Idag började mötena inför AVS-EU ländernas
gemensamma parlamentariska församlings session i Paramaribo, Surinam. Under det
politiska utskottets möte tog jag chansen att fråga Eritreas representant Musa
Naib och EU:s utrikestjänst EEAS om förhandlingarna om respekten för mänskliga
rättigheter gick framåt. Jag pekade som vanligt ut politiska fångar och habeas
corpus petitione om en rättslig prövning för Dawit Isaak. Petitionen har
skickats till högsta domstolen i Asmara men vi har inte ens fått bekräftat att den
tagits emot av domstolen.
Musa Naib blev som vanligt upprörd och påpekade att
jag under alla möten sedan hans tillträde år 2006 tagit alla tillfällen att fråga
om politiska fångar i landet. Han sade även att EEAS och Eritrea hade goda
dialoger. Jag håller inte alls med om detta. Att jag ständigt tar upp frågan är
nödvändigt. När Eritrea respekterar sina medborgares fundamentala rättigheter
kan jag börja fråga om andra saker, men tills dess kommer jag att lyfta fram
den här obekväma sanningen.
Jag påpekade även till både Musa Naib och EEAS att
två monologer inte är en dialog. Så länge Eritrea inte svarar på EU:s frågor om
Dawit Isaak och alla andra fängslade frihetskämpar anser jag inte att man kan
kalla den här farsen för en dialog.
Senare i veckan kommer rådens representanter från
AVS-länderna att svara på min fråga om en särskild insatsgrupp för politiska fångar,
och jag hoppas att jag äntligen kan få uppmuntrande svar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar