Washington första dagen - ett varmt mottagande

Första dagen i Washington upptogs av möten med finansdepartementet(Treasury), europeiska banker med verksamhet i USA, IMF samt avslutande middag med Nasdaq OMX. Intresset för EU och hur tillståndet är i eurozonen tilldrog huvuddelen av dagen.

Det finns en påtaglig oro i USA att problemen i Grekland, Spanien, Italien, Portugal och Irland kommer att påverka den amerikanska ekonomin negativt. De tidigare tillfällen jag varit här har engagemanget för vad som händer på andra sidan Atlanten varit begränsat. Så icke nu! Att lyssna till IMFs analys över vad som krävs av ytterligare koordinering av euronzonen var ytterst intressant. Som vanligt är denna institution försiktig i sina ordval, men det gick inte att ta fel på allvaret i deras bedömning av situationen.

Kvällen avslutades med ett för mig intressant och stimulerande meningsutbyte med den förre kongressmannen Michael G Oxley om USA, Europa, Obama, Romney och den framtida finanssektorn. Michael Oxley har en 25 årig karriär i kongressen bakom sig. Han är tillsammans med senator Paul Sarbanes ansvarig för den vittomtalade lagstiftningen Sabanes-Oxley från 2002, som var en reaktion på bl a konkurserna för Enron och Worldcom, striktare och bättre kontroll inom företagen.

Vi slog vad om två flaskor champagne vem som vinner valet i höst. Min amerikanska kollega håller på Romney och menar att Obama håller på att göra USA till ett mini Europa präglat av socialism. Hans främsta kritik riktades mot sjukvårdsreformen, Obamacare, ett nedsättande omdöme med ett republikanskt ordval. Den förre kongressmannen och jag hade inte många gemensamma uppfattningar, men herr Oxley var en riktigt trevlig och minnesvärd amerikansk politiker med humor och känsla för självkritik. Han var dessutom klart insatt i vad som händer i Europa. Jag lovade att höra mig efter valet!




Här utanför IMF med en del av vår delegation 



EU:s president på veckans gruppmöte i Bryssel

von Rompuy överraskade
På veckans gruppmöte i Bryssel hade vi besök av ”EU:s president”, Herman van Rompuy.

Jag har tyckt att han har gjort ett tämligen blekt och lite stelt intryck i plenum, men jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Han redogjorde lugnt och sakligt för de dramatiska händelserna kring det enorma stödpaketet som beslutades om förra helgen.

Det handlar om stödåtgärder och garantier från EU och IMF om 750 miljarder euro. van Rompoy redovisade de olika delarna med hänvisningar till artiklarna i fördraget. En särskild stabilitetsmekanism införs, där euroländerna står för den absoluta merparten av de 500 mdr euro. Alla 27 medlemsländer står för 60 mdr euro. Sverige bidrar således både via EU-budgeten och via medlemskapet i IMF.

Själv tycker jag att det är bra att vare sig statsministern eller finansministern uteslutit ytterligare stödåtgärder från Sverige. Självfallet är det så att vi i vårt land påverkas i hög grad om den ekonomiska oron skulle fortsätta inom eurozonen och förorsaka en ytterligare nedgång i ekonomin, som ju just nu verkar vända uppåt. Vi har ett gemensamt öde i Europa!

Gemensamt inflytande
På en direkt fråga från mig om det inte finns en risk att EU nu splittras genom att euro-samarbetet kommer att kräva ytterligare samordning och gemensam beslutskraft, gav van Rompoy ett längre nyanserat svar. Han menade att de beslut som hittills tagits av eurogruppen också hade behandlats av alla 27 och ändringar i de ursprungliga förslagen hade kunnat göras gemensamt. Han såg problemen men menade att samarbetet inom EU måste stärkas, alldeles oavsett om man har euron som valuta eller inte.

Vi är flera som efterlyst lyskraft och karisma från EU:s första president. Jag undrar om det inte är ganska klokt att vi just nu i dessa stormiga dagar har en lugn och stabil person, som inte tar till överord. van Rumpuy ingav förtroende!

Oansvarigt av Mona Sahlin att vingla om euron

EU har lagt fram ytterligare ett gigantiskt åtgärdspaket för att rädda euroländer i nöd. Med bidrag från Internationella Valutafonden (IMF) är paketet värt minst 720 miljarder euro. Samtidigt vinglar Mona Sahlin om hon är för eller emot euron. Det är oansvarigt av oppositionsledaren att inte sätta ner foten i detta för Europa viktiga läge.

EU-kommissionär Olli Rehn konstaterade att EU:s medlemsstater och Kommissionen kommer att försvara euron "whatever it takes".

Det är för tidigt att säga om finansmarknaderna kommer att stabilisera sig under en längre tidsperiod, men paketet är mycket omfattande och innehåller en ekonomisk stabiliseringsmekanism, vilket jag talat mig varmt för.

Mekanismen kommer att finnas så länge som finansmarknaden behöver stöd. Paketet kommer att kunna uppgå till 720 miljarder euro. Av den summan kommer 440 miljarder euro från euroländerna, 60 miljarder euro från hela EU och 220 miljarder euro från IMF. Syftet med upprättandet av paketet är att undvika situationer liknande den finansiella krisen i Grekland. Dessutom kommer Europeiska centralbanken stödköpa medlemsländernas statsobligationer i syfte att stabilisera finansmarknaderna.

Finansminister Anders Borg konstaterade att dessa garantier bör stabilisera marknaderna och han sa i Sveriges radio att Sverige kan komma att delta på samma sätt som euroländerna på grund av att Sverige som exportland är så beroende av att banker och betalningar fungerar mellan länderna.

– Jag ska också säga att vi i de här diskussionerna, för att delvis bidra till att det kommer framåt, var beredda att som enda icke euroland säga att vi var beredda att ställa upp med pengar i senare skede. Om det är så att det finns länder som vi anser att vi bör hjälpa så är vi beredda att göra det. Då naturligtvis med villkor som gör att de svenska skattebetalarnas pengar skyddas, säger finansminister Anders Borg.

Jag delar helt och fullt Anders Borgs analys. Besluten i natt visar att EU tar krisen på allvar och agerar för att stabilisera situationen på de finansiella marknader. Sverige är beroende av besluten i eurogruppen, men får inte vara med och fatta de viktigaste besluten om Europas ekonomiska framtid eftersom vi står utanför euron.

Kriser skapar rädsla och rädsla är en stark drivkraft. När det finns stark oro i luften tar det irrationella lätt över. Men i krisen måste vi hålla huvudet extra kallt och inte låta oss förföras av de till synes enkla lösningarna. Vi kommer inte att klara krisen bättre genom att leta syndabockar. Att göra populistiska och svagt underbyggda utspel mot euron eller att klaga på lata greker skadar bara den egna trovärdigheten.

I går så sa socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin saker om euron som gjorde mig förbryllad. Å ena sidan tycker hon att Sverige borde vara med, å andra sidan tycker hon att det är skönt att Sverige inte är med. Mona Sahlin vinglar om euron i en tid när vi behöver ett raggryggat ledarskap.

I lördags gjordes en rad euroskeptiska utspel. Nils Lundgren skrev i SvD att valutaunionen i sig ”möjliggjort katastrofen och förhindrar en lösning”. Lundgren argumenterar att stabilitetspakten visserligen satte reglerna men att eftersom reglerna inte efterlevts är pakten ett problem.

Jag drar andra slutsatser. Om reglerna inte efterlevs är problemet att reglerna inte efterlevs. Jag tror inte att krisen skulle ha lösts bättre utan ett Europasamarbete.

Fundera ett slag på vad som hade hänt om vi inte haft euron under finanskrisen. Då hade några EU-länder gått i "konkurs". Då hade vi liksom på den gamla onda tiden även haft en valutakris med spekulationer att hantera. Det är sammantaget en imponerande bukett med åtgärder som Europas ledare har kommit överens om. Det handlar om stora pengar men framför allt om en fantastisk uppvisning i gemensam politisk vilja. För andra gången på två år reder eurogruppen ut krisen, medan Sverige sitter på läktaren och tittar på.

Jag tror inte att någon euroskeptiker på allvar tror att en lika spektakulär uppvisning i samarbete hade varit möjlig utan ett EU som plattform. EU är inte lösningen på alla våra rädslor och kriser, men EU som samarbetsprojekt ger oss instrument för att lösa gemensamma problem gemensamt på ett sätt som är unikt i världshistorien. Det börjar bli dags att euroskeptikerna att erkänna det.

Europa behöver en krisfond

I helgen föreslog den tyske finansministern Wolfgang Schäuble att en europeisk valutafond, EMF, ska skapas för att kunna hantera framtida kriser. Jag är för den idén.

Den senaste krisen för euron efter det som hänt i Grekland visar på behovet att skapa en gemensam europeisk valutafond, EMF, motsvarande internationella valutfonden, IMF. EMF uppgift är att användas för krishantering och övervakning av euroländer med svag budget.

Finansminister Anders Borg har ställt sig bakom idén. Och jag delar hans syn. Men han säger samtidigt att Sverige inte ska vara med i fonden och därmed inte vara med och finansiera den. "Svenska skattepengar ska inte gå till det här", sa han i går i en intervju i Ekot, lyssna på den här

Även min kollega Gunnar Hökmark var skeptisk. Han säger att:
- Snarare än att stärka euron skulle en valutafond innebära ett åtagande som snarare skulle försvaga euron, eftersom den skulle innebära att bördan av en misskött ekonomi skulle bäras av alla".

Jag delar inte Gunnars negativa syn. Här är mina argument för en gemensam europeisk valutafond och varför Sverige ska delta:

Euroländerna har misslyckats att leva upp till sina förpliktelser kring tillväxt- och stabilitetspakten, som reglerar hur stora budgetunderskott euroländerna får ha. Krisen i Grekland visar att pakten om att hålla budgetunderskotten på en låg nivå har spruckit. Det visar den ekonomiska utvecklingen i de flesta av euroländerna, och i synnerhet i Grekland, Spanien, Irland och Portugal. Enbart Bulgarien av euroländerna klarar kraven.

Det behövs en förstärkt övervakning och samordning av den ekonomiska politiken på EU-nivå. Kommissionen har varit tandlös och inte agerat proaktivt för att förhindra det som hänt i Grekland och andra EU-länder.

Euron har varit en succé under finanskrisen och varit ett "ankare" i Europa. En fond ger ytterligare stabilitet för Europas ekonomier och stärker euron som valuta. En stabilare valuta gynnar alla EU-länder och inte bara euroländerna.

Fonden ska inte hantera det grekiska fallet, utan ska skapas för att förhindra en återupprepning av som hänt i Grekland. Fonden ska kunna förebygga händelser som i Grekland. En förutsättning för att få medel ur fonden är att länder som söker medel ur fonden ska följa hårt uppsatta krav. För att få medel ur fonden måste länderna förplikta sig att genomföra reformpaket för att få sina ekonomier i balans.

Jag tycker också att EU-länder utanför EMU också ska kunna få ekonomiskt stöd ur fonden. Att utesluta vissa EU-länder riskerar att skapa ett splittrat Europa och nu måste vi agera solidariskt och hålla ihop unionen och inte splittra den i A- och B-lag.

Europasamarbetet handlar i grunden om solidaritet och ett gemensamt ansvar för Europa. Fortfarande bär vår kontinent på minnet av nationalismens fasansfullheter. Därför har de fel som tror att eurons problem kommer att splittra EU. Tvärtom. Grekland kommer inte att lämnas därhän. Redan idag kan vi se kraven – och önskemålen – på att EU-samarbetet fördjupas. Här borde Sverige vara med fullt ut. Annars kommer vi att förlora ännu mer i inflytande. Det är min övertygelse.

Se också ledare i Expressen med bra argument för fonden.