Innan årets slut ska ramen för den gemensamma banktillsynen vara klar. Under 2013 är tanken att den Europeiska centralbanken ska axla rollen som tillsynsmyndighet för Europas banker.
Men det är fortfarande många frågor om bankunionen som är olösta. En särskilt viktig fråga för Sverige är inlyftandet. Bankunionen är i första hand tänkt för euroländerna men då banker idag är internationella företag med kontor i flera Europeiska medlemsländer finns anledning för även länder utan euron att gå med.
Sverige, och andra länder som inte har den gemensamma valuta, har anledning att vara med i bankunionen men ställer då kravet att också få inflytande över den gemensamma tillsynsmyndigheten. Jag anser att detta är ett rimligt krav, även om vi bör undvika att gå mot föredargsförändrinagr med allt vad det innebär. I texten som antogs finns en hel del som redan idag kan göras om bara viljan finns. Det är också viktigt att alla medlemsstater inkluderas. En folkomröstning i Storbritannien år 2016 eller år 2017 kan mycket väl leda till att landet träder ur EU. Det viktigaste nu är att få första steget på plats, tillsynsmyndigheten inom ramen för SSM (Single Supervisory Mechanism).
Min liberala kollega från Nederländerna, Sophie in´t Veld påpekade under gårdagens debatt att vi även måste tänka på medborgarnas inflytande, inte bara på regeringarnas. EU- och euroskeptikerna vinner mark medan vi träter och enda sättet att hindra detta är ökad transparens. Demokratisk legitimitet är inget vi kan vänta med tills den ekonomiska krisen är över, vi måste öka insynen innan vidare steg mot integrering kan anses legitima.
För länder vars banker har stora problem är det bråttom att få tillsynsmyndigheten på plats, eftersom det är en förutsättning för att banker ska kunna få stöd ur krisfonden EMS. Storbritannien har klart deklarerat att man inte kommer att vara med i den gemensamma finanstillsynen, andra icke-euroländer avvaktar fortfarande. Att nu skyndsamt få tillstånd tillsynsmyndigheten är riskfyllt. Vi vill att den ska hjälpa problematiska banker på fötter, inte splittra EU.
Jag kopierar in en artikel från Svenska Dagbladet som jag tycker du ska läsa Olle och sedan förklara varför du vill driva in Sverige i Euron och vara med och betala andras skulder.
SvaraRaderaDet verkar som om politikerna som ställt till ett elände inte ser någon annan lösning än mer av samma soppa.
Efter kreditvärderingsinstitutet Moody’s sänkning av Frankrikes kreditbetyg har en obehaglig insikt börjat sprida sig i Europa.
De som ska rädda euron från sönderfall är själva i behov av hjälp.
Kort repitition: Finanskrisen gjorde att skulder överfördes från banker till stater. När en del stater blev så skuldtyngda att de inte klarade sig på egen hand fick andra rikare stater rycka ut. Och när det inte räckte skapades överstatliga trollhattar som skulle producera pengar på nästan magiskt vis.
En av dessa heter European Financial Stability Facility, EFSF.
Denna räddningsfond ska låna upp pengar på marknaden genom att ge ut obligationer. Dessa pengar ska sedan lånas vidare till länder i nöd.
Allt bygger på garantier från euroländerna själva.
Igår valde EFSF att skjuta på en kommande obligationsförsäljning. Det är lätt att förstå.
Låt oss nämligen ta en liten titt på vilka länder som ställt ut de största garantierna till EFSF: (sid 4)
Totalt uppgår garantierna till maximalt 780 miljarder euro.
Land, garanti procent av totalen:
1) Tyskland 27,1
2) Frankrike 20,3
3) Italien 17,9
4) Spanien 11,9
5) Holland 5,7
Italien och Spanien är som bekant själva favoritkandidater till att be om hjälp. Stryk dem och Tysklands andel av EFSF växer till 43 procent och Frankrikes till 32 procent.
En av orsakerna till sänkningen av Frankrikes betyg var en ökad risk för att landet faktiskt tvingas infria en del av sina garantier, eftersom läget är så risigt i Italien och Spanien. Frågan är om Frankrike har råd med det.
Stryk Frankrike och det som återstår är tja….Tyskland.
Med andra ord känns det mer sannolikt att EFSF behöver någon form av räddningspaket än att fonden ska kunna bidra till Europas räddning.
De olika euroländernas andelar är för övrigt lika stora i EFSF:s permanenta efterföljare ESM.
Moody’s konstaterar också att Frankrike, till skillnad från andra länder utanför euron med högt kreditbetyg (läs Storbritannien eller USA) inte har någon egen centralbank som kan hjälpa till genom att trycka nya pengar.
För det land som vill försvara kreditbetyget AAA tycks numera alltså egen sedelpress vara ett måste.