför AVS-EU ländernas möte här i Paramaribo hade jag skriftligen frågat EU-kommissionen om hur de kan garantera att alla de pengar som ges till olika biståndsprojekt inte hamnar i terroristernas grepp. Utan statliga institutioner som kan kontrollera och kommunicera hur pengarna används är det svårt att veta att pengarna verkligen kommer befolkningen till nytta.

Kommissionen svarade mig att EU stödjer statsbyggandet i Somalia och hänvisade till alla de projekt som nu finns i landet. Allt detta är bra och jag berömmer verkligen EU-kommissionen för det långsiktiga, och nödvändiga, arbete de utför. Men det lugnade inte min oro över att terrornätverk som al-Shabab kan komma över resurser menade för befolkningen i rurala områden.

Jag pressade EU-kommissionen att ge ett tydligare svar på hur intäkterna från handel med drogen khat finansierar våld och instabilitet både i Somalia och i hela regionen. Dessvärre hade kommissionen inte någon information om detta, men sade att man arbetat med projekt mot droghandel.

De sociala problem drogen khat orsakar i Europa är omfattande, och vi vet dessutom att pengarna finansierar terroristaktiviteter och våld mot befolkningen i Somalia. Det är verkligen beklagligt att mer inte kan göras. Jag hoppas att mina envisa inlägg om khat kan hjälpa EU att prioritera det här allvarliga problemet.

Uganda försvarar lagförslag att förbjuda homosexualitet

Under morgonens debatt mellan AVS-EU länderna och EU-kommissionen passade jag på att fråga hur kommissionen kan säkerställa att pengar som går projekt i Uganda inte stödjer denna fruktansvärda diskriminering.

Kommissionen svarade vagt att det finns en politisk dialog mellan Uganda och EU om just diskriminering. Jag hade gärna hört att Europa skattebetalares pengar ger nödvändigt stöd till civilsamhället och organisationer som försvarar LGBT-rättigheter i Uganda.

Ugandas representant Jacob Oulanyah gav sig in i diskussionen och försvarade lagförslaget. Jacob Oulanyah hävdade att förslaget inte alls var diskriminerande utan att det enbart var till för att hindra "rekrytering" bland ungdomar. Det är fruktansvärt att höra en parlamentariker tala på det här sättet och jag hoppas att omvärlden fortsätter kritisera denna orättvisa. Men tiden rinner snart ut. Nästa vecka ska Ugandas parlamentet rösta om förslaget.

Röstförklaring efter omröstningen om EU:s långtidsbudget 2014-2020

Statsminister, Fredrik Reinfeldt, har ifrågasatt hur samspelta EP-ledamöterna är med sina resp partier på hemmaplan. Jag tycker det fungerar alldeles utmärkt, varje vecka har vi många kontakter med regeringen och riksdagen. Jag talar själv med flera riksdagsledamöter varje vecka, likaså med våra ministrar. Dessutom sitter jag ju i FPs partiledning, där vi ofta har diskussioner som involverar EU.
 
Vad gäller långtidsbudgeten försökte jag följa en restriktiv linje att satsa på rätt saker, men samtidigt modernisera fördelningen, mindre till regional- och jordbrukspolitik, mer till framtida satsningar inom forskning, innovation och infrastruktur. I slutändan lade jag ned min röst, eftersom totalsumman var för hög och att fördelningen fortfarande var felaktig.
 
Däremot är det min uppfattning att det finns viktiga satsningar på EU- nivå, som skapar ett mervärde för hela Europa. Vi får aldrig hemfalla att tro att varje land skulle klara sig bättre på egen hand. Följer man debatten bland de EU- kritiska, vilka var de som huvudsakligen i EP röstade nej till budgeten, så handlar det mer om att försvaga EU i sin helhet.
För mig finns goda skäl att visa solidaritet med ett Europa, som just i dessa dagar utsätts många svåra utmaningar och som riskerar att splittras.

Olle Schmidt och Cecilia Wikström (ALDE ) − Vi är övertygade om att EU behövs för att tackla gemensamma utmaningar, såsom klimatförändringen, den organiserade brottsligheten och ett humant bemötande av asylsökande i Europa. Vi tror också att ett starkt EU, och en väl fungerande inre marknad behövs för att få fart på Europas ekonomi igen. Vi har därför röstat för ökade satsningar på sådana åtgärder som bidrar till Europa 2020-strategin, såsom forskning och företagande, och mot en bibehållen budget för EU:s jordbrukspolitik. Vi anser att EU:s mål och uppgifter ska gå att uppfylla inom ramen för EU-kommissionens förslag, genom tydliga prioriteringar och strategiska nedskärningar - inte genom en ökad budget. Vi har därför t ex röstat emot den europeiska globaliseringsfonden, och för ett stopp på Europaparlamentets flyttcirkus mellan Bryssel och Strasbourg. Dessutom efterlyser vi en mer överskådlig och transparent EU-budget. Vi menar att politik är att välja, och att välja något innebär också att man måste prioritera. Att i dessa tider av ekonomisk kris i EU:s medlemsländer kräva en ökad EU-budget vore inte ansvarsfullt."

Marit Paulsen deltog inte i omröstningen på grund av sjukdom

AVS-EU länderna sätter fokus på Somalia

Under eftermiddagen har vi diskuterat en resolution om situationen i Somalia. I stort är vi alla eniga, innan demokratiska institutioner kan få fäste måste säkerhetsläget garanteras. Detta innebär både kortsiktiga, snabba aktioner för att stabilisera vissa områden men även långsiktigt stöd för statsbyggande och garanterande av rättssäkerhet.

Jag påpekade att Al-Shabab och andra kriminella nätverk utnyttjar det här politiska och rättsliga vakuumet till sin fördel. Årets presidentval var det första riktigt genomförda valet på 42 år! Landets president, den förre universitetsläraren Hassan Sheikh Mohamud har en enorm arbetsuppgift framför sig och utan omvärlden hjälp ser framtiden mörk ut. EU kan bistå med teknisk assistans för allt från rättssystem till infrastruktur, men det är viktigt att utvecklingen drivs från Somalia och EU bistår med de verktyg som efterfrågas.

Redan fattiga familjer på landsbygden är de största offren, och jag framhöll att kvinnors roll är central för att lösa konflikten. Stabilitet, tillgång till odlingsmark och utbildning är central för familjerna och det är deras behov som måste vara i centrum. 

Det är viktigt att Somalia nu visar att man menar allvar att skilja på politisk administration och den nationella militären. Ugandas delegationsledare, Jacob Oulanyah påpekade att osäkerheten i Somalia påverkar hela regionen. Han räknade upp alla de grannländer som redan bidrar med trupper till fredsbevarandet i de rurala delarna av landet som fortfarande är i terroristernas grepp, och bad uppmanade alla andra afrikanska länder att skicka trupper.

Vi röstar om resolutionen på torsdag att döma av dagens debatt kommer den att få ett starkt stöd. 

AVS-EU ländernas 24:e session är nu öppnad!

AVS-EU ländernas 24:e gemensamma parlamentariska session öppnades på högtidligt vis av församlingens två ordföranden, min liberala kollega Louis Michel och Musikari Kombo från Kenya, samt av värdlandet Surinams talman Jennifer Geerlings-Simmons.

Inför en fullsatt församling talade både Louis Michel och Musikari Kombo om de utmaningar som samarbetet mellan EU och AVS-länderna står inför. Inom kort går Cotonou-avtalet ut och vi ska förhandla fram ett nytt avtal som reglerar förhållandet mellan alla dessa stater. Det omfattar allt från politisk dialog till tullregler, och bägge parter är angelägna om att ett nytt avtal ska slutas i god tid. 

Under de kommande debatterna här i Paramaribo har vi tre akuta ärenden på bordet. Det handlar om situationerna i Mali, Kongo-Kinshasa och Somalia. Regionala lösningar är nödvändiga för att resultaten ska vara hållbara, men det är också nödvändigt att EU bidrar med stöd och verktyg.

Musikari Kombo betonade att utvecklingsbistånd,  teknisk assistans och handel är särskilt viktigt för länder som återhämtar sig från väpnade konflikter. Under den finansiella kris Europa just nu går igenom har vissa påpekat att alla sektorer måste spara, även på utvecklingsbistånd. 

För bräckliga stater kan resurser från utlandet vara den enda källan till stabilitet. Att bygga en stat som befolkningen kan lite på tar tid, och vi kan inte svika våra partners. Musikari Kombo avslutade sitt tal genom att meddela att han kommer att ställa upp i Kenyas stundande senatsval. Jag önskar honom all lycka till!

Louis Michel, före detta kommissionär för utvecklingsfrågor och numera min kollega i den liberala gruppen i Europaparlamentet, under sitt anförande. 

I mitten sitter Musikari Kombo, en våra församlingens två ordföranden, och till höger Jennifer Geerlings-Simmons som är talman i Surinams parlament.  

Ökat engagemang från AVS-länderna för Dawit Isaaks sak

Efter att jag i söndags visa Gellert Tamas och Maria Magnussons dokumentär "Fången - Dawit Isaak och tystnaden" har stödet från kollegerna från AVS-länderna ökat. De förstår nu varför jag alltid nämner Dawit Isaaks öde under våra möten.

Flera av kollegerna har bett om att få visa filmen i sina hemländer, ett mycket viktig steg till att medborgarna kan uppmärksamma orättvisor och kräva ansvar av sina beslutsfattare.

Kameruns representant Bobbo Hamatoukour reagerade starkt på filmen och höll med om att mer måste göras.

- Att det finns politiska fångar i Eritrea och andra afrikanska länder är ett strukturellt problem som vi själva måste ta ansvar att lösa, sade Bobbo Hamatoukour. Han är medlem av AVS-ländernas byrå för mänskliga rättigheter och meddelade att det redan pågår diskussioner om politiska fångar och lovade att fortsätta trycka på för att just Dawit Isaaks fall ska utredas.

.

Här är jag och Makhosini Hlongwane, parlamentariker från Zimbabwe, som stöder min uppmaning till afrikanska delegater att sätta press på Eritrea. 

Ambitiösa klimatmål kräver gemensamma energilösningar

Under hösten har jag som liberala gruppens förhandlare behandlat EU-kommissionens energifärdplan för år 2050. Det kan kännas som en väldigt lång framförhållning men långsiktighet krävs i energipolitiken.  Spelreglerna måste dras upp i god tid för att privata och offentliga investerare ska kunna planera sina investeringar.

Jag utvecklar mina tankar i en artikel på Gröna Liberaler

Direkt från Paramaribo: Företagsbesök

Andra dagen i Paramaribo började med en presentation av landets statsägda oljeföretaget Staatsolie. Vi åkte ut till företagets för att se anläggningen och det nya oljeraffinaderiet som var under konstruktion. Projektet är det andra största i landets historia, just efter en aluminiumanläggning som idag sett sina bästa dagar. Landet har oljefyndigheter i de under vattnet i de sydöstra territorierna, och genom det nya raffinaderiet kan landet nu tillverka diesel för eget bruk.

Egna resurser är viktigt för att säkerställa tillgång till energi, en nödvändighet för både industri- och servicesektorn som sakta men säkert växer. Företaget tillverkar även asfalt som är viktig för att bygga ut landets infrastruktur. Att kunna transportera produkter och råvaror till kuststen för export är central för att nödvändiga investeringar kan bli verkliga. 

Företagets representanter visade mycket stolt upp den nya tekniken där importerade sockerrör omvandlas till etanol. Det är alltid roligt att höra om gröna och hållbara lösningar men här kunde jag inte låta bli att ställa några följdfrågor. Jag ser inte det hållbara i att importera sockerrör från Brasilien för att sedan göra det till biodrivmedel. Odlingsmark ska i första hand användas till mat och foder, och bränsle kan vi tillverka av restprodukter. Stabroek news rapporterade från besöket

Arthur Gwagwa, människorättsaktivist från Zimbabwe påpekade att det är viktigt för utvecklingsländer att inte bara vara del av uppbyggnaden av anläggningar som utvinner naturresurser, det ska också vara med och driva den färdiga processen. Han har beklagliga exempel från sitt hemland där bland annat den omfattande diamantindustrin inte alls kommer befolkningen till nytta. Transparens har aldrig varit mer nödvändigt! 

Under vårt besök vid Staatsolie fick vi bevittna en myllrande aktivitet på anläggningen. Det är så klart glädjande att se att så många arbetsplatser skapas när landet investerar i uppgraderingar. Men att skapa arbete är en kortsiktig lösning, att investera i lokal kunskap ger en reell utveckling. 

Den del av AVS-EU delegationen som besökte Staatsolie. Det gamla oljeraffinaderiet - och det annalkande regnet - syns i bakgrunden. 

Dawit Isaak på agendan i Paramaribo

Igår visade jag Gellert Tamas och Maria Magnussons film "Imprisoned - the untold story of Dawit Isaak" som en del av eventen under AVS-EU ländernas möte här i Paramaribo. 

Filmvisningen var lyckad, ett drygt tjugotal afrikanska kolleger kom för att se  film om Dawit Isaaks öde. Det sägs att en bild säger mer än tusen ord, och att detta stämmer märktes av kommentarerna. Flera kom spontant fram efter och tackade att de fått möjlighet att se filmen och nu lättare kunde förstå varför Dawit Isaaks liv engagerar så många i Sverige. 

Det är viktigt att också afrikanska parlamentariker kan kritisera orättvisor som Dawits, och jag hoppas att jag i fortsättningen nu har ett större stöd för min kritik mot skurkstaten Eritrea. 

AVS-EU länderna möts i Paramaribo, Surinam

Idag började mötena inför AVS-EU ländernas gemensamma parlamentariska församlings session i Paramaribo, Surinam. Under det politiska utskottets möte tog jag chansen att fråga Eritreas representant Musa Naib och EU:s utrikestjänst EEAS om förhandlingarna om respekten för mänskliga rättigheter gick framåt. Jag pekade som vanligt ut politiska fångar och habeas corpus petitione om en rättslig prövning för Dawit Isaak. Petitionen har skickats till högsta domstolen i Asmara men vi har inte ens fått bekräftat att den tagits emot av domstolen. 

Musa Naib blev som vanligt upprörd och påpekade att jag under alla möten sedan hans tillträde år 2006 tagit alla tillfällen att fråga om politiska fångar i landet. Han sade även att EEAS och Eritrea hade goda dialoger. Jag håller inte alls med om detta. Att jag ständigt tar upp frågan är nödvändigt. När Eritrea respekterar sina medborgares fundamentala rättigheter kan jag börja fråga om andra saker, men tills dess kommer jag att lyfta fram den här obekväma sanningen.

Jag påpekade även till både Musa Naib och EEAS att två monologer inte är en dialog. Så länge Eritrea inte svarar på EU:s frågor om Dawit Isaak och alla andra fängslade frihetskämpar anser jag inte att man kan kalla den här farsen för en dialog.

Senare i veckan kommer rådens representanter från AVS-länderna att svara på min fråga om en särskild insatsgrupp för politiska fångar, och jag hoppas att jag äntligen kan få uppmuntrande svar.

Eritreas representant Musa Naib under dagens diskussion om mänskliga rättigheter i landet. 

En praktikants dagbok

Anton Wemander, aktiv i LUF i Skåne och student vid Jursitprogrammet i Lund, berättar om sin praktikvecka med Olle Schmidt under den här veckans session i Strabourg:

"Hur skulle jag kunna komma i kontakt med Olle utan att hans sekreterare hindrar mig? Det var den första tanken som slog mig när jag bestämde mig för att inom ramen för juristprogrammet försöka få en praktikplats inom Olles stab. Efter en utdragen facebookchat med Olle var dock praktikplatsen fixad!

Anledningen av valet att praktisera på en politisk institution var enkelt: jag har alltid varit intresserad av att prova på att arbeta med politik på heltid. Dessutom är jag särskilt intresserad av EU-frågor och av hur beslutsfattandet vid Europaparlamentet går till i praktiken.

Det har varit intensiva dagar med tidiga morgnar och sena kvällar under min praktik hos Olle. Unionen är inne i ett kritisk skede på grund av det ekonomiska läget och risken för en splittring av unionen är överhängande. Visserligen har ryktena kring en Grexit svalnat, men nu är istället fokus på hur Storbritannien förhåller sig till den nya budgeten. Stämningen i korridorerna i Europaparlamentet är dock avslappnad, men bakom fasaden döljer sig den ständiga frågan: kommer länderna att komma överens om hur de ska tackla krisen och hur budgeten ska prioriteras.

Under min praktik har jag skuggat Rickard Ydrenäs som arbetar som politisk sakkunnig i Olles stab. Arbetet har bestått i att vara med under förhandlingar, korrekturläsa och ge kritik på artiklar, sammanfatta kompromissförslag och förbereda Olles handlingar. Under veckan har vi arbetat med frågor rörande bankunionen, som ska få stabiliserande effekter på den oroliga ekonomin, och en förordning om revision. Även om Olle och jag i stort har samma politiska värderingar har det ibland varit svårt att inte ifrågasätta de slutsatser han har kommit fram till. Jag är trots allt en ettrig ungdomspolitiker.

Det som ideligen slår mig under arbetet med Olle är hans ständiga optimistiska syn om unionens framtid. Olle kämpar stenhårt för att ena en allt mer splittrad union och vägrar kompromissa med sina liberala ideal. Det handlar om att vara pådrivande i arbetet mot den nya bankunionen, kampen mot detaljreglering och för ökad transparens inom EU:s institutioner. Det är fantastiskt att se en parlamentariker som vägrar vända kappen efter vinden!

Den största skillnaden, mot hur jag hade tänkt mig att arbetet som politisk sakkunnig skulle vara, ligger i hur pass stort inflytande man som politisk sakkunnig kan ha. Olle och Rickard diskuterar ständigt ändringsförslag och hur de på bästa sätt kan gå igenom sina kompromissförslag. Det har varit särskilt intressant att se hur man lägger upp sin taktik för att på bästa sätt få genomslag för sin politik och hur det vardagliga arbetet som Europaparlamentariker ser ut.

Det varit en väldigt tuff och svår praktik, med många frågetecken och förvirrande moment. Detta har bidraget till en av de mest lärorika veckorna i mitt liv och en bra insyn i hur beslutandet går till inom Europaparlamentet. Dessutom har jag fått fördjupad kunskap om hur diskussionen kring bankunionen går till och varför skiffergas är dåligt för miljön. Ett frågetecken kvarstår dock, var det verkligen Olle som svarade på det där facebookmeddelandet?"

Mersch utsedd, trots EU-parlamentets nej

EU:s stats-och regeringschefer beslutade på sitt möte i Bryssel i går kväll att utse Luxemburgs centralbankschef Yves Mersch till medlem av den Europeiska Centralbankens högsta ledning, direktionen, trots det negativa yttrandet från Europaparlamentet.

Det är upprörande eftersom det innebär att det bara kommer att sitta män i ledningen för banken till och med 2018 då nästa ledamot ska utses.

Att EU-ledarna struntade i att respektera Europaparlamentets krav på att det skulle finnas två kandidater att välja mellan - en man och en kvinna.

Jag tvivlar inte på Yves Mersch kompetens, men det är oerhört nedslående och jag blir lika besviken varje gång det inte förs fram en enda kvinnlig kandidat. ECB är en manlig bastion. Det finns inte en enda kvinna i direktionen (sex män), i ECB-rådet (23 män) eller i det allmänna rådet (29 män).

Att ECB:s högsta ledning enbart består av män är fullständigt oacceptabelt. Som liberal är jag övertygad om att en större mångfald i direktionen också höjer kvaliteten i beslutsprocessen i ECB.

Tonio Borg ny EU-kommissionär

Idag röstade Europarlamentet för att godkänna Tonio Borg som EU-kommissionär för folkhälso- och konsumentfrågor. Vi var allt från enhälliga men resultatet blev 386 ja-röster mot 281 nej-röster och 28 nedlagda röster. Jag var förvånad över att det var så många som röstade för.
Under de kommande dagarna kommer EU-länderna att formellt utnämna honom och efter det kan han börja sitt nya jobb som. Jag och mina liberala kolleger som röstade emot Borgs utnämning är såklart besvikna. Vi hade om möjligt sett han tilldelats en annan portfölj.

Efters Borgs utfrågning inför utskottet för inre marknad och konsumenträtt skickade han en skriftlig försäkran om att han tänker respektera EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, tobakslagstiftning och kvinnors och HBT-personers rättigheter.

Tiden får utvisa om han lever upp till dessa löften. Vi kommer att hålla ett vakande öga på honom.

Splittra inte EU!

Innan årets slut ska ramen för den gemensamma banktillsynen vara klar. Under 2013 är tanken att den Europeiska centralbanken ska axla rollen som tillsynsmyndighet för Europas banker.

Men det är fortfarande många frågor om bankunionen som är olösta. En särskilt viktig fråga för Sverige är inlyftandet. Bankunionen är i första hand tänkt för euroländerna men då banker idag är internationella företag med kontor i flera Europeiska medlemsländer finns anledning för även länder utan euron att gå med.

Sverige, och andra länder som inte har den gemensamma valuta, har anledning att vara med i bankunionen men ställer då kravet att också få inflytande över den gemensamma tillsynsmyndigheten. Jag anser att detta är ett rimligt krav, även om vi bör undvika att gå mot föredargsförändrinagr med allt vad det innebär. I texten som antogs finns en hel del som redan idag kan göras om bara viljan finns. Det är också viktigt att alla medlemsstater inkluderas. En folkomröstning i Storbritannien år 2016 eller år 2017 kan mycket väl leda till att landet träder ur EU. Det viktigaste nu är att få första steget på plats, tillsynsmyndigheten inom ramen för SSM (Single Supervisory Mechanism).

Min liberala kollega från Nederländerna, Sophie in´t Veld påpekade under gårdagens debatt att vi även måste tänka på medborgarnas inflytande, inte bara på regeringarnas. EU- och euroskeptikerna vinner mark medan vi träter och enda sättet att hindra detta är ökad transparens. Demokratisk legitimitet är inget vi kan vänta med tills den ekonomiska krisen är över, vi måste öka insynen innan vidare steg mot integrering kan anses legitima.

För länder vars banker har stora problem är det bråttom att få tillsynsmyndigheten på plats, eftersom det är en förutsättning för att banker ska kunna få stöd ur krisfonden EMS. Storbritannien har klart deklarerat att man inte kommer att vara med i den gemensamma finanstillsynen, andra icke-euroländer avvaktar fortfarande. Att nu skyndsamt få tillstånd tillsynsmyndigheten är riskfyllt. Vi vill att den ska hjälpa problematiska banker på fötter, inte splittra EU.

Europaparlamentet måste ifrågasätta Borg!

Igår hade jag och mina kolleger i utskottet för inre marknad och konsumenträtt möjlighet fråga ut den tilltänkta kommissionären Tonio Borg. Den föreslagne efterträdaren till hälsokommissionären John Dalli kommer bland annat att vara ansvarig för folkhälsa, hälsovård och konsumentskydd. Borg är öppen abortmotståndare och erkänner inte LGBT personer rättigheter, och att han nu skulle bli ansvarig för alla europeiska medborgares folkhälsa har väkt protester både från allmänheten och bland kollegerna i Europaparlamentet.

Jag tycker att valet av kommissionär är olyckligt. Under utfrågningen var det tydligt att Borg hade förberett sig väl och svarade som den slipade och erfarne politiker han är. På alla känsliga frågor svarade han att som kommissionär tar han sig ann en ny roll och kommer att arbeta för att EU:s grundvärden upprätthålls. Borg menade att hans personliga åsikter på så sätt inte var ett problem.

Jag håller inte med. Vi måste fråga oss vem det är vi väljer. Jag anser inte att vi väljer en anonym byråkrat, utan en politisk ledare. Jag vill att EU-kommissionen ska föra en politisk agenda och då måste vi ha kommissionärer vars politiska värderingar vi litar på. Kommissionen må vara i en svår situation just nu, och Barroso ser gärna att Dallis tomma stolen fylls så snart som möjligt. Jag tycker att parlamentet ska ta sig tid att utvärdera vad vi kan kräva av en kommissionär. Ska han ge upp sina personliga åsikter till förmån för EU:s grundläggande värderingar - eller att han ska dela?

Nästa vecka i Strasbourg kommer Europaparlamentet att rösta om Tonio Borgs varande eller icke-varande som hälsokommissionär. Inom den liberala gruppen är vi överens. Han är inte lämplig för den föreslagna portföljen.

Radikalisering i skolor och universitet - ett växande problem

Igår höll jag tillsammans med European Foundation for Democracy ett seminarie om radikalisering i skolor och universitet. Det är ett växande problem vi måste tala öppet om, utan att man själv riskerar att blir klassad som rasist. Detta är ett problem i många Europeiska länder. Inte minst i Sverige och i min hemstad Malmö där man märker ökad radikalisering bland religiösa och politiska grupper bland annat i skolor.

 Robert Sutton, forskare hos Student Rights i London påpekade att man från skolornas och universitetens ledningar är ofta motvilliga att anmäla extremism och radikalisering när de ser det. Man är helt enkelt rädd att bli anklagad för att vara rasist. Han tog upp ett exempel där en student hölls dagar i förhör eftersom han laddade ner en extremsimmanual till sin avhandling. Däremot hade man valt att bortse från en annan student som tittat på vapen och manualer på Internet då man var rädd att anmäla eftersom man kunde bli anklagad för rasism.

Ahmed Mansour, Arab-Israelisk psykolog som bor i Berlin, berättade att han hade arbetat i Sverige med journalister och studenter. Han förklarade att lärarna ville gärna inte tala öppet om radikalisering i skolan men pratade friare när man inte hade skolan hängande över en. Han påpekade att i Berlin, liksom Malmö, har haft problem med ökade attacker på judar. Bara två veckor sen hade en rabbi blivit attackerad på en öppen gata. Att detta kan ske i just Tyskland är helt oacceptabelt! Detta är även ett problem i Malmö där rabbinen Shneur Kesselman och andra Malmöbor med judisk bakgrund blir trakasserade. Även här är det ofta helt oprovocerat ute på öppen gata.

Vi måste bli bättre på att involvera studentföreningar och organisationer för att motverka och känna igen radikalisering när de uppstår. Vi måste förse lärare med verktyg för att lägga märke till extremism i klassrummen och inte vara rädda för att anmäla det när man ser det. Motivationen kanske inte alltid finns där, och då är det viktigt att man utbildar lärare och medlemmar i studentorganisationer hur man ska gå till väga och att man tar problemen på allvar.

Det är även viktigt för myndigheter på olika nivåer att göra de man kan. I England finns till exempel sedan tre månader en telefonlinje man kan ringa om man som förälder misstänker att ens barn håller på att radikaliseras.

Roten till problemet är individens utanförskap och samhällets okunskap. Här har vi politiker ett ansvar. Och viktigast av allt, vi måste se till att alla våra ungdomar utrustas med ett kritiskt tänkande!

Tonio Borg är olämplig som EU-kommissionär

Jag anser att Tonio Borg är särskilt olämplig för den föreslagna portföljen med hälsofrågor och jag kommer inte att stödja nomineringen. Även om rådet och kommissionen inte behöver ta  hänsyn till Europaparlamentets rekommendation, anser jag att Barroso och stats-och regeringscheferna är skyldiga att följa parlamentets beslut. Förhoppningsvis avvisas hans kandidatur och en bättre lämpad kandidat kan föreslås. 

På flera sätt har Tonio Borg visat att hans politiska synsätt inte är förenligt med EU:s grundläggande värderingar. Jag tänker bland annat på att Borgs syn på kvinnans rätt sin kropp, att han motsatt sig rätten till skilsmässa samt att han inte respekterar homosexuellas rättigheter.

Att Borg dessutom misstänkts ha kopplingar med Kazakstans förra ambassadör i Österrike, Rakhat Aliyev, som är misstänkt för penningtvätt i flera EU-länder, ställer ytterligare frågetecken.

Frihandel ger en bättre förutsättning för utveckling

För någon dag sedan uppmanades svenska EU-parlamentariker, av 4 organisationer som är medlemmar i Concord Sverige, att rösta nej till EU:s handelsavtal med Latinamerika med hänvisning till att det riskerar att försämra miljö, tillgång på mat och mänskliga rättigheter i de latinamerikanska länderna.

För mig är detta ett helt galet resonemang. Handelsavtalen innehåller flera starka klausuler om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen. Avtalen är alltså ett väldigt bra sätt för EU att garantera att de mänskliga fri- och rättigheterna efterlevs.

Frihandel handlar inte, som en del får för sig, om att vi ska få billigare bananer till Europa utan att dessa länder har fastnat i en ohållbar protektionism som bara gynnar den egna eliten i länderna.

Du kan läsa hela min svarsreplik på: SvD Brännpunkt

Fyra år till!

I natt stod det klart att Barack Obama blivit återval som USA:s president. Det är ett mycket glädjande besked och jag är starkt imponerad över hur Obamas kampanj växte sig starkare när valet närmade sig.

Att demokraterna och Obama nu får fyra år till är viktigt. Administrationen får arbetsro när de inte längre behöver fokusera på ett omval, och presidenten vet att han på nytt har folkets stöd att genomföra sin politik.

Men det kommer inte att bli lätt. Amerika befinner sig i ett svårt läge då ekonomin fortfarande är svag samtidigt som stormakten nu konkurrerar om inflytande med länder som Indien och Kina. USA behöver hitta en identitet som passar in i den nya världsordningen, och jag tycker att Obamas segertal gav hopp om just detta.

Obama talade om att USA ska prioritera utbildning, jämlikhet, hälsovård, klimat och miljö samt möjlighet för invandrare att förverkliga den amerikanska drömmen. Landets väpnade styrkor ska försvara frihet och demokrati, och ses som en partner istället för anförare.
USA är en viktig handelspartner för Europa och den amerikanska presidentens syn på ekonomi och handel är grundläggande. Det polariserade politiska klimatet i USA, och svårigheterna för Obama att få med sig kongressen, kan göra det svårt för EU att sluta olika typer av överenskommelser med USA.

Handeln mellan EU och USA omsatte förra året 4250 miljarder kronor. Sedan slutet av 2011 diskuteras ett frihandelsavtal mellan parterna och förhoppningsvis kan det förverkligas under de kommande fyra åren.

Jag trodde hela tiden att Obama skulle vinna, inte för att jag kan se in i framtiden eller är någon USA-expert i den större skalan. Nej, det beror på att jag lyssnande på en opionsexpert under konventet i Charlotte, som sin tur refererade till de fokusgrupper som ofta används i amerikanska valrörelser för att uttyda underliggande trender. Man hade ställt tre frågor till ett antal "vanliga" amerikaner:

Vem vill Du helst ha som granne: Obama eller Romney?

Vem vill Du gå ut att ta en öl med: Obama eller Romney?

Vem vill Du ha som sällskap på en fotbollsmatch: Obama eller Romney?

Sju av tio svarade Obama på alla tre frågorna. En som föredrog Romney till fotbollsmatchen, tillade: "Då hämtas jag säkert med limousine."

Jag tror bilden av Obama som en person närmare amerikanerna avgjorde slutspurten i det så jämna valresultatet

En annan avgörande faktor var landets minoritetsgrupper. Latinamerikaner bosatta i USA är idag 50 miljoner och utgör den största minoritetsgruppen. För dem var valet enkelt. Över 70 % stödde Obama och 23 % Romney. Obamas reformer för att erbjuda utlänningar födda och uppväxta i landet rätt till medborgarskap, och rätt att rösta, har betytt att många nu kan skapa sig en trygg framtid i sitt eget hemland.

Även om man nu kan se en nedgång i invandringen, är den tillfällig på grund av att jobben är färre under den ekonomiska krisen. Det kommer inte att hindra att invandrare i framtiden kommer att utgöra en allt större grupp i landet och bör enligt experterna utgöra en större andel än den vita befolkningen runt år 2042 eller år 2050.

Utan alla dessa unga invandare skulle USA få en oproportionellt stor andel äldre medborgare, och de kommer också att påverka hur landets framtida politik kommer att se ut.

Vi måste ta bättre vara på pengarna

Idag presenterade EU:s revisionsrätt sin årliga rapport för hur EU-kommissionen ändvänt unionens resurser. Under de 18 år som Revisionsrätten gjort detta har resultatet varit det samma. Det finns en konstant felmarginal vilket betyder att pengar använts på fel sätt. För år 2009 var felmarginalen 3,2 %, för år 2010 var det 3,7 % och för förre året var den 3,9 %.


Den här negativa spiralen måste få ett slut. I tider då alla måste spara är det inte försvarbart att så mycket pengar används på fel sätt. Revisionsrätten utvärderar om kommissionen efterlever vad som sägs i budgeten sektorsvis. Rätten hade hittat en felmarginal på 6 - 7 % på områden för miljö och klimat, fiske, folkhälsa, energi, transport och regionalpolitik. Det samma gäller för jordbruk och sammanhållningspolitik, vilket får enorma konsekvenser då dessa två sektorer utgör 80 % av EU:s budget.

Områden som kommissionen själv ansvarar för har en betydligt lägre felmarginal. Dessa områden är de yttre förbindelserna, utvidgning, bistånd samt administration. Här har alltså EU:s medlemsstater ett stort ansvar. Det är inte rimligt att medlemsstaterna vill ha en mindre budget för att förverkliga viktiga delar av vår Europeiska gemenskap när det är de själva som är slarviga med pengarna.

80 % av projekten som finansieras av EU-medel implementeras av eller tillsammans med medlemsstaterna. Det största problemet är att de nationella myndigheterna inte använder de regelverk som finns eller bara använder det till viss del. Det handlar alltså inte om svindel eller bedrägeri utan om ovilja eller okunskap att använda de verktyg som finns. Och det gäller både för utbetalning av pengar och att kontrollera hur de använts.

Vad kan vi göra för att få ett slut på det här slöseriet? Enklare regler för att ansöka om och tillämpa projekt, tydligare kriterier och kostnadseffektivare kontroller är en bra början. Vi parlamentariker i EU har ett ansvar för att skattebetalarnas pengar används på bästa sätt, och ännu idag finns stora problem. EU:s medlemsstater måste ta ansvar för att reglerna efterföljs på nationell nivå, annars läcker budgeten som ett 27-håligt såll.

Den senaste tidens diskussioner om huruvida EU:s långtidsbudget ska ökas, minskas eller frysas känns ofullständig. En stark inre marknad är nödvändig för tillväxt i Europa. Viktigast just nu är att börjar använda pengarna på bästa sätt!