Eritrea sämst på pressfrihet

I går publicerade Reportrar utan gränser sin årliga pressfrihetsrapport, där Eritrea fortfarande ligger sist i världen gällande pressfrihet. 28 journalister sitter i fångenskap och en av dessa är svenske Dawit Isaak. Det finns ingen privat media som kan rapportera opartiskt i landet, och även den statliga median är hårt granskad. Här kan du läsa rapporten.

Rapporten visar tydligt hur viktigt det är för omvärlden att sätta hårdare press på diktaturen Eritrea, samtidigt som EU måste erbjuda riktat stöd till den hårt utsatta civilbefolkningen i landet. Då Eritrea för tillfället förhandlar med EU om återupptaget bistånd är det vår skyldighet att vara tydlig med vilka krav som kommer med biståndet.

Att Eritrea fortfarande är sämst i världen på pressfrihet är helt enkelt oacceptabelt när länder i närområdet såsom Etiopien och Sydsudan har förbättrat förhållandena för media. Därför är det också viktigt att inte tappa hoppet om Eritrea och frisläppningen av Dawit Isaak. Det är dags för EU att sätta hårdare press på Eritrea och verka för att regimen ska förbättra situationen för media. Samtidigt måste afrikanska ledare själva börja ta ansvar för att lösa problemen i regionen.

 

Vi vet av erfarenhet att Eritrea kan avfärda våra krav på respekt av mänskliga rättigheter, men de har betydligt svårare att säga emot när kritik kommer från Afrikanskt håll. I mars åker jag till Strasbourg för mandatperiodens sista session med den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen. Där ska jag åter lyfta frågan om pressfriheten i Eritrea och Dawit Isaaks situation.

AVS-länderna måste ta ansvar för att Dawit Isaak friges

Idag hade vi möjlighet att ställa frågor till AVS-ländernas råd samt till EU:s ordförandeland Litauen. AVS-länderna representerades av Fonotoe Lufafesili Pierre Lauofo, nuvarande ordförande för AVS-rådet och utrikesminister i Samoa, och jag frågade om de kunde tänka sig att stödja stater som gör framsteg i fråga om pressfrihet, som Namibia, Ghana, Botswana, Trinidad och Tobago, för att bilda ett nätverk som erbjuder det konstnärliga fria ordet för att konsolidera denna växande rörelse som ger fristäder för censurerade och förtryckta kulturarbetare.

Enligt 2013 World Press Freedom Index respekterar många AVS-länder fortfarande inte yttrandefrihet. Det var därför glädjande att AVS-rådet var positiva till mitt förslag. Jag kommer nu att kontakta Lauofo och AVS-rådets sekretariat med konkreta förslag på hur Afrika, Västindien och Stilla havet kan hjälpa alla de journalister som sitter fängslade.

Jag påminde även rådet om situationen i Eritrea där 28 journalister sitter fängslade, och krävde svar på om de hade någon information om Dawit Isaak och hans kolleger. Dessvärre hade rådet ingen ny information om Dawit Isaak. Länder som Eritrea har ratificerat internationella och regionala konventioner om att värna yttrandefrihet men lever inte upp till sina åtaganden. AVS-länderna måste sätta ner foten. 

Efter diskussionen talade jag med Lauofo och han lovade återkomma när han fått fram färsk information om Dawit Isaak. Kanske det krävs en oberoende part från Stilla havet för att lösa det afrikanska problem.

Efter utfrågningen överräckte jag Gellert Tamas film "Dawit Isaak och tystnaden" till ordförande Lauofo. Han lovade återkomma till mig med ny information om Dawit Isaak. 

Glöm aldrig Dawit Isaak!

Idag är det 12 år sedan den svensk-eritreanska journalisten Dawit Isaak blev frihetsberövad. Han sattes i ett varmt och smutsigt fängelse 800 mil från sin familj i Göteborg. Utan rättegång sitter Dawit Isaak fortfarande där.

Eritrea är ett av världens mest stängda länder. Vi vet mer om vad som händer i Nordkorea än om regimen i Eritrea. Landet ligger i botten på FN:s utvecklingsindex och trots utbredd svält lägger regimen den största delen av statskassan på försvarsmakten. För de som inte kan, eller vill, leva upp till regimens krav väntar avrättning, kidnappning, fångenskap och tortyr. Det finns knappt en familj i Eritrea som inte drabbats av regimens fruktansvärda metoder.

Bland de 10 000 politiska fångar som sitter i Eritreas stekheta och hälsovådliga fängelsehålor finns fortfarande Dawit Isaak och de övriga journalisterna som tillfångatogs 2001. Representanter för FN, EU och länderna i Afrika, Västindinen och Stilla havet har krävt svar om Dawit Isaaks öde. Svaren har som vanligt uteblivit. I november åker jag till Etiopien för att träffa kollegerna från AVS-församlingen. Jag kommer fortsätta min kamp att sätta Dawit Isaak på agendan. De afrikanska demokratierna måste ta ansvar för vad skurkstaten Eritrea gör.

Det är omöjligt för Eritreas regering att fortsätta tiga. För att frige Dawit Isaak och alla de som sitter i regimens helvetshålor är lösningen är enkel. Vi måste fortsätta påminna Eritrea om deras vidrig brott mot de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna. Vi måste förtsätta pressa internationella aktörer att ta upp yttrandefrihet när de träffar Eritreanska företrädare. Vi måste vara deras evigt dåliga samvete. Och vi får aldrig glömma Dawit Isaak!

EU kräver att Dawit Isaak friges

Igår gjorde EU:s högsta representant för utrikesfrågor, Catherine Ashton, ett uttalande om politiska fångar i Eritrea.

Ashton påminde att genom hålla alla dessa journalister, oppositionspolitiker och frihetstänkare fånga bryter Eritrea mot både sin egen och det internationella samfundets lagar om respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Hon nämnde särskilt de elva journalister som fängslades år 2001. En av dem är EU:s enda samvetsfånga Dawit Isaak.

Det är viktigt att påminna Eritrea om att Dawit Isaak är europeisk medborgare, och att vi inte har glömt honom.

Snart ska FN göra en andra utvärdering av situationen för mänskliga rättigheter i Eritrea. Och jag håller med Cahterine Ashton, detta är ett bra tillfälle att samarbeta.

Här kan du läsa Catherine Ashtons uttalande.

Överlämnande av brev till Eritreas ambassad

Idag besökte jag Eritreas ambassad på Lidingö för att överlämna ett brev till Chargé d'affaires Yonas Manna Bairu med en uppmaning om att frige Dawit Isaak. Dawit Isaak har suttit fängslad i Eritrea i snart tolv år på grund av sina åsikter, vilket bryter mot de mänskliga fri- och rättigheterna och är helt oacceptablet. Free Dawit Isaak!

Nödvändig debatt om pressfrihet

Igår kväll diskuterade Europaparlamentet betydelsen av mänskliga rättigheter, och särskilt pressfrihet, i omvärlden. Pressfrihet handlar om att ställa krav på de länder där pressfrihet inte existerar. Där reportrar, fotografer, filmare och bloggare med risk för sina liv rapporterar om tillvaron för människor som lever under olika former av förtryck.

EU:s högsta representant för utrikesgrågor Catherine Ashton talade om journalisterna särskilda roll och underströk att EU måste fortsätta stödja presfriheten i omvärlden. Jag håller med henne om att mänskliga rättigheter måste vara del av samtliga dialoger EU har med sina partnerländer. Moderaternas Anna Ibrisagic påpekade att EU:s enda samvetsfånge, Dawit Isaak, fortfarande sitter fängslad i Eritrea. Dessvärre sade Catherine Ashton inget om arbetet för att få honom fri. Här kan du se Ashtons svar till europaparlamentarikerna.


EU:s kommissionär för utvecklingsfrågor, Andris Piebalgs, tog vid och påpekade att EU:s viktigaste verktyg är artikel 8 i Cotonou-avtalet. Avtalet regler förhållandet mellan EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet (de så kallade AVS-länderna) och omfattar både handel och mänskliga rättigheter. I artikel 8 finns regler om att dessa länder och EU måste föra konstruktiv dialog om mänskliga rättigheter. Här kan du se kommissionärens svar till Europaparlamentet.

Jag anser att Eritrea sedan länge visat att de inte kan uppfylla det här kravet, och att EU måste visa att det blir konsekvenser av att ignorera kritik om dessa mycket allvarliga övergrepp på befolkningen.

På lördag kommer representanter från Afrika, Västindien och Stilla havet till Bryssel för att ta delta i årets andra session mellan EU och AVS-länderna. Jag hoppas att FN:s färska rapport om Eritrea kan ge ökat stöd för min kritik av regimen i Eritrea.

Mild FN-debatt om Eritrea - EU måste göra mer!

I går var allt fokus på Eritrea. På förmiddagen lyssnade jag till en debatt mellan FN:s särskilda representant för Eritrea, Sheila B. Keetharuth, och medlemsstaterna i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Rapporten hade presenterats sent på tisdags kvällen och debatten fortsatte igår.

Nästan alla länder som uttalde sig bad rådet att förlänga rapportörens madat som annats går ut redan i höst. Det är ett rimligt krav med tanke på att Keetharuth ännu inte släppts in i Eritrea. Det är inte möjligt att grundligt rapportera om situationen i ett land man inte har satt foten i.



Flera länder, bland annat Tyskland, hade ett starkt inlägg där ambassadören underströk att det inte räcker att dyka upp på möten, Eritrea måste också leverera resultat. Jag var besviken på att Sverige inte uttalde sig alls. Om något av alla de länder som var representerade har verkligen Sverige anledning att kritisera regimen i Eritrea. Efter debatten frågade jag Sveriges representant varför de inte tagit chansen att nämne Dawit Isaaks öde. och det enda svar jag fick var att man lagt krutet på att få EU:s gemensamma uttalande bra. EU sade inget om Dawit Isaak, och Sveriges tystnad i FN är svår att förstå.



Under seminariet underströk jag att EU måste göra mer för Eritreas befolkning.



På eftermiddagen ordnade Reportrar utan gränser, Human Rights Watch och flera andra organisationer ett seminarium om situationen i Eritrea. I panelen var förutom jag själv även Dawit Isaaks bror Esayas Isaak, Abie Seyoum som är dotter till en journalist som suttit fängslad lika länge som Dawit Isaak, Biniam Simon från Radio Erene, och flera eritreaner som lämnade sitt vittnesmål via videolänk.

Ett 40-tal personer fanns i publiken och bland dem FN:s rapportör Keetharuth. Hennes viktigaste punkt var att Eritrea måste sluta förneka övergreppen. Så länge de vägrar erkänna att landet inte är den välfungerande demokrati de påstår kan inget förändras.

Afrikanska unionen har ett stort ansvar för hur länder på kontinenten behandlar den egna befolkningen, men när skurkstater täcker upp för varandra kan vi tyvärr inte förvänta oss resultat. EU måste göra mer. Vi måste garantera att våra företag inte investerar i landets gruvindustri, att biståndsarbetare släpps in i landet och att de som försöker fly får vår hjälp.

Här är jag med Elizabeth Chyrum från Human Rights Concern-Eritrea, en av de eritreaner som fanns i publiken och FN:s rapportör Sheila B. Keetharuth.

FN avslöjar terrorn i Eritrea

Idag presenterar FN:s särskilda rapportör för Eritrea, Sheila B. Keetharuth, sin första rapport om situationen i landet. Rapporten beskriver ett av världens mest stängda länder. Vi vet mer om vad som händer i Nordkorea än om regimen i Eritrea. Trots ett tydligt mandat från det internationella samfundet har rapportör Sheila B. Keetharuth inte tillåtits att komma in i landet en enda gång. I dagens Expressen skriver jag att omvärlden inte längre kan blunfa för övergreppen.

Sheila B. Keetharuth kräver i sin rapport att Dawit Isaak och hans kolleger genast ska friges eller ges en rättvis rättegång. Här måste FN:s råd för mänskliga rättigheter sätta hårt mot hårt och kräva svar av regimen.

Imorgon åker jag till Genève för att delta i ett seminarium om Eritrea och Dawit Isaak. Bakom stängda gränser plågar regimen sin egen befolkning, och EU måste göra mer för att garantera deras grundläggande rättigheter.

Här kan du läsa hela artikeln, och här finns FN:s rapport om Eritrea.

Afrikanska Unionen: en rättvis behandling av Dawit Isaak

I fredags träffades AVS-EU ländernas gemensamma parlamentariska i Bryssel för att behandla aktuella politiska frågor. På agendan fanns bland annat mänskliga rättigheter i Afrika och Afrikanska Unionens roll. Här kan ni läsa mer om mötet.

Med tanke på att Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter just nu funderar på att ta upp Dawits Isaaks ärende var detta en mycket viktig punkt.
Profosser Mabassa Fall var på plats för att representerade en människorättsorganisation som är medlem av Afrikanskas Unionen. Han underströk att Afrika har en mängd juridiska verktyg för att komma åt orättvisor, men att de afrikanska länderna enbart implementerar 10 procent av besluten som fattas av Afrikanska Unionen och dess domstol för mänskliga rättigheter.

Jag har upprepat samma fråga sedan jag blev medlem av församlingen år 2006: Hur kan vi hjälpa Dawit Isaak och alla dem som sitter inspärrade utan rättegång eller formella anklagelser?

Det blev en debatt där Eritreas representant Musa Hussein Naib dels försvarade sig med att landet ännu var ungt och dels anklagade Sverige för att bryta mot mänskliga rättigheter. Han refererade till de tre anlagda bränderna av regimtrogna eritreanska föreningslokaler. På kritiken från Afrikanska Unionen hade han inget att säga, då satte han bara med armarna i kors.


Professor Mabassa Fall klargjorde att Eritrea är ett av 11 länder som aldrig kommunicerar eller efterlever beslut från Afrikanska Unionen eller Afrikanska domstolen för mänskliga rättigheter. Han uppmanade Eritrea att öppna sina böcker, sina myndigheter - och sina fängelser - för insyn. Han underströk att Eritrea har två alternativ - anklaga fångarna för ett brott eller att släppa dem.
Det var ett mycket glädjande besked! Nu vet vi att Afrikanska Unionen tar stark ställning för en rättvis behandling av Dawit Isaak.

Dawit Isaaks fall tas upp inom Afrikanska unionen

Dagens Afrika är till stor glädje en växande ekonomi, där allt fler länder får stabilia politiska och sociliala strukturer. Det är bra, och det innebär att regionen också kan ta ansvar för brott mot mänskliga rättigheter.

Som Expressen uppmärksammar idag kommer Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter träffas i Gambia den 18-25 februari för att bland annat diskutera en habeas corpus petition som sänts till Eritrea. Petitionen kräver att landet ska respektera Dawit Isaaks grundläggande rätt till en rättegång, och då varken advokaterna som skickar petitionen eller EU:s kontor i Eritrea fått något svar har frågan nu gått vidare till kommisionen.

Jag har under åren haft tät kontakt med EU:s utrikeschef Catherine Ashton och EU:s delegation i Eritrea för att förmå dem att få information om varför högsta domstolen i Eritrea ännu inte behandlat petitionen. Mötet i Gambia är en ny öppning och jag har skrivit brev till de 11 kommissionärerna och även talat med min Gambiska kollega från AVS-församlingen (länder från Afrika, Västindien och Stilla havet) för att de ska ta upp fallet i domstolen.

Dawit Isaak hålls fången i strid mot både eritreansk lag, flera afrikanska konventioner och FN-deklarationer. Han har varken åtalats eller dömts. Han hålls isolerad från omvärlden och utan möjlighet att träffa vare sig sin familj, advokat, svensk ambassadpersonal eller Internationella Röda korset. Och han har suttit fängslad i över elva år. Hade eritreansk lag följts skulle han ha åtalats inom en månad annars släppts.

Jag hoppas verkligen att Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter kan påminna Eritrea om detta.

EU stärker Sveriges utrikespolitik

Nu på morgonen presenterade Carl Bildt regeringens utrikesdeklaration. Utrikesdeklarationen är dels regeringens årliga avrapportering av Sveriges roll i världen, dels en presentation av det kommande årets mål och prioriteringar inom utrikes-, bistånds-, handels- och säkerhetspolitiken. Här kan du läsa hela deklarationen.

Flera viktiga ämnen togs upp, men särskild vikt lades vid EU:s roll för utrikespolitik. EU:s nya utrikestjänst EEAS kom till i och med Lissabonfördraget år 2009, och under ledning av den EU:s högsta utrikeschef Catherine Ashton är arbete i full gång. Utrikestjänstens viktigaste roll är att samordna de olika politiska intressen som samsas inom utrikespolitik. Världen krymper, och genom EU får Sverige en större roll i den globala utrikes- och biståndspolitiken. Det var glädjande att Carl Bildt påminde den kritiska oppositionen om att EU är central för att idag driva utrikespolitik. Att samarbeta och samordna med våra kolleger i EU är inte en förlust. Det är en styrka. Ensam är inte stark, ensam är ensam!

Carl Bildt talade också om mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Att Dawit Isaak nämndes är en viktig markering från regeringens sida. Under alla de år jag engagerat mig för Dawit Isaaks frigivning har jag fått frågan varför Sverige inte gör mer. Eritreas president Isaias Afewerki är en sjuk och förvirrad person som dragit ett land och dess befolkning i fördärvet. Att resonera med honom är inte lätt. Jag tror vi tillsammans med EU måste hitta samarbetsformer med Afrikanska unionen.

Det nya Afrika som reser sig tar ansvar för vad som händer på kontinenten. Eritrea destabiliserar hela regionen och grannarna tappar tålamodet. Goda kontakter med afrikanska kolleger kommer att vara avgörande.

Frige Dawit Isaak!

Idag röstade Europaparlamentet med stor majoritet igenom en resolution om situationen på Afrikas horn. Förutom torka, svälkatastrofer och väpnade konflikter nämndes också politiska fångar. Eritrea uppmanas att respektera det fria ordet och genast frige politiska fångar.

Kraven på frigivande är ännu ett viktigt steg. Eritrea måste känna att omvärlden uppmärksammar allt som sker i landet, och här har EU en viktig roll. Att Dawit Isaak nämns i resolutionen har stor tyngd både för regimen i Eritrea och för alla oss som kämpar för Dawit Isaaks frigivande.
Under gårdagens debatt om resolutionen bad jag EU-kommissionens vicetalman Maroš Šefčovič, resolutionens föredragande Charles Tannock samt Europaparlamentets talman att synliggöra människan Dawit Isaak. Jag gav EU-ledarna varsin kopia av dokumentär "Fången - Dawit Isaak och tystnaden" av Gellert Tamas och Maria Magnusson.

Även den gemensamma parlamentariska församlingen för EU och stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet har på senare tid kritiserat Eritreas ständiga brott mot grundläggande demokratiska rättigheter. Under församlingens senaste möte i november 2012 i Paramaribo, Surinam visade jag dokumentären om Dawit Isaak.

Genom att synliggöra människan Dawit Isaak kan afrikanska diplomater och parlamentariker öka trycket på Eritrea att respektera politiska fångars grundläggande rättigheter. Ett tjugotal av mina afrikanska kolleger har bett om att få filmen skickad till sina hemländer, ett mycket viktig steg till att medborgarna kan uppmärksamma orättvisor och kräva ansvar av sina beslutsfattare.

AVS-länderna fortfarande motvilliga till en arbetsgrupp för politiska fångar

Just nu i Paramaribo får vi delegater svar på våra frågor från AVS-ländernas råd. Jag har upprepade gånger frågat om rådet kan tänka sig att sätta upp en arbetsgrupp, eller en "task-force" för att utreda hur politiska fångar i medlemsländerna mår och om de har tillgång till grundläggande rättslig hjälp.

AVS-ländernas representant svarade vagt att det finns ett visst utrymme inom Cotonou-avtalet för den gemensamma parlamentariska församlingen att sätta upp tillfälliga arbetsgrupper och att AVS-ländernas församlingen kan bistå med personal och andra resurser.

Jag svarade honom att jag inte kan acceptera dessa vaga, diplomatiska svar för en sådan här viktig fråga. Alla de kvinnor och män som just nu sitter inspärrade i dessa helveteshålor måste få hjälp. Och det måste ske nu!

Efter mitt skarpa svar lovade AVS-ländernas representant att ta upp det på agendan, och jag lovade att fortsätta fråga tills de skrider till handling.

Ökat engagemang från AVS-länderna för Dawit Isaaks sak

Efter att jag i söndags visa Gellert Tamas och Maria Magnussons dokumentär "Fången - Dawit Isaak och tystnaden" har stödet från kollegerna från AVS-länderna ökat. De förstår nu varför jag alltid nämner Dawit Isaaks öde under våra möten.

Flera av kollegerna har bett om att få visa filmen i sina hemländer, ett mycket viktig steg till att medborgarna kan uppmärksamma orättvisor och kräva ansvar av sina beslutsfattare.

Kameruns representant Bobbo Hamatoukour reagerade starkt på filmen och höll med om att mer måste göras.

- Att det finns politiska fångar i Eritrea och andra afrikanska länder är ett strukturellt problem som vi själva måste ta ansvar att lösa, sade Bobbo Hamatoukour. Han är medlem av AVS-ländernas byrå för mänskliga rättigheter och meddelade att det redan pågår diskussioner om politiska fångar och lovade att fortsätta trycka på för att just Dawit Isaaks fall ska utredas.

.

Här är jag och Makhosini Hlongwane, parlamentariker från Zimbabwe, som stöder min uppmaning till afrikanska delegater att sätta press på Eritrea. 

Dawit Isaak på agendan i Paramaribo

Igår visade jag Gellert Tamas och Maria Magnussons film "Imprisoned - the untold story of Dawit Isaak" som en del av eventen under AVS-EU ländernas möte här i Paramaribo. 

Filmvisningen var lyckad, ett drygt tjugotal afrikanska kolleger kom för att se  film om Dawit Isaaks öde. Det sägs att en bild säger mer än tusen ord, och att detta stämmer märktes av kommentarerna. Flera kom spontant fram efter och tackade att de fått möjlighet att se filmen och nu lättare kunde förstå varför Dawit Isaaks liv engagerar så många i Sverige. 

Det är viktigt att också afrikanska parlamentariker kan kritisera orättvisor som Dawits, och jag hoppas att jag i fortsättningen nu har ett större stöd för min kritik mot skurkstaten Eritrea. 

AVS-EU länderna möts i Paramaribo, Surinam

Idag började mötena inför AVS-EU ländernas gemensamma parlamentariska församlings session i Paramaribo, Surinam. Under det politiska utskottets möte tog jag chansen att fråga Eritreas representant Musa Naib och EU:s utrikestjänst EEAS om förhandlingarna om respekten för mänskliga rättigheter gick framåt. Jag pekade som vanligt ut politiska fångar och habeas corpus petitione om en rättslig prövning för Dawit Isaak. Petitionen har skickats till högsta domstolen i Asmara men vi har inte ens fått bekräftat att den tagits emot av domstolen. 

Musa Naib blev som vanligt upprörd och påpekade att jag under alla möten sedan hans tillträde år 2006 tagit alla tillfällen att fråga om politiska fångar i landet. Han sade även att EEAS och Eritrea hade goda dialoger. Jag håller inte alls med om detta. Att jag ständigt tar upp frågan är nödvändigt. När Eritrea respekterar sina medborgares fundamentala rättigheter kan jag börja fråga om andra saker, men tills dess kommer jag att lyfta fram den här obekväma sanningen.

Jag påpekade även till både Musa Naib och EEAS att två monologer inte är en dialog. Så länge Eritrea inte svarar på EU:s frågor om Dawit Isaak och alla andra fängslade frihetskämpar anser jag inte att man kan kalla den här farsen för en dialog.

Senare i veckan kommer rådens representanter från AVS-länderna att svara på min fråga om en särskild insatsgrupp för politiska fångar, och jag hoppas att jag äntligen kan få uppmuntrande svar.

Eritreas representant Musa Naib under dagens diskussion om mänskliga rättigheter i landet. 

Vi behöver ett mer transparent biståndssystem

Europaparlamentet förhandlar under de kommande månaderna med kommissionen och rådet om EU:s nästa långtidsbudget. Parlamentets talman Martin Schulz träffade i dag den irländske rockstjärnan Bono för att diskutera nivån på biståndet.

De var glädjande nog överens om att biståndet inte får sänkas även om det just nu är spartider. EU:s länder har kommit överrens om vissa åtaganden för att bistå utvecklingsländerna och att nu dra ner på finansieringen skulle vara förödande. EU:s utvecklings åstöd förändrar miljontals människors liv runt om i världen: från vaccin mot mässling till tillgång till vatten, till kvinnors och barns utbildning.

Men bistånd kan också utnyttjas för helt andra medel. Genom mitt engagemang i Dawit Isaaks frisläppande har jag sett hur diktaturer kan missbrukar biståndet. Pengarna ska såklart gå till att hjälpa befolkningen, men kan också fungera som ett incitament för demokratiska reformer. Här tycker jag att EU har varit alltför dåliga på att ta vara på den möjligheten. Jag anser inte att diktaturer som Eritrea - där vår svenska medborgare Dawit Isaak sitter fången utan formella anklagelser - bör få alla dessa miljoner utan följdfrågor.

EU anslog 122 miljoner euro i utvecklingbidrag till Eritrea från utvecklingsfonden för perioden 2008-2013. I november 2011 slutade pengarna betalas ut, men det var på Eritreas initiativ. EU för just nu politiska diskussioner med landet för att se hur och när biståndet kan betalas ut igen. Jag hoppas att inget händer innan Eritreas preident Afwerki garanterar att politiska fångars grundläggande rättigheter kommer att respekteras.

Att jag själv kan klicka mig in på EU-kommissionens hemsida och läsa om hur mycket pengar som ges och till vilka projekt är mycket glädjande. Transparanas för bistånd är nödvändigt för att diktaturer inte ska kunna finansiera sina terrorstater medan befolkningen fortafrande inte får den assistans som lovats. Att detta sker med våra skattemedel gör saken värre. Både EU:s och Sveriges biståndsorgan ligger högt på ett nyligen publicerat transparansindexet, men tyvärr ger de stora givarna fortfarande sitt bistånd i hemlighet. EU måste här föregå med gott exempel och försöka påverka andra stora biståndsorganisationer. Här kan du se hela listan.

Det finns fortafrande mycket arbete att utföra, men det är roligt att se att vi politiker och förespråkare för männskilga rättigheter nu är på samma sida.



Europaparlamentets bild.



Fångad - en film om Dawit Isaak

På torsdag visas Gellert Tamas film "Imprisoned - the untold story of Dawit Isaak" i Europaparlamentet. Jag presenterar filmen tillsammans med Gellert och efter filmen blir det diskussion kring innehållet i filmen och hur vi kan fortsätta arbetet för Dawit Isaaks frihet.

Dags att frige Dawit Isaak

Nu när Etiopien frigett Johan Persson och  Martin Schibbye är det dags för Dawit Isaak. Jag lyfte igår frågan till Europaparlamentet om det finns någon ny information i hans ärende.

Etiopien gör det enda rätta

Det är mycket glädjande att Johan Persson och Martin Schibbye äntligen är frigivna. Etiopien har som vana att fängsla personer som uppmärksammar obekväma delar av regimens styre, men det har som tur vad även för vana att benåda dem under nyårsfirandet.

Regimen kunde i det här fallet inte längre hålla de två journalisterna fängslade, omvärldens påtryckningar för ett frigivande var för stora. En sådan konstant negativ publicitet blir i längden för kostsamt även för ett land som Etiopien.

Även ledamöter av Europaparlamentet har drivit frågan och har bland annat uppmanat kommissionen se över hur biståndet till Etiopien kan öppna upp för dialog på andra områden. Biståndet går idag huvudsakligen till fattigdomsbekämpning och att säkra mattillgångar, men innebär också att EU:s begäran för respekt av mänskliga rättigheter, pressfrihet kostar mycket att vägra diskutera.

Detta är en strategi som jag och mina kolleger hoppas att kunna ge resultat även i granlandet Eritrea, där jornalisten Dawit Isaak sedan snart 11 år tillbaka suttit fängslad. Att Johan Persson och Martin Schibbye nu släpps fria visar hur viktigt omvärldens ihärdiga fokus, dialog och fördömande verkligen är. Låt hos hoppas att även Dawit Isaak snart kan vara tillbaka hos sin familj.