AVS-EU ländernas 24:e session är nu öppnad!

AVS-EU ländernas 24:e gemensamma parlamentariska session öppnades på högtidligt vis av församlingens två ordföranden, min liberala kollega Louis Michel och Musikari Kombo från Kenya, samt av värdlandet Surinams talman Jennifer Geerlings-Simmons.

Inför en fullsatt församling talade både Louis Michel och Musikari Kombo om de utmaningar som samarbetet mellan EU och AVS-länderna står inför. Inom kort går Cotonou-avtalet ut och vi ska förhandla fram ett nytt avtal som reglerar förhållandet mellan alla dessa stater. Det omfattar allt från politisk dialog till tullregler, och bägge parter är angelägna om att ett nytt avtal ska slutas i god tid. 

Under de kommande debatterna här i Paramaribo har vi tre akuta ärenden på bordet. Det handlar om situationerna i Mali, Kongo-Kinshasa och Somalia. Regionala lösningar är nödvändiga för att resultaten ska vara hållbara, men det är också nödvändigt att EU bidrar med stöd och verktyg.

Musikari Kombo betonade att utvecklingsbistånd,  teknisk assistans och handel är särskilt viktigt för länder som återhämtar sig från väpnade konflikter. Under den finansiella kris Europa just nu går igenom har vissa påpekat att alla sektorer måste spara, även på utvecklingsbistånd. 

För bräckliga stater kan resurser från utlandet vara den enda källan till stabilitet. Att bygga en stat som befolkningen kan lite på tar tid, och vi kan inte svika våra partners. Musikari Kombo avslutade sitt tal genom att meddela att han kommer att ställa upp i Kenyas stundande senatsval. Jag önskar honom all lycka till!

Louis Michel, före detta kommissionär för utvecklingsfrågor och numera min kollega i den liberala gruppen i Europaparlamentet, under sitt anförande. 

I mitten sitter Musikari Kombo, en våra församlingens två ordföranden, och till höger Jennifer Geerlings-Simmons som är talman i Surinams parlament.  

AVS-EU församlingens sista dag: Blandade känslor men fortsatt hopp om den demokratiska processen

Det var mycket nedslående att höra AVS-rådets svar på min fråga om massvåldtäkterna i östra Kongo.

Allt jag fick som svar var olika referenser till deklarationer som har undertecknats. Det duger inte! Vi kan inte sopa problemet under mattan på det sättet och jag är mycket upprörd över att vi inte har haft en seriös diskussion om problemet under veckan.

Hela världens ögon riktas mot dessa hemska händelser men vi som befinner oss på plats i Kongo tiger. Det borde ha varit en punkt på agendan, och att utelämna en sådan viktig fråga gör mig väldigt bekymrad för den demokratiska processen. Inte bara i Kongo, men i samtliga medlemsländer i den gemensamma församlingen, eftersom att tiga är att tyst acceptera.

Det var därför ytterst viktigt att min kollega Forte, från Jamaica, följde upp min fråga på ett mycket bra sätt och även hon beklagade att frågan inte har diskuteras mer ingående. Hon uppmanande även AVS-länderna att ta ett större ansvar för problemet och hänvisade till Chiles före detta president, Michelle Bachelet, som sedan september är Under-Secretary-General for Gender Equality and the Empowerment of women på FN, och krävde att även Bachelet måste agera kraftfullt i frågan.

Det var också väldigt tråkigt att se att EU:s ministerråd inte var representerat överhuvudtaget. Det är oacceptabelt att de saknas under debatten eftersom det visar på allt annat än seriöst engagemang för AVS-länderna och deras samarbete med EU. En fråga som blir allt viktigare om vi vill påverka AVS-länderna i en demokratisk riktning med tanke på kinesernas allt starkare inflytande i Afrika. Om ryktena stämmer om att det beror på intern konkurrens om vem som, nu efter Lissabonfördraget, ska representera EU är det än mer olyckligt.

Kongo-Kinshasa: korruption, fattigdom och gatubarn

Den 20:e upplagan av den gemensamma parlamentariska församlingen för AVS- och EU-länderna har precis öppnats och Demokratiska Republiken Kongos president Joseph Kabila Kabange höll inledningstalet. Han talade bland annat om att Kongo var på väg åt rätt håll och att den värsta perioden nu ligger bakom landet, om alla kongolesers lika värde och vikten av att vi arbetar tillsammans för att få stopp på den globala uppvärmningen. Kabila Kabange har skrivit under de flesta internationella deklarationerna, nu senast barnrättsdeklarationen, men tyvärr lever landet sällan upp till sina åtaganden.

Kongos utmaningar: korruption, svag stat, osäkerhet
I tisdags kväll var jag inbjuden till den svenska ambassaden på midag tillsammans med mina skandinaviska kollegor. Det var en mycket givande tillställning och vår ambassadör Johan Borgstam gav en mycket lärorik inblick i situationen i Kongo. Enligt Borgstam är de fruktansvärda massvåldtäkterna bara ett av de många problemen i Kongo. Ett land utan fungerande stat där det enda sättet för många statsanstälda att överhuvudtaget överleva, eftersom lönerna sällan betalas ut, är att ta emot mutor. Eller om man är polis, kräva in en del böter direkt på plats.

Den oroliga situationen i landet tillsammans med den ytterst osäkra juridiska, polisiära och militära situationen, den oerhörda fattigdomen och olika konkurrerande miliser gör att landet är genomsyrat av korruption och staten är svag. Det är kanske i ljuset av detta som man ska se det pampiga upplägget inför presidentens intågande i församlingsmötet: vikten av att hålla upp bilden av en fungerande stat med en stark ledare.

Utbildning och jämställdhet vägen framåt?
Hur Kongo ska ta sig ur den post-konfliktuella situationen de befinner sig i var även temat för gårdagens workshop som jag ledde. Innan frågan diskuterades besökte vi ett vattenreningsprojekt och ett sjukhus som konstruerats med hjälp av kinesiska investeringar, för att få bättre bild av situationen i landet. Personligen tycker jag att det mest intressanta var bussturen till vattenredningsverket, då vi passerade igenom stora delar av staden. Vi fick se hur närvarande Kina nu är i Afrika.

I de givande diskussionerna efteråt kändes det hoppingivande att flera av mina kolleor från AVS-länderna poängterade vikten av att inkludera hela befolkningen i utvecklingsstrategierna och att satsa på utbildning, en avgörande ingrediens i det svenska utvecklingsbiståndet. Hur den kongolesiska ledningen ska lyckas med att "väcka den kongolesiska jätten" (reveil du geant) återstår dock att se.

Att kvinnorna får en starkare roll i landet verkar dock för mig vara av avgörande betydelse. De hemska massvåldtäkterna är tyvärr bara ett synligt uttryck för kvinnornas svaga ställning i det kongolesiska samhället.

1 december: internationella HIV/aids-dagen
Igår uppmärksammade vi även den internationella Aids-dagen. HIV/aids är en utbredd sjukdom även i Kongo. Min medarbetare Astrid Burhöi besökte under eftermiddagen ett läkemedelscenter för gatubarn, som fokuserar på flickor och unga kvinnor och deras hälsoproblem. Ett av centrets uppgifter är att informera de unga kvinnorna om hur de kan undvika aids, de distribuerar kondomer och erbjuder aidstester. Men centret är även en tillflyktsort dit flickorna kan komma och få skydd och tillgång till allmänsjukvård. Ett viktigt arbete som det tyvärr finns ett mycket stort behov av eftersom en ovanligt stor andel av Kinshasas gatubarn är flickor, på grund av den utbredda tron på att häxor kan visa sig i skepnad av barn och skapa missöde för hela familjen. En hemsk vidskepelse som tyvärr underbyggs av många kyrkor.

Kongo-Kinshasa, första dagen...

Första intrycken från den gemensamma AVS-EU församlingen i Kongo-Kinshasa

Det är inte mycket i Kinshasa som påminner om det snöiga Malmö jag lämnade igår. Efter en omdirigerad resa via Etiopien på grund av snökaos, allmänna förseningar och en borttappad väska har jag nu efter 33 timmar i alla fall anlänt till den 20:e omgången av den gemensamma församlingen för AVS- och EU-länderna (AVS står för Afrika, Västindien och Stillahavsländerna).

Det är varmt och fuktigt i Kinshasa, men det mest påtaliga är den otroliga fattigdomen. Kongo har väldigt mycket naturrikedomar och skulle kunna vara ett rikt land, men är istället ett av världens fattigaste länder. Det är sorgligt att se hur landet har missköts, men det är samtidigt nyttigt att vara här och få distans till de problem jag brottas med i vanliga fall i mitt arbete som Europaparlamentariker. Imorgon ska jag delta i en workshop om Challenges of reconstruction of post-conflic states. Det ska bli intressant och förhoppningsvis får jag möjlighet att diskutera frågan om de hemska överfall och massvåldtäkter som har ägt rum i östra Kongo. Ett ämne jag även kommer att diskutera med rådets och Afrikanska unionens representanter senare i veckan.

Jag hann tyvärr inte fram till utskottsmötet för politiska frågor i förmiddags, men jag fick rapporterat till mig att det vara en både intressant, men samtidigt mycket nedslående, diskussion om mediafrihet i utskottet. AVS-ländernas medlemmar har haft interna möten innan de gemensamma mötena och hade gemensamt kommit fram till att rösta för att göra texten mindre stark gällande journalisters rättigheter och mediafrihet i allmänhet. Det är tråkigt att se att principen om mediafrihet inte är starkare och att vi inte kan få en kraftfullare text som tydligt visar vikten av yttrandefrihet. Det var dock glädjande att EPP-rapportören, och vissa av hans kollegor, tog en tydlig ställning för mediafrihet, särskilt med tanke på gruppens tidigare inställning i omröstningar i Europaparlamentet. Den liberala gruppen kommer att lägga vissa av mina ändringsförslag även till plenum, för att på så sätt försöka stärka rapporten ytterligare. På lördag får vi ser hur det går.