Vill bedriva handel
Efter tre snabba dagar i Peking försöker jag samla intrycken, som är blandade. Vårt uppdrag i delegationen från EU-parlamentets tillfälliga Krisutskott har givetvis att göra med den ekonomiska och finansiella globala krisen.
För mig är det första gången i Kina. Och Peking ser ut som vilken mega-metropol som helst i världen. Nog visste jag att Kina förändrats, men som vanligt är det först när man med egna ögon får se vart utvecklingen tagit hän som man riktigt kan smälta intrycken.
Affärscentra efter affärscentra ligger utmed huvudgatorna, där alla lyxfabrikat finns representerade. Cyklarnas tid är förbi. Nu är det bilar och trafikproblem som gäller.
Det finns en framtidstro hos de styrande och hos "vanliga" kinser som verkar outtömlig. Världen står i kö för att träffa Kinas ledare. Just nu har en amerikansk delegation under ledning av utrikesminister Clinton och finansminister Geithner varit här i två dagar. Det andra mötet i det som kallas "Strategisk och Ekonomisk Dialog USA-Kina".
Även om de som vi träffar mestadels är från den ekonomiska sfären försöker de undvika att kommentera att Kina numera är en stormakt, som har dollarreserver motsvarande 2,4 biljoner, amerikanska triljoner - en ofattbart hög summa.
De höga kinesiska ledare vi träffat låter väldigt frihandelsvänliga och vill bedriva handel med ömsesidig respekt för olika länders särart. Just nu pressas Kina av USA, som vill att Kina skriver upp värdet på sin valuta, samtidigt som eurons sjunkande värde gör att de får problem i Europa, där Kina faktiskt har sin främsta exportmarknad.
Att det går bra för Europa är vitalt för de åtaganden som det kinesiska ledarskapet gjort i form av sociala förbättringar för de 1,4 miljarderna.
Men var finns tron på medborgarnas deltagande?
Vi vet att Kina är en i många avseenden grym enpartistat, som inte tolererar oliktänkande. Politiska regimkritiker kastas i fängelse eller tvingas fly ut ur landet. När jag reser frågan med representanter från Världsbanken svarar man undvikande. Det ingår inte i vårt uppdrag, menar man. Jag påminner mig ordet "stabilitet" från Göran Persson beramade resa till Kina på 90-talet.
Användandet av dödsstraff förtjänar stark kritik, och vi från Europa får inte nöja oss med att se Kina som enbart en värdefull handelspartner - för det är Kina förvisso - utan vi måste också resa frågor om fundamentala mänskliga rättigheter som yttrande-, press och religionsfrihet.
Money talks?
Allt kan inte köpas för pengar. Vi måste också framföra tydliga krav på ökad öppenhet och en demokratisk utveckling. Därför blev jag glad när jag här på kvällen träffade EU-parlamentets talman, Jerzey Buzek, som just mött sin kollega i Kinas Nationella Folkkongress och med honom tagit upp de stora bristerna vad gäller mänskliga rättigheter och de grundläggande principerna för ett rättssamhälle med fria oberoende domstolar.
Enorm växt - enorm fattigdom
Att minnas i detta hastigt utvecklande land är att närmare 500 miljoner kineser lever på ungefär 2,5 dollar per dag. Samtidigt byggs städerna ut i en takt som är osannolik. Ringvägarna runt Peking blir bara fler, bilförsäljningen ökar dramatiskt varje år och luftföroreningarna växer. Miljöproblemen är som vi vet enorma.
Vi mötte ett land, som dessutom var sårat efter det som hänt Köpenhamn. Kineserna anser sig orättmättigt ha fått bära skulden för att COP 15 inte blev den framgång världen hoppats på.
En stormakt som ännu inte riktigt vill inse detta och heller inte vill agera som en sådan på världsscenen.
Må den ökande välfärden bland annat i form av ökande utbildning och utbyte med omvärlden ge de miljontals kineserna möjlighet till demokrati och frihet. Det må kanske gå långsamt, men jag är övertygad om att i längden måste Kina demokratiseras för att kunna stabilt utvecklas.
SILC-seminarium och Partiråd
Imorgon återvänder jag för ett seminarium i Stockholm om utvecklingen i Öst- och Centraleuropa samt för Partiråd i Uppsala.
onsdag 26 maj 2010
Krisen är inte eurons fel!
Det tål att upprepas igen: det är inte euron som orsakat krisen. Det är oreda i statsfinanser och dålig efterlevnad av stabilitets- och tillväxtpakten som är roten till problemet. Läs mer på Europaportalen idag.
fredag 21 maj 2010
Seminarium om situationen i Östeuropa med Birgitta Ohlsson m fl
Missa inte detta intressanta seminarium. Jag kommer delta - gör det du också!
Tillsammans för liberal demokrati i Östeuropa
Liberalismen har växt sig starkare i Europas nya demokrati er under de senaste decennierna. Den liberala kampen för att främja den demokratiska utvecklingen i Östeuropa präglas av tuffa omständigheter. Homofobi, nationalism, brist på yttrandefrihet och andra civila rättigheter utgör enbart några exempel.
Folkpartiet bjuder in till denna konferens där Europaminister Birgitta Ohlsson är värd med talare från Ryssland, Litauen, Serbien, Vitryssland och Moldavien. Vi diskuterar även erfarenheter från andra internationella organisationer tillsammans med Freedom House, Friedrich Naumann Stiftung och The Liberal International.
Välkommen!
Datum: 28 maj 2010 Tid: 10.00 – 15.00
För plats och anmälan: skicka ett mail.
10.00 Welcome remarks by Martin Ängeby, Secretary-General of The Swedish International Liberal Centre.
10.15 Key note speech: The Role of Liberalism in a Liberal Democracy by Ms Birgitta Ohlsson, Minister for European Affairs, Sweden.
10.30 Panel 1 – Why are minority rights at the heart of the liberal agenda?
Panelists: Nenad Prokic, Member of Parliament, Liberal Democratic Party of Serbia LDP, Eduardas Platovas, Board Member, Lithuanian Gay League, Emil Kirjas, Secretary-General International Liberal, Lisa Mootz, Editor of the publication Nations in Transit, Freedom House Europe, Maxim Reznik, Chariman of the St. Petersburg branch of the Russian United Democratic Party Yabloko, Chair: Ms Birgitta Ohlsson
11.45 Comments from the floor
12.15 Snack Lunch
13.30 Panel 2 – Liberal economy without civil liberties
Panelists: Victor Guzun, Vice President, Moldova Liberal Party AMN, Anastasiya Falei, International Secretary of Belarusian Liberal Party of Freedom and progress, Dr Christian Taaks, Board of Directors, Friedrich Naumann Stiftung FNS, Matt Brady, Program Director, Freedom House USA, Chair: Mr Olle Schmidt MEP
14.30 Comments from the floor
15.00 Closing remarks by Martin Ängeby, Secretary-General of The Swedish International Liberal Centre and Birgitta Ohlsson, Minister for European Affairs
Tillsammans för liberal demokrati i Östeuropa
Liberalismen har växt sig starkare i Europas nya demokrati er under de senaste decennierna. Den liberala kampen för att främja den demokratiska utvecklingen i Östeuropa präglas av tuffa omständigheter. Homofobi, nationalism, brist på yttrandefrihet och andra civila rättigheter utgör enbart några exempel.
Folkpartiet bjuder in till denna konferens där Europaminister Birgitta Ohlsson är värd med talare från Ryssland, Litauen, Serbien, Vitryssland och Moldavien. Vi diskuterar även erfarenheter från andra internationella organisationer tillsammans med Freedom House, Friedrich Naumann Stiftung och The Liberal International.
Välkommen!
Datum: 28 maj 2010 Tid: 10.00 – 15.00
För plats och anmälan: skicka ett mail.
10.00 Welcome remarks by Martin Ängeby, Secretary-General of The Swedish International Liberal Centre.
10.15 Key note speech: The Role of Liberalism in a Liberal Democracy by Ms Birgitta Ohlsson, Minister for European Affairs, Sweden.
10.30 Panel 1 – Why are minority rights at the heart of the liberal agenda?
Panelists: Nenad Prokic, Member of Parliament, Liberal Democratic Party of Serbia LDP, Eduardas Platovas, Board Member, Lithuanian Gay League, Emil Kirjas, Secretary-General International Liberal, Lisa Mootz, Editor of the publication Nations in Transit, Freedom House Europe, Maxim Reznik, Chariman of the St. Petersburg branch of the Russian United Democratic Party Yabloko, Chair: Ms Birgitta Ohlsson
11.45 Comments from the floor
12.15 Snack Lunch
13.30 Panel 2 – Liberal economy without civil liberties
Panelists: Victor Guzun, Vice President, Moldova Liberal Party AMN, Anastasiya Falei, International Secretary of Belarusian Liberal Party of Freedom and progress, Dr Christian Taaks, Board of Directors, Friedrich Naumann Stiftung FNS, Matt Brady, Program Director, Freedom House USA, Chair: Mr Olle Schmidt MEP
14.30 Comments from the floor
15.00 Closing remarks by Martin Ängeby, Secretary-General of The Swedish International Liberal Centre and Birgitta Ohlsson, Minister for European Affairs
torsdag 20 maj 2010
Krisen visar att euron behövs!
Vi i Folkpartiet vill inte att Sverige ska sitta på staketet och titta på medan andra formar vår framtid. Vi vill att Sverige ska delta fullt ut i EU och tillhöra kärnan i Europasamarbetet. Det kan vi inte göra om vi inte har euron!
Se också Per Altenbergs blogg.
Se också Per Altenbergs blogg.
onsdag 19 maj 2010
Slutreplik om hedgefondsdirektivet
Olle Ludvigsson skrev en replik på mitt inlägg om det klåfingriga hedgefondsdirektivet vi röstade om i måndags. Idag finns min slutreplik i den debatten på svenskans hemsida.
Jag står fast vid att förslaget som ligger måste korrigeras för att vi inte ska riskera att strypa kapital till Europa. Det gäller både jobb, pensionssparanden och det transatlantiska samarbetet.
Jag står fast vid att förslaget som ligger måste korrigeras för att vi inte ska riskera att strypa kapital till Europa. Det gäller både jobb, pensionssparanden och det transatlantiska samarbetet.
Folkpartiet vänder inte kappan efter vinden om euron
Det är oansvarigt av socialdemokraterna att bara vara för euron när solen skiner och inte i prövningens stund.
Vi i Folkpartiet släpper inte kravet på en folkomröstning under nästa mandatperiod, inte heller efter det som hänt i Grekland. Vi vill nämligen inte att Sverige ska sitta på staketet och titta på medan andra formar vår framtid. Vi vill att Sverige ska delta fullt ut i EU och tillhöra kärnan i Europasamarbetet. Det kan vi inte göra om vi inte har euron.
Förra veckans EU-beslut om en ny krishanteringsmekanism är historiskt. Tillsammans med lån från Internationella Valutafonden (IMF) är paketet värt minst 720 miljarder euro. Besluten visar att EU förmår agera för att stabilisera situationen på de finansiella marknaderna. Inget enskilt EU-land hade klarat det på egen hand. Genom överenskommelsen skaffar sig unionen muskler för att genomföra den typ av insatser som kritikerna anser har saknats.
Därmed inte sagt att Folkpartiets inställning till euron är blåögd. Stabilitets- och tillväxtpakten har bevisligen inte fungerat. Och grekiska skattebetalare ska betala grekiska skulder även i framtiden. Landet har medvetet vilselett omvärlden och misskött sina statsfinanser. Det är det som är roten till problemet - inte euron! Därför är det viktigt att de lån och garantier vi nu ger är förknippade med tydliga krav på budgetsanering.
Om Greklandskrisen har illustrerat något så är det att alla EU-länder sitter i samma båt. Socialdemokraterna däremot anser att Sverige ska sitta på staketet när det gäller beslutsfattande men inte när det gäller finansiering. De vinglar i sina besked om euron.
Ska Sverige som enda EU-land runt Östersjön fortsätta att ha en egen valuta under överskådlig framtid?
Isåfall står vårt hopp till de närsynta, till att ”överskådlig framtid” är ett mycket kort tidsbegrepp. Maximalt fyra år, som Thomas Östros menade häromdagen i Dagens Industri: "Nu säger [Thomas Östros] till DI att ”överskådlig tid” snarast ska uppfattas som fyra år: Jag ser framför mig en mandatperiod." (Dagens Industri 18 maj 2010, sidan 11)
Läs också mitt och Birgitta Ohlssons debattinlägg på Aftonbladet idag!
Vi i Folkpartiet släpper inte kravet på en folkomröstning under nästa mandatperiod, inte heller efter det som hänt i Grekland. Vi vill nämligen inte att Sverige ska sitta på staketet och titta på medan andra formar vår framtid. Vi vill att Sverige ska delta fullt ut i EU och tillhöra kärnan i Europasamarbetet. Det kan vi inte göra om vi inte har euron.
Förra veckans EU-beslut om en ny krishanteringsmekanism är historiskt. Tillsammans med lån från Internationella Valutafonden (IMF) är paketet värt minst 720 miljarder euro. Besluten visar att EU förmår agera för att stabilisera situationen på de finansiella marknaderna. Inget enskilt EU-land hade klarat det på egen hand. Genom överenskommelsen skaffar sig unionen muskler för att genomföra den typ av insatser som kritikerna anser har saknats.
Därmed inte sagt att Folkpartiets inställning till euron är blåögd. Stabilitets- och tillväxtpakten har bevisligen inte fungerat. Och grekiska skattebetalare ska betala grekiska skulder även i framtiden. Landet har medvetet vilselett omvärlden och misskött sina statsfinanser. Det är det som är roten till problemet - inte euron! Därför är det viktigt att de lån och garantier vi nu ger är förknippade med tydliga krav på budgetsanering.
Om Greklandskrisen har illustrerat något så är det att alla EU-länder sitter i samma båt. Socialdemokraterna däremot anser att Sverige ska sitta på staketet när det gäller beslutsfattande men inte när det gäller finansiering. De vinglar i sina besked om euron.
Ska Sverige som enda EU-land runt Östersjön fortsätta att ha en egen valuta under överskådlig framtid?
Isåfall står vårt hopp till de närsynta, till att ”överskådlig framtid” är ett mycket kort tidsbegrepp. Maximalt fyra år, som Thomas Östros menade häromdagen i Dagens Industri: "Nu säger [Thomas Östros] till DI att ”överskådlig tid” snarast ska uppfattas som fyra år: Jag ser framför mig en mandatperiod." (Dagens Industri 18 maj 2010, sidan 11)
Läs också mitt och Birgitta Ohlssons debattinlägg på Aftonbladet idag!
måndag 17 maj 2010
Röstar nej till klåfingrig fondreglering
När Europaparlamentets ekonomiutskott ikväll röstar om nya regler för kapitalförvaltare kommer jag att rösta emot både socialdemokrater och konservativa. Förslaget som innebär en hårdare reglering av riskkapitalfonder riskerar strypa Europa på kapital. Därför röstar jag och liberalerna emot majoriteten i utskottet.
Idag publicerar Svenska Dagbladet på sin webbsida en debattartikel där jag utvecklar och förklarar mitt ställningstagande.
Även ekonomijournalisten Annika Creutzer, Privata Affärer, SvD och Europaportalen skriver om omröstningen.
Det är främst förslaget om reglering av så kallade tredjelandsfonder som jag vänder mig emot.
Förslaget är felkonstruerat. Det försvårar och förhindrar för utomeuropeiska fonder. Regelverket är tyvärr konstruerat på ett sätt som omöjliggör för de flesta utomeuropeiska fonder och fondbolag att få tillträde till Europa.
Effekten blir att EU stänger ute en stor del av den globala finansiella finansmarknaden som pensionsfonder och andra investerare skulle behöva ha tillgång till. Den liberala gruppen håller med om att vissa regleringar är nödvändiga - till exempel för att få bukt med problem som penningtvätt och oegentligheter - men förslaget som ligger nu är inte välbalanserat.
Förslaget slår alltför hårt mot svenska fondbolag, exempelvis UCITS-fonder och hedgefonder som vill investera i fonder i tredje land och svenska pensionsbolag som placerar i hedgefonder.
Förslaget riskerar att leda till färre investeringar och mindre kapital till Europa, vilket betyder att europeiska fonder blir mindre intressanta att investera i. Det får förödande konsekvenser för små- och medelstora tillväxtbolag som är beroende av nytt riskkapital från alternativa investeringsfonder. Även svenska pensionssparare drabbas genom att pensionsbolagen får ökade kostnader.
Efter omröstningen i Ekonomiutskottet ikväll kommer den liberala gruppen att försöka uppnå en bättre kompromiss inför omröstningen i plenum, en kompromiss som på ett mer balanserat sätt uppnår säkrare villkor inom världens finanssystem men utan att strypa Europa på kapital.
Idag publicerar Svenska Dagbladet på sin webbsida en debattartikel där jag utvecklar och förklarar mitt ställningstagande.
Även ekonomijournalisten Annika Creutzer, Privata Affärer, SvD och Europaportalen skriver om omröstningen.
Det är främst förslaget om reglering av så kallade tredjelandsfonder som jag vänder mig emot.
Förslaget är felkonstruerat. Det försvårar och förhindrar för utomeuropeiska fonder. Regelverket är tyvärr konstruerat på ett sätt som omöjliggör för de flesta utomeuropeiska fonder och fondbolag att få tillträde till Europa.
Effekten blir att EU stänger ute en stor del av den globala finansiella finansmarknaden som pensionsfonder och andra investerare skulle behöva ha tillgång till. Den liberala gruppen håller med om att vissa regleringar är nödvändiga - till exempel för att få bukt med problem som penningtvätt och oegentligheter - men förslaget som ligger nu är inte välbalanserat.
Förslaget slår alltför hårt mot svenska fondbolag, exempelvis UCITS-fonder och hedgefonder som vill investera i fonder i tredje land och svenska pensionsbolag som placerar i hedgefonder.
Förslaget riskerar att leda till färre investeringar och mindre kapital till Europa, vilket betyder att europeiska fonder blir mindre intressanta att investera i. Det får förödande konsekvenser för små- och medelstora tillväxtbolag som är beroende av nytt riskkapital från alternativa investeringsfonder. Även svenska pensionssparare drabbas genom att pensionsbolagen får ökade kostnader.
Efter omröstningen i Ekonomiutskottet ikväll kommer den liberala gruppen att försöka uppnå en bättre kompromiss inför omröstningen i plenum, en kompromiss som på ett mer balanserat sätt uppnår säkrare villkor inom världens finanssystem men utan att strypa Europa på kapital.
lördag 15 maj 2010
EU:s president på veckans gruppmöte i Bryssel
von Rompuy överraskade
På veckans gruppmöte i Bryssel hade vi besök av ”EU:s president”, Herman van Rompuy.
Jag har tyckt att han har gjort ett tämligen blekt och lite stelt intryck i plenum, men jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Han redogjorde lugnt och sakligt för de dramatiska händelserna kring det enorma stödpaketet som beslutades om förra helgen.
Det handlar om stödåtgärder och garantier från EU och IMF om 750 miljarder euro. van Rompoy redovisade de olika delarna med hänvisningar till artiklarna i fördraget. En särskild stabilitetsmekanism införs, där euroländerna står för den absoluta merparten av de 500 mdr euro. Alla 27 medlemsländer står för 60 mdr euro. Sverige bidrar således både via EU-budgeten och via medlemskapet i IMF.
Själv tycker jag att det är bra att vare sig statsministern eller finansministern uteslutit ytterligare stödåtgärder från Sverige. Självfallet är det så att vi i vårt land påverkas i hög grad om den ekonomiska oron skulle fortsätta inom eurozonen och förorsaka en ytterligare nedgång i ekonomin, som ju just nu verkar vända uppåt. Vi har ett gemensamt öde i Europa!
Gemensamt inflytande
På en direkt fråga från mig om det inte finns en risk att EU nu splittras genom att euro-samarbetet kommer att kräva ytterligare samordning och gemensam beslutskraft, gav van Rompoy ett längre nyanserat svar. Han menade att de beslut som hittills tagits av eurogruppen också hade behandlats av alla 27 och ändringar i de ursprungliga förslagen hade kunnat göras gemensamt. Han såg problemen men menade att samarbetet inom EU måste stärkas, alldeles oavsett om man har euron som valuta eller inte.
Vi är flera som efterlyst lyskraft och karisma från EU:s första president. Jag undrar om det inte är ganska klokt att vi just nu i dessa stormiga dagar har en lugn och stabil person, som inte tar till överord. van Rumpuy ingav förtroende!
På veckans gruppmöte i Bryssel hade vi besök av ”EU:s president”, Herman van Rompuy.
Jag har tyckt att han har gjort ett tämligen blekt och lite stelt intryck i plenum, men jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Han redogjorde lugnt och sakligt för de dramatiska händelserna kring det enorma stödpaketet som beslutades om förra helgen.
Det handlar om stödåtgärder och garantier från EU och IMF om 750 miljarder euro. van Rompoy redovisade de olika delarna med hänvisningar till artiklarna i fördraget. En särskild stabilitetsmekanism införs, där euroländerna står för den absoluta merparten av de 500 mdr euro. Alla 27 medlemsländer står för 60 mdr euro. Sverige bidrar således både via EU-budgeten och via medlemskapet i IMF.
Själv tycker jag att det är bra att vare sig statsministern eller finansministern uteslutit ytterligare stödåtgärder från Sverige. Självfallet är det så att vi i vårt land påverkas i hög grad om den ekonomiska oron skulle fortsätta inom eurozonen och förorsaka en ytterligare nedgång i ekonomin, som ju just nu verkar vända uppåt. Vi har ett gemensamt öde i Europa!
Gemensamt inflytande
På en direkt fråga från mig om det inte finns en risk att EU nu splittras genom att euro-samarbetet kommer att kräva ytterligare samordning och gemensam beslutskraft, gav van Rompoy ett längre nyanserat svar. Han menade att de beslut som hittills tagits av eurogruppen också hade behandlats av alla 27 och ändringar i de ursprungliga förslagen hade kunnat göras gemensamt. Han såg problemen men menade att samarbetet inom EU måste stärkas, alldeles oavsett om man har euron som valuta eller inte.
Vi är flera som efterlyst lyskraft och karisma från EU:s första president. Jag undrar om det inte är ganska klokt att vi just nu i dessa stormiga dagar har en lugn och stabil person, som inte tar till överord. van Rumpuy ingav förtroende!
Good Luck - LibDem i regeringen i London
Efter 65 år utanför regeringen har våra liberala vänner i Storbritannien äntligen kommit in i 10 Downing Street. Det kan inte ha varit ett lätt beslut för Clegg-Cable-Huhne & co.
Damned if you do. Damned if you don't.
Många på vänsterkanten i partiet ogillar starkt det som tories står för. Det handlar om immigration och synen på krig och rustning. Också miljöpolitiken är ett sent uppvaknande för tories, menar några av mina kolleger i EP. En besviken kollega från labour hävdade att labour fått 2 000 missnöjda liberaler som nya medlemmar de senaste dagarna. Om nu det kan vara sant?
Å andra sidan finns det de som känner igen sig hos tories i synen på frihandel och tron på marknadsekonomin. Likaså finns banden till Washington som en naturlig del.
Men avgörandet handlade nog mer om att Labour – och i synnerhet Gordon Brown - var den store förloraren. Jag tror att de flesta britter hade känt det som underligt om de senaste tretton årens politiska kraft i Westminster hade fått fortsätta i orubbat bo.
Nick Clegg, bitr premiärminister, känner jag ganska väl. Vi var kolleger i fem år, och vi bodde under en tid på samma hotell i Strasbourg. Han en varm Europa-vän, trogen de klassiska liberala värdena och en mycket sympatisk person. Nick Clegg är jämnårig med Cecilia Malmström, och de två jobbade nära varandra med att reformera EU-parlamentet med öppnare arbetsmetoder. Också Nick är ihärdig motståndare till flyttcirkusen mellan Bryssel och Strasbourg.
Chris Huhne, klimat- och energiminister, är den som jobbat närmst. Han är något äldre än Nick. I fem år kamperade vi ihop i det ekonomiska utskottet. Han var gruppledare för liberalerna. Chris har journalistisk bakgrund och han har också jobbat inom finanssektorn i London City. Det som jag särskilt minns var hans kamp för större öppenhet inom ECB, något som sedermera blivit verklighet. Chris blev en god vän och kollega, som jag faktiskt tillsammans med hela familjen besökt i hans hem i London.
Det tredje starka namnet i LibDem är Vince Cable, ny handelsminister. Honom har jag aldrig träffat, men däremot har jag läst en hel del av vad han skrivit. Han har en gedigen bakgrund som chefsekonom på Shell, innan han startade sin politiska karriär. Under finanskrisen var Cable tidigt ute och varnade för en global krasch. I en nyligen utkommen bok om krisen skildrar han vad som skedde på ett mycket pedagogiskt och initierat sätt: The Storm, The World Economic Crisis and what it means.
Tyvärr saknar LibDem kvinnor i första ledet. Men det handlar om inrikespolitiken. I EP så är det en majoritet av kvinnor - sex kvnnor, fem män.
Fiona Hall är gruppledare och Sharon Bowles är ordförande i det ekonomiska- monetära utskottet, där jag är ordinarie ledamot.
EP-valet är proportionellt. Valet till Westminster sker i enmansvalkretsar och det systemet missgynnar helt klart kvinnor.
Ett varmt Lycka Till
från all världens liberaler
och Europavänner!
Damned if you do. Damned if you don't.
Många på vänsterkanten i partiet ogillar starkt det som tories står för. Det handlar om immigration och synen på krig och rustning. Också miljöpolitiken är ett sent uppvaknande för tories, menar några av mina kolleger i EP. En besviken kollega från labour hävdade att labour fått 2 000 missnöjda liberaler som nya medlemmar de senaste dagarna. Om nu det kan vara sant?
Å andra sidan finns det de som känner igen sig hos tories i synen på frihandel och tron på marknadsekonomin. Likaså finns banden till Washington som en naturlig del.
Men avgörandet handlade nog mer om att Labour – och i synnerhet Gordon Brown - var den store förloraren. Jag tror att de flesta britter hade känt det som underligt om de senaste tretton årens politiska kraft i Westminster hade fått fortsätta i orubbat bo.
Nick Clegg, bitr premiärminister, känner jag ganska väl. Vi var kolleger i fem år, och vi bodde under en tid på samma hotell i Strasbourg. Han en varm Europa-vän, trogen de klassiska liberala värdena och en mycket sympatisk person. Nick Clegg är jämnårig med Cecilia Malmström, och de två jobbade nära varandra med att reformera EU-parlamentet med öppnare arbetsmetoder. Också Nick är ihärdig motståndare till flyttcirkusen mellan Bryssel och Strasbourg.
Chris Huhne, klimat- och energiminister, är den som jobbat närmst. Han är något äldre än Nick. I fem år kamperade vi ihop i det ekonomiska utskottet. Han var gruppledare för liberalerna. Chris har journalistisk bakgrund och han har också jobbat inom finanssektorn i London City. Det som jag särskilt minns var hans kamp för större öppenhet inom ECB, något som sedermera blivit verklighet. Chris blev en god vän och kollega, som jag faktiskt tillsammans med hela familjen besökt i hans hem i London.
Det tredje starka namnet i LibDem är Vince Cable, ny handelsminister. Honom har jag aldrig träffat, men däremot har jag läst en hel del av vad han skrivit. Han har en gedigen bakgrund som chefsekonom på Shell, innan han startade sin politiska karriär. Under finanskrisen var Cable tidigt ute och varnade för en global krasch. I en nyligen utkommen bok om krisen skildrar han vad som skedde på ett mycket pedagogiskt och initierat sätt: The Storm, The World Economic Crisis and what it means.
Tyvärr saknar LibDem kvinnor i första ledet. Men det handlar om inrikespolitiken. I EP så är det en majoritet av kvinnor - sex kvnnor, fem män.
Fiona Hall är gruppledare och Sharon Bowles är ordförande i det ekonomiska- monetära utskottet, där jag är ordinarie ledamot.
EP-valet är proportionellt. Valet till Westminster sker i enmansvalkretsar och det systemet missgynnar helt klart kvinnor.
Ett varmt Lycka Till
från all världens liberaler
och Europavänner!
onsdag 12 maj 2010
Svenska sossarna borde lyssna på sina finska vänner!
Finske socialdemokraten och förre statsministern Paavo Lipponen intervjuas idag i tidningen Hufvudstadsbladet. "I Finland hade vi ett ledarskap som Sverige saknade", säger Paavo Lipponen om Göran Persson, när han förklarar varför Finland gick med i EMU men Sverige avstod.
"Det är synd om Sverige för att man ställde sig utanför, satte sig på staketet" fortsätter Lipponen.
Tänk om våra svenska sossar var lika insiktsfulla!
"Det är synd om Sverige för att man ställde sig utanför, satte sig på staketet" fortsätter Lipponen.
Tänk om våra svenska sossar var lika insiktsfulla!
måndag 10 maj 2010
Oansvarigt av Mona Sahlin att vingla om euron
EU har lagt fram ytterligare ett gigantiskt åtgärdspaket för att rädda euroländer i nöd. Med bidrag från Internationella Valutafonden (IMF) är paketet värt minst 720 miljarder euro. Samtidigt vinglar Mona Sahlin om hon är för eller emot euron. Det är oansvarigt av oppositionsledaren att inte sätta ner foten i detta för Europa viktiga läge.
EU-kommissionär Olli Rehn konstaterade att EU:s medlemsstater och Kommissionen kommer att försvara euron "whatever it takes".
Det är för tidigt att säga om finansmarknaderna kommer att stabilisera sig under en längre tidsperiod, men paketet är mycket omfattande och innehåller en ekonomisk stabiliseringsmekanism, vilket jag talat mig varmt för.
Mekanismen kommer att finnas så länge som finansmarknaden behöver stöd. Paketet kommer att kunna uppgå till 720 miljarder euro. Av den summan kommer 440 miljarder euro från euroländerna, 60 miljarder euro från hela EU och 220 miljarder euro från IMF. Syftet med upprättandet av paketet är att undvika situationer liknande den finansiella krisen i Grekland. Dessutom kommer Europeiska centralbanken stödköpa medlemsländernas statsobligationer i syfte att stabilisera finansmarknaderna.
Finansminister Anders Borg konstaterade att dessa garantier bör stabilisera marknaderna och han sa i Sveriges radio att Sverige kan komma att delta på samma sätt som euroländerna på grund av att Sverige som exportland är så beroende av att banker och betalningar fungerar mellan länderna.
– Jag ska också säga att vi i de här diskussionerna, för att delvis bidra till att det kommer framåt, var beredda att som enda icke euroland säga att vi var beredda att ställa upp med pengar i senare skede. Om det är så att det finns länder som vi anser att vi bör hjälpa så är vi beredda att göra det. Då naturligtvis med villkor som gör att de svenska skattebetalarnas pengar skyddas, säger finansminister Anders Borg.
Jag delar helt och fullt Anders Borgs analys. Besluten i natt visar att EU tar krisen på allvar och agerar för att stabilisera situationen på de finansiella marknader. Sverige är beroende av besluten i eurogruppen, men får inte vara med och fatta de viktigaste besluten om Europas ekonomiska framtid eftersom vi står utanför euron.
Kriser skapar rädsla och rädsla är en stark drivkraft. När det finns stark oro i luften tar det irrationella lätt över. Men i krisen måste vi hålla huvudet extra kallt och inte låta oss förföras av de till synes enkla lösningarna. Vi kommer inte att klara krisen bättre genom att leta syndabockar. Att göra populistiska och svagt underbyggda utspel mot euron eller att klaga på lata greker skadar bara den egna trovärdigheten.
I går så sa socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin saker om euron som gjorde mig förbryllad. Å ena sidan tycker hon att Sverige borde vara med, å andra sidan tycker hon att det är skönt att Sverige inte är med. Mona Sahlin vinglar om euron i en tid när vi behöver ett raggryggat ledarskap.
I lördags gjordes en rad euroskeptiska utspel. Nils Lundgren skrev i SvD att valutaunionen i sig ”möjliggjort katastrofen och förhindrar en lösning”. Lundgren argumenterar att stabilitetspakten visserligen satte reglerna men att eftersom reglerna inte efterlevts är pakten ett problem.
Jag drar andra slutsatser. Om reglerna inte efterlevs är problemet att reglerna inte efterlevs. Jag tror inte att krisen skulle ha lösts bättre utan ett Europasamarbete.
Fundera ett slag på vad som hade hänt om vi inte haft euron under finanskrisen. Då hade några EU-länder gått i "konkurs". Då hade vi liksom på den gamla onda tiden även haft en valutakris med spekulationer att hantera. Det är sammantaget en imponerande bukett med åtgärder som Europas ledare har kommit överens om. Det handlar om stora pengar men framför allt om en fantastisk uppvisning i gemensam politisk vilja. För andra gången på två år reder eurogruppen ut krisen, medan Sverige sitter på läktaren och tittar på.
Jag tror inte att någon euroskeptiker på allvar tror att en lika spektakulär uppvisning i samarbete hade varit möjlig utan ett EU som plattform. EU är inte lösningen på alla våra rädslor och kriser, men EU som samarbetsprojekt ger oss instrument för att lösa gemensamma problem gemensamt på ett sätt som är unikt i världshistorien. Det börjar bli dags att euroskeptikerna att erkänna det.
EU-kommissionär Olli Rehn konstaterade att EU:s medlemsstater och Kommissionen kommer att försvara euron "whatever it takes".
Det är för tidigt att säga om finansmarknaderna kommer att stabilisera sig under en längre tidsperiod, men paketet är mycket omfattande och innehåller en ekonomisk stabiliseringsmekanism, vilket jag talat mig varmt för.
Mekanismen kommer att finnas så länge som finansmarknaden behöver stöd. Paketet kommer att kunna uppgå till 720 miljarder euro. Av den summan kommer 440 miljarder euro från euroländerna, 60 miljarder euro från hela EU och 220 miljarder euro från IMF. Syftet med upprättandet av paketet är att undvika situationer liknande den finansiella krisen i Grekland. Dessutom kommer Europeiska centralbanken stödköpa medlemsländernas statsobligationer i syfte att stabilisera finansmarknaderna.
Finansminister Anders Borg konstaterade att dessa garantier bör stabilisera marknaderna och han sa i Sveriges radio att Sverige kan komma att delta på samma sätt som euroländerna på grund av att Sverige som exportland är så beroende av att banker och betalningar fungerar mellan länderna.
– Jag ska också säga att vi i de här diskussionerna, för att delvis bidra till att det kommer framåt, var beredda att som enda icke euroland säga att vi var beredda att ställa upp med pengar i senare skede. Om det är så att det finns länder som vi anser att vi bör hjälpa så är vi beredda att göra det. Då naturligtvis med villkor som gör att de svenska skattebetalarnas pengar skyddas, säger finansminister Anders Borg.
Jag delar helt och fullt Anders Borgs analys. Besluten i natt visar att EU tar krisen på allvar och agerar för att stabilisera situationen på de finansiella marknader. Sverige är beroende av besluten i eurogruppen, men får inte vara med och fatta de viktigaste besluten om Europas ekonomiska framtid eftersom vi står utanför euron.
Kriser skapar rädsla och rädsla är en stark drivkraft. När det finns stark oro i luften tar det irrationella lätt över. Men i krisen måste vi hålla huvudet extra kallt och inte låta oss förföras av de till synes enkla lösningarna. Vi kommer inte att klara krisen bättre genom att leta syndabockar. Att göra populistiska och svagt underbyggda utspel mot euron eller att klaga på lata greker skadar bara den egna trovärdigheten.
I går så sa socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin saker om euron som gjorde mig förbryllad. Å ena sidan tycker hon att Sverige borde vara med, å andra sidan tycker hon att det är skönt att Sverige inte är med. Mona Sahlin vinglar om euron i en tid när vi behöver ett raggryggat ledarskap.
I lördags gjordes en rad euroskeptiska utspel. Nils Lundgren skrev i SvD att valutaunionen i sig ”möjliggjort katastrofen och förhindrar en lösning”. Lundgren argumenterar att stabilitetspakten visserligen satte reglerna men att eftersom reglerna inte efterlevts är pakten ett problem.
Jag drar andra slutsatser. Om reglerna inte efterlevs är problemet att reglerna inte efterlevs. Jag tror inte att krisen skulle ha lösts bättre utan ett Europasamarbete.
Fundera ett slag på vad som hade hänt om vi inte haft euron under finanskrisen. Då hade några EU-länder gått i "konkurs". Då hade vi liksom på den gamla onda tiden även haft en valutakris med spekulationer att hantera. Det är sammantaget en imponerande bukett med åtgärder som Europas ledare har kommit överens om. Det handlar om stora pengar men framför allt om en fantastisk uppvisning i gemensam politisk vilja. För andra gången på två år reder eurogruppen ut krisen, medan Sverige sitter på läktaren och tittar på.
Jag tror inte att någon euroskeptiker på allvar tror att en lika spektakulär uppvisning i samarbete hade varit möjlig utan ett EU som plattform. EU är inte lösningen på alla våra rädslor och kriser, men EU som samarbetsprojekt ger oss instrument för att lösa gemensamma problem gemensamt på ett sätt som är unikt i världshistorien. Det börjar bli dags att euroskeptikerna att erkänna det.
Europeiska tillsynsmyndigheter ges muskler att agera
Idag antog Europaparlamentets utskott för Ekonomi- och valutafrågor ett paket med betänkanden som stärker EU:s finanstillsyn. Jag röstade för förslaget eftersom jag tror på att tillsynsmyndigheterna ska ges mer muskler och att det behövs ännu bättre samarbete och mer informationsutbyte på EU-nivå.
Det är bra att EU tar ytterligare ett steg i riktning mot en sammanhållen struktur för finansiell reglering och tillsyn. Det var brister i nationell tillsyn som gjorde att finanskrisen blev så omfattande. Räddningsaktionen av Benelux-banken Fortis, som skulle administreras av tre nationella tillsynsmyndigheter, är ett obehagligt exempel på dålig gränsöverskridande kontroll.
Ett råd som ska övervaka systemrisker inrättas. Rådet ska bland annat bestå av EU-ländernas centralbankschefer och personer från ECB och EU-kommissionen, och kan utfärda varningar och rekommendationer. Dessa är inte offentliga, men om ett land inte följer dem måste det förklara varför.n
Tre nya myndigheter införs för att övervaka banker, försäkringsbolag och värdepappersföretag. Daglig tillsyn sker dock på nationell nivå. Dessa myndigheter får rätt att lösa tvister mellan nationella tillsynsmyndigheter.
Nu läggs ett nytt europeisk ramverk, en infrastruktur, för tillsynen för banker, försäkringsbolag och finansbolag, som är ett steg i rätt riktning för oss som vill återskapa förtroendet för finansmarknaderna med ökad genomlysning och balanserade regleringar.
Det är bra att EU tar ytterligare ett steg i riktning mot en sammanhållen struktur för finansiell reglering och tillsyn. Det var brister i nationell tillsyn som gjorde att finanskrisen blev så omfattande. Räddningsaktionen av Benelux-banken Fortis, som skulle administreras av tre nationella tillsynsmyndigheter, är ett obehagligt exempel på dålig gränsöverskridande kontroll.
Ett råd som ska övervaka systemrisker inrättas. Rådet ska bland annat bestå av EU-ländernas centralbankschefer och personer från ECB och EU-kommissionen, och kan utfärda varningar och rekommendationer. Dessa är inte offentliga, men om ett land inte följer dem måste det förklara varför.n
Tre nya myndigheter införs för att övervaka banker, försäkringsbolag och värdepappersföretag. Daglig tillsyn sker dock på nationell nivå. Dessa myndigheter får rätt att lösa tvister mellan nationella tillsynsmyndigheter.
Nu läggs ett nytt europeisk ramverk, en infrastruktur, för tillsynen för banker, försäkringsbolag och finansbolag, som är ett steg i rätt riktning för oss som vill återskapa förtroendet för finansmarknaderna med ökad genomlysning och balanserade regleringar.
fredag 7 maj 2010
Libdems vågmästare i Storbritannien
Valresultatet är klart. 23 procent av britterna – nästan en fjärdedel – röstade på Liberaldemokraterna. Det ger partiet knappa nio procent av parlamentsmandaten. Både Labour och Tories vill nu bilda regering med stöd av Libdems och trots besvikelsen över det svaga valresultatet, så kommer Libdems att spela en avgörande roll i brittisk politik de närmaste veckorna.
Hoppet står nu till att europavänliga LibDem ska få en roll som tungan på vågen. De uppvaktas av både Tory och Labour som behöver deras stöd för att få en majoritet. Låt oss hoppas att en vågmästarroll för LibDem innebär både reformer av valsystemet och en garanti för att Storbritannien inte vänder sig alltför långt från EU.
Vi behöver nämligen Storbritannien med på EU-båten när vi ska ta krafttag mot den pågående globala ekonomiska krisen.
Hoppet står nu till att europavänliga LibDem ska få en roll som tungan på vågen. De uppvaktas av både Tory och Labour som behöver deras stöd för att få en majoritet. Låt oss hoppas att en vågmästarroll för LibDem innebär både reformer av valsystemet och en garanti för att Storbritannien inte vänder sig alltför långt från EU.
Vi behöver nämligen Storbritannien med på EU-båten när vi ska ta krafttag mot den pågående globala ekonomiska krisen.
torsdag 6 maj 2010
Andris Piebalgs, agera för Isaak nu!
Tillsammans med Eva-Britt Svensson (v) vädjar jag idag till kommissionären för internationellt utvecklingssamarbete, Andris Piebalgs, om omedelbart ingripande för att förmå den Eritreanska regeringen att frige den svenske journalisten Dawit Isaak.
Isaaks frigivning brådskar - vi har hört nya vittnesmål om hans fruktansvärda situation - och Europakommissionen som håller i utbetalningen av biståndspengar måste nu agera.
Isaaks frigivning brådskar - vi har hört nya vittnesmål om hans fruktansvärda situation - och Europakommissionen som håller i utbetalningen av biståndspengar måste nu agera.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)