Calle Haglund favorit till ordförandeposten

I dagens Hufvudstadsblad kan man läsa om Calle Haglund, favorittippad kandidat till posten som ordförande för Svenska Folkpartiet i Finland och tillika min liberale bänkgranne i Europaparlamentet. Det är roligt att läsa att så många av partiets delegater känner ett starkt förtroende för Calle och hans förmåga att leda partiet, och jag hoppas också att han ska få chansen att visa vad han går för.

Besök i Sundsvall

Igår var jag på ett trivsamt och inspirerande möte i Sundsvall med Fp-Västernorrland. Trots att våren gjorde ett dystert avbrott var resan mödan mer än värd.

På hemväg såg jag i Hufvudstadsbladet att min knäkamrat, Carl Haglund, är favorit till att överta ordförandeskapet i Svenska Folkpartiet efter den avgående Stefan Wallin, nuvarande försvarsminister. Carl vore ett utmärkt val: kunnig, klok och väldigt tydligt liberal. Jag hoppas bara att han i så fall kan stanna kvar även i Europaparlamentet. Det vore verkligen trist att förlora en sådan sympatisk och härlig person. Jag förstod tidigt att Carl är ämnad för något stort.

Vårt liberala systerparti i Finland har för övrigt en enastående förmåga att få fram kompetenta och trevliga liberaler i EU-parlamentet; Astrid Thors, Henrik Lax och nu Carl Haglund.

Heja på Calle!

Vart är Finland på väg?

Det finska valresultatet kan ställa till problem för EU och för hur den pågående skuldkrisen skall hanteras. Sannfinländarna har drivit en populistisk kampanj mot EU och mot euron.

Men Finland har alltid varit ett land med ett folk som tagit ansvar i svåra tider och som vet vad samarbete över gränserna är värt. Isolering kan inte vara svaret på den oro som många finländare gav uttryck för vid söndagens val.

Om detta skriver jag mer i dagens ST.

Svenska sossarna borde lyssna på sina finska vänner!

Finske socialdemokraten och förre statsministern Paavo Lipponen intervjuas idag i tidningen Hufvudstadsbladet. "I Finland hade vi ett ledarskap som Sverige saknade", säger Paavo Lipponen om Göran Persson, när han förklarar varför Finland gick med i EMU men Sverige avstod.

"Det är synd om Sverige för att man ställde sig utanför, satte sig på staketet" fortsätter Lipponen.

Tänk om våra svenska sossar var lika insiktsfulla!