Konkurrenskraftigt Åland i ett starkt EU

Idag har jag deltagit i evenemanget "EU och du" i Mariehamn, Åland arrangerat av Europaparlamentets informationskontor i Finland. Det var en del av en turnerande informationskampanj i Finland för att uppmärksamma EU och EU:s medborgarår.

Dagen började med information om Ålands självstyrelse och Ålands näringsliv med regeringsföreträdare och personal från informationskontoret i Helsingfors. Sedan åkte vi till Högskolan på Åland för att träffa studerande. Tillsammans med min finlandssvenska kollega Nils Torvalds och våra åländska medarbetare berättade vi om vad som är på gång i EU och framtida utmaningar. För Åland är särskilt sjöfarten viktig, och flera av eleverna i publiken studerade till kapten.

På Ålands högskola med Nils Torvalds, Mats Löfström, Hanna Bertell och Julia Lindholm

Tillsammans med min före detta kollega och numera Finlands försvarsminister Carl Haglund, Nils Torvalds, Ålands kansliminister Gun-Mari Lindholm och Vesa Vanhanen från EU-kommissionens konkurrensenhet träffade vi 90 företrädare för det åländska näringslivet. På Åland finns över 2000 företag med mindre än fyra anställda, och enbart ett fåtal med fler än 200 anställda. Samhället drivs i stort av entreprenörer och driftiga mångsysslare. Jag underströk att Åland och Finland inte ska gå samma väg som Sverige och vara motvilliga européer. Den inre marknaden är inte ett smörgåsbord utan vi måste alla solidariskt bidra så att alla små handelshinder som idag förhindrar företag från att exportera och växa försvinner. Europa behöver livskaftiga storföretag som kan ge ringeffekter i form av många små- och medelstora företag, och då ska inte nationsgränser och nationella standarder stå i vägen.

Dagen avslutades med ett offentligt arrangemang där jag tillsammans med Carl Haglund och Nils Torvalds diskuterade EU:s framtid och det digra jobb som ännu finns framför oss.

Tillsammans med Finlands försvarsminister Carl Haglund och Svenska Folkpartiets EU-parlamentariker Nils Torvalds. 

Europas sista tyrann borde inte få arrangera ishockey-VM

Jag fortsätter mitt arbete för att få internationella ishockeyförbundet att ändra sitt beslut att låta Vitryssland få anordna ishockey-VM 2014. Tillsammans med Morten Lokkegaard, vice ordförande i kultur- och utbildningsutskottet skriver jag om att poltik och idrott är två sidor av samma mynt. Därför måste politiker våga ta ställning när stora sportevenemang placeras i auktoritära länder där demokrati inte har något utrymme.

Läs gärna vår artikel på The Parliament 

En praktikants dagbok

Simon Wetterling, aktiv i LUF och student vid Jursitprogrammet i Lund, berättar om sin praktik med Olle Schmidt under den här veckans arbete i Bryssel:



Olle Schmidt med medarbetarna Mattias, Julia, och Rickard samt veckans praktikant Simon.  

"Mitt namn är Simon Wetterling och under denna vecka har jag praktiserat hos Olle Schmidt på hans kontor i Europaparlamentet. Det är tack vare ett mentorskapsprogram arrangerat av LUF och FP som jag fått möjligheten att komma hit på studiebesök och uppleva parlamentet från insidan.

Veckan började med ett möte i Utskottet för ekonomi och valutafrågor (ECON). En utfrågning av ECB:s chef, Mario Draghi, stod på agendan. Frågor om ökad insyn och ECB:s delaktighet i Trojkan duggade tätt. Att jag som besökare får sitta med på ett utskottsmöten var en väldigt positiv överraskning. Jag inser hur hemmablind man är när jag tar för givet att parlamentets utskott är lika stängda som riksdagens.

Tisdagen inleddes med ett möte angående ett nytt tobaksdirektiv. Hemma i Sverige trodde man att detta direktiv syftade till att förbjuda lakritspipor. Detta verkar dock inte vara fallet, även om dessa godsaker gav upphov till flertalet skämt. Saker som diskuterades var bland annat Sveriges snusundantag och e-cigaretter.

Igår var det seminarium om säkerhetssituationen i Egypten med fokus på Sinai. På grund av konflikten med Israel och regeringens obefintliga intresse i regionen har Sinai reducerats till ett laglöst ingenmansland där terrorister och andra brottslingar frodas. Under seminariet talades det särskilt om den ökade människosmugglingen, eller "komodifieringen av människor". Representanterna från Egypten ställde sig skeptiska till internationellt engagemang i regionen, men Olle underströk att detta redan är ett internationellt problem och bör hanteras som sådant.

Idag, torsdag, besökte jag Parlamentarium som är en utställning över EU:s historia. Tyvärr hade jag bara en timme till att upptäcka utställningen och det räckte inte på långa vägar. Om jag någonsin får möjligheten ska jag ägna en hel dag åt att bara upptäcka alla konstverk och utställningar som finns här i parlamentet. Det är synd att man inte hinner njuta av detta när man jäktar från möte till möte.

Nu är det dags att flyga hem till Sverige. Jag skulle vilja tacka Olle för att han möjliggjort detta studiebesök och låtit mig följa honom här parlamentet. Jag skulle också vilja rikta ett stort tack till Julia, Rickard och Mattias som utgör Olles stab. Trots stressiga scheman har det tagit sig tiden att hjälpa och vägleda mig här i Bryssel. Jag har haft fantastiskt roligt och ser redan fram emot att återvända någon dag.

 

Med vänlig hälsning,
Simon Wetterling"

EU måste agera mot kidnappningarna i Sinaiöknen

Idag stod jag och min liberala kollega, och tillika före detta belgiska EU-minister, Annemie Neyts-Uyttebroeck värdar för ett seminarium om säkerhetskrisen i Sinaiöknen. I panelen deltog Gilles de Kerchove, EU:s antiterrorist-samordnare, Léon Bernardino, EU:s särskilda representant för södra Medelhavet, Mirjam van Resien, Professor i internationellt socialt ansvarstagande, Angelika Molnar, chef för Europols enhet mot människosmuggling, samt svensk-eritreanska journalisten Meron Estefanos.

Ökenområdet i Sinai är marginaliserat. Det är över 30 år sedan Israel återlämnade Sinai till Egypten, och fredsfördraget mellan de två länderna begränsar Egyptens möjlighet att ha säkerhetsstyrkor på plats. Efter att Egyptens president Hosni Mubarak flydde landet för mer än två år sedan har läget förvärrats. Beduinerna lever på smuggeltunnlar till Gaza, droghandel, och människosmuggling. Närvaron av terroristgrupper har ökat och centralmakten i Kairo är kraftlös.

Människorättsorganisationer har slagit larm om att beduiner håller flyktingar från Eritrea och andra afrikanska länder fångna ute i öknen. På jakt efter asyl i Israel eller kidnappade från flyktingläger i Sudan faller flyktingarna offer för beduinerna i Sinaiöknen. De har en oerhört vidrig affärsverksamhet – under tortyr tvingas offren ringa upp sina släktingar för att be om lösensumma för att rädda sina liv. Situationen i Sinai är en humanitär katastrof och det är oacceptabelt att ingen agerar.

Vi ställer oss frågan: Vad kan EU göra för att hjälpa Egypten att få kontroll över området och för att hjälpa dessa människor?

Själva kidnappningen sker utanför EU men det finns möjlighet att påverka. Många av de kidnappade har familj i Europa, och enbart i Sverige har hundratals familjer drabbats. Familjerna kan tvingas betala så mycket som 240 000 svenska kronor för att få en släkting frisläppt. Då har de inte ens någon garanti för att de kommer att släppas fria och det finns flera exempel där fångar mördats trots betald lösensumma.

Ingen vet vart alla pengar som betalas ut till kidnapparna tar vägen. Sannolikheten är stor att de livnär terroristnätverk i Nordafrika och på Afrikas Horn. EU:s anti-terrorist samordnare underströk risken för att Sinai kan bli en fristad för terrorister och kriminella organisationer. Egyptens ambassad var också på plats och betonade att de inte vill att Sinai ska bli ett internationellt problemområde. De underströk att de först måste få ordning på sina myndigheter och säkerhetsläget i Egypten för att sedan be om riktad hjälp från EU. Övriga deltagare inklusive jag själv höll inte med. Faktum är att Sinai redan är ett internationellt problem och Egypten behöver teknisk hjälp redan idag.

Det finns sätt att spåra de internationella pengaflöden som leder till kidnapparna och därmed spåra förövarna. Svenska regeringen borde snabbt ta upp frågan och ge den den uppmärksamhet den förtjänar. Att just Sverige och den svenska polisen initierar en utredning är viktigt. I våras dömde Solna tingsrätt två män anslutna till människosmugglarna för utpressning. Även om straffen blev milda, skyddstillsyn respektive en månads fängelse, är domen unik i västvärlden och visar andra EU-länder att vi kan komma åt denna fasansfulla människosmuggling.

Jag uppmanar också Europaparlamentet att sätta situationen i Sinai på sin agenda som ett resolutionsförslag om kränkning av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer. Våra egna medborgare ska inte behöva hotas av utländska aktörer.

 

Från vänster: Annemie Neyts-Uytterbroeck, Olle Schmidt och två representanter från Egyptens ambassad

Representanter från Egyptens ambassad

I mitten Meron Estafanos, till vänster om henne Professor Mirjam van Reisen och till höger Angelika Molnar från Europol

 

Litauen måste stå upp för HBTQ-personers rättigheter!

Under andra halvåret 2013 håller Litauen i ordförandeklubban i EU:s ministerråd. Det innebär att Litauen leder rådets arbete i alla frågor utom utrikesfrågor. I och med ordförandeskapet blir Litauens röst starkare och dess betydelse ökar. Då är det beklagligt att landet inte står upp för HBTQ-personers rättigheter.

I samband med Vilnius Pride-parad i juli i år begränsade landets statliga radio- och TV-bolag sändningen av reklam som marknadsförde paraden. Reklamen förpassades till sändningar efter klockan elva på kvällen tillsammans med en "vuxen-etikett" för att undvika att minderåriga utsattes för HBTQ-propaganda. Det är samma argumentation som vi på sistone hört från Ryssland.
 
Ytterligare ett tecken på Litauens dystra ställning i dessa frågor är att en av landets främsta motståndare av HBTQ-rättigheter, parlamentsledamoten Petras Grazulis, finns med i landets delegation till Europarådet. Grazulis har i parlamentet presenterat flera lagförslag med syfte att minska HBTQ-rättigheter och sagt att han i Europarådet kommer att stå upp för att försvara traditionella värderingar. Han skanderade också anti-gay propaganda ur en megafon och kastade ägg på paraddeltagare under Pride-festivalen i juli. Att en sådan person finns med i Litauens delegation är djupt beklagligt.
 
En av de som träffades av äggkastarna var Sveriges EU-minister och folkpartisten, Birgitta Ohlsson. Jag vill ge en stor eloge till henne för att hon tar aktiv ställning för mänskliga rättigheter i länder där de inte är självklara.
 
Jag vill att Europa ska vara en öppen och tillåtande kontinent där alla människors lika värde respekteras. Det ska vara en kontinent där människor har friheten att vara sig själva och visa sin kärlek till vem de vill. För att vi ska åstadkomma det måste varje tendens till diskriminering och attack mot människors frihet bekämpas.
 
Jag hoppas innerligt att åsikter som Petras Grazulis inte får ytterligare fäste tack vare Litauens ordförandeskap i ministerrådet.

Överlappande EU-regelverk resultat av bankunionen

Under måndag eftermiddag besökte Europeiska Centralbankens chef, Mario Draghi, Europaparlamantet för offentlig utfrågning i utskottet för ekonomi och valutafrågor. Bland annat diskuterades hur det nya regelverket för bankunionen kommer att fungera i praktiken och hur demokratisk kontroll ska kunna utkrävas. Jag fick möjlighet att ställa en fråga.

Jag berömde Draghi för ECBs nya jämställdhetspolicy som innebär att man ska fördubbla antalet kvinnor på ledande positioner i banken. Det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat.
Min första fråga till Mario Draghi rörde vilka konsekvenser en fullständig bankunion (som berör euroländerna) skulle få för det Europeiska systemet för tillsyn av de finansiella marknaderna där alla 28 EU-länder deltar. Blir inte det institutionella ramverket för EU för komplext och överlappande?

Risken är att man inte längre kan reagera snabbt vid en kris eftersom ECB är tillsynsmyndighet för storbanker i euroområdet och nationella tillsynsmyndigheter är tillsynsmyndighet för banker utanför euroområdet.  Draghi vidhöll att institutionerna kommer att kunna fortsätta verka effektivt i det nya institutionella ramverket. Ramverket kommer att innebära en viss överlappning för att säkerställa ett nödvändigt informationsutbyte mellan institutionerna.

Ordförande Sharon Bowles menade dock att frågan om överlappande regelverk är en fråga som diskuteras mellan medlemsstaterna.

Jag frågade också hur det nya ramverket kommer att påverka övervakningen av banker som har sitt säte i länder utanför eurozonen men har verksamhet inne i eurozonen. För Sverige, som ju tyvärr inte är med i eurosamarbetet, är det en högst relevant fråga. Draghi menade att övervakningen i framtiden kommer att utföras på samma sätt som idag. Från ett övervakningsperspektiv kommer alltså, enligt honom, ingenting förändras för svenska banker.

Glöm aldrig Dawit Isaak!

Idag är det 12 år sedan den svensk-eritreanska journalisten Dawit Isaak blev frihetsberövad. Han sattes i ett varmt och smutsigt fängelse 800 mil från sin familj i Göteborg. Utan rättegång sitter Dawit Isaak fortfarande där.

Eritrea är ett av världens mest stängda länder. Vi vet mer om vad som händer i Nordkorea än om regimen i Eritrea. Landet ligger i botten på FN:s utvecklingsindex och trots utbredd svält lägger regimen den största delen av statskassan på försvarsmakten. För de som inte kan, eller vill, leva upp till regimens krav väntar avrättning, kidnappning, fångenskap och tortyr. Det finns knappt en familj i Eritrea som inte drabbats av regimens fruktansvärda metoder.

Bland de 10 000 politiska fångar som sitter i Eritreas stekheta och hälsovådliga fängelsehålor finns fortfarande Dawit Isaak och de övriga journalisterna som tillfångatogs 2001. Representanter för FN, EU och länderna i Afrika, Västindinen och Stilla havet har krävt svar om Dawit Isaaks öde. Svaren har som vanligt uteblivit. I november åker jag till Etiopien för att träffa kollegerna från AVS-församlingen. Jag kommer fortsätta min kamp att sätta Dawit Isaak på agendan. De afrikanska demokratierna måste ta ansvar för vad skurkstaten Eritrea gör.

Det är omöjligt för Eritreas regering att fortsätta tiga. För att frige Dawit Isaak och alla de som sitter i regimens helvetshålor är lösningen är enkel. Vi måste fortsätta påminna Eritrea om deras vidrig brott mot de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna. Vi måste förtsätta pressa internationella aktörer att ta upp yttrandefrihet när de träffar Eritreanska företrädare. Vi måste vara deras evigt dåliga samvete. Och vi får aldrig glömma Dawit Isaak!