Blandade känslor i Peking

Vill bedriva handel
Efter tre snabba dagar i Peking försöker jag samla intrycken, som är blandade. Vårt uppdrag i delegationen från EU-parlamentets tillfälliga Krisutskott har givetvis att göra med den ekonomiska och finansiella globala krisen.

För mig är det första gången i Kina. Och Peking ser ut som vilken mega-metropol som helst i världen. Nog visste jag att Kina förändrats, men som vanligt är det först när man med egna ögon får se vart utvecklingen tagit hän som man riktigt kan smälta intrycken.

Affärscentra efter affärscentra ligger utmed huvudgatorna, där alla lyxfabrikat finns representerade. Cyklarnas tid är förbi. Nu är det bilar och trafikproblem som gäller.

Det finns en framtidstro hos de styrande och hos "vanliga" kinser som verkar outtömlig. Världen står i kö för att träffa Kinas ledare. Just nu har en amerikansk delegation under ledning av utrikesminister Clinton och finansminister Geithner varit här i två dagar. Det andra mötet i det som kallas "Strategisk och Ekonomisk Dialog USA-Kina".

Även om de som vi träffar mestadels är från den ekonomiska sfären försöker de undvika att kommentera att Kina numera är en stormakt, som har dollarreserver motsvarande 2,4 biljoner, amerikanska triljoner - en ofattbart hög summa.

De höga kinesiska ledare vi träffat låter väldigt frihandelsvänliga och vill bedriva handel med ömsesidig respekt för olika länders särart. Just nu pressas Kina av USA, som vill att Kina skriver upp värdet på sin valuta, samtidigt som eurons sjunkande värde gör att de får problem i Europa, där Kina faktiskt har sin främsta exportmarknad.

Att det går bra för Europa är vitalt för de åtaganden som det kinesiska ledarskapet gjort i form av sociala förbättringar för de 1,4 miljarderna.

Men var finns tron på medborgarnas deltagande?
Vi vet att Kina är en i många avseenden grym enpartistat, som inte tolererar oliktänkande. Politiska regimkritiker kastas i fängelse eller tvingas fly ut ur landet. När jag reser frågan med representanter från Världsbanken svarar man undvikande. Det ingår inte i vårt uppdrag, menar man. Jag påminner mig ordet "stabilitet" från Göran Persson beramade resa till Kina på 90-talet.

Användandet av dödsstraff förtjänar stark kritik, och vi från Europa får inte nöja oss med att se Kina som enbart en värdefull handelspartner - för det är Kina förvisso - utan vi måste också resa frågor om fundamentala mänskliga rättigheter som yttrande-, press och religionsfrihet.

Money talks?
Allt kan inte köpas för pengar. Vi måste också framföra tydliga krav på ökad öppenhet och en demokratisk utveckling. Därför blev jag glad när jag här på kvällen träffade EU-parlamentets talman, Jerzey Buzek, som just mött sin kollega i Kinas Nationella Folkkongress och med honom tagit upp de stora bristerna vad gäller mänskliga rättigheter och de grundläggande principerna för ett rättssamhälle med fria oberoende domstolar.

Enorm växt - enorm fattigdom
Att minnas i detta hastigt utvecklande land är att närmare 500 miljoner kineser lever på ungefär 2,5 dollar per dag. Samtidigt byggs städerna ut i en takt som är osannolik. Ringvägarna runt Peking blir bara fler, bilförsäljningen ökar dramatiskt varje år och luftföroreningarna växer. Miljöproblemen är som vi vet enorma.

Vi mötte ett land, som dessutom var sårat efter det som hänt Köpenhamn. Kineserna anser sig orättmättigt ha fått bära skulden för att COP 15 inte blev den framgång världen hoppats på.

En stormakt som ännu inte riktigt vill inse detta och heller inte vill agera som en sådan på världsscenen.

Må den ökande välfärden bland annat i form av ökande utbildning och utbyte med omvärlden ge de miljontals kineserna möjlighet till demokrati och frihet. Det må kanske gå långsamt, men jag är övertygad om att i längden måste Kina demokratiseras för att kunna stabilt utvecklas.

SILC-seminarium och Partiråd
Imorgon återvänder jag för ett seminarium i Stockholm om utvecklingen i Öst- och Centraleuropa samt för Partiråd i Uppsala.