Rapport från AVS-mötet

Den gemensamma parlamentariska församlingen för AVS-EU-länderna möts denna vecka på Teneriffa. Under sammanträdena diskuteras bland annat finanskrisens och klimatförändringarnas effekter på AVS-länderna (Afrika, Västindien och Stilla havsregionen), situationen i Haiti och Cotonou-avtalet (samarbetsavtal om handel och bistånd med de fattigaste länderna i världen).

Vi har även haft en intensiv debatt om EU:s nya uppgörelse gällande handel med bananer. Jag stor förståelse för att AVS-länderna är oroliga för effekterna av uppgörelsen om att ändra tullavgifter för AVS-länderna för handel med bananer, men en förändring har varit oundviklig på grund av att EU:s bananregelverk dömts som olaglig i WTO.

För att mildra övergången har AVS-länderna hela tiden varit nära kopplade till förhandlingarna och det finns även långa övergångstider för tullsänkningarna och stora stödpaketet. Dessa stödpaket tillsammans med övergångstiderna bör - om stödet och tiden används korrekt av mottagarländerna - möjliggöra att länderna väsentligen förbättrar sin konkurrenssituation och på sikt ökar sin export också av bananer till EU och omvärlden.

Detta gäller inte minst för de afrikanska producenterna som har alla möjligheter att bli mycket konkurrenskraftiga. Vi bör sträva efter att skapa en fri och rättvis handel i världen, och att motsätta sig att EU handlar med de sydamerikanska länderna gynnar ingen i längden. Det världen behöver idag är mer av global handel och utbyte -inte protektionism.


Den parlamentariska församlingen har även diskuterat det stundande valet i Sudan. Jag var mycket besviken över diskussionen under förhandlingarna av resolutionstexten, som till stor del dominerades av Sudan och Eritreas ambassadörer. Vi är en parlamentarisk församling och länderna ska representeras av parlamentariker och inte av representanter av odemokratiska regimer! Resolutionen blev i slutändan helt acceptabel, även om jag gärna hade sett att vi hade tagit en tydligare ställning kring problemen som finns i Sudan.

Steg i rätt riktning att EU:s biståndskommissionär reser till Eritrea

Den här veckan sammanträder den gemensamma parlamentariska AVS-EU församlingen på Teneriffa. Jag är är gruppledare för liberalernas delegation från Europaparlamentet och igår ställde jag en fråga till den nya biståndskommissionären Piebalgs om vad kommissionen planerar att göra för att få EU-medborgaren Dawit Isaak frigiven.

Andris Piebalgs svarade att Dawit Isaaks och andra fängslade journalisters situation är en viktig fråga som finns på EU:s agenda. Han lovade att åka till Eritrea och träffa president Isaias för att diskutera Dawit Isaak situation och för att framföra krav på att kommissionen ska få besöka Isaak och hans medfångar.

Jag tycker att det är positivt att Piebalgs lovar att åka till Eritrea. Det visar att EU-kommissionen har satt Dawit Isaaks sak högt upp på sin agenda.

Att EU bevakar de mänskliga rättigheterna och pressfrihet är extra betydelsefullt eftersom situationen är extremt dålig i Eritrea, samtidigt som EU ger landet biståndspengar.

ECB-chefen Trichet om krisen i Grekland

I går besökte ECB:s ordförande Jean-Claude Trichet Ekonomiutskottet. Frågorna från utskottets ledamöter kretsade kring Grekland och om landet ska få stöd från ECB.

Trichet beskrev hur han ser på hur ekonomin kommer att utvecklas under de kommande månaderna och betonade att han tror på stabilitet- och tillväxtpaktens regler och på grupptryck bland de europeiska regeringarna för att reglerna ska kunna upprätthållas.

Trichet sa att ekonomiskt stöd till Grekland kan ske i formen av ett lån, inte bidrag, och bör ges endast om försämrade arbetsvillkor orsaka problem för euroområdet som helhet. Det räcker inte med att ett euroland är i en djup kris, utan det krävs också att hela eurområdet påverkas. ECB kommer att fortsätta att följa utvecklingen i Grekland, men han sa att han har förtroende för Greklands förmåga att återhämta sig.

Jag fick möjlighet att ställa en fråga:

"Jag håller med dig om att vi i Europa delar ett gemensamt öde. Jag företräder ett parti som driver frågan om svenskt medlemskap i EMU. Vi önskar en ny folkomröstning så snart som möjligt under nästa mandatperiod efter höstens riksdagsval. Nationalekonomer i Sverige påstår att euron har bidragit till att blåsa upp ekonomiska bubblor i länder som Grekland, Spanien och Irland och att deras slutsats är att Sverige gör klokt i att behålla kronan. De påstår också att euroområdet inte är ett optimalt valutaområde. Vad är ditt svar? Kan du ge mig argument för varför Sverige ska gå med i euron"

Trichet svarade att alla EU-länder måste respektera stabilitet- och tillväxtpaktens regler. Stabilitetspakten hjälper till när kriser uppstår. Nu när krisen i Grekland har uppstått sätter marknaden press på landet och gör att regeringen måste föra en politik i linje med paktens krav. Ovan på det har regeringscheftrna i eurområdet beslutat sig för att agera koordinerat. Situationen i eurområdet vad gäller budgetunderskott är bättre än bland flera av de stora G7-länderna. Det visar på att stablitetspakten fungerar.

Vi kan inte reglera bort krisen!

Idag anordnade jag och Carl B Hamilton en pressträff för att diskutera finanskrisen i ljuset av de direktiv för regleringar av finansmarknaden som diskuteras i Europaparlamentet och utvecklingen i Grekland.

Tyvärr finns det i EP:s ekonomiska utskott en väldigt stor tilltro till att man kan reglera allt i detalj och att alla problem på finansmarknaden kan lösas genom ytterligare och hårdare regler. Ofta får jag en känsla av att det bara handlar om att hitta någon att straffa. Det vi måste försöka göra är att hålla emot och se till att varje system är konsekvensutrett. Att i kristider överreglera i panik är inte lösningen. Jag är övertygad om att vi, tyvärr, inte kan reglera bort krisen.

Att diskutera krisen i Grekland känns extra angeläget efter gårdagens hearing i Europaparlamentet med greklands statsminister George Papandreou. Som svar på min fråga om eurons roll under krisen sa Papandreou att euron har varit till stor hjälp för Grekland under krisen och att landets situation skulle ha varit ännu värre om de stått utanför euro samarbetet.

I Sverige tror vi ofta att det som hänt i Grekland inte berör oss och att vi klarar oss utanför euron. Men det var inte euron som stjälpte Grekland. Fusk och dåligt skötta finanser ska självklart inte uppmuntras men vi kan samtidigt inte sätta oss på vår kant. Jag är en sann Europa vän och jag anser därför att vi alla har ett ansvar för varandra. Greklands sak är vår!

Europa behöver en krisfond

I helgen föreslog den tyske finansministern Wolfgang Schäuble att en europeisk valutafond, EMF, ska skapas för att kunna hantera framtida kriser. Jag är för den idén.

Den senaste krisen för euron efter det som hänt i Grekland visar på behovet att skapa en gemensam europeisk valutafond, EMF, motsvarande internationella valutfonden, IMF. EMF uppgift är att användas för krishantering och övervakning av euroländer med svag budget.

Finansminister Anders Borg har ställt sig bakom idén. Och jag delar hans syn. Men han säger samtidigt att Sverige inte ska vara med i fonden och därmed inte vara med och finansiera den. "Svenska skattepengar ska inte gå till det här", sa han i går i en intervju i Ekot, lyssna på den här

Även min kollega Gunnar Hökmark var skeptisk. Han säger att:
- Snarare än att stärka euron skulle en valutafond innebära ett åtagande som snarare skulle försvaga euron, eftersom den skulle innebära att bördan av en misskött ekonomi skulle bäras av alla".

Jag delar inte Gunnars negativa syn. Här är mina argument för en gemensam europeisk valutafond och varför Sverige ska delta:

Euroländerna har misslyckats att leva upp till sina förpliktelser kring tillväxt- och stabilitetspakten, som reglerar hur stora budgetunderskott euroländerna får ha. Krisen i Grekland visar att pakten om att hålla budgetunderskotten på en låg nivå har spruckit. Det visar den ekonomiska utvecklingen i de flesta av euroländerna, och i synnerhet i Grekland, Spanien, Irland och Portugal. Enbart Bulgarien av euroländerna klarar kraven.

Det behövs en förstärkt övervakning och samordning av den ekonomiska politiken på EU-nivå. Kommissionen har varit tandlös och inte agerat proaktivt för att förhindra det som hänt i Grekland och andra EU-länder.

Euron har varit en succé under finanskrisen och varit ett "ankare" i Europa. En fond ger ytterligare stabilitet för Europas ekonomier och stärker euron som valuta. En stabilare valuta gynnar alla EU-länder och inte bara euroländerna.

Fonden ska inte hantera det grekiska fallet, utan ska skapas för att förhindra en återupprepning av som hänt i Grekland. Fonden ska kunna förebygga händelser som i Grekland. En förutsättning för att få medel ur fonden är att länder som söker medel ur fonden ska följa hårt uppsatta krav. För att få medel ur fonden måste länderna förplikta sig att genomföra reformpaket för att få sina ekonomier i balans.

Jag tycker också att EU-länder utanför EMU också ska kunna få ekonomiskt stöd ur fonden. Att utesluta vissa EU-länder riskerar att skapa ett splittrat Europa och nu måste vi agera solidariskt och hålla ihop unionen och inte splittra den i A- och B-lag.

Europasamarbetet handlar i grunden om solidaritet och ett gemensamt ansvar för Europa. Fortfarande bär vår kontinent på minnet av nationalismens fasansfullheter. Därför har de fel som tror att eurons problem kommer att splittra EU. Tvärtom. Grekland kommer inte att lämnas därhän. Redan idag kan vi se kraven – och önskemålen – på att EU-samarbetet fördjupas. Här borde Sverige vara med fullt ut. Annars kommer vi att förlora ännu mer i inflytande. Det är min övertygelse.

Se också ledare i Expressen med bra argument för fonden.

Island behöver vårt stöd

Igår röstade islänningarna nej till det sk Icesave-avtalet, vilket innebär att Islands befolkning som är av Malmös storlek skall betala Holland och Storbritannien ca 40 miljarder SEK för våghalsigheter som isländska banker orsakat.

Nu behöver ett annat nordiskt grannland vårt stöd. Vi får inte - precis som Carl B Hamilton framhållit - låta snöda penningintressen i London och Haag sätta stopp för isländskt EU-medlemskap. Carl Bildt och Anders Borg måste nu agera på ett ansvarsfullt sätt. För Island. För Norden. För EU. Och för Sverige.

Skapa växande forskningskluster i Östersjöregionen

I samma veva som EU-kommissionen presenterade sin strategi för 2020 om hur EU ska bli en ekonomiskt framgångsrik union, möttes vi av det olyckliga beskedet att Astra Zeneca i Lund ska lägga ner forskningsavdelningen. Därmed försvinner 900 jobb från Skåneregionen.

Det är inte bara i Sverige som Astra Zeneca lägger ner, även i Storbritannien och USA lägger Astra nu ner forskningsenheter. Jag läser vidare i Sydsvenskan att närmare hälften av de cirka 50 ej börsnoterade bioteknikföretagen i Medicon Valley är i så akut brist på pengar att de riskerar att behöva lägga ned sin verksamhet inom sex månader. Förutsättningarna för att Medicon Valley – life science-klustret i Öresundsregionen –skall kunna fortsätta vara en av Europas starkaste regioner på detta område behöver förbättras.

Här måste både de svenska och danska regeringarna kunna agera mer kraftfullt. Direktören på Medicon Valley Stig Jörgensen har en rad konkreta och rimliga förslag som han presenterat i Berlingske.

Också EU kan här se till så att vi inte försvårar möjligheterna för bl a just Bioteknikföretag att hitta riskkapital. En fråga som jag aktivt arbetar med i det ekonomiska utskottet. I bankkrisens spår riskerar vi att skruva åt bankerna alltför hårt.

Mats Persson, regionråd i Skåne (FP),och Marie Wahlgren, professor i läkemedelteknologi och ledamot (FP) i regionfullmäktige, hade häromdagen en bra debattartikel i Sydsvenskan, där de båda utvecklar sin syn på regeringens ansvar för frågan. Jag delar helt deras åsikter om behovet av insatser från regeringen.

Även EU, och inte bara den svenska regeringen, bör tillfrågas om stöttande åtgärder. Enligt EU:s nya 2020-strategi ska investeringar i forskning och utveckling öka till 3procent av BNP. Men det handlar inte om statsstöd à la varven eller bilindustrin i Tyskland/Frankrike.

Jag kommer därför att i nästa vecka ställa flera frågor till kommissionen om hur EU:s forskningspolitik kan understödja nationella insatser för att skapa och behålla större forskningskluster i Östersjöregionen.

Vilken typ av övergripande insatser vad gäller infrastruktur såväl inom forskning som samhällsplanering kan EU bidra med?

Sedan tidigare har den svenska regeringen lyft fram medicinsk forskning som ett prioriterat område. Den svenska regeringen bör tillsammans med EU ge nya ekonomiska resurser till forskning och utveckling inom i synnerhet life science-området. Vilka inititativ planerar EU-kommissionen att ta i detta avseende?

För att underlätta för forskning och läkemedelsföretag behöver vi fokusera på reformer för regelförenkling, entreprenörskap, att riva handelshinder, ökning av arbetskraftsutbudet, hållbar utveckling och satsningar på forskning och innovation. Kommissionens förslag till ny strategin som ska ersätta Lissabonstrategin är tar upp detta men de preciserade och konkretiserade politiska målen saknas.

Ett helhetsperspektiv måste tas och det handlar om att reformera EU:s budget i grunden och flytta över stor del av dessa resurser till forskning och innovation. Det stora reformarbetet vad gäller EU:s jordbrukspolitik har precis inletts och vi jobbar hårt i den liberala gruppen för att omdirigera jordbruksstödet mot forskning och innovation.

Marit Paulsen gör här i jordbruksutskottet ett oerhört viktigt jobb och drar ett tungt lass för att försöka ändra politiken.

Maries och Mats artikel kan du läsa här.

Turerna kring Ilmar Reepalu fortsätter!

Trist för Malmö och Reepalu själv! Självfallet beklagar vi alla att kommunstyrelsens ordförande hotas och utsätts för trakasserier. Detta måste givetvis med kraft fördömas.
Dock kvarstår faktum att Reepalu inte verkar klara av att utsättas för kritik för sina uttalanden om judarnas situation i Malmö. Varför har han så svårt att medge att han begått misstag och uttalat sig på ett sätt som uppenbarligen kunnat missförstås?

Malmös rykte som en öppen och tolerant stad har fått sig en törn!

Jag blev faktiskt både chockad och upprörd när Stefan Zablocki - överlevare och aktiv inom Folkpartiet i Malmö i många år och som fyllde 80 år i veckan – berättade för mig att i Malmö vågar ingen jude bära den traditionella huvudbonaden kippah av rädsla att bli attackerad. Detta sker i Malmö år 2010! Förfärande, tycker jag!

Korruption och sopor i sköna Neapel

Under ett besök i Neapel i veckan med våra italienska vänner från Italia dei Valori som värdar fick jag en inblick hur politik, korruption, kriminalitet och EU-pengar tyvärr kan sammanstråla.

Vi känner till ”sopberget” i Neapel och Camorrans inblandning. Under ledning av en av Italiens få kraftfulla oppositionspolitiker – Antonio Di Pietro – fick vi inblick hur ansvarslösa politiker bryter mot gällande miljöregler och fuskar med EU-medel på ett skamligt sätt. Landområden vid ljuvt vackra Neapelbukten fylls ut med miljöfarligt avfall.

I slutet av mars har Italien regionalval och Italia dei Valori hoppas kunna visa att det finns en anständig opposition mot Berlusconi. Under mandatperioden 1999-2004 var jag kollega i EP med Antonio Di Pietro, en modig och principfast person.

Mani Pulite
Han var en av de ledande åklagarna i Milano som vågade avslöja korrupta politiker och deras anknytning till den organiserade brottsligheten i Italien. Aktionen kallades ”De rena händerna – Mani Pulite”. På många sätt en imponerande person.

En fräck datafigur föredrar Obama framför Berlusconi
På Neapels nya Science-museum beläget vid bukten på ett tidigare industriområde finns en liten talande datafigur, som alla kan växla några ord med. Hans svenska var inte så bra, men Ibrahimovic kände han till.

Nämnde man president Obama blev han glad och ropade Obama, Obama och blev mörk i hyn. Hörde han namnet Berlusconi såg han ut som en citron och började sucka uppgivet. Den italienske premiärministern verkar ju styra det mesta i Italien, men denna lilla fräcka datafigur har tydligen undgått honom.

Isaak - 3086 dagar

Dawit Isaak sitter fortfarande fängslad utan rättegång. Idag är det 3068 dagar sedan han fängslades. I veckan fick han norska författarföreningens yttrandefrihetspris . Det är visserligen inte pris Isaak behöver, han behöver att omedelbart friges och återfå sina mänskliga rättigheter, men att norska författarföbundet uppmärksammar honom på detta sätt är oerhört viktigt.

Även DN uppmärksammar idag Dawit Isaak genom att visa på det arbete som vi gör i Europaparlamentet för att frige Dawit Isaak och sätta press på Eritreas regim.