Slutet nära för al-Assad

I dagens Göteborgs-Posten skriver jag om situationen i Syrien och det låste läget i FN:s säkerhetsråd. Det är inte försvarbart att världens ledare ännu inte kunnat komma till ett gemensamt beslut om hur man bäst skyddar det syriska folket från krigets terror.

Om FN inte kan ingripna med sanktioner kan de förbereda befolkningen för nästa skede. Efter regimens oundvikliga fall kommer det finnas behov av en samhällig infrastruktur av politiska partier, frivilligorganisationer och juridiska kommittéer för att gemensamt hitta en väg mot rättsstat, folkstyre och fred.

Snabba beslut är nu viktigt. Risken är stor att konflikten mellan oppositionen och övriga minoritetsgrupper hinner bli allt för infekterad för att en fredlig lösning ska kunna nås. FN och EU har ett tydligt ansvar. Om de inte kan stoppa våldet måste allt göras för att garantera den efterföljande freden.

Här kan du läsa hela artikeln.

Tragiskt besked från Cuba

Den under många år modige människorättsaktivisten, Oswaldo Paya, har förolyckats i bilolycka på Cuba. Paya fick Sacharovpriset av EU-parlamentet 2002. Cecilia Malmström nominerade honom till priset och träffade honom flera gånger. Oswaldo Paya var en beundransvärd person som genom sin outtröttliga tro på demokrati och frihet lyckades göra Cuba något mer öppet och anständigt.

Att Paya hade många fiender bekräftas av att Payas dotter som säger att bilolyckan kan ha varit planerad och avsiktlig.

KDU:s ordförande, Aron Modig, var med i bilen men klarade sig och skadades lindrigt enligt rapporterna. Heder åt honom, som var där för att stödja Paya i hans frihetskamp.

Också SILC sörjer en stor man idag. Den liberala biståndsorganisationen har varit mycket aktiv i Cuba och samarbetat nära med Paya.

Rumänien förtjänar kritik

Situationen i Rumänien förtjänar kritik, också Europaparlamentets och Aldes tveksamhet inför den alltmer eskalerande konstitutionella krisen. Berättigad kritik gavs också i DN i fredags. Tydlighet mot Ungerns tillkortakommanden kräver samma måttstock för Rumänien, oavsett politiskt styre.

I förra veckan fick jag en redovisning av min kollega, Theodor Stolojan, premiärminister i Rumänien i början 90-talet och medlem i EPP. Vi var båda på uppdrag i Washington och jag fick då tillfälle att lära känna honom lite närmare.

Han var bekymrad över utvecklingen i sitt hemland och oroad vad folkomröstningen nu på söndag kommer att innebära. Rumäniens svårigheter att bli en stabil rättsstat bekräftades av kommissionens årsrapport om Rumänien och Bulgarien presenterad i fredags. Korruptionen och kampen mot den organiserade brottsligheten kräver ytterligare åtgärder, konstaterade Barroso i ett kärvt uttalande.

Att konstitutionella frågor hanteras på så partipolitiskt sätt som i Rumänien är helt oacceptabelt. Premiärministern Ponto och presidenten, Basescu, ligger i öppen fejd, politiskt och verbalt - ovärdigt ett EU-land.

Det är lätt att instämma i Barrosos omdöme, "Man kan inte ändra konstitutionella lagar över en natt".

Slutet nära för al-Assad

Det råder inbördeskrig i Syrien. Efter ett och ett halvt år av strider står omvärlden fortfarande handfallen. Det är inte försvarbart att världens ledare ännu inte kunnat komma till ett gemensamt beslut om hur man bäst skyddar det syriska folket från regimens terror.

Under president Bashar al-Assads 12 år vid makten har det hänt mycket. Från tidiga år med reformlöften och ekonomisk liberalisering till de osäkra åren med allt mindre rum för främmande inslag i vardagslivet. Våldet nådde en ny nivå i veckan, då landets försvarsminister tillsammans med flera andra högt uppsatta ledare inom säkerhetstjänsten dödades i ett bombdåd i centrala Damaskus. Det innebär att regimen har tappat kontroll över situationen och risken för dåligt överväga beslut från deras sida är nu stor. Dessutom har de genom bombdådet förlorat sin väsentliga militärstrategiska kompetens.

Flera EU-länder har ännu en gång krävt en FN-resolution som fördömer våldet och ålägger regimen sanktioner. Men även den här gången kunde FN:s säkerhetsråd inte leverera. Ryssland och Kina hade redan innan mötet meddelat att de skulle blockera en sådan text, och resultat blev inte vad omvärlden hade hoppats på. Våldet kan fortsätta utan världssamfundets fördömande.

Dock visar veckans attentat på att det här definitivt är början till slutet för al-Assad. Om omvärlden inte kan ingripna med sanktioner kan vi förbereda befolkningen för nästa skede. Efter regimens oundvikliga fall kommer det finnas behov av en samhällig infrastruktur av politiska partier, frivilligorganisationer och juridiska kommittéer för att gemensamt hitta en väg mot rättsstat, folkstyre och fred. Som tur vad finns det goda exempel på just detta i Tunisien.

Likväl är risken nu stor att konflikten mellan oppositionen och övriga minoritetsgrupper hinner bli allt för infekterad. Ju längre striderna försätter desto svårare blir det att sedan gemensamt dela ansvaret för ett fredligt Syrien. Här har FN ett tydligt ansvar. Om de inte kan stoppa våldet måste allt göras för att garantera den efterföljande freden.

Sista dagen i Washington - ovädret kom, lättare att andas

Ytterligare en myndighet inom bankvärlden besöktes idag, FDIC, som bl a ansvarar för spararnas insättningsgaranti.

Jag är ju rapportör för det vi i EU kallar ICSD, Investor Compensation Scheme Directive som syftar till att kunna garantera de privata investerarnas pengar om t ex en fond begår brott. Det var ett mycket intressant möte som med all tydlighet visade att USA faktiskt i många avseenden har ett bättre system och ett högre skydd än vad vi har i Europa. Och det mesta emanerar från The Great Depression på 30-talet då småspararna på ett förfärande sätt sattes på gatan.

Ett kort möte med en färgstark demokrat från New York, Carolyn B. Maloney, visar att det faktiskt finns några politiker på Capitol Hill, som känner viss ånger för en del av besluten som togs innan Lehmanns i september 2007 gick i graven. Och en intressant poäng är att Wall Street ligger inom hennes valdistrikt.

En sak jag glömde igår, vid ett lunchmöte hade jag möjlighet att diskutera Sveriges euro-utanförskap med Anders Åslund, välkänd Ryssland-expert. Det var intressant att höra hans syn på riskerna med den svenska fripassagerar-rollen.

Våra intensiva dagar avslutades med ett möte med Ben Bernanke, ordföranden för Federal Reserve, vilket utan tvekan var resans höjdpunkt!

Bernanke, som precis kom från en hearing i Representanthuset, var öppenhjärtig och rättfram. Han manade oss europeiska politiker att stödja integrationen i Europa. Europa har inte ett i första hand ekonomiskt problem utan det är istället ett politiskt problem. Det behövs en politisk integration för att ta fram ett stabilt ramverk för den gemensamma ekonomin. Han såg framför sig två scenarion. Ett ljust där EU, och främst eurozonen, samlar sig till gemensamma beslut om en bankunion, ger ECB en tydig roll som tillsynsmyndighet för de gränsöverskridande bankerna, ytterligare politisk legitimitet, fördelning av skuldbördan och en möjlighet att överföra stödjande medel från norr till söder.

Just detta diskuteras just nu inom eurozonen men en lösning är ännu långt borta. Bernanke såg också en dystrare bild. Om inte integrationen successivt kan genomföras väntar många svåra år framöver i Europa och kanske i slutändan ett sammanbrott av den gemensam valutan.

Ben Bernanke uttryckte stor oro inför Greklands öde. Tiden rinner ut!

Hans syn på den amerikanska ekonomin var blandad. En hel del pekar rätt, men arbetslösheten är fortfarande hög på drygt 8 procent. Trots kraftigt fallande huspriser, upp till 35 procent, är det mycket svårt att låna pengar till just husköp. Åtta miljoner jobb har förlorats i krisen och den senaste åren har endast 3 miljoner nya jobb skapats.

I senaste numret har The Economist lyft fram USA som det land som återigen kan få fart på den globala ekonomin. Om just detta hade Bernanke inga synpunkter, eftersom han lite syrligt påpekade att han slutat läsa detta magasin.

Att få byta några ord med Ben Bernanke kändes väldigt stimulerande!

Vår delegation tillsammans med Ben Bernanke, ordförande för Federal Reserve

Andra dagen i Washington - än hetare

Washington upplever en av de mest intensiva värmeperioder på decennier, ständigt över 30 grader och fuktigt.

Idag besökte vi de båda myndigheterna SEC, som utövar tillsyn över värdepappershandel, och CFTC som är tillsynsmyndighet för terminsmarknaden. Vi diskuterade Liborskandalen- en manipulation av bankernas sk Libor interbankränta, som uppdagats skett under flera år i London av Barclays - och hur reglera olika finansiella instrument på likartat sätt i USA och Europa.

Dagen avslutades på Capitol Hill och möten med de två republikanska ordföranden för bank-och finansärenden. Spencer Bachus från Alabama och Scott Garrett från New Jersey. Det märktes att valrörelsen startat. Åsikterna gick isär om vad som behövde göras och viljan att hitta lösningar mellan partierna var inte stora. Det råder en väntans tid på Capitol Hill.

Imorgon Fedchefen Ben Barnenke, som idag varnat för en svagare återhämtning än väntat.



Delegationen från europaparlamentets ekonomiskautskott och Spencer Bachus på Capitol Hill 



Washington första dagen - ett varmt mottagande

Första dagen i Washington upptogs av möten med finansdepartementet(Treasury), europeiska banker med verksamhet i USA, IMF samt avslutande middag med Nasdaq OMX. Intresset för EU och hur tillståndet är i eurozonen tilldrog huvuddelen av dagen.

Det finns en påtaglig oro i USA att problemen i Grekland, Spanien, Italien, Portugal och Irland kommer att påverka den amerikanska ekonomin negativt. De tidigare tillfällen jag varit här har engagemanget för vad som händer på andra sidan Atlanten varit begränsat. Så icke nu! Att lyssna till IMFs analys över vad som krävs av ytterligare koordinering av euronzonen var ytterst intressant. Som vanligt är denna institution försiktig i sina ordval, men det gick inte att ta fel på allvaret i deras bedömning av situationen.

Kvällen avslutades med ett för mig intressant och stimulerande meningsutbyte med den förre kongressmannen Michael G Oxley om USA, Europa, Obama, Romney och den framtida finanssektorn. Michael Oxley har en 25 årig karriär i kongressen bakom sig. Han är tillsammans med senator Paul Sarbanes ansvarig för den vittomtalade lagstiftningen Sabanes-Oxley från 2002, som var en reaktion på bl a konkurserna för Enron och Worldcom, striktare och bättre kontroll inom företagen.

Vi slog vad om två flaskor champagne vem som vinner valet i höst. Min amerikanska kollega håller på Romney och menar att Obama håller på att göra USA till ett mini Europa präglat av socialism. Hans främsta kritik riktades mot sjukvårdsreformen, Obamacare, ett nedsättande omdöme med ett republikanskt ordval. Den förre kongressmannen och jag hade inte många gemensamma uppfattningar, men herr Oxley var en riktigt trevlig och minnesvärd amerikansk politiker med humor och känsla för självkritik. Han var dessutom klart insatt i vad som händer i Europa. Jag lovade att höra mig efter valet!




Här utanför IMF med en del av vår delegation 



EU:s regionalpolitik

Jag har blivit intervjuad om framtiden för EU:s regionalpolitik.

Sydsudan förtjänar en ärlig chans

Idag är det ett år sedan Sydsudan förklarade sig självständigt från Sudan. Folkomröstningen om självständighet var en fredlig och lyckosam start för det nya landet, men från åskådarbänken kunde vi se problemen torna upp sig. Krig längs de ännu ej bestämda gränserna, konflikter mellan befolkningsgrupper, och inte minst om oljan har varit orosmoln sedan dag ett.

För många sydsudaneser innehåller dagens självständighetsfirande en stor dos av bitterhet. Efter decennier av krig och två miljoner döda trodde många nyblivna sydsudaneser att de nu äntligen var trygga i sitt nya land. Så blev det tyvärr inte. För några dagar sedan förlängde FN:s säkerhetsråd fredsbevararuppdraget i landet för ytterligare ett år. Säkerhetsrådet uppmanade också Sydsudan att ta mera ansvar för att skydda civilbefolkningen. FN:s flyktingorgan varnar för att den humanitära situationen i Sydsudan håller på att bli ohållbar.

Roten till problemet är att majoriteten av oljetillgångarna finns i Sydsudan, men för att transportera oljan till kusten behövs de redan befintliga sudanesiska rörledningar. Och vad som är ett skäligt pris för att få använda rörledningarna är man inte överens om. Dessutom är det fortfarande inte avgjort var gränsen faktiskt går vid några av de här oljerika regionerna. Då det nu gått ett år utan att de här mycket viktiga problemen lösts ut, anser jag att det internationella samfundet bör ta en aktivare roll. Det är bra att FN är närvarande med fredsbevarande styrkor, men för att verkligen lösa konflikten behöves även kunniga experter som kan hjälpa till att hitta en hållbar lösning.

Även Sudan har drabbats av konflikten. Den förlorade inkomst som följde av att oljefyndigheterna blev sydsudanesiska har lett till ekonomiska åtstramningar. Detta har lett till stora demonstrationer i ett land där befolkningen redan är trötta på president Omar al-Bashirs 23-åriga styre. Men hittills har Bashir inte visat sig mottaglig för folkets protester, eller omvärldens krav på att han ska infinna sig i internationella brottsmålsdomstolen i Haag för de brott mot mänskligheten han begick under inbördeskriget och Darfurkonflikten.

Vi var alla lättade när sydsudaneserna på ett fredligt sätt utropade sig självständiga, men nu behöver politikerna leva upp till förväntningarna. Sydsudans president Salva Kiir behöver nu föra en trovärdig politik där oljeinkomsterna tydligt kommer befolkningen till nytta. Annars är risken att det inte blir så många fler självständighetsfiranden.

Seminarium i Almedalen

Jag avslutar veckan med att delta i ett seminarium på temat "Svenska ekonomin ur ett EU-perspektiv" i Europahuset, som under Almedalsveckan flyttat från Stockholm till Visby.



 En intressant panel med representanter från arbetsmarknadens parter och svenskt näringsliv diskuterar den ekonomiska politiken.







Jag säger bl a att dom som tror Grekland går i kvav har helt missuppfattat "the spirit of europe". Europatanken handlar om solidaritet. Om vi svenskar vill vara utanför och vara motvilliga europeer blir det vanskligt för Sverige. Den inre marknaden blir mer och mer en euromarknad, där vi tillsammans med Storbritannien inte har tillträde.

Debatt kring eurokrisen och Cyperns ordförandeskap

Just nu debatterar jag i Studio Ett direkt från Almedalen. Jag och Jonas Sjöstedt (V) (på länk från Stockholm) har absolut inte samma uppfattning om eurokrisen.

Krisens grundproblem är att euron inte fungerar som valuta, säger Jonas Sjöstedt (V). Det är fel, euron är inte problemet, det är en kris beroende på att länderna inte skött sin egen ekonomi. Reglerna borde varit mer tydliga när man gick in i euron. Grekland borde t ex inte från början fått tillåtelse att vara med i euron, de hade för dålig ekonomi och uppfyllde inte reglerna.

Du kan lyssna på hela programmet här.

Nej till ACTA

Under veckans plenisession röstade vi om det mycket uppmärksammade ACTA-avtalet, som är ett internationellt handelsavtal för att skärpa lagstiftningen kring upphovsrättsliga frågor.

Debatten har varit omfattande, inte minst på nätet och vi Europaparlamentariker har fått tusentals mail från oroade medborgare. Från FP:s sida har vi både på hemmaplan och i Europaparlamentet varit pådrivande för att få mer öppenhet och transparens kring avtalet.

Situationen förbättrades visserligen under förhandlingarnas gång, och både Europaparlamentet och allmänheten fick mer information om vad avtalet innebar.

Jag röstade tillsammans med kollegorna i den liberala gruppen emot avtalet. Min främsta kritik är att det varit för många osäkerheter kringavtalet som kommissionen helt enkelt inte kunnat förklara för vare sig oss Europaparlamentariker eller för allmänheten. En annan viktig kritik är att USA inte ser avtalet som bindande. Att då rösta igenom ett illa skrivet avtal känns inte rätt.

Jag anser att immaterialrätten är viktigt och bör skyddas, men inte genom ACTA.

Allas möjlighet till ett enkelt bankkonto

Glädjande nog röstade vi igenom förslaget om en allmän rätt till ett bankkonto. Närmare 30 miljoner EU-medborgare saknar tillgång till ett bankkonto och detta rekommenderas EU åtgärda genom att införa ett regelverk om rätten till bankkonto. Att ha tillgång till ett bankkonto måste vara en självklarhet. Vardagliga saker som att betala hyra, få lön och spara pengar är mycket svårt utan bankkonto. Trots den fria rörligheten inom EU är det fortfarande krångligt att bo i ett land och få lön i ett annat, eftersom många banker ställer höga krav på den som vill öppna ett lönekonto. De rekommendationer och självregleringar av branschen som finns har inte fungerat och nu måste en lagstiftning på europeisk nivå övervägas. Nu är det upp till EU-kommissionen att avgöra om det ska läggas fram ett lagförslag, som tidigast blir aktuellt i början av nästa år.

Cypern tar över ordförandeskapet

Det är svåra tider att ta över ordförandeskapet. Vår europeiska gemenskap är i gungning. Det ekonomiska samarbetet är ifrågasatt.
Den stora faran i det Europa som nu formas är ett A- och ett B-lag genom de som har euron och de som inte har den. Europa har varit splittrat genom en järnridå, låt oss inte skapa ett delat Europa igen.

Det är tråkigt att inte se hela Cypern representerat här i Strasbourg. EU vill se ett enat Cypern.

Mer samarbete är lösningen på krisen

Nu genomgår EU sin kanske största kris någonsin med ett samarbete som knakar i fogarna. Då är det fel tillfälle för Sverige att vända blicken från Europa. Risken är stor att Sverige förlorar i politiskt inflytande.

Det skriver jag i en replik till Claes-Mikael Jonsson, LO på Europaportalen.

Jag varnar också för ett "tvåfarts-Europa" där de länder som står utanför euron släpper iväg de andra framför sig. Ett sådant "tvåfarts-Europa" hindrar sammanhållningen och splittrar Europa.


Hela mitt svar finns att läsa på Europaportalen

Byte av ordförandeklubban i EU

Den 1 juli tog Cypern officiellt över ordförandeklubban från sina danska kollegor. Danmarks statsminister Helle Thorning-Schmidt besökte idag Europaparlamentet för att sammanfatta och utvärdera det danska ordförandeskapet. Jag tycker att det har varit ett ambitiöst ordförandeskap och danskarna förtjänar den beröm som gavs. I Europaparlamentet har vi märkt av de höga ambitionerna i de många möten med kommissionen och rådet för att nå enighet på frågor som behandlas i utskotten. Ett exempel är förslaget om riskkapitalbolag som blev färdigt så sent som förra veckan.

Helle Thorning-Schmidt tog även upp en annan viktig fråga, nämligen hur det senaste toppmötet ska tolkas. Klart är att det nu finns en försiktig majoritet för en bankunion och för ett starkare samarbete mellan euroländerna. Motvikten är ett kritiskt Finland och Tyskland. Tyvärr hör även Sverige till dem som kritiserar ett starkare samarbete.

En tråkigare, men mycket viktig fråga, som dykt up under Danmarks sex månader på ordförandeposten är Europaparlamentens roll i Schengensamarbetet. Tidigare i år kom EU:s justitieministrar överens om att ändra den rättsliga grunden för att kontrollera tillämpningen av regelverket för gränskontroller. Det här betyder att Europaparlamentet inte längre kan presentera lagförslag inom området, och har istället bara rätt att bli informerade om vilka beslut som tagits. Det här är ett mycket olyckligt beslutet, och upprörde många av oss i Europaparlamentet. Europaparlamentet är EU:s enda direkt folkvalda institution och att vägra folket inflytande i en viktig fråga som Schengen är ett steg bort från ett mer demokratiskt EU.

Bortsett från detta har Danmark varit en riktigt "rågbrödsordförande", och det ska nu bli spännande att se vad som händer när Cypern tar vid.

Provision till oberoende finansiella rådgivare

Det finns ett förslag mot provision till oberoende finansiella rådgivare som förväntas avslås av parlamentet i nästa veckas omröstning. Ett totalförbud får inte majoritet i utskottet och jag tycker det behövs en mer balanserad strategi. Jag har blivit intervjuad kring frågan av Financial Times.

Vi kan inte längre vara passiva i Syrienfrågan

Situationen i Syrien har väckt omvärldens känslor ända sedan våldet började för över ett år sedan. Tyvärr har det tagit alltför länge för FN och andra internationella institutionerna att hitta ett sätt att få slut på våldet.

Utvecklingen i Syrien har blottat ett tandlöst FN, ett splittrat Arabiskt förbund och en avvaktande diplomatkår. Efter 16 månader av våldsamheter i Syrien befinner sig landet nu i ett fullskaligt inbördeskrig och situationen allt mer frustrerande.

I slutändan måste vi inse att det handlar om omvärldens skyldighet att skydda ett utsatt folk. Mänskliga rättigheter är viktigare än Syriens suveränitet.

Jag skriver om Syrien i Kvällsposten idag.