Efter 65 år utanför regeringen har våra liberala vänner i Storbritannien äntligen kommit in i 10 Downing Street. Det kan inte ha varit ett lätt beslut för Clegg-Cable-Huhne & co.
Damned if you do. Damned if you don't.
Många på vänsterkanten i partiet ogillar starkt det som tories står för. Det handlar om immigration och synen på krig och rustning. Också miljöpolitiken är ett sent uppvaknande för tories, menar några av mina kolleger i EP. En besviken kollega från labour hävdade att labour fått 2 000 missnöjda liberaler som nya medlemmar de senaste dagarna. Om nu det kan vara sant?
Å andra sidan finns det de som känner igen sig hos tories i synen på frihandel och tron på marknadsekonomin. Likaså finns banden till Washington som en naturlig del.
Men avgörandet handlade nog mer om att Labour – och i synnerhet Gordon Brown - var den store förloraren. Jag tror att de flesta britter hade känt det som underligt om de senaste tretton årens politiska kraft i Westminster hade fått fortsätta i orubbat bo.
Nick Clegg, bitr premiärminister, känner jag ganska väl. Vi var kolleger i fem år, och vi bodde under en tid på samma hotell i Strasbourg. Han en varm Europa-vän, trogen de klassiska liberala värdena och en mycket sympatisk person. Nick Clegg är jämnårig med Cecilia Malmström, och de två jobbade nära varandra med att reformera EU-parlamentet med öppnare arbetsmetoder. Också Nick är ihärdig motståndare till flyttcirkusen mellan Bryssel och Strasbourg.
Chris Huhne, klimat- och energiminister, är den som jobbat närmst. Han är något äldre än Nick. I fem år kamperade vi ihop i det ekonomiska utskottet. Han var gruppledare för liberalerna. Chris har journalistisk bakgrund och han har också jobbat inom finanssektorn i London City. Det som jag särskilt minns var hans kamp för större öppenhet inom ECB, något som sedermera blivit verklighet. Chris blev en god vän och kollega, som jag faktiskt tillsammans med hela familjen besökt i hans hem i London.
Det tredje starka namnet i LibDem är Vince Cable, ny handelsminister. Honom har jag aldrig träffat, men däremot har jag läst en hel del av vad han skrivit. Han har en gedigen bakgrund som chefsekonom på Shell, innan han startade sin politiska karriär. Under finanskrisen var Cable tidigt ute och varnade för en global krasch. I en nyligen utkommen bok om krisen skildrar han vad som skedde på ett mycket pedagogiskt och initierat sätt: The Storm, The World Economic Crisis and what it means.
Tyvärr saknar LibDem kvinnor i första ledet. Men det handlar om inrikespolitiken. I EP så är det en majoritet av kvinnor - sex kvnnor, fem män.
Fiona Hall är gruppledare och Sharon Bowles är ordförande i det ekonomiska- monetära utskottet, där jag är ordinarie ledamot.
EP-valet är proportionellt. Valet till Westminster sker i enmansvalkretsar och det systemet missgynnar helt klart kvinnor.
Ett varmt Lycka Till
från all världens liberaler
och Europavänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar