Romska tiggare är en europeisk angelägenhet

Idag skriver jag, tillsammans med mina kollegor Marit Paulsen och Cecilia Wikström, i DN om romska tiggare.

Snart är våren här och det blir allt varmare ute. Men för de romska tiggarna på våra gator blir det kallare. I vårt grannland Norge vill polisen stävja tiggeri genom att ge kommunerna rätt att förbjuda övernattning på offentliga platser. Storbritanniens premiärminister David Cameron skärper tonen mot framförallt rumänska och bulgariska migrantarbetare. I Ungern blundar polisen för brutalt våld mot romer och hemlöshet har kriminaliserats.  I Frankrike vräks romer fortfarande utan förvarning.

I Sverige har vi sett en tydlig ökning av människor som tigger på våra gator och i tunnelbanan. Det hugger i hjärtat och vi är nog många som känner oss splittrade i om vi ska ge några slantar eller inte. Vi vill hjälpa individer och familjer, men är samtidigt rädda för att bidra till organiserad brottslighet och människohandel.

EU vilar på ett fundament av respekt för de mänskliga rättigheterna. Ofta kritiserar vi länder utanför vår union för brott mot dessa rättigheter men glömmer att vi själva måste leva upp till dessa värden och städa på vår egen bakgård. Det är smärtsamt att konstatera att det fortfarande förekommer systematisk diskriminering på etnisk grund i EU. Romerna är en grupp som genom historien ständigt utsatts. Inte ett enda medlemsland går fri från skuld.  EU-kommissionen har fördömt diskrimineringen, nu är det hög tid att EU-kommissionen också följer upp sina löften med konkret handling och åtgärder mot de medlemsländer som fortsätter att diskriminera romer och därmed trotsar EU:s grundläggande värderingar.

Det är viktigt att komma ihåg att alla tiggare inte är romer och att majoriteten av romerna är inte är tiggare, men genom DN:s reportageserie om de romska tiggarna på Stockholms gator har vi fått en viktig inblick i varför dessa människor söker sig till Sverige, varifrån de kommer och om deras vardag i Sverige. 
Den ekonomiska krisen drabbar de som redan har det svårt hårdast, men det är orimligt att EU-medborgare ska tvingas tigga till sina barns sjukvård. Romerna är Europas största etniska minoritet, det finns ungefär 10-12 miljoner romer i Europa. Fortfarande utsätts de för omfattande diskriminering och våld och de har högre arbetslöshet, ohälsotal och lägre utbildning än genomsnittseuropén. Diskrimineringen av romer måste upphöra i hela Europa!

Detta är inte en fråga som enbart kan lösas inom gränserna för enskilda länder. Det krävs även en bindande gemensam handlingsplan för EU för att få stopp på övergreppen mot romer. EU har betalat ut 50 miljoner euro de senaste sex åren för att ge romer bättre skolgång, hälsovård och boende. Men de lokala myndigheterna lyckas sällan använda pengarna till vad som var tänkt.

Vi måste stärka romers möjlighet till inflytande genom att etablera en romsk ungdomsledarakademi för unga romer som vill utbilda sig i samhällsfrågor. Läromedel måste skrivas på det officiella minoritetsspråket romani chib. Och en samhällskommission bör inrättas i Sverige för att gå till botten med de övergrepp och försummelser som begåtts mot den romska minoriteten det senaste århundradet. Både för att synliggöra övergreppen och öka allmänhetens kunskap kring romernas situation.

Ett problem för många romer är att man saknar id-handlingar som visar statstillhörighet. Det innebär att länderna kan ducka från sina skyldigheter att förbättra situationen för romerna. En lösning är att upprätta personliga dokument så att de kan bli medborgare, men utan ländernas engagemang är även den minsta reform svårgenomförlig.

De romska tiggarna är inte här av fri vilja. Hade de haft möjligheten att arbeta i sin stad eller i sin by, i närheten av sin familj så hade detta naturligtvis varit deras förstahandsval. Det handlar om människor med drömmar om ett bättre liv för sig själva och för sina familjer.

Lösningen är inte att förbjuda tiggeri, utan att skapa förutsättningar och möjligheter att likt oss få leva med sina familjer och arbeta för sitt eget uppehälle och sin egen framtid. Vi får aldrig tumma på EU:s viktigaste grundstenar - respekten för individens rättigheter och den fria rörligheten.