EU måste gå från ord till handling när det gäller mänskliga rättigheter i Kina

Igår besökte den kände dissidenten Chen Guangcheng den liberala gruppen ALDE i Europaparlamentet.

Chen, som är blind och självlärd jurist specialiserad på mänskliga rättigheter, har suttit i fängelse i fyra år för att kritiserat den kinesiska regimen för ständiga övergrepp mot grundläggande mänskliga rättigheter. Chen hade gjort en anmälan mot staden Liniy i Shandong-provinsen för deras brutala sätt att genomföra enbarnspolitiken. Chen flydde till slut från sin husarrest till USA:s ambassad i Beijing och lever numera i USA. Chen har kvar sin familj i Kina, familjen trakasseras och förförljs av myndigheterna.

Cheng Guangcheng på ALDE:s gruppmöte igår

Chen Guangcheng har varit mycket aktiv framförallt gällande kvinnors och fattigas rättigheter. Han har fått Ramon Magsaysay-priset, kallat Asiens nobelpris, för sin kamp mot orättvisor.

Jag frågade om Chen tyckte EU gjorde tillräckligt för att påverka Kinas ledare. Han svarade mycket tydligt att Europa inte har gjort tillräckligt. Ord och handling måste alltid följas åt, och så är det inte, menade Chen.

Vid dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och Kina i september 2006 kom det fram att ca. 250 000 personer då var frihetsberövade i kinesiska arbetsläger, en process kallad "omskolning genom arbete". Enligt officiellt statistik från Kinas finns inte några politiska fångar. Beslut om frihetsberövning tas inte i domstol utan på lokal nivå av polismyndigheter och till och med minderåriga från 14 år kan omfattas av det administrativa frihetsberövandet. Att en sådan orättvisa kan förkomma är helt förfärligt.

EU har ett ansvar gentemot Kinas befolkning att sätta press på landet för att respektera grundläggande mänskliga rättigheter. Ökat samarbete, handel och utbyte är vägen fram, men vi får inte glömma denna viktiga fråga i dialogen med Kina. Från ord till handling!

Regionalt AVS-möte i Karibien

Mötets första dag är avklarad här i Santo Domingo, Dominikanska republiken. Det är ett regionalt möte mellan de karibiska länderna i EU-AVS församlingen, den gemensamma parlamentariska församlingen mellan EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet.
Jag är på plats för att representera den liberala gruppen i Europaparlamentet och följer diskussionerna med stort intresse. På agendan är bland annat de nya handelsavtalen mellan EU och Karibien, EU:s utvecklingsbistånd EDF och naturkatastrofer.

Även situationen i Kuba fanns med på agendan, vilket jag såg mycket fram emot. Men när mötet öppnades av min kollega Louis Michel, före detta EU-kommissionär för bistånd och utveckling, togs just den punkten bort efter tryck från de Karibiska länderna.




Louis Michel under mötets högtidliga öppnande.


Veckans möte skulle egentligen ha ägt rum i just Kuba, men vi i Europaparlamentet ansåg att det inte var lämpligt då landet inte ratificerat Cotonou-avtalet som reglerar handel och bistånd mellan EU och AVS-länderna. Nu kom de Karibiska ländernas motdrag.

Efter den formella invigningen talade jag med de bägge ordförandena, EU:s Louis Michel och Rajeshree Deerpalsing från Mauritsius som idag ersätter ordinarie ordförande kenyanske Musikari Kombo. Förhopningsvis kommer vi Europeiska delegater ska hålla ett särskilt möte om Kuba.

En liten vinst för mig som varit vän av Kubas folk, men inte av regimens politiska ledning. EU måste tydligt visa att vi inte accepterar censur och politiska fångar hos något av de länder som vill vara handelspartner med EU.



Kollegerna i EU-AVS församlingen under mötets första dag. I bakgrunden sitter Kubas ambassadör till Dominikanska republiken, Alexis Bandrich Vega. Han påminde mig om att Olof Palme varit en stor vän av Kuba. Jag svarade honom att jag stöder Kubas folk, men inte den politiska ledningen.



AVS-länderna fortfarande motvilliga till en arbetsgrupp för politiska fångar

Just nu i Paramaribo får vi delegater svar på våra frågor från AVS-ländernas råd. Jag har upprepade gånger frågat om rådet kan tänka sig att sätta upp en arbetsgrupp, eller en "task-force" för att utreda hur politiska fångar i medlemsländerna mår och om de har tillgång till grundläggande rättslig hjälp.

AVS-ländernas representant svarade vagt att det finns ett visst utrymme inom Cotonou-avtalet för den gemensamma parlamentariska församlingen att sätta upp tillfälliga arbetsgrupper och att AVS-ländernas församlingen kan bistå med personal och andra resurser.

Jag svarade honom att jag inte kan acceptera dessa vaga, diplomatiska svar för en sådan här viktig fråga. Alla de kvinnor och män som just nu sitter inspärrade i dessa helveteshålor måste få hjälp. Och det måste ske nu!

Efter mitt skarpa svar lovade AVS-ländernas representant att ta upp det på agendan, och jag lovade att fortsätta fråga tills de skrider till handling.