EU måste agera mot kidnappningarna i Sinaiöknen

Idag stod jag och min liberala kollega, och tillika före detta belgiska EU-minister, Annemie Neyts-Uyttebroeck värdar för ett seminarium om säkerhetskrisen i Sinaiöknen. I panelen deltog Gilles de Kerchove, EU:s antiterrorist-samordnare, Léon Bernardino, EU:s särskilda representant för södra Medelhavet, Mirjam van Resien, Professor i internationellt socialt ansvarstagande, Angelika Molnar, chef för Europols enhet mot människosmuggling, samt svensk-eritreanska journalisten Meron Estefanos.

Ökenområdet i Sinai är marginaliserat. Det är över 30 år sedan Israel återlämnade Sinai till Egypten, och fredsfördraget mellan de två länderna begränsar Egyptens möjlighet att ha säkerhetsstyrkor på plats. Efter att Egyptens president Hosni Mubarak flydde landet för mer än två år sedan har läget förvärrats. Beduinerna lever på smuggeltunnlar till Gaza, droghandel, och människosmuggling. Närvaron av terroristgrupper har ökat och centralmakten i Kairo är kraftlös.

Människorättsorganisationer har slagit larm om att beduiner håller flyktingar från Eritrea och andra afrikanska länder fångna ute i öknen. På jakt efter asyl i Israel eller kidnappade från flyktingläger i Sudan faller flyktingarna offer för beduinerna i Sinaiöknen. De har en oerhört vidrig affärsverksamhet – under tortyr tvingas offren ringa upp sina släktingar för att be om lösensumma för att rädda sina liv. Situationen i Sinai är en humanitär katastrof och det är oacceptabelt att ingen agerar.

Vi ställer oss frågan: Vad kan EU göra för att hjälpa Egypten att få kontroll över området och för att hjälpa dessa människor?

Själva kidnappningen sker utanför EU men det finns möjlighet att påverka. Många av de kidnappade har familj i Europa, och enbart i Sverige har hundratals familjer drabbats. Familjerna kan tvingas betala så mycket som 240 000 svenska kronor för att få en släkting frisläppt. Då har de inte ens någon garanti för att de kommer att släppas fria och det finns flera exempel där fångar mördats trots betald lösensumma.

Ingen vet vart alla pengar som betalas ut till kidnapparna tar vägen. Sannolikheten är stor att de livnär terroristnätverk i Nordafrika och på Afrikas Horn. EU:s anti-terrorist samordnare underströk risken för att Sinai kan bli en fristad för terrorister och kriminella organisationer. Egyptens ambassad var också på plats och betonade att de inte vill att Sinai ska bli ett internationellt problemområde. De underströk att de först måste få ordning på sina myndigheter och säkerhetsläget i Egypten för att sedan be om riktad hjälp från EU. Övriga deltagare inklusive jag själv höll inte med. Faktum är att Sinai redan är ett internationellt problem och Egypten behöver teknisk hjälp redan idag.

Det finns sätt att spåra de internationella pengaflöden som leder till kidnapparna och därmed spåra förövarna. Svenska regeringen borde snabbt ta upp frågan och ge den den uppmärksamhet den förtjänar. Att just Sverige och den svenska polisen initierar en utredning är viktigt. I våras dömde Solna tingsrätt två män anslutna till människosmugglarna för utpressning. Även om straffen blev milda, skyddstillsyn respektive en månads fängelse, är domen unik i västvärlden och visar andra EU-länder att vi kan komma åt denna fasansfulla människosmuggling.

Jag uppmanar också Europaparlamentet att sätta situationen i Sinai på sin agenda som ett resolutionsförslag om kränkning av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer. Våra egna medborgare ska inte behöva hotas av utländska aktörer.

 

Från vänster: Annemie Neyts-Uytterbroeck, Olle Schmidt och två representanter från Egyptens ambassad

Representanter från Egyptens ambassad

I mitten Meron Estafanos, till vänster om henne Professor Mirjam van Reisen och till höger Angelika Molnar från Europol

 

Tomma ord svar på nödläget i Sinai

För 2 månader sedan ställde jag en formell fråga till EU-kommissionen vad gäller situationen i Sinai.
Flyktingar från Afrikas horn som söker skydd färdas ofta till Israel via Egypten. Detta innebär att de måste korsa Sinaiöknen, ett ingenmansland som den egyptiska regeringen inte verkar kunna kontrollera. Ofta hamnar de i klorna på människosmugglare och deras familjer tvingas betala ofattbara lösensummor för deras frihet. Många av de kidnappade dör av sviter från tortyren i Sinai.
Jag frågade EU:s höga representent för utrikes- och säkerhetsfrågor Catherine Ashton om man kunde tänka sig att bilda en aktionsgrupp med de länder som ingår i människohandelns alla led, det vill säga ursprungsländer, transitplatser och slutdestinationer, för att handskas med detta problem på ett strukturellt sätt. Kanske kunde EU:s särskilda representant för Afrikas horn, Alexander Rondos, eller den särskilda representanten vid Afrikanska unionen, Gary Quince, ge ett tekniskt bidrag till en sådan aktionsgrupp.

Idag kom äntligen svaret från kommissionen, men dessvärre var det tomma ord utan konkreta besked. Kommissionen flyttar över ansvaret på FNs flyktingsorgan, UNHCR. Det ligger under deras mandat att ta hand om människosmugglingen i Sinai, inte under EU:s utrikestjänst, menar man.

Därmed skulle en aktionsgrupp vara ett ämne för UNHRC. Och EU:s särskilda represententer har enligt kommissionen inte någon roll i att ge tekniskt stöd till ett sådant projekt. Man framhäver att man sätter press på Egypten att respektera flyktingars mänskliga rättigheter och att man för dialog med de berörda parterna.

Men detta räcker inte. Vi måste ta ett ansvar för de fruktansvärda övergreppen som sker i Sinai. EU kan inte bara se på och lägga skulden på någon annan.

Det uppmärksammade fallet i Solna där två män misstänks ha deltagit i utpressning av flyktingar i Sinai är ett viktigt led i att uppmärksamma det vidriga som pågår. Nu är det dags att EU agerar.

Krav på åtgärder mot masstortyr

Tusentals eritreaner bedöms ha dödats och torterats i beduinligors läger på den laglösa Sinaihalvön. Många eritreaner i Europa har pressats på hundratusentals kronor i lösesummor för kidnappade släktingar och vänner. Bland de drabbade finns svenska medborgare som vädjar till regeringen och EU att göra mer.

Svenska regeringen borde snabbt ta upp frågan och ge den uppmärksamhet den förtjänar. Det här har ju pågått sedan 2009 och vi vet att människor kidnappas, lemlästas, dödas, utpressas, så det är Sveriges, EU:s och FN:s ansvar att agera. Det gäller dessutom våra egna medborgare!

Jag frågat Catherine Ashton, EUs utrikespolitiske talesperson, vad EU gör och kan göra åt situationen. Ashton svarade att EU noga följer utvecklingen genom sin delegation i Kairo och att oron kring situationen har kommunicerats till den egyptiska regeringen. Dock har Egypten inte accepterat hjälp från EU och framstegen har hittills varit små.

TT ställer idag frågan om det sker några framsteg alls. Kidnappningarna ökar, enligt en ny rapport från Amnesty International, som anser att Sverige och Europa kan pressa Egypten mer eller hjälpa till med att slå ner på tortyrlägren.

Och visst kan det göras mer!

Catherine Ashton kan genom EU:s utrikesråd pressa Egypten att låta FN:s flyktingorgan UNHCR använda sitt mandat i hela landet, även i Sinai-öknen. Egypten har förbundit sig att uppfylla FN:s flyktingkonvention och det ger utrymme för EU och FN att sätta press på landets. UNHCR måste tillåtas sätta upp läger vid Egyptens gränser för att minska risken för flyktingarna att kidnappas.

Själva kidnappningen sker utanför EU men det finns möjlighet att påverka. EU:s polismyndighet, Europol, är ett effektivt verktyg där medlemsländer tillsammans kan sätta upp ett så kallat Joint Investigation Team. Under en kortare period av intensivt samarbetar kartläggs människosmugglarnas nätverk och slås ut av polis. Detta kräver resurser och politisk vilja, men måste prioriteras. Svenska rikskriminalpolisen och Beatrice Ask bör genast ta kontakt med sina Europeiska kolleger och Europol för att inrätta en insatsgrupp.

Jag anser att Bildt skulle kunna åka till Kairo med Ashton, och det så fort som möjligt! Vi ska också komma ihåg att EU har gett Egypten 449 miljoner euro för åren 2011- 2013, och vi måste försäkra oss om att pengarna används där de behövs mest.

Roten till problemet är diktaturen i Eritrea som driver människor på jakt efter ett bättre liv, och EU bör genast strypa utvecklingsbiståndet tills landet kan garantera respekt för mänskliga fri- och rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen.

Se gärna när jag ställer frågor till Catherine Aston i plenum. Här kan du också läsa Ashtons och kommissionens svar.