Igår kväll diskuterade Europaparlamentet betydelsen av mänskliga rättigheter, och särskilt pressfrihet, i omvärlden. Pressfrihet handlar om att ställa krav på de länder där pressfrihet inte existerar. Där reportrar, fotografer, filmare och bloggare med risk för sina liv rapporterar om tillvaron för människor som lever under olika former av förtryck.
EU:s högsta representant för utrikesgrågor Catherine Ashton talade om journalisterna särskilda roll och underströk att EU måste fortsätta stödja presfriheten i omvärlden. Jag håller med henne om att mänskliga rättigheter måste vara del av samtliga dialoger EU har med sina partnerländer. Moderaternas Anna Ibrisagic påpekade att EU:s enda samvetsfånge, Dawit Isaak, fortfarande sitter fängslad i Eritrea. Dessvärre sade Catherine Ashton inget om arbetet för att få honom fri. Här kan du se Ashtons svar till europaparlamentarikerna.
EU:s kommissionär för utvecklingsfrågor, Andris Piebalgs, tog vid och påpekade att EU:s viktigaste verktyg är artikel 8 i Cotonou-avtalet. Avtalet regler förhållandet mellan EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet (de så kallade AVS-länderna) och omfattar både handel och mänskliga rättigheter. I artikel 8 finns regler om att dessa länder och EU måste föra konstruktiv dialog om mänskliga rättigheter. Här kan du se kommissionärens svar till Europaparlamentet.
Jag anser att Eritrea sedan länge visat att de inte kan uppfylla det här kravet, och att EU måste visa att det blir konsekvenser av att ignorera kritik om dessa mycket allvarliga övergrepp på befolkningen.
På lördag kommer representanter från Afrika, Västindien och Stilla havet till Bryssel för att ta delta i årets andra session mellan EU och AVS-länderna. Jag hoppas att FN:s färska rapport om Eritrea kan ge ökat stöd för min kritik av regimen i Eritrea.
Det är så typiskt för EU politiker att man verkar spendera hur stor tid som helst på frågor som inte har den minsta betydelse för medborgarna.
SvaraRaderaAtt bekymra sig om pressfrihet i Afrika och Fjärran Östern det är det stora ämnet för EUs politikerfrälse när samtidigt den största skandalen inom pressfrihet och övervakning av oskyldiga medborgare rullas upp inför våra ögon.
Jag ställer mig ofta frågan var EU:s lojalitet egentligen ligger. Med Europa, dess folk och dess företag? Eller med USA:s regering och storföretag?
Gång på gång undergräver EU:s institutioner Europas intressen och europeiska medborgares fri- och rättigheter för att istället gå Amerikas ärenden. Så är det i upphovsrättsfrågorna. Och så är det i övervaknings- och integritetsfrågorna som till exempel Swift där EU medborgarnas samtliga banktransaktioner levereras till USAs övervakningssystem och PNR där alla uppgifter om flygresenärer lagras och vidarebefordras till USA.
När sedan det avslöjas hur USA massavlyssnar tele och internettrafik, ja då låter det närmast som om EU parlamentet ställer upp och försvarar detta.
Så avslöjas att EU-kommissionen vattnade ur förslaget till persondataskydd (data protection) inom EU – för att USA skall kunna fortsätta snoka runt i europeiska medborgares, företags och myndigheters elektroniska kommunikationer.
Det handlar om att EU-kommissionen tog bort delar av förslaget till en ny dataskyddsförordning, efter påtryckningar från USA. En anonym EU-tjänsteman förklarar detta för Financial Times med att "Vi vill inte ha några komplikationer på detta område".
Här finns inte ens något tolkningsutrymme. EU-kommissionen satte USA:s intressen före Europas.
Och det handlar inte ens om någon diskussion om att europeiska konsumenter kanske skulle vinna på färre regler för amerikanska företag som tillhandahåller tjänster i Europa. Nej, man öppnade dörren för övervakning. Det är en ensidig kapitulation – där EU-kommissionen sviker folket, dess rättigheter och kringgår själva Europadeklarationen om de Mänskliga Rättigheterna och dess regler om rätt till privatliv.
Nej istället fokuserar Euparlamenyte på frågor där risken att stöta sig med USA är minsta möjliga. Pressfriheten i Afrika eller förtryckarregimer i Långtbortistan verkar vara ofarligt att ha åsikter om.
En ynkedom av sällan skådat slag är vad det är.. Hur länge ska det dröja innan EUmedborgarna inser att deras fina politiker ägnar sig åt att bygga ett övervakningsamhälle som aldrig tidigare skådats?