Glöm aldrig Dawit Isaak!

Idag är det 12 år sedan den svensk-eritreanska journalisten Dawit Isaak blev frihetsberövad. Han sattes i ett varmt och smutsigt fängelse 800 mil från sin familj i Göteborg. Utan rättegång sitter Dawit Isaak fortfarande där.

Eritrea är ett av världens mest stängda länder. Vi vet mer om vad som händer i Nordkorea än om regimen i Eritrea. Landet ligger i botten på FN:s utvecklingsindex och trots utbredd svält lägger regimen den största delen av statskassan på försvarsmakten. För de som inte kan, eller vill, leva upp till regimens krav väntar avrättning, kidnappning, fångenskap och tortyr. Det finns knappt en familj i Eritrea som inte drabbats av regimens fruktansvärda metoder.

Bland de 10 000 politiska fångar som sitter i Eritreas stekheta och hälsovådliga fängelsehålor finns fortfarande Dawit Isaak och de övriga journalisterna som tillfångatogs 2001. Representanter för FN, EU och länderna i Afrika, Västindinen och Stilla havet har krävt svar om Dawit Isaaks öde. Svaren har som vanligt uteblivit. I november åker jag till Etiopien för att träffa kollegerna från AVS-församlingen. Jag kommer fortsätta min kamp att sätta Dawit Isaak på agendan. De afrikanska demokratierna måste ta ansvar för vad skurkstaten Eritrea gör.

Det är omöjligt för Eritreas regering att fortsätta tiga. För att frige Dawit Isaak och alla de som sitter i regimens helvetshålor är lösningen är enkel. Vi måste fortsätta påminna Eritrea om deras vidrig brott mot de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna. Vi måste förtsätta pressa internationella aktörer att ta upp yttrandefrihet när de träffar Eritreanska företrädare. Vi måste vara deras evigt dåliga samvete. Och vi får aldrig glömma Dawit Isaak!