Idag diskuterade ACP-EU-församlingen frågan om politisk koherens. Det vill säga, att global utveckling inte bara handlar om biståndspolitiken utan också, och kanske i än högre grad, om handelspolitiken, säkerhetspolitiken, miljöpolitiken, fiskepolitiken... och så vidare. Om vi ger bistånd med ena handen men skapar negativa förutsättningar för utveckling genom t.ex. en dålig fiskepolitik med den andra blir det både ineffektivt och kostsamt. Alla vinner på att våra politikområden är väl samordnade.
I mitt tal i kammaren påminde jag kollegerna att traditionellt utvecklingsbistånd inte längre, som för ett antal decennier sedan, är den dominerande inkomstkällan för de fattigaste länderna. Handel har blivit viktigare. Tack vare gränsöverskridande handel är det idag länder som Ghana och Etiopien som har allra högst BNP-tillväxt i världen!
Handel, inte allmosor, är framtiden. Riktiga jobb skapas i privata sektorn och av entreprenörer och företag. Inte av biståndsorganisationerna.
Därför måste vi börja tala mer om handel och frihandel när vi talar om global utveckling.
Och slutligen, det finns mycket att lära av länder som Sydkorea. Jag besökte koreanska Busan i vintras för OECD DACs stora biståndspolitiska toppmöte. Sydkorea var oerhört fattigt efter kriget, men har utvecklats med raketfart. Hur? Enligt Sydkorea själva har de två faktorer att tacka: ett starkt fokus på utbildning, forskning och konkurrenskraft, samt frihandeln.
50 år av socialism har inte tagit Afrika ur fattigdom. Dags att pröva något annat, dags för fler frihandelsavtal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar