I dagarna två har vi i Bryssel haft möten i den gemensamma parlamentariska församlingen för EU- och AVS-länderna (Afrika, Västindien och Stillahavsöarna). Jag hade möjlighet att direkt fråga representanten från Eritrea om förhållandena för samvetsfångarna i Eritrea, bland annat Dawit Isaak.
Tio år i fängelse utan rättegång för Isaak och de övriga fångarna för att ha utövat sina grundläggande demokratiska rättigheter påverkade på intet sätt budbäraren från diktaturens Eritrea. Han gav som vanligt ett allmänt hållet, tämligen arrogant, svar, som till stora stycken dessutom var osant.
Jag påpekande detta med viss ilska, varvid jag bryskt blev tillrättavisad av kollegan Azzarid från Mali som ansåg att jag minsann skulle respektera det svar jag fick.
Min upprördhet avtog inte, varför jag uttryckte min djupa besvikelse över hur några av mina afrikanska kolleger gång på gång ignorerar grundläggande mänskliga rättigheter. Jag tror trots allt att en ändring är på gång, men det går i vissa fall fortfarande oroande långsamt.
Överslätande diplomati är inte mina bästa gren!
För övrigt lämnade jag idag till parlamentets talman Jerzy Buzek den Habeas Corpus-framställan som skickades till högsta domstolen i Eritrea den 4e juni, skriven bland annat av de svenska juristerna Perzy Bratt och Jesús Alcala. Buzeks närmaste man, Alexandre Stutzmann lovade att Jerzy Buzek kommer att försöka överlämna petitionen själv till högsta myndigheterna i Eritrea, samt att samtidigt kontakta Catherine Ashton om att låta EU-ambassadören i Asmara leverera petitionen personligen till högsta domstolen för att få bekräftelse på att den tagits emot.
Det blir mycket intressant att fortsätta följa denna utveckling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar