VM 2014 ett sätt att stärka förtrycket

 

Idag skriver DNs Per Ahlin en viktig artikel om ishockey-VM som nästa år ska avgöras i diktaturen Vitryssland. För någon vecka sedan kom Amnesty International med en rapport där det slås fast att det ”civila samhället i Vitryssland förtrycks av en regering som inte tolererar någon form av kritik.”

För mig är det självklart att vi måste bekämpa den vitryska diktaturen med alla till buds stående medel. Vi kan inte stå tysta bredvid när en regim i vårt grannskap mördar och torterar sina egna medborgare. Därför tycker jag inte heller att man kan säga att sportens värld kan skiljas helt från politiken. Visst kan sport och politik hänga ihop. Och i Vitryssland är det helt klart så!

Ryssland måste leva upp till Europas förväntningar

Igår skrev jag tillsammans med min kollega Nils Torvalds (SFP) i HBL om Rysslands utveckling och hur vi som närmaste grannar till landet har ett ansvar att inte bara följa utvecklingen utan också att med samarbete och handel ge stöd åt de demokratiska och internationella krafterna i landet.

Läs gärna artikeln genom att klicka här.

Kvotering krossar inga glastak

Det går långsamt framåt på jämställdhetsfronten i Europas bolagsstyrelser. De flesta av oss är nog överens om att fler kvinnor måste nå toppositioner i näringslivet och att företagen tydligt måste ta sitt ansvar för att främja kvinnor i karriären. Men hur?

Kommissionen har lagt fram ett förslag där man vill kräva att styrelserna i de fem tusen största börsnoterade bolagen i EU ska ha minst 40 procent av varje kön år 2020. Det är positivt att EU-kommissionen nu slår ett slag för jämställdheten, men till skillnad från dem tror jag inte på lagstadgad kvotering som metod. Istället anser jag att företagen själva måste sätta upp mål för andelen kvinnor i styrelserna och på ledningsnivå, samt ta fram en jämställdhetspolicy.

EU har ett ansvar att arbeta för jämställdhet mellan män och kvinnor. Inte enbart för att det är ett moraliskt ansvar, utan också för att det är en förutsättning för utveckling och välfärd. För att detta ska bli möjligt måste Europas kvinnor beredas större plats i arbetslivet, näringslivet och politiken. Det är nu dags att krossa glastaket en gång för alla.

Detta och mycket mer handlar veckans Vox Box om.

 

Raoul Wallenbergs minne lever vidare

I onsdags fick jag en tankevärd och uppskattad paus från det dagliga arbetet i Europaparlamentet. Tillsammans med integrationsminister Erik Ullenhag invigde jag den internationella Raoul Wallenberg utställningen i belgiska Mechelen. Jag var inbjuden att tala med anledning av mitt arbete att namnge ett sammanträdesrum i parlamentet efter Raoul Wallenberg. Här kan du läsa om arbetet och den högtidliga invigningen av rummet.




Invigningen var välbesökt och jag är glad att så många var på plats för att hedra Raoul Wallenbergs minne.   

Utställningen finns nu att se i Kazerin Dossin, ett helt nytt och murket sevärt museum om mänskliga rättigheter och de belgiska judarnas situation underandra världskriget. Förutom Sveriges ambassadör till Belgien, Ulrika Sundberg, fanns också överlevande från Förintelsen. Jag är glad över att på detta sätt fått visa min respekt till dem.

Här kan du läsa mitt tal från invigningen av utställningen "För mig finns inget annat val - Raoul Wallenberg 1912-2012".

Att spela med diktatorn är politik

I onsdags var jag, tillsammans med min danska kollega Morten Løkkegaard (Venstre), värd för ett seminarium om Vitryssland och ishockey VM 2014. Panelen, som diskuterade det aktuella läget i landet, bestog av europaparlamentariker, fd NHL-proffset Peter Šťastný, Martin Uggla från Östgruppen och Olga Stuzhinskaya från Democratic Belarus.

Belarus är Europas sista diktatur och det enda landet i Europa som fortfarande utdömer och verkställer dödsstraff. Rättsprocesserna är osäkra, tortyr är inte ovanligt i fängelserna och alla grundläggande mänskliga rättigheter saknas.

Jag har länge varit kritisk till att landet ska få stå värd för Ishockey VM 2014. Det må handla om idrott, men det är en stor politisk prestigevinst för Lukasjenko och beslutet visar att omvärlden accepterar regimens övergrepp på landets befolkning.

Morten Lokkegard, jag själv och Olga Stuzhinskaya

Till seminariet i Europaparlamentet var även René Fasel, Internationella ishockeyförbundets ordförande, Christer Englund, ordförande för svenska ishockeyförbundet, samt både det danska och belgiska ishockeyförbunden inbjudna. Samtliga har tackat nej till att medverka.

Vi är många parlamentariker som inte förstår varför idrott anses viktigare än respekt för mänskliga rättigheter och jag tror det är viktigt att ishockeyförbundet öppet och transparent klargör hur man resonerat. Det är verkligen olyckligt att ingen från ishockeyförbunden var här.

Panelen bestående av (från vänster): Marek Migalski, Peter Šťastný,

Morten Lokkegaard, jag själv, Olga Stuzhinskaya och Martin Uggla 

  Efter en givande diskussion kunde vi enas om att Europa parlamentet måste uppmana sportförbund att anta riktlinjer för när de avgör vilka land stora sportevent ska äga rum. Mänskliga rättigheter och hänsyn till miljön är idag självklara principer som även sportförbund måste ta hänsyn till.

Ännu är inte det sista ordet sagt. I maj tas det slutgiltiga beslutet då IIHF (internationella hockeyförbundet) träffas i Stockholm. Tillsammans med min kolleka Lokkegaard kommer jag att uppmana förbundet att åter sätta Vitryssland på agendan och att ge delegaterna möjligheten att rösta om beslutet. Det anständiga är att rösta emot.    



Brev till Catherine Ashton om flyktingsituationen i Libanon

Förra veckan besökte jag Libanon för en konferens med Liberala Internationalen, och då fick jag också möjlighet att se de konsekvenser som kriget i Syrien har för befolkningen och grannländerna.

Efter ett besök till FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar, UNRWA, som bland annat har ansvar för Beiruts största flyktingläger för palestinier, Shatila, forsatte jag mot den syriska gränsen för att besöka ett läger för den strida strömmen av syriska flyktingar. Detta är en förfärande humanitär katastrof som världen tycks stå handfallen inför. FN med att över 1 miljon syrier snart kommer ha flytt sitt hemland. Libanon har redan registrerat 273 000 flyktingar från Syrien, 140 000 väntar på registrering och över 40 000 personer flyr Syrien varje dag. På plats blev det uppenbart att ett litet land som Libanon inte har möjlighet att förse så många flyktingar med mat och tak över huvudet.

Därför skriver jag idag, tillsammans med ett antal av mina kollegor i Europaparlamnetet, till EU:s högsta representant för utrikesfrågor Catherine Ashton och uppmanar henne att ge stöd till alla de flyktingar som strömmar in i Libanon och andra grannländer.

Läs gärna brevet i sin helhet här.

Handel driver på utvecklingen

I helgen uppmärksammade företrädare från Afrikagrupperna på SvD Brännpunkt att ett handelsavtal (EPA) mellan EU och några av världens fattigaste länder är på väg att tecknas. I artikeln skriver författarna att avtalen istället för att lyfta dessa länder och bidra till utveckling riskerar att ge motsatt effekt.

Jag håller inte med.

Mer än hälften av alla pengar i världen som används för att hjälpa fattiga länder kommer från EU och dess medlemsländer. Detta gör unionen till världens största biståndsgivare. Utvecklingspolitik handlar emellertid inte bara om att ordna drickbart vatten och dugliga vägar. EU använder också handeln för att driva på utvecklingen genom att öppna sin marknad för export från fattiga länder och uppmuntra dem att handla mer med varandra.

EU:s handelsavtal, EPA, med länder i Afrika, Västindien och Stilla havet innehåller flera starka politiska klausuler som gäller mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen. Om en av partnerna inte uppfyller någon av de här delarna kan avtalen i värsta fall upphävs. Avtalen är alltså ett mycket bra sätt för EU att garantera efterlevnaden av de mänskliga fri- och rättigheter i hela Afrika.

Frihandel handlar inte om att vi ska få billigare nötter till Europa utan om att dessa länder har fastnat i en negativ, ohållbar och utvecklingshämmande protektionism som enbart den egna eliten vinner på. Dessa länder måste förr eller senare genomgå reformer för att skapa demokratiska och rimliga system för till exempel skatter och politisk representation. Den Afrikanska marknaden har i mer än 50 år skyddats från frihandel på samma sätt som Afrikagrupperna förespråkar, och den enda effekten är att vi har kvävt både den internationella och den regionala handeln.

Den huvudsakliga anledningen till att EPA kommit till är att det gamla handelssystemet med preferenser till AVS-länderna stred mot internationella handelsreglerna genom att de diskriminerade andra utvecklingsländer. Det samma gäller för handelsstörande instrument som exportrestriktioner. Att många afrikanska länder är fast i ett råvaruberoende beror inte på EU:s handelspolitik. Dessa länder saknar infrastruktur och annan kapacitet att förädla råvarorna. Bara genom reformer av den offentliga sektorn och avskaffande av restriktioner kan man skapa ett gynnsammare klimat för investerare och för industrin.

Jag är själv medlem av den gemensamma parlamentariska församlingen mellan EU och AVS-länderna, och senast i mars talade vi om dessa handelsavtal. Mina afrikanska kolleger har förståelse för de internationella handelsreglerna, och debatten handlar istället om hur dessa avtal bäst ska komma regionerna till nytta. De minst utvecklade länderna som inte slutit avtal med EU omfattas av EU:s särskilda system Everything but Arms. Länderna kan då exportera allt utom vapen tull- och kvotafritt till EU.

Öppna marknader, frihandel och fredsprocesser i Afrika har länge varit den svenska ståndpunkten sedan 1980-talet, och genom dessa handelsavtal har vi nu en möjlighet att bevaka efterlevnaden av mänskliga rättigheter och att föra en konstruktiv dialog med länderna. Låt oss inte missa den chansen att verkligen hjälpa befolkningen.

Du hittar min artikel på SvD Brännpunkt här.

Trevligt studiebesök i Europaparlamentet

I förra veckan fick vi besök av Eva Persson, medicinskt ansvarig sjuksköterska från Malmö stad. Eva "skuggade" mig och mina medarbetare under torsdagen och såhär beskriver hon sin vistelse:

"Ett studiebesök i EU-parlamentet i Bryssel - kan det vara något? För min del blev det en mycket intressant, stimulerande och lärorik dag. Tack för det Olle Schmidt och dina medarbetare. 

Jag var i Bryssel genom ett fortbildningsprogram i Malmö stad - Södra innerstadens stadsdelsförvaltning, som ger möjlighet inom ramen för det s.k. EU-paketet att förkovra sig i EU. Detta innebär en studiecirkel på hemmaplan samt en vecka i Bryssel och olika studiebesök på EU:s institutioner.  Ett av besöken är under en dag förlagd till parlamentet och skuggning av en parlamentariker/politisk sekreterare. 

Min dag innefattade bl.a. ett sammanträde i IMCO (konsumentutskott) och som gav en god bild av de olika stegen i berednings- och beslutsprocessen av ett ärende. Därefter följde ett besök av HR- och ekonomichefer från skånska kommunerna på studieresa som liksom jag fick en allmän presentation av EU-parlamentet, dess organisation och arbete. 

Mitt omedelbara intryck av veckan i Bryssel är det starka engagemang för Europa som finns här och som jag hela tiden möttes av!" 

Tack Eva för ditt besök

Tondöva bankdirektörer gör att regelverk stärks

Idag röstade Europaparlamentet i Strasbourg om det kapitaltäckningsdirektiv som ska få bankerna att ha större kapitalbuffertar och hålla kapital av bättre kvalitet. Direktivet är en viktig del i arbetet med att bygga skyddsvallar mot en ny finanskris och bygger på de nya internationella standarderna för kapitaltäckning, Basel III.

Finanskrisen har påvisat att bankerna tog allt för stora risker samtidigt som man betalade hutlösa summor i form av bonusar. Därmed måtse nu tyvärr tak för bonusar regleras i lag. Min förhoppning var att detta hade kunnat lösas av branschen, men alltför många bankdirektörer visat sig helt tondöva för den allmänna opinionens krav.

Ekonomiutskottet ställde sig också bakom mitt förslag om att ändra nomineringsprocessen till bankstyrelserna för att minska mansdominansen i bankvärlden. I förslaget ingår att varje bank borde sätta sina egna mål för andelen kvinnor i styrelsen.

Jag jobbar vidare med jämställdhetsfrågan i ekonomiutskottet där jag är rapportör för ett yttrande rörande EU-kommissionens förslag om könsförelning i bolagsstyrelser.

Besök i flyktingläger

Under helgens konferens i Beirut med Liberala Internationalen fick jag även möjlighet att i praktiken se de konsekvenser kriget i Syrien har för landet själv, dess befolkningen och alla grannländer.

Sveriges ambassadör i Libanon Niklas Kebbon berättade om det politiska läget i Libanon, Syrienfrågan och om regionen i övrigt. Vi fick även information om FN:s flyktingorgan UNHCR och FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar, UNRWA, som bland annat har ansvar för Beiruts största flyktingläger för palestinier. Shatila har funnits sedan 1949 och är idag mer eller mindre en permanent stadsdel för 20 000 människor.



Bilden är från lägret vid syriska gänsen. De flesta flyktingar bor i tält av plast eller tyg, inget som kan skydda dem mot vädrets makter.



Tillsammans med Gulan Avci, riksdagsledamot och Frida Johansson Metso, ledamot av Folkpartiets partistyrelse, fick jag efter lite övertalning besöka lägret Shatila. Efter detta fortsatta jag mot den syriska gränsen för att besöka ett läger för den strida strömmen av syriska flyktingar. Dagen var varm och under sommaren kan det bli 40 grader i solen. Dessa människor har bara plasttält att skydda sig med. Jag blev klart tagen av besöket.

Detta är en förfärande humanitär katastrof som världen tycks stå handfallen inför. Den 1 juni 2013 räknar FN med att över 1 miljon syrier kommer ha flytt sitt hemland. Libanon har redan registrerat 273 000 flyktingar från Syrien, 140 000 väntar på registrering och över 40 000 personer flyr Syrien varje dag.

Ett litet land som Libanon har inte möjlighet att förse så många flyktingar med mat och tak över huvudet. Stora flyktingströmmar har dessutom en destabiliserande roll för ett redan instabilt land som Libanon.
Att inte Libanon vill ha flyktingläger beror just på palestinska läger som Shatila som blivit permanenta stadsdelar.

Varken FN eller NATO har agerat för att stoppa Syriens diktator Bashar al-Assad från att mörda sin egen befolkning, och situationen blir allt mer desperat. Syriska befolkningen ska inte behöva fly sina hem och sitt land och EU har ett ansvar att sätta stopp för detta. Jag anser att vapenembargot måste lyftas så snart som möjligt.

Kroatiskt valdeltagandet en besvikelse

Kroatien blir officiellt medlem av EU den 1 juli i sommar, och igår hölls val för att utse landets representanter i  Europaparlamentet. Detta borde ha varit ett viktigt steg i anslutningsprocessen men blev en stor besvikelse på grund av det rekordlåga valdeltagande på endast 21 procent. Av de 12 kroatiska ledamöterna finns tyvärr ingen som kommer att sitta i den liberala gruppen.
Många skyller på partierna och kandidaterna för att inte ha drivit tillräckliga kampanjer. Enligt flera kroater var valet oviktigt då ledamöterna endast kommer att sitta ett år. Sommaren 2014 är det val till Europaparlamentet i samtliga medlemsländer, inklusive i Kroatien, och då kommer nya europaparlamentariker att väljas.

Jag hoppas att intresset för EU, och valdeltagandet, ökar markant till  valet 2014. Europaparlamentet är de europeiska medborgarnas röst i EU, och nu mer än någonsin är det viktigt att stärka den demokratiska legitimiteten.

Brev om att garantera sahrawiernas mänskliga rättigheter i Västsahara

Man skulle kunna säga att Västsahara är ett omstritt territorium. Med andra ord skulle man också kunna säga att landet ockuperas av Marocko. Naturresurser såsom fisken hör enligt folkrätten till landets ursprungliga befolkning, Sahrawierna. EU planerar just nu ett nytt fiskeavtal med Marocko och trots protester verkar det inte som om vattnet utanför Västsahara kommer att utgöra ett undantag.

FN har en särskild styrka, MINURSO, på plats för att övervaka att vapenvilan mellan Marocko ochVästsaharas opposition, samt den praktiska organisationen av en folkomröstning om självständighet. Sedan slutet av 1990-talet ligger folkomröstningen på is, men MINURSO försätter övervaka vapenvilan. Situationen för sahrawierna blir allt mer pressad och många oppositionsledare sitter i fängelse.

Tillsammans med flera Europaparlamentariker, riksdagsledamöter och organisationer från Danmark, Sverige, Finland och Norge har jag skrivit under ett brev där FN:s generalsekreterare uppmanas att garantera sahrawiernas mänskliga rättigheter och att den lovade folkomröstningen genomförs. Här kan du läsa brevet i sin helhet.

EU måste garantera det syriska folkets säkerhet!

Idag, fredagen den 12 april, är Olle Schmidt i Libanon, ett av Syriens grannländer. Här märks konflikten i Syrien tydligt. FN räknar med att den 1 juni 2013 kommer mer än 1 miljon syrier ha flytt sitt hemland och många av dem kommer just till Libanon.  Libanon har redan registrerat 273 000 flyktingar från Syrien, 140 000 människor väntar på registrering och över 40 000 personer flyr Syrien varje dag. 

Varken FN eller NATO har agerat för att stoppa Syriens president al-Assad från att mörda sin egen befolkning, och situationen blir allt mer desperat. Syriska befolkningen ska inte behöva fly sina hem och sitt land och EU har ett ansvar att sätta stopp för detta. Jag anser att vapenembargot måste lyftas så snart som möjligt, säger Olle.

Igår, torsdag, debatterade Olle Schmidt om det är dags att beväpna syriska rebeller eller inte med Christoffer Fjellner i P1-morgon. Här kan du lyssna på inslaget. 

Krav på åtgärder mot masstortyr

Tusentals eritreaner bedöms ha dödats och torterats i beduinligors läger på den laglösa Sinaihalvön. Många eritreaner i Europa har pressats på hundratusentals kronor i lösesummor för kidnappade släktingar och vänner. Bland de drabbade finns svenska medborgare som vädjar till regeringen och EU att göra mer.

Svenska regeringen borde snabbt ta upp frågan och ge den uppmärksamhet den förtjänar. Det här har ju pågått sedan 2009 och vi vet att människor kidnappas, lemlästas, dödas, utpressas, så det är Sveriges, EU:s och FN:s ansvar att agera. Det gäller dessutom våra egna medborgare!

Jag frågat Catherine Ashton, EUs utrikespolitiske talesperson, vad EU gör och kan göra åt situationen. Ashton svarade att EU noga följer utvecklingen genom sin delegation i Kairo och att oron kring situationen har kommunicerats till den egyptiska regeringen. Dock har Egypten inte accepterat hjälp från EU och framstegen har hittills varit små.

TT ställer idag frågan om det sker några framsteg alls. Kidnappningarna ökar, enligt en ny rapport från Amnesty International, som anser att Sverige och Europa kan pressa Egypten mer eller hjälpa till med att slå ner på tortyrlägren.

Och visst kan det göras mer!

Catherine Ashton kan genom EU:s utrikesråd pressa Egypten att låta FN:s flyktingorgan UNHCR använda sitt mandat i hela landet, även i Sinai-öknen. Egypten har förbundit sig att uppfylla FN:s flyktingkonvention och det ger utrymme för EU och FN att sätta press på landets. UNHCR måste tillåtas sätta upp läger vid Egyptens gränser för att minska risken för flyktingarna att kidnappas.

Själva kidnappningen sker utanför EU men det finns möjlighet att påverka. EU:s polismyndighet, Europol, är ett effektivt verktyg där medlemsländer tillsammans kan sätta upp ett så kallat Joint Investigation Team. Under en kortare period av intensivt samarbetar kartläggs människosmugglarnas nätverk och slås ut av polis. Detta kräver resurser och politisk vilja, men måste prioriteras. Svenska rikskriminalpolisen och Beatrice Ask bör genast ta kontakt med sina Europeiska kolleger och Europol för att inrätta en insatsgrupp.

Jag anser att Bildt skulle kunna åka till Kairo med Ashton, och det så fort som möjligt! Vi ska också komma ihåg att EU har gett Egypten 449 miljoner euro för åren 2011- 2013, och vi måste försäkra oss om att pengarna används där de behövs mest.

Roten till problemet är diktaturen i Eritrea som driver människor på jakt efter ett bättre liv, och EU bör genast strypa utvecklingsbiståndet tills landet kan garantera respekt för mänskliga fri- och rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen.

Se gärna när jag ställer frågor till Catherine Aston i plenum. Här kan du också läsa Ashtons och kommissionens svar.

EU måste få slut på våldet i Syrien

Läget i Syrien blir allt värre och i gårdagens SVT Agenda kunde vi se tolvåriga pojkar arbeta på sjukhus i Aleppo med lemlästade människor. Sjukhus och vårdpersonal utgör måltavlor i kriget och många läkare har flytt, precis som andra i befolkningen. Utan hjälp utifrån är det svårt att hålla sjukhusen igång när det är så ont om personal.

Men inget barn ska behöva utsättas för något sådant, och att de själva söker sig till sjukhusen för att hjälpa till visar på en hel befolkning som gör allt för att bryta den hopplösa och paralyserande vardagen som kriget innebär.

Efter mer än två år av inbördeskrig i Syrien ser vi fortfarande inte ett slut på fasorna. Våldet i landet har krävt fler än 70 000 människoliv, hundratusentals människor har tvingats fly från sina hem och mer än 1,5 miljoner människor behöver humanitär hjälp. När EU:s utrikesministrar träffades i Dublin ville Frankrike och Storbritannien lyfta vapenembargot för att kunna beväpna oppositionen, men fick inte gehör. Jag anser att det är olyckligt att Sverige var ett av de länder som blockerade beslutet.

Omvärldens passivitet är inte acceptabel. Arabförbundet och FN har inte agerat. Inte heller NATO har ingripit. EU måste därför göra det enda rätta, nämligen att ge Syriens opposition militärt stöd. Befolkningen måste ges möjligheten att försvara sig mot landets våldsamme diktator Bashar al-Assad.

Romska tiggare är en europeisk angelägenhet

Idag skriver jag, tillsammans med mina kollegor Marit Paulsen och Cecilia Wikström, i DN om romska tiggare.

Snart är våren här och det blir allt varmare ute. Men för de romska tiggarna på våra gator blir det kallare. I vårt grannland Norge vill polisen stävja tiggeri genom att ge kommunerna rätt att förbjuda övernattning på offentliga platser. Storbritanniens premiärminister David Cameron skärper tonen mot framförallt rumänska och bulgariska migrantarbetare. I Ungern blundar polisen för brutalt våld mot romer och hemlöshet har kriminaliserats.  I Frankrike vräks romer fortfarande utan förvarning.

I Sverige har vi sett en tydlig ökning av människor som tigger på våra gator och i tunnelbanan. Det hugger i hjärtat och vi är nog många som känner oss splittrade i om vi ska ge några slantar eller inte. Vi vill hjälpa individer och familjer, men är samtidigt rädda för att bidra till organiserad brottslighet och människohandel.

EU vilar på ett fundament av respekt för de mänskliga rättigheterna. Ofta kritiserar vi länder utanför vår union för brott mot dessa rättigheter men glömmer att vi själva måste leva upp till dessa värden och städa på vår egen bakgård. Det är smärtsamt att konstatera att det fortfarande förekommer systematisk diskriminering på etnisk grund i EU. Romerna är en grupp som genom historien ständigt utsatts. Inte ett enda medlemsland går fri från skuld.  EU-kommissionen har fördömt diskrimineringen, nu är det hög tid att EU-kommissionen också följer upp sina löften med konkret handling och åtgärder mot de medlemsländer som fortsätter att diskriminera romer och därmed trotsar EU:s grundläggande värderingar.

Det är viktigt att komma ihåg att alla tiggare inte är romer och att majoriteten av romerna är inte är tiggare, men genom DN:s reportageserie om de romska tiggarna på Stockholms gator har vi fått en viktig inblick i varför dessa människor söker sig till Sverige, varifrån de kommer och om deras vardag i Sverige. 
Den ekonomiska krisen drabbar de som redan har det svårt hårdast, men det är orimligt att EU-medborgare ska tvingas tigga till sina barns sjukvård. Romerna är Europas största etniska minoritet, det finns ungefär 10-12 miljoner romer i Europa. Fortfarande utsätts de för omfattande diskriminering och våld och de har högre arbetslöshet, ohälsotal och lägre utbildning än genomsnittseuropén. Diskrimineringen av romer måste upphöra i hela Europa!

Detta är inte en fråga som enbart kan lösas inom gränserna för enskilda länder. Det krävs även en bindande gemensam handlingsplan för EU för att få stopp på övergreppen mot romer. EU har betalat ut 50 miljoner euro de senaste sex åren för att ge romer bättre skolgång, hälsovård och boende. Men de lokala myndigheterna lyckas sällan använda pengarna till vad som var tänkt.

Vi måste stärka romers möjlighet till inflytande genom att etablera en romsk ungdomsledarakademi för unga romer som vill utbilda sig i samhällsfrågor. Läromedel måste skrivas på det officiella minoritetsspråket romani chib. Och en samhällskommission bör inrättas i Sverige för att gå till botten med de övergrepp och försummelser som begåtts mot den romska minoriteten det senaste århundradet. Både för att synliggöra övergreppen och öka allmänhetens kunskap kring romernas situation.

Ett problem för många romer är att man saknar id-handlingar som visar statstillhörighet. Det innebär att länderna kan ducka från sina skyldigheter att förbättra situationen för romerna. En lösning är att upprätta personliga dokument så att de kan bli medborgare, men utan ländernas engagemang är även den minsta reform svårgenomförlig.

De romska tiggarna är inte här av fri vilja. Hade de haft möjligheten att arbeta i sin stad eller i sin by, i närheten av sin familj så hade detta naturligtvis varit deras förstahandsval. Det handlar om människor med drömmar om ett bättre liv för sig själva och för sina familjer.

Lösningen är inte att förbjuda tiggeri, utan att skapa förutsättningar och möjligheter att likt oss få leva med sina familjer och arbeta för sitt eget uppehälle och sin egen framtid. Vi får aldrig tumma på EU:s viktigaste grundstenar - respekten för individens rättigheter och den fria rörligheten.

Oro för de växande extrempolitiska krafterna i Europa

I Europaparlamentets konstitutionella utskott behandlas just nu vilka regler som ska gälla för de europeiska partier som får finansiering från EU.

När Lissabonfördraget trädde i kraft 2009 stärktes de europeiska partiernas roll i att skapa en europeiska politisk medvetenhet och engagera medborgare i alla länder. Nu utarbetas ett nytt förslag till förordning om europeiska partier, vilket väntas ytterligare stärka de europeiska partiernas roll, vilket ska ske genom att bl.a. ge partierna en särskild rättslig status istället för att de ska vara registrerade som en vanlig organisation i någon av medlemsstaterna. Sedan 2011 är det också möjligt för enskilda personer att vara medlemmar i vissa av de europeiska partierna utan att behöva göra detta genom ett nationellt parti. Detta var en efterlängtad reform.

År 2012 betalades närmare 44 miljoner euro ut till partier och organisationer, och från Europaparlamentets sida vill vi säkerställa att pengarna används på rätt sätt. Allt fler partier är EU-skeptiska, nationalistiska och främlingsfientliga. Även om jag inte anser att partier behöver vara positiva till EU-samarbetet för att få finansiering, så rimmar det illa att ansöka om pengar från samma institutioner som man vill störta. Däremot anser jag att alla parter som får finansiella medel från EU måste leva upp till EU:s grundläggande principer om respekt av mänskliga rättigheter och allas lika värde. Främlingsfientliga och rasistiska rörelser hör inte hemma i ett demokratiskt EU.

På min hemsida kan du läsa den liberalera gruppens fråga till EU-kommissionen om just detta, samt Viviane Redings svar.