EU lovar att fortsätta uppmärksamma människosmugglingen i Sinai

Just nu i får vi delegater svar på våra frågor av EU:s ordförandeland Cypern. Jag hade uppmärksammat situationen för flyktingar i Sinaiöknen. På väg till Israel kidnappas, torteras, och säljs de vidare av människosmugglare i Sinaiöknen. Syftet är att barnen, det är huvudsakligen unga människor det handlar om, ska ringa hem till sina familjer som i sin tur ska betala en lösensumma. 

De skrämda familjerna kan betala så mycket som 45 000 dollar för att smugglarna ska släppa barnet. Ut ur Sinai går vägen genom Egypten, och de flesta av dessa barn skjuta av Egyptiska gränsvakter eller hamnar i inhumana fängelsen. Dessutom finns ingen möjlighet att söka asyl i Egypten, vilket betyder att dessa individer sedan deporteras tillbaka till Eritrea.

Jag frågade hur EU-rådet kan pressa Egypten att låta FN:s flyktingorgan UNHCR implementera sitt mandat i hela landet, även i Sinaiöknen.

Cypern utrikesminister Erato Kozakou-Marcoullis bekräftade att EU:s delegation i Kairo alltid nämner människosmugglingen under sina möten med Egyptens representanter och har uppmanat dem att låta UNHCR få tillgång till området i Sinai. Egypten har tackat nej till assistans för att stärka landets myndigheter som arbetar med exempelvis gränskontroll och flyktingar.  

Vi var överens om att detta är fruktansvärt och det är viktigt att fortsätta uppmärksamma övergreppen i Sinai situationen. 

AVS-länderna fortfarande motvilliga till en arbetsgrupp för politiska fångar

Just nu i Paramaribo får vi delegater svar på våra frågor från AVS-ländernas råd. Jag har upprepade gånger frågat om rådet kan tänka sig att sätta upp en arbetsgrupp, eller en "task-force" för att utreda hur politiska fångar i medlemsländerna mår och om de har tillgång till grundläggande rättslig hjälp.

AVS-ländernas representant svarade vagt att det finns ett visst utrymme inom Cotonou-avtalet för den gemensamma parlamentariska församlingen att sätta upp tillfälliga arbetsgrupper och att AVS-ländernas församlingen kan bistå med personal och andra resurser.

Jag svarade honom att jag inte kan acceptera dessa vaga, diplomatiska svar för en sådan här viktig fråga. Alla de kvinnor och män som just nu sitter inspärrade i dessa helveteshålor måste få hjälp. Och det måste ske nu!

Efter mitt skarpa svar lovade AVS-ländernas representant att ta upp det på agendan, och jag lovade att fortsätta fråga tills de skrider till handling.

Lunchdebatt om Zimbabwe

I går hade jag privilegiet att vara moderator för en lunchdiskussion om nästa års folkomröstning och val i Zimbabwe. Arthur Gwagwa och Tor-Hugne Olsen från Zimbabwe Human Rights NGO Forum har ordnat liknande debatter under flera år och det är en välkommen programpunkt. 

Ett trettiotal parlamentariker och människorättsaktivister från Zimbabwe och grannländerna var på plats för att diskutera betydelsen av den nya konstitutionen och deras förhoppningar om en rättvis och fredlig valprocess. 

Flera nämnde det våldsamma valet 2008 som ett orosmoln och Edwin Banda, parlamentariker från Malawi, kastade in brandfacklan genom att säga att afrikanska stater är våldsamma och att politiska institutioner, speciellt polisen, aktivt måste ta avstånd från allt våld. Vi höll alla med om att det är lätt att hamna i en olycklig cirkel, ett våldsamma val leder ofta till att man måste hålla kvar makten med våld. 

Att makten kan skiftas fredligt och enligt reglerna är en effektiv lösning på problemet. Om en president använder våld eller fusk för att hålla sig kvar vid makten undermineras ämbetets och hela statens legitimitet. Edwin Banda berättade att när Malawis president Bingu wa Mutharika plötslig dog tidigare i år var de alla säkra på att allt skulle falla sönder och han skulle vara tvungen att lämna landet. Men så blev det inte. Vicepresidenten tog över och Malawi ses nu som en föregångare i regionen. 

Omvärldens, och speciellt EU:s och USA:s roll är alltid känslig. Därför är det viktigt med dessa möten där Afrikanska Unionen och grannländerna kan ta det största ansvaret. Jag påpekade dock att jag alltid arbetat för alla människors lika rätt till frihet. För enligt mig exporterar västvärlden inte färdiga demokratiska lösningar, om vi exporterar något så är det frihet!

Här är jag och från vänster, Tor-Hugne Olsen och Arthur Gwagwa från Zimbabwe Human Rights NGO Forum. 

EU måste sätta khat på agendan!

Inför AVS-EU ländernas möte här i Paramaribo hade jag skriftligen frågat EU-kommissionen om hur de kan garantera att alla de pengar som ges till olika biståndsprojekt inte hamnar i terroristernas grepp. Utan statliga institutioner som kan kontrollera och kommunicera hur pengarna används är det svårt att veta att pengarna verkligen kommer befolkningen till nytta.

Kommissionen svarade mig att EU stödjer statsbyggandet i Somalia och hänvisade till alla de projekt som nu finns i landet. Allt detta är bra och jag berömmer verkligen EU-kommissionen för det långsiktiga, och nödvändiga, arbete de utför. Men det lugnade inte min oro över att terrornätverk som al-Shabab kan komma över resurser menade för befolkningen i rurala områden.

Jag pressade EU-kommissionen att ge ett tydligare svar på hur intäkterna från handel med drogen khat finansierar våld och instabilitet både i Somalia och i hela regionen. Dessvärre hade kommissionen inte någon information om detta, men sade att man arbetat med projekt mot droghandel.

De sociala problem drogen khat orsakar i Europa är omfattande, och vi vet dessutom att pengarna finansierar terroristaktiviteter och våld mot befolkningen i Somalia. Det är verkligen beklagligt att mer inte kan göras. Jag hoppas att mina envisa inlägg om khat kan hjälpa EU att prioritera det här allvarliga problemet.

Uganda försvarar lagförslag att förbjuda homosexualitet

Under morgonens debatt mellan AVS-EU länderna och EU-kommissionen passade jag på att fråga hur kommissionen kan säkerställa att pengar som går projekt i Uganda inte stödjer denna fruktansvärda diskriminering.

Kommissionen svarade vagt att det finns en politisk dialog mellan Uganda och EU om just diskriminering. Jag hade gärna hört att Europa skattebetalares pengar ger nödvändigt stöd till civilsamhället och organisationer som försvarar LGBT-rättigheter i Uganda.

Ugandas representant Jacob Oulanyah gav sig in i diskussionen och försvarade lagförslaget. Jacob Oulanyah hävdade att förslaget inte alls var diskriminerande utan att det enbart var till för att hindra "rekrytering" bland ungdomar. Det är fruktansvärt att höra en parlamentariker tala på det här sättet och jag hoppas att omvärlden fortsätter kritisera denna orättvisa. Men tiden rinner snart ut. Nästa vecka ska Ugandas parlamentet rösta om förslaget.

AVS-EU länderna sätter fokus på Somalia

Under eftermiddagen har vi diskuterat en resolution om situationen i Somalia. I stort är vi alla eniga, innan demokratiska institutioner kan få fäste måste säkerhetsläget garanteras. Detta innebär både kortsiktiga, snabba aktioner för att stabilisera vissa områden men även långsiktigt stöd för statsbyggande och garanterande av rättssäkerhet.

Jag påpekade att Al-Shabab och andra kriminella nätverk utnyttjar det här politiska och rättsliga vakuumet till sin fördel. Årets presidentval var det första riktigt genomförda valet på 42 år! Landets president, den förre universitetsläraren Hassan Sheikh Mohamud har en enorm arbetsuppgift framför sig och utan omvärlden hjälp ser framtiden mörk ut. EU kan bistå med teknisk assistans för allt från rättssystem till infrastruktur, men det är viktigt att utvecklingen drivs från Somalia och EU bistår med de verktyg som efterfrågas.

Redan fattiga familjer på landsbygden är de största offren, och jag framhöll att kvinnors roll är central för att lösa konflikten. Stabilitet, tillgång till odlingsmark och utbildning är central för familjerna och det är deras behov som måste vara i centrum. 

Det är viktigt att Somalia nu visar att man menar allvar att skilja på politisk administration och den nationella militären. Ugandas delegationsledare, Jacob Oulanyah påpekade att osäkerheten i Somalia påverkar hela regionen. Han räknade upp alla de grannländer som redan bidrar med trupper till fredsbevarandet i de rurala delarna av landet som fortfarande är i terroristernas grepp, och bad uppmanade alla andra afrikanska länder att skicka trupper.

Vi röstar om resolutionen på torsdag att döma av dagens debatt kommer den att få ett starkt stöd. 

AVS-EU ländernas 24:e session är nu öppnad!

AVS-EU ländernas 24:e gemensamma parlamentariska session öppnades på högtidligt vis av församlingens två ordföranden, min liberala kollega Louis Michel och Musikari Kombo från Kenya, samt av värdlandet Surinams talman Jennifer Geerlings-Simmons.

Inför en fullsatt församling talade både Louis Michel och Musikari Kombo om de utmaningar som samarbetet mellan EU och AVS-länderna står inför. Inom kort går Cotonou-avtalet ut och vi ska förhandla fram ett nytt avtal som reglerar förhållandet mellan alla dessa stater. Det omfattar allt från politisk dialog till tullregler, och bägge parter är angelägna om att ett nytt avtal ska slutas i god tid. 

Under de kommande debatterna här i Paramaribo har vi tre akuta ärenden på bordet. Det handlar om situationerna i Mali, Kongo-Kinshasa och Somalia. Regionala lösningar är nödvändiga för att resultaten ska vara hållbara, men det är också nödvändigt att EU bidrar med stöd och verktyg.

Musikari Kombo betonade att utvecklingsbistånd,  teknisk assistans och handel är särskilt viktigt för länder som återhämtar sig från väpnade konflikter. Under den finansiella kris Europa just nu går igenom har vissa påpekat att alla sektorer måste spara, även på utvecklingsbistånd. 

För bräckliga stater kan resurser från utlandet vara den enda källan till stabilitet. Att bygga en stat som befolkningen kan lite på tar tid, och vi kan inte svika våra partners. Musikari Kombo avslutade sitt tal genom att meddela att han kommer att ställa upp i Kenyas stundande senatsval. Jag önskar honom all lycka till!

Louis Michel, före detta kommissionär för utvecklingsfrågor och numera min kollega i den liberala gruppen i Europaparlamentet, under sitt anförande. 

I mitten sitter Musikari Kombo, en våra församlingens två ordföranden, och till höger Jennifer Geerlings-Simmons som är talman i Surinams parlament.  

Ökat engagemang från AVS-länderna för Dawit Isaaks sak

Efter att jag i söndags visa Gellert Tamas och Maria Magnussons dokumentär "Fången - Dawit Isaak och tystnaden" har stödet från kollegerna från AVS-länderna ökat. De förstår nu varför jag alltid nämner Dawit Isaaks öde under våra möten.

Flera av kollegerna har bett om att få visa filmen i sina hemländer, ett mycket viktig steg till att medborgarna kan uppmärksamma orättvisor och kräva ansvar av sina beslutsfattare.

Kameruns representant Bobbo Hamatoukour reagerade starkt på filmen och höll med om att mer måste göras.

- Att det finns politiska fångar i Eritrea och andra afrikanska länder är ett strukturellt problem som vi själva måste ta ansvar att lösa, sade Bobbo Hamatoukour. Han är medlem av AVS-ländernas byrå för mänskliga rättigheter och meddelade att det redan pågår diskussioner om politiska fångar och lovade att fortsätta trycka på för att just Dawit Isaaks fall ska utredas.

.

Här är jag och Makhosini Hlongwane, parlamentariker från Zimbabwe, som stöder min uppmaning till afrikanska delegater att sätta press på Eritrea. 

Dawit Isaak på agendan i Paramaribo

Igår visade jag Gellert Tamas och Maria Magnussons film "Imprisoned - the untold story of Dawit Isaak" som en del av eventen under AVS-EU ländernas möte här i Paramaribo. 

Filmvisningen var lyckad, ett drygt tjugotal afrikanska kolleger kom för att se  film om Dawit Isaaks öde. Det sägs att en bild säger mer än tusen ord, och att detta stämmer märktes av kommentarerna. Flera kom spontant fram efter och tackade att de fått möjlighet att se filmen och nu lättare kunde förstå varför Dawit Isaaks liv engagerar så många i Sverige. 

Det är viktigt att också afrikanska parlamentariker kan kritisera orättvisor som Dawits, och jag hoppas att jag i fortsättningen nu har ett större stöd för min kritik mot skurkstaten Eritrea. 

AVS-EU länderna möts i Paramaribo, Surinam

Idag började mötena inför AVS-EU ländernas gemensamma parlamentariska församlings session i Paramaribo, Surinam. Under det politiska utskottets möte tog jag chansen att fråga Eritreas representant Musa Naib och EU:s utrikestjänst EEAS om förhandlingarna om respekten för mänskliga rättigheter gick framåt. Jag pekade som vanligt ut politiska fångar och habeas corpus petitione om en rättslig prövning för Dawit Isaak. Petitionen har skickats till högsta domstolen i Asmara men vi har inte ens fått bekräftat att den tagits emot av domstolen. 

Musa Naib blev som vanligt upprörd och påpekade att jag under alla möten sedan hans tillträde år 2006 tagit alla tillfällen att fråga om politiska fångar i landet. Han sade även att EEAS och Eritrea hade goda dialoger. Jag håller inte alls med om detta. Att jag ständigt tar upp frågan är nödvändigt. När Eritrea respekterar sina medborgares fundamentala rättigheter kan jag börja fråga om andra saker, men tills dess kommer jag att lyfta fram den här obekväma sanningen.

Jag påpekade även till både Musa Naib och EEAS att två monologer inte är en dialog. Så länge Eritrea inte svarar på EU:s frågor om Dawit Isaak och alla andra fängslade frihetskämpar anser jag inte att man kan kalla den här farsen för en dialog.

Senare i veckan kommer rådens representanter från AVS-länderna att svara på min fråga om en särskild insatsgrupp för politiska fångar, och jag hoppas att jag äntligen kan få uppmuntrande svar.

Eritreas representant Musa Naib under dagens diskussion om mänskliga rättigheter i landet.