Idag står två intressanta rapporter om jämställdhet på dagordningen här i Europaparlamentet i Strasbourg: en om kvinnor i politiskt beslutsfattande och en om kvinnors och mäns lika möjligheter i arbetslivet i Europa.
Detta är inte något vi diskuterar för kvinnornas skull utan för att företag och organisationer blir livaktigare, starkare, mer idérika och mer lönsamma med en mångfald av människor i ledningen.
Men EU:s egna institutioner måste föregå med gott exempel. Om vi inte själva visar att vi tror på värdet av att ha både kvinnor och män i ledande positioner, hur ska vi då kunna kräva av Europas företagare att göra bot och bättring?
Några exempel:
I kommissionen är nio av 27 kommissionärer kvinnor.
I Europa är kvinnor i majoritet men på EU:s toppmöten är de en väldigt liten minoritet.
Av EU-domstolens 39 domare är sju kvinnor.
Revisionsrätten består av tre kvinnor och tjugofyra män.
I Europeiska Centralbankens ledning finns inte en enda kvinna.
Och - nyligen valde vi i Europaparlamentet nytt presidium med bara tre kvinnor bland fjorton vice talmän. Vi har alltså nominerat och röstat fram ett nytt presidium som är mindre jämställt än det vi hade under den första halvan av mandatperioden.
Många vill ha det till att denna debatt bara handlar om antingen införa kvotering, eller att inte göra något alls. Men det finns andra vägar att gå. Jag tror inte kvotering är rätt metod just nu. Men jag tycker inte heller att vi kan sätta oss ner och vara nöjda, 220 år efter att upplysningstidens Mary Wollstonecraft lät publicera det första feministiska manifestet om mäns och kvinnors lika rättigheter i Europa.
Jag har några konkreta exempel på fler verktyg och metoder som både EU och europeiska näringslivet kanske vill börja använda:
- Utred nya nomineringsprocedurer, t.ex. att nominera två kandidater, en man och en kvinna, till varje post.
- Skapa listor med kompetenta kandidater av båda könen
- Utbilda dem som har ansvar för nomineringar.
EU borde leda vägen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar