Replik på Fjellner: Så budgetslarvar EU

Här kommer en replik på Christofer Fjellner som inte har publicerats i DI

Christofer Fjellner skriver om sitt arbete med granskningen av EU-kommissionens budget för 2010 (DI 2012-05-14). Fjellner har förberett en mycket gedigen rapport med krav på verktyg gentemot de medlemsstater som slarvar med EU-pengar. Det ska inte fungera att med ena handen missköta utbetalningar av EU-kommissionens pengar - och med andra handen peka finger mot Bryssel och försöka avhända sig det egna ansvaret för dessa felaktiga redovisningar. Här ställer jag mig helt bakom min moderata kollega.

Däremot förvånas jag över Fjellners slutsats att det är hans partigrupp som ställt EU-kommissionen mot väggen. Den konservativa/kristdemokratiska gruppen under Fjellners ledning drev redan under budgetkontrollutskottets förmöten linjen att kommissionen måste beviljas ansvarsfrihet. Vi liberaler ville istället att beslutet om ansvarsfrihet skulle skjutas upp till hösten. Vi ville sätta verklig press på kommissionen att tvinga medlemsstaterna att offentliggöra sina årsrapporter om spenderade EU-pengar. Att skjuta upp beslutet är inte detsamma som att neka ansvarsfrihet. Att bara skjuta upp beslutet skulle inte ha inneburit en "regeringskris". Den märkliga situationen uppstod därmed att vi liberaler drev samma linje som svenska regeringen hemma, mot den konservativa partigruppen i vilken (m) ingår.

                                                

Nu stod den liberala gruppen ensam kvar som öppet kritisk mot vissa medlemsstaters hemlighållande och smusslande med årsrapporterna. Varför hade vi inte stöd från kollegerna i andra partigrupper i detta?

EU-kommissionär Algirdas Šemeta kom i sista ögonblicket inför omröstningen med löfte om att göra även de trilskande medlemsländernas rapporter tillgängliga, ett besked vi verkligen välkomnar. Detta kan komma att bli avgörande för kommande budgetkontrollprocesser. Hade vi haft Fjellners och de konservativas stöd kanske detta löfte hade kommit ännu tidigare, och vi hade kunnat granska medlemsstaternas rapporter i god tid - och verkligen uppfylla vår roll som vakthund. Nu fick parlamentet godkänna budgeten utan fullständig insyn i dokumentationen.