Under gårdages diskussion i plenum om EU:s politiska tillstånd fick vi det positiva beskedet att Tysklands författningsdomstol säger ja till att delta i eurozonens stödfond ESM.
Domstolen anser inte att den gemensamma stabilitetsfonden bryter mot den tyska grundlagen. Däremot har författningsdomstolen vissa förbehåll. Ett av villkoren är att Tyskland måste sätta ett tak för åtaganden inom ESM. Tyskland får inte bidra med mer än de 190 miljarder euro som man redan beslutat om utan nytt beslut i det tyska parlamentet. Det här en rimlig garanti för att tyska skattebetalare inte ska behöva betala mer om de nu skuldsatta EU-länderna inte kan betala sin del till fonden.
Detta är en god nyhet och stabilitetsfonden är nu verklighet! Låt oss hoppas att fonden kan komma till bästa använding för euroländerna.
Visar inlägg med etikett tyskland. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tyskland. Visa alla inlägg
torsdag 13 september 2012
måndag 7 maj 2012
Nya laguppställningar i Europa
Efter en intensiv helg ser Europas politiska karta lite annorlunda ut.
Viktigast är kanske presidentvalet i Frankrike där en majoritet valde Hollande före Sarkozy. Ett val som handlade lika mycket om missnöjet med Sarkozy som om Hollandes eget program. Sarkozy har vandrat allt längre från mitten i försök att locka till sig Le Pens populiströster genom enfaldiga utfall mot EU och mot invandringen.
Och nu kommer verkligheten ikapp Hollande. Jag uppskattar att han har talat om att föra Frankrike tillbaka in i EU:s kärna och han har stått upp för Schengenavtalet och den fria rörligheten i Europa. Nu får vi se vad som händer i hans tal om finanspakten och budgetdisciplin. Ordning i statsfinanserna är ett måste och inte alls i motsatsställning till tillväxt. Därför är det också bra att det redan nu talas om ett omedelbart möte mellan Hollande och Merkel.
Mer oroande än franska brösttoner om finanspakten är istället hur krisen de senaste åren riskerar att urholka EU:s institutioner. Ett försvagat europeiskt samarbete gynnar möjligen de allra största länderna men för ett litet medlemsland som Sverige betyder det mindre inflytande. Och vi sitter redan i en onödigt svag sits på grund av euroutanförskapet.
I Grekland har de två tidigare ledande partierna rasat rejält. Istället har flera extrema partier från yttersta höger- och vänsterflankerna vunnit mark. Många talar om missnöjesröster men det ska ändå kommas ihåg att en stor majoritet av grekerna stödjer både EU och euron. Däremot är förtroendet för politiker lågt. Nu får vi ändå hoppas att det vänder för Grekland, med anständiga politiker som tar ansvar för finanser och nödvändiga reformer.
Serberna markerade i sitt val att de vill närma sig EU. De stora frågorna var jobb, ekonomi och välfärd - som i övriga EU-länder. Dessutom tycks det radikala nationalistpartiet SRS falla ur parlamentet helt och hållet.
I regionalvalet i tyska Schleswig Holstein förlorade Merkels CDU, liberala FDP hamnade på 8,5% enligt de preliminära resultaten. Fortfarande mer än tyska Piratpartiet som tog röster framför allt från de gröna och gjorde ett bra val för ett nytt parti.
Och samtidigt i Ryssland: nu återinstalleras Putin i presidentpalatset. Under motdemonstrationer och våldsamma protester från flera olika oppositionsgrupper. I Ryssland återstår mycket att göra, och pressfriheten och fri media står mycket högt på önskelistan.
Det är en spännande tid vi har framför oss.
söndag 19 december 2010
ECB, Strasbourg och toppmöte i Bryssel
Euron överlever - även denna gång!
I veckan mötte en delegation från ECON-utskottet ECB:s ledning i Frankfurt. Som alltid är det mycket givande att utbyta tankar med ECB-chefen Jean-Claude Trichet och hans närmaste.
Huvudämnet handlade givetvis om euron och krismekanismerna för att stabilisera finansmarknaderna och stärka tilltron till att de länder som är i kris kommer att klara sina åtaganden. Även om euro-debatten i vårt land verkar mer eller mindre stendöd, så är den gemensamma valutan och därigenom EU:s framtid på de flestas läppar i Europa.
Samma diskussion dominerade sessionen i Strasbourg och toppmötet i Bryssel i slutet av veckan. Oron har varit stor och motsättningarna mellan norr och söder har blivit tuffare.
United in Diversity
Länder som Grekland, Portugal, Spanien och Irland benämns allt oftare med nedsättande omdömen. Och helt klart är att politikerna i dessa länder - precis som i Sverige under 80- och 90-talen - agerat vårdslöst, om än i varierande drag. Grekland värst med bluff-statistik.
Men med tanke på Europas historia tycker jag att man skall vara försiktig med att provocera fram motsättningar. Vi lever på en gemensam kontinent med gemensamma utmaningar och många gemensamma grundvärderingar, som i sin tur kräver gemensamma lösningar. Det har alla EU:s ledare att betänka. Demokratin är förvisso ingen självklarhet i Europa och vi har att leva med olikheter; förenande i mångfald, som det står på att våra dokument i EU-parlamentet.
Tyskland historiska arv
I Tyskland har det kommit in en trist nationalistisk ton, som det var länge sedan vi hörde i det nya Europa.
Angela Merkels tvehågsenhet att agera har givit henne kritik både inom och utanför Tyskland. De senaste av dagar drog bland annat premiärministern i Luxemburg igång den långdragna diskussionen om s.k. euro-bonds, det vill säga att EU skulle ge ut obligationer för att underlätta enskilda skuldtyngda länders ekonomiska återhämtning. Ett mycket kontroversiellt förslag, även om det finns många olika typer av euro-obligationer som kan vara mer eller mindre acceptabla.
Tyskland säger blankt nej och menar att dylika tankegångar skulle underminera viljan hos de länder som misskött sig att ta itu med de grundläggande problemen. Juncker kallar Merkels agerande oeuropeiskt. Vi betalar inte, som det stora tabloidbladet i Tyskland uttrycker saken.
Nu är ju inte saken riktigt så enkel. Redan idag får det rika Tyskland stå för en stor del av EU:s budget och likaså garantera en stor del av de stora lånen till de krisande euroländerna. Efter några turbulenta veckor lade sig stridsdammet vid toppmötet i Bryssel, och EU:s ledare kom överens om en permanent krismekanism efter 2013.
Fortsatt kvarstår givetvis den absoluta nödvändigheten att länderna uppfyller de ekonomiska balanskraven. Vi i vårt land blev under 90-talet varse vad det leder till att under decennier missköta sin ekonomi och inte bry sig om ekonomiska grundkrav.
Det är denna eklut fastän etter värre som nu flera av EU:s länder genomgår i efterdyningarna av den finansiella krisen.
Återigen dyker eurons motståndare upp och hävdar att euron kommer att gå i graven. Med risk för att upprepa sig; detta kommer inte att ske. Det politiska och ekonomiska priset är för högt. Och det kan rimligen inte ligga i någons intresse att världen skulle dras in i ytterligare en global ekonomisk kris.
I veckan mötte en delegation från ECON-utskottet ECB:s ledning i Frankfurt. Som alltid är det mycket givande att utbyta tankar med ECB-chefen Jean-Claude Trichet och hans närmaste.
Huvudämnet handlade givetvis om euron och krismekanismerna för att stabilisera finansmarknaderna och stärka tilltron till att de länder som är i kris kommer att klara sina åtaganden. Även om euro-debatten i vårt land verkar mer eller mindre stendöd, så är den gemensamma valutan och därigenom EU:s framtid på de flestas läppar i Europa.
Samma diskussion dominerade sessionen i Strasbourg och toppmötet i Bryssel i slutet av veckan. Oron har varit stor och motsättningarna mellan norr och söder har blivit tuffare.
United in Diversity
Länder som Grekland, Portugal, Spanien och Irland benämns allt oftare med nedsättande omdömen. Och helt klart är att politikerna i dessa länder - precis som i Sverige under 80- och 90-talen - agerat vårdslöst, om än i varierande drag. Grekland värst med bluff-statistik.
Men med tanke på Europas historia tycker jag att man skall vara försiktig med att provocera fram motsättningar. Vi lever på en gemensam kontinent med gemensamma utmaningar och många gemensamma grundvärderingar, som i sin tur kräver gemensamma lösningar. Det har alla EU:s ledare att betänka. Demokratin är förvisso ingen självklarhet i Europa och vi har att leva med olikheter; förenande i mångfald, som det står på att våra dokument i EU-parlamentet.
Tyskland historiska arv
I Tyskland har det kommit in en trist nationalistisk ton, som det var länge sedan vi hörde i det nya Europa.
Angela Merkels tvehågsenhet att agera har givit henne kritik både inom och utanför Tyskland. De senaste av dagar drog bland annat premiärministern i Luxemburg igång den långdragna diskussionen om s.k. euro-bonds, det vill säga att EU skulle ge ut obligationer för att underlätta enskilda skuldtyngda länders ekonomiska återhämtning. Ett mycket kontroversiellt förslag, även om det finns många olika typer av euro-obligationer som kan vara mer eller mindre acceptabla.
Tyskland säger blankt nej och menar att dylika tankegångar skulle underminera viljan hos de länder som misskött sig att ta itu med de grundläggande problemen. Juncker kallar Merkels agerande oeuropeiskt. Vi betalar inte, som det stora tabloidbladet i Tyskland uttrycker saken.
Nu är ju inte saken riktigt så enkel. Redan idag får det rika Tyskland stå för en stor del av EU:s budget och likaså garantera en stor del av de stora lånen till de krisande euroländerna. Efter några turbulenta veckor lade sig stridsdammet vid toppmötet i Bryssel, och EU:s ledare kom överens om en permanent krismekanism efter 2013.
Fortsatt kvarstår givetvis den absoluta nödvändigheten att länderna uppfyller de ekonomiska balanskraven. Vi i vårt land blev under 90-talet varse vad det leder till att under decennier missköta sin ekonomi och inte bry sig om ekonomiska grundkrav.
Det är denna eklut fastän etter värre som nu flera av EU:s länder genomgår i efterdyningarna av den finansiella krisen.
Återigen dyker eurons motståndare upp och hävdar att euron kommer att gå i graven. Med risk för att upprepa sig; detta kommer inte att ske. Det politiska och ekonomiska priset är för högt. Och det kan rimligen inte ligga i någons intresse att världen skulle dras in i ytterligare en global ekonomisk kris.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)