Egna medel till EU ger tydligare ansvar

EU:s finansiering är idag mycket oklar. Budgeten utgörs av medlemsländernas inbetalningar: en avgift baserad på landets bruttonationalinkomst, intäkter från tullar samt 0,3 procent av momsen. Olika medlemsländer har sedan olika rabatter, och ibland rabatt på rabatten.

EU-kommissionen studerar nu vilka möjligheter som finns för EU att i högre grad direkt ta in egna inkomster. Förslagen handlar exempelvis om att låta en del av momsen gå direkt till EU, om möjligheten att ta in intäkter från handel med utsläppsrätter, beskattning av flygbranschen samt moms på finansiella tjänster och bonusar. Men det är viktigt att slå fast att egna medel inte nödvändigtvis betyder mer pengar till EU.

Att ge EU ökade egna resurser skulle tvinga institutionerna att visa medborgarna var man vill öka beskattningen eller vilka utgifter man vill minska. På samma sätt som den som lånar pengar till en investering eller ett projekt är mer försiktig än den som får bidrag, menar vi att EU-parlamentarikers ekonomiska ansvarstagande skulle bli tydligare om pengarna kom direkt från våra medborgare och företag istället för från anonyma statsbudgetar.

Om detta skrev Marit Paulsen, Cecilia Wikström och jag i dagens Sydsvenskan.
Se även Cecilias blogg om detta.

En händelserik vecka

Japan
Omfattningen av katastrofen i Japan blir värre för var dag som går. Problemen i kärnkraftsanläggningen i Fukushima verkar inte ha stabiliserats, och dödstalen efter tsunamin ökar. Konstigt nog har Japan redan hamnat utanför svensk nyhetsrapporterings huvudfåra.

Libyen
Khadaffi fortsätter att mörda sitt eget folk, även om alliansens flyganfall förhindrar de allra värsta övergreppen. Får Sverige frågan om att delta i insatserna anser jag att vårt land självklart skall svara ja – allt för att diktatorn i Tripoli lämnar makten och kan ställas inför rätta för brott mot mänskligheten.

Toppmöte i Bryssel – ekonomisk styrning - ESM
EU:s ledare hade ett nytt toppmöte i Bryssel i dagarna två. Japan och Libyen var givetvis samtalsämnen även denna gång. Men överst på dagordningen stod den ekonomiska krisen i Europa. Portugals bekymmer ökade när det portugisiska parlamentet avvisade regeringen Sokrates besparingsförslag dagen före toppmötet, vilket betydde minoritetsregeringens fall. Räntorna ökade direkt och osäkerheten kring Portugal spred sig i Europa.

Tuffare styrning av EU-ländernas nationella ekonomier godkändes av ledarna, även om jag gärna sett ytterligare skärpta krav. Vi får nu se vad EU-parlamentets behandling av det så kallade Sex-Pack-förslaget innebär. Vi är inne på upploppet, och motsättningarna är betydande. Vad gäller den permanenta krismekanismen, kallad ESM, kom inte toppmötet helt fram. Val i Tyskland och Finland rör till det. Men i slutändan är jag övertygad om att euroländerna kommer överens. Alternativet är så mycket mer förskräckande.

Protektionism har bara givit Europa lik och ruiner

Besök i Athen
I måndags var jag i Grekland tillsammans med kolleger från Krisutskottet för att träffa representanter från den grekiska regeringen. Två ministrar, bland annat vice finansministern, ställde upp för givande samtal. Tyvärr kunde inte finansministern medverka eftersom han befann sig i Bryssel på ECOFIN.

Det budskap regeringen gav var att situationen är oerhört påfrestande men att den grekiska regeringen och det grekiska folket kan klara av detta. Andra var däremot mer pessimistiska. I samtal med grekiska banker kom missnöjet med landets politiker fram. Krisen har skapats av slösaktiga och ansvarslösa politiker. Korruptionen är ett gift.

Grekland börjar få ett fungerande skattesystem, men trots detta betalar få greker skatt. Det beror till del på att det grekiska folket inte litar på att staten förvaltar skatteintäkterna som den borde, men också att man har felaktiga budgetprioriteringar.

Även de små- och medelstora företagen är kritiska till politikernas hållning. Misstron verkar gigantisk. Det framkom också kritik mot EU och att unionen var för generaliserande i sina politiska bedömningar. EU:s länder ser mycket olika ut, vilket bättre bör komma fram i EU:s förslag till åtgärder. Greklands näringsliv kan inte jämföras med övriga Europas, menade de småföretgare vi träffade. I Grekland dominerar företag med upp till 50 anställda, 99,5 procent, och många av dem är mycket små företag med 1-5 anställda.

Krisen har påverkat dessa företag mycket negativt, detta kommer under de kommande åren att leda till en ännu större arbetslöshet i landet. Den arbetslöshet som redan är uppe i 14 % riskerar alltså att bli högre.

Grekland har en oproportionerligt hög försvarsbudget.
När jag ställde frågan till ministrarna fick jag svaret "det beror på vilka vi har till grannländer". Ett trist och haltande argument! Grekland och Turkiet är båda med i NATO, de har en gemensam historia och bör kämpa sida vid sida i stället för att "försvara sig" mot varandra.

Jag tror nog att Grekland kan återhämta sig om politiker och medborgare är beredda att samarbeta och göra det som krävs för att rädda det stolta Hellas. Attityden hos grekerna måste förändras, de måste betala skatter om något ska hända i landet. Dessa skatter måste också kunna hanteras förnuftigt av staten i syfte att rädda ett väl fungerande grekiskt samhälle. Det är inte rimligt att offentliga grekiska löner har ökat med över 100 procent på tio år, samtidigt som Tyskland sett en motsvarande utveckling på under 20 procent. Löner och sociala förmåner måste anpassas. Korruption och fusk måste förhindras, den svarta sektorn minska och fler greker betala skatt.

Jag är övertygad om att Tyskland kommer att ta sitt ansvar över Europas framtid. Eurosamarbetet och den gemensamma marknaden är ju en stor del av det ”senaste tyska undret”.

EU bygger på solidaritet mellan länder och människor. Men självfallet måste också ansvar kunna utkrävas av dem som fuskar och ljuger, i synnerhet om stöd utifrån krävs.

Sammanhållning och samarbete är det enda sättet Europa kan möta framtiden. Vi vet vad nationalism och protektionism givit Europa – lik och ruiner.

Beklagligt att vi avstår från inflytande i europakten

Det finns de som påstår att det är bättre för Sverige att stå utanför EU:s kärna. De har fel: eurosamarbetet har lett till stabilitet, låg inflation och många nya jobb. Nu skärps tidigare svaga regelverk och samarbetet stärks - men Sverige väljer fortfarande att stå utanför.

Jag beklagar att det inte fanns majoritet i Sveriges riksdag för att ta Sverige in i europakten. Detta beslut betyder att vi förlorar i inflytande. Det skulle vara bra för oss att istället delta och vara med där besluten fattas.

Bra att FN agerade

FN:s säkerhetsråd har alltså antagit resolution 1973 om det som nu sker i Libyen. Säkerhetsrådet bekräftade att situationen faller under FN-stadgans kapitel VII. FN:s medlemsstater kan i och med detta använda "all nödvändiga medel" för att skydda civila i Libyen och för att etablera den beslutade flygförbudszonen. Det är bra och nödvändigt att FN agerade - trots EU:s tövan. FN:s medlemsstater har åtagit sig en skyldighet att skydda - responsibility to protect - civilbefolkningar i egna och andras länder. Allt som står i vår makt måste göras för att hindra ett nytt folkmord.

ALDE:s gruppledare Guy Verhofstadt talade förra veckan i frågan, läs gärna det talet.

Hur mycket får den franska självkänslan kosta?

I förra veckan beslöt Europaparlamentet att begränsa allt vårt resande fram och tillbaka till Strasbourg. En överraskande stor majoritet tycker att två sessioner kan genomföras under en och samma vecka i oktober istället för att mötas under två separata veckor i september. Faktum är att en av de två nuvarande septembersessionerna är helt onödig. Efter sommaruppehållet har vi helt enkelt inte så många ärenden att diskutera.

Men nu väljer Frankrikes regering, trots dessa tider av nödvändiga besparingar, att överklaga beslutet till EU-domstolen. Motiveringen är att det strider med EU:s fördrag om slår fast att parlamentet måste mötas tolv gånger årligen i Strasbourg - Frankrike anser inte att lösningen med två sessioner på en vecka duger.

Frågan är nu - hur mycket får de franska nationella intressena kosta Europa? Resandet fram och åter till Strasbourg kostar två miljarder kronor varje år, för att inte tala om miljökonsekvenserna.

EU:s skattebetalare: gör slut på flyttcirkusen till Strasbourg!

Läs mer i Göteborgsposten.

Japan och den Europas framtida energipolitik

I dag hölls en tyst minut under CRIS-utskottsmötet för offren i Japan. Vi lider alla med de drabbade och både EU och Sverige måste nu bistå med hjälp för att rädda så många liv som möjligt.

Att nu dra förhastade slutsatser om Sveriges och EU:s framtida energipolitik på grund av händelserna i Japan vore förhastat.

Under Krisutskottets möte med de nationella parlamenten i Europa i eftermiddags, för att diskutera långsiktiga effekter av krisen ställde jag en fråga till Thomas Mirow, verkställande direktör för Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, om hur han ser på hur händelserna i Japan påverkar Europas energipolitik.

Mirow efterlyste långsiktighet vad gäller energiinvesteringar.
"Det får inte vara händelsestyrt, Europas framtida energibehov måste ses i ett långsiktigt perspektiv".

I arbetet med Krisutskottets slutbetänkade senare i vår kommer jag att vara pådrivande för att förverkliga en gemensam energimarknad.