Under dagens debatt i Europaparlamentet var Syrien uppe på agendan. EU:s högste representant för utrikesfrågor, Catherine Ashton, var fortfarande i Serbien och i hennes ställe svarade Stefan Fühle, kommissionär för utvidgning och grannskapspolitik, på våra frågor. För mig är den övergripande frågan varför omvärlden hjälpte Libyen, men inte Syrien?
Över 3,5 miljoner syrier har flytt sitt hemland. Sverige är ett av de EU-länder som tagit emot flest flyktingar från inbördeskriget i Syrien, men totalt har EU enbart tagit emot 4 procent av alla som lämnat Syrien. Grannländerna Jordanien, Turkiet och Libanon har tagit emot ca 1 miljon flyktingar vardera.
Jag frågade om kommissionen inte kunde göra som under kriget i Kosovo, och använda direktivet om miniminormer för att tillfälligt skydd av fördrivna personer och för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser. Mitt andra förslag var att visumkraven tillfälligt kan lyftas för de syriska flyktingarna.
Det var en besvikelse att kommissionären inte svarade på våra frågor. Detta är en alldeles för viktig fråga för svävande debatter och grumliga resonemang. EU måste göra mer för regionen, och ett första steg är att kommissionen visar våra utrikesministrar att det finns konkreta alternativ.
EU har ett ansvar att så snabbt som möjligt få ett slut på folkmordet. På kvällens möte med den liberala gruppen föreslog jag att vi kräver mer av kommissionen och utrikesministrarna. Vår gruppledare Guy Verhofstadt höll med, och så snart sanktionerna löper ut i slutet av maj kan flygfriazoner upprättas och vapenembargot ses över. Inbördeskrig kan inte vinnas, vårt ansvar är nu visa syrierna att omvärlden inte blundar för övergreppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar