Fiskeavtalet med Marocko måste respektera folkrätten

Igår skrev EU:s fiskekommissionär Maria Damanaki under ett nytt fiskeavtal mellan EU och Marocko i Rabat. Avtalet måste först godkännas av Europaparlamentet och Rådet innan det kan träda i kraft.

Det nya avtalet kostar EU 30 miljoner euro per år och löper i fyra år. Det finns även möjlighet för EU-kommissionen att i samråd med Marocko öka fiskerättigheterna, och med dem den ekonomiska kompensationen.

Tidigare fiskeavtal med Marocko har varit problematiska ur flera synvinklar. Först och främst är fisket inte ekonomiskt lönsamt. Europeiska fiskare, framförallt spanska, subventioneras med stora summor för att bedriva sin verksamhet. EU står alltså för notan både för tillgången till marockanska vatten, och för direkt kompensation till de europeiska fiskarna. Dessutom är fiskekvoterna ofta satta långt över den hållbarhetsgräns som experterna rekommenderar.

Det största problemet gällande avtalet med just Marocko är frågan om Västsaharas rätt till sina vatten. Västsahara ockuperas sedan 1975 av Marocko. Trots detta har europeiska fiskare haft rätten att fiska just utanför Västsaharas kust tack vare avtalet med Marocko.

Parlamentet fällde det förra fiskeavtalet 2011 på grund av folkrättsaspekten. Marocko kunde inte visa på att ersättningen för det europeiska fisket kom Västsahara till godo, och avtalet stred därmed mot internationell rätt.

Tyvärr har en rad medlemsländer med Spanien i spetsen intresse av att fiska i regionen. Detta gör att utsikterna är små för att det nya avtalet kommer att röstas ned i Parlamentet och i Ministerrådet.

Mina kolleger i Parlamentet Isabella Lövin och Nils Torvalds har, precis som den svenska regeringen, arbetat mot att EU upprättar avtal med Marocko som är miljömässigt och ekonomiskt ohållbara, och som strider mot folkrätten i Västsahara.

Jag hoppas innerligt att det nya avtalet röstas ned om det visar sig strida mot internationell rätt. EU har ett ansvar gentemot Västsahara och dess folk.

Mer om fiskeavtalet med Marocko

Kollegan Carl Haglund, europaparlamentariker från Svenska Folkpartiet i Finland, jobbar mycket hårt med det kontroversiella fiskeavtalet mellan EU och Marocko. Det finns stora problem med avtalet, framför allt att Marocko fortfarande inte kunnat visa att avtalet gynnar västsaharierna - fiskeavtalet tolkas nämligen som att gälla även fiskevattnen utanför det ockuperade Västsahara. Dessutom finns stora problem vad gäller fiskets hållbarhet.

Nyligen röstade Europaparlamentet mot ett initiativ om att låta EU-domstolen pröva avtalet - de svenska parlamentarikerna röstade för, det vore bra att få saken prövad - men det finns ännu möjlighet att detta initiativ blir verklighet.

Här finner du några tidigare artiklar om Västsahara och fiskeavtalet.

Låt EU-domstolen pröva Västsaharaavtalet!

Kollegan Andrew Duff, Europaparlamentariker för brittiska Liberaldemokraterna, har drivit igång ett intressant initiativ tillsammans med Raul Romeva i Rueda från De gröna. Jag själv är en av medundertecknarna.

Det handlar om att försöka få EU-domstolen att pröva EUs fiskeavtal med Marocko. Marocko ockuperar sedan 1975 Västsahara. Problemet med fiskeavtalet är att det tolkats som att gälla även det ockuperade Västsaharas fiskevatten. Resurser från omstridda territorier kan enligt folkrätten enbart utnyttjas om de kommer det berörda folket till godo. Vi vill nu att EU-domstolen prövar om så verkligen sker.

Om det visar sig att fiskeavtalet inte gynnar sahrawierna och Västsahara är avtalet i strid med EU:s fördrag och måste upphävas eller ändras så att Västsaharas fiskevatten tydligtvis inte ingår.

Läs för övrigt gärna den debattartikel jag med kollegor nyligen skrev om samma ämne. Se även den resolution som antogs i vintras på ELDRs kongress (Europeiska liberala och demokratiska partierna).

Detta blir en mycket intressant process, väl värd att följa. Jag fortsätter att lägga upp information om den här på bloggen.

MR-arbete i Marocko och fisk i Västsahara

Det är mycket beklagligt att Rådet igår beslutade förlänga EU:s fiskeavtal med Marocko, som inkluderar vattnet utanför Västsahara. Avtalet strider mot folkrätten - Västsahara är ett "omstritt territorium", det vill säga landet ockuperas för närvarande av Marocko. Naturresurserna, till exempel fisken, hör enligt folkrätten till landets ursprungliga befolkning, Sahrawierna. I omröstningen i rådet röstade Sverige tillsammans med Danmark och Storbritannien mot avtalet. Finland och Tyskland lade ner sina röster. Det räckte tyvärr inte för att fälla avtalet men röstsiffrorna visar i alla fall att frågan har fått ökad betydelse. Senast avtalet var uppe för omrösning var Sverige ensamt om att rösta emot.


Khadija Ryadi, ordförande för Moroccan Association for Human Rights

Igår besökte jag två marockanska civilsamhällesorganisationer som arbetar för mänskliga rättigheter i Marocko, och som var med och organiserade 20 februari-protesterna.


Professor Abdelkhalek Benzekri, Moroccan Association for Human Rights

Det var intressanta möten och de två organisationerna framhöll vikten av att skapa ett öppnare samhälle med en konstitutionell demokrati och ett oberoende rättsväsen. De var dock även noga med att framhålla att Marocko har en annan situation än grannländerna och de underströk att de värnar om att ha goda kontakter med EU. Vi diskuterade även Västsahara och Marockos politik i landet. Båda organisationerna ville hålla sig neutrala vad gäller stöd för Västsaharapolitiken i Marocko.


Amina Bouayach, ordförande i OMDH, Organisation Marrocaine des Droits Humaines

Om ni är intresserade av Västsaharafrågan, läs gärna Agneta Berliners blogg. Agneta har följt frågan under lång tid och var bland annat den drivande kraften bakom den resolution om Västsahara som Folkpartiet fick igenom på ELDR:s kongress 2010.

Fiskepolitik och studiebesök i Bohuslän

Jag besökte nyligen Bohuslän tillsammans med riksdagsledamot Lars Tysklind. Det blev studiebesök i fiskerinäringen, en sektor där miljöfrågorna och ekonomin knyts samman på ett tydligt sätt.

Bohusläningen rapporterade från ett av besöken.

Några ledord:

- Vi måste bruka utan att förbruka. Hållbart fiske är nödvändigt för att säkra en levande kust och skärgård också framöver.

- Det småskaliga kustnära fisket ska vi värna, det storskaliga industrifisket ska granskas noga. Fiskeodling har en hel del problem ur miljösynpunkt. Med tekniska lösningar, som rätt sorts maskor i näten för att förhindra upptag av småfisk, kan vi komma långt.

- Miljömålen och de ekonomiska målen är mycket nära förknippade och vi kan inte komma någon vart med det ena om vi inte tar det andra med i beräkningarna. Sällan blir detta så tydligt som i fisket.

- EU och Europa är en viktig nyckel för att ta fiskefrågorna på allvar. Folkpartiet, inte minst genom min kollega Marit Paulsen är mycket aktiva på EU-nivå. Detta fortsätter vi med.

Fisket är både en global fråga och en lokal angelägenhet.