Het debatt om Zimbabwe och HBTQ-rättigheter i Afrika

Under mina år som ledamot av AVS-EU församlingen har jag särskilt intresserat mig för Zimbabwe. Jag gav mig in i politiken under sent 1960-tal på grund av apartheid-systemet i Sydafrika, och har sedan 2006 suttit i AVS-EU församlingen. EU behöver Afrika mer än Afrika behöver EU, och det har varit värdefullt att få ta del av mina afrikanska kollegors åsikter om dagens afrikanska despoter.

 

Presidenten Robert Mugabe fyllde nyligen 90 år och sitter på all makt i landet. EU och USA har sedan länge haft ekonomiska och politiska sanktioner mot landet och dess ledare, men för en månad sedan valde EU:s utrikesministrar att lätta på dessa sanktioner. Kvar finns sanktioner mot president Mugabe, hans fru, landets militärära industri samt vapenembargot.

 

Idag ordnade jag och Arthur Gwagwa, från Zimbabwe Human Rights NGO Forum, en organisation som försöker stärka civilsamhället i Zimbabwe. Att normalisera förhållandet till Zimbabwe kan vara ett steg i rätt riktning, men alla de som lidit och fortfarande lider under regimens får inte glömmas bort. Den 31 juli förra året hölls val i Zimbabwe och de afrikanska organisationer som släppet in för att observera valet har inte gett en entydig bild. Klart är att våldet, men också transparensen, uteblev.

 

Arthur Gwagwa från Zimbabwe Human Rights NGO Forum och jag ledde dagens lunchmöte.

Makhosini Hlongwane som företräder det styrande Zanu-PF partiet är en ung och ambitiös politiker jag lärt känna under åren. han var stark kritisk till att organisationer som finansierades av Europeiska länder och stödprogram uttalade sig kritiskt om situationen i Zimbabwe. Han hävdade att de var tvungna att kritisera regeringen för att få finansiering. Mot den bakgrunden kan vi först de svårigheter civilsamhället i Zimbabwe har att göra sin röst hörd. Däremot var både han och hans kolleger från Zimbabwe besvikna på att den här diskussionen inte fördes på hemmaplan.

 

Jag kan hålla med om att en bredare debatt behövs på plats, men ibland kan det vara nödvändigt att lyfta diskussionen till en oberoende plats med fler parter. På lunchmötet fanns delegationer från Botswana, Kenya, Uganda, Liberia, Nigeria och Sydafrika representerade. En viktig fråga för alla var att inte bli förbisedda som parlamentariker. De hade erfarenhet av att organisationer gick direkt till presidenten eller inte tog dem seriöst på andra sätt, och här kunde vi dela erfarenheter om att våga ta debatter man inte är inbjuden till och att hålla sin dörr öppen för allmänheten.

 

Betydligt mer infekterad blev diskussionen om minoriteters rättigheter, och då främst HBTQ-personers rättigheter i Afrika. Kollegerna var upprörda över att vice ordförande av församlingen, Louis Michel, hade kritiserat Ugandas nya lag som kriminaliserar homosexualitet. De ansåg att de representerade folk som ville ha sådana här lagar, och att det var orättvist att kritisera Afrikanska länder när bl.a. USA har lika restriktiva lagar. Debatten var het men respektfull, och vi avslutade med vänliga

Nästa 30 kolleger kom till lunchmötet om Zimbabawe för att diskutera landets framtida roll i regionen.

AVS-EU länderna möts i Strasbourg

Idag hölls den formella inledningen av den 27:e sessionen för den gemensamma parlamentariska församlingen för EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet, den så kallade AVS-EU församlingen. Mötet är det sista innan valet till Europaparlamentet i maj.

 

Mötet skulle ha ägt rum i Aten, eftersom Grekland för tillfället håller i ordförandeklubban i EU-rådet, men på grund av den ekonomiska och politiska situationen är vi istället i Europaparlamentets lokaler i Strasbourg.

 

Församlingens två ordförande, min liberala kollega och före detta EU-kommisionär för utvecklingsfrågor Louis Michel och Jamaikanska parlamentarikern Fitz Jackson berörda samma aktuella ämnen men från olika perspektiv.

 

Ordförande Fitz Jackson från Jamaica under mötets öppnanade.

De talade både om de väpnade konflikterna i AVS-länderna, som genast måste få ett slut för att få regionerna på fötter, om behovet av privat och offentligt partnerskap och småföretag. Louis Michel påpekade att Europas ekonomi till 70 procent utgörs av små- och medelstora företag, och att samma andel i Afrika är 10 procent. Svårtolkad lagstiftning, social oro och liten tillgång till finansiering är stora problem. Ett nyligen föreslaget program för att hjälpa små- och medelstora företag i Karibien och Afrika är mycket välkommet.

 

En känsligare frågar var AIDS, diskriminering av smittade, och fram för allt homosexuella. Den senaste tiden har de diskriminerande lagarna i Uganda och Nigeria fått stor uppmärksamhet.  Louis Michel underströk att kriminalisering av homosexualitet strider mot de konventioner om mänskliga rättigheter som dessa länder själva skrivit under. Jag anser att här det är viktigt att komma ihåg demokratins grundläggande betydelse, att demokratiska värden inte bedöms efter majoritetens vilja utan hur majoriteten respekterar minoriteter som avviker från deras vilja. Och här har flera afrikanska länderna mycket att jobba med. Fitz Jackson sa däremot att alla änder har olika kulturella traditioner som måste respekteras, ett argument vi ofta får höra. Den jamaikanska parlamentarikern avslutade lämpligt med att citera legenden Bob Marley, "Let's all come together".

 

Sessionen varar tills på onsdag och på agendan finns blanda annat Zimbabwe, Internet och terrorism, handelshinder och hållbar utveckling. Detta är min sista AVS-EU session innan jag i sommar kliver av som Europaparlamentariker, så det ska bli roligt att nu träffa alla mina AVS-kolleger.



Mötet hålls i Europaparlamentets plenarsal i Strasbourg, som vi annars använder en vecka i månaden för att rösta om de lagförslag som förhandlats i Bryssel.

EU måste agera mot förföljelsen av HBTQ-personer i Uganda

Igår var en dyster dag för mänskliga rättigheter i Uganda, då landets president igår skrev på ett lagförslag som ytterligare kriminaliserar HBTQ-personer. Denna lag tvingar föräldrar, lärare och läkare att anmäla HBTQ-personer till myndigheterna, en rent kriminell förföljelse av denna ugandiska minoritet.

 

Förutom att förstärka den befintliga anti-sodomilagstiftningen bestraffar den nya lagen även personer som äger eller sköter fastigheter och rum för 'homosexuella syften'. På detta vis kan regimen ge fastighetsägare eller föräldrar till HBTQ-personer upp till sju år i fängelse.

Detta omfattar även de som 'främjar homosexualitet'. Detta får allvarliga konsekvenser för de som värnar mänskliga rättigheter i Uganda, även heterosexuella aktivister. Att de som arbetar för alla människors lika rättigheter inte ens får göra sina röster hörda är ingenting annat än förfärligt.

Tidigare omfattade lagförslaget även dödsstraff för HIV-smittade eller de som klassas som 'återfallsförbrytare', men dessa så kallade brott innebär nu istället livstids fängelse. FN:s program mot spridning av HIV och AIDS, UNAIDS, har varnat för att kriminaliseringen av homosexualitet får allvarliga konsekvenser för kampanjer mot HIV och även för folkhälsan i allmänhet. Vi måste göra allt i vår makt för att visa att utvecklingen är oacceptabel, innan det är för sent.

 

Min kollega Michael Cashman som även är ordförande i Europaparlamentets HBTQ-grupp reagerade starkt på nyheten. Han uppmanar EU:s medlemsländer och EU-kommission se över en uteslutning av Uganda från ACP-EU församlingen och Cotonou-avtalet, med motivet att diskrimineringen är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

 

Utvecklingen i Uganda och länder som Nigeria är otroligt farlig och hotar HBTQ-personers säkerhet. Homosexuella, bisexuella och transsexuella människor borde få vara fria att leva sina liv utan hot om godtycklig arrestering och våld. EU och dess medlemsländer borde använda alla tillgängliga medel för att se till att homosexualitet avkriminaliseras, och samtidigt ge drabbade HBTQ-personer rätt till asyl i EU på grund av diskriminering i deras hemland. I mars hålls den gemensamma AVS-EU församlingen sista session för mandatperioden i Strasbourg, och jag ska då lyfta frågan med mina afrikanska kolleger. Den här orimliga diskrimineringen måste stoppas.

 

Det är dags för omvärlden att stå upp för HBQT-rättigheter i Uganda

Igår träffade jag Frank Mugisha som är ledare för Sexual Minorities Uganda (SMUG). Situationen i Uganda för HBQT-personer har nu blivit ytterst allvarlig. Jag talade med Frank om den korta chans omvärlden nu har att påverka situationen i landet, då den ugandiska presidenten nu överväger ett lagförslag som kriminaliserar homosexualitet som parlamentet röstat igenom. Lagen förordar livstidsstraff för homosexuella aktiviteter, och öppnar också för att ge fängelsestraff på upp till tre år till de som bevittnar homosexualitet utan att anmäla det till myndigheterna.

Situationen i Uganda är bedrövlig och är ett brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna. Lagen som parlamentet är i alla avseenden kriminell. Utan människor som Frank Mugisha och andra aktivister i SMUG är HBQT-personer i landet helt utan röst. Nu är det dags för omvärlden att stödja dem i deras kamp mot förtrycket.

Vi i omvärlden har ett ansvar för att stå upp för alla människors lika värde och rätt till sexuell frihet. Vi kan påverka genom att föra en aktiv dialog med presidenten om att ändra på lagen. Dialoger måste prioriteras före sanktioner, då dessa enligt Frank enbart skulle drabba det ugandiska folket och förarga presidenten.

I mars åker jag till Strasbourg som ledamot i ACP, där jag ska driva frågan om den ugandiska anti-homosexuella lagstiftning som parlamentet nyligen röstat igenom. Där ska jag tala med afrikanska länders representanter och EU, och fortsätta främja SMUG:s kamp för mänskliga fri- och rättigheter i Uganda inom organisationen.

Uganda försvarar lagförslag att förbjuda homosexualitet

Under morgonens debatt mellan AVS-EU länderna och EU-kommissionen passade jag på att fråga hur kommissionen kan säkerställa att pengar som går projekt i Uganda inte stödjer denna fruktansvärda diskriminering.

Kommissionen svarade vagt att det finns en politisk dialog mellan Uganda och EU om just diskriminering. Jag hade gärna hört att Europa skattebetalares pengar ger nödvändigt stöd till civilsamhället och organisationer som försvarar LGBT-rättigheter i Uganda.

Ugandas representant Jacob Oulanyah gav sig in i diskussionen och försvarade lagförslaget. Jacob Oulanyah hävdade att förslaget inte alls var diskriminerande utan att det enbart var till för att hindra "rekrytering" bland ungdomar. Det är fruktansvärt att höra en parlamentariker tala på det här sättet och jag hoppas att omvärlden fortsätter kritisera denna orättvisa. Men tiden rinner snart ut. Nästa vecka ska Ugandas parlamentet rösta om förslaget.

Uppdatering från mötet om Dawit Isaak: Naib till nervöst anfall

Mötet med rådens representanter i gemensamma parlamentariska församlingen tog en ytterligare vändning precis innan slutet.

Eritreas representant Musa Naib begärde ordet. Han brukar alltid göra det på dessa möten, för att kritisera mig som person och utmåla Dawit Isaak som en säkerhetsrisk. Denna gång gick han istället till attack på EU och i synnerhet Sverige, och höll ett brandtal mot den svenska regeringen som "i strid mot de mänskliga rättigheterna trakasserar eritreanska medborgare i Sverige". Med detta syftade han på att Sverige tagit upp och börjat granska den "frivilliga" exilskatt på 2% av inkomsten som alla eritreaner i utlandet förväntas betala till hemmaregimen.

Naibs nya strategi uppfattas som ett kvitto på att han börjar känna av det sviktande stödet från de afrikanska kollegorna. Utspelet gav ett nervöst intryck.

Glädjande nog kom dessutom Ugandas och AVS-rådets representant Oryem Henry Okello fram till mig direkt efter debatten för att tala om Dawit Isaaks fall. Han lovade att ta upp frågan med sina kontakter i Eritrea, Uganda och i Afrikanska Unionen. Han verkade mycket uppriktig.


Olle Schmidt och Oryem Henry Okello

Det är helt uppenbart att något håller på att hända inom den afrikanska församlingen. Droppen urholkar stenen. Kanske famlar vi efter halmstrån, men vi ger i alla fall inte upp - och det tycks finnas fler och fler strån att gripa efter.

Internationella dagen mot homofobi

Idag är den internationella dagen mot homofobi. Det är synd att en sådan dag ska behövas.

Att dagen fortfarande i allra högsta grad behövs blev tyvärr uppenbart igår, när min kollega Louis Michel, medordförande för gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen, blev utbuad när han tog upp ämnet i sitt öppningstal för sessionen.

Och förra veckan var en homofoblag med bland annat förslag om dödsstraff för homo- och bisexualitet på nytt på gång i Uganda. Lyckligtvis har lagen ajournerats, tack vare internationella påtryckningar.

Att frågan anses känslig och tabu i vissa länder ger inte anledning för oss att acceptera kränkningar av mänskliga rättigheter! Det är därför viktigt att ALDE-gruppen jobbar vidare med frågan gentemot våra samarbetspartners i AVS-länderna (Afrika, Västindien och Stillahavsöarna).

Läs mer på andra bloggar och sidor om samma tema: Cecilia Malmström, Jesper Svensson, Birgitta Ohlsson, Jakob Ström/UD.