Lagstyre på agendan när AVS-länderna är i Bryssel

På måndag öppnar vi årets andra session för den gemensamma parlamentariska församlingen mellan länder i EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet (AVS-länderna). Idag deltog jag i det politiska utskottets möte där vi tog upp tråden från vårt förra möte i Paramaribo, Surinam, och diskuterade de rapporter som vi röster om senare i veckan.

En viktig punkt var vikten av lagstyre och ett oberoende rättssystem. Rapporten har skrivits med gemensamma krafter av min konservativa kollega Filip Kaczmarek och Dharamkumar Seeraj från Guyana. I sin rapport belyser de flera viktiga punkter, som att även AVS-länderna måste vara med och definiera begreppen och de regler vår församling följer.

Mina afrikanska kolleger var mycket kritiska till Internationella brottmålsdomstolen i Haag. Många menade att det är fel att USA får ha en domare trots att de inte förbundit sig att efterleva domstolens beslut. Jag kan hålla med om detta, men anser att domstolen idag har en viktigare roll än någonsin. För att krigshärjade länder som Syrien ska kunna utvecklas måste personer som al-Assad sitta i Haag och ta konsekvenserna av sina handlingar.



Under dagens möte presenterade min kollega till höger, Filip Kaczmarek sin rapport om vikten av lagstyre.



Cotonou-avtalet regler förhållandet mellan EU och AVS-länderna, och förutom handel finns två viktiga artiklar om mänskliga rättigheter. I artikel 8 finns ett krav på politisk dialog med länder som inte respekterar principen om lagstyre, demokrati och mänskliga rättigheter. Om dialogen inte leder till resultat kan vi kräva att en särskild utredning om brott mot mänskliga rättigheter och korruption måste göras.

EU:s utrikestjänst, EEAS, var på plats för att informera om pågående dialoger med AVS-länder. I Malawi och Mauretanien blir situationen sakta bättre. Jag fråga representanten från EEAS hur det går med Eritrea, det mest odemokratiska landet i vår församling och ville veta om rapporten om Eritrea som FN nyligen presenterade har påverkat dialogen.

Till min stora besvikelse hade EEAS representant inte ens läst rapporten, som beskriver ett land lika stängt och förtryckande som Nordkorea. Hon ansåg att kommunikation är viktigare än resultat, men jag håller inte med. Hur länge ska vi föra dialog med skurkstater som Eritrea med befolkningen lider? Jag anser att vi sedan länge passerat den gräsen.