Eurons sönderfall – en förfärande våt dröm för EU-motståndarna.

I veckan deltog jag i en delegation från EU-parlamentet som besökte Portugal och Spanien, två av EU:s länder som drabbats hårt av den pågående skuldkrisen.
Vår uppgift var inte att examinera och komma med utlåtande inför våra nationella kolleger i Lissabon och Madrid, även om iberiska media hade fått den uppfattningen.

Genom Lissabonfördraget har EU-parlamentet och de nationella parlamenten tillsammans fått utvidgade befogenheter, som kräver ökad samverkan i syfte att nå förståelse för att alltfler frågor måste lösas på EU-nivå., i synnerhet i dessa kristider. Därför vårt besök!

Och här fanns stor enighet om att EU:s ekonomiska problem med dålig tillväxt, stora skulder och hög arbetslöshet måste lösas gemensamt inom EU. Vi har ett gemensamt öde, och vi är beroende av varandra. Den spanska husbubblan påverkar också oss i Sverige.

Den ende som högljutt motsatte sig EU och euron var en portugisisk ”gammal.-kommunist”, som rasande vid våra samtal anklagade EU för den åtstramning som Portugal nu genomgår. I Sverige återfinns hans fränder hos Sverigedemokraterna och Vänstern.

En annan röst var småföretagarens som uttryckte sig mycket expressivt på min fråga om han ångrade inträdet i euron? ”Hell no!”, var hans korta svar!

Efter viss oro klarade både Portugal och Spanien förra veckans upplåningsbehov, även om marknaden var tuff i sin prisgivning. Men fortfarande återstår många utmaningar under året – för hela EU, inte bara för Spanien och Portugal. Redan idag kan vi konstatera att alltfler beslut formas i den viktiga eurogruppen, där Sverige inte är med.

När hela EU diskuterar Europas framtid är vi mer upptagna av nästa jobbskatteavdrag, och inte ens näringslivet verkar intresserat av hur det går för euron.
Sverige är inte med i debattens centrum, och självfallet beror det på vårt utanförskap.

Sverige kan bättre!

Portugal behöver fortsatt budgetsanering.

Igår gav jag mig av till Lisabon, Portugal, på delegationsresa med Europaparlamentets krisutskott(CRIS). Där jag bland annat träffade Portugals parlament för att diskutera den ekonomiska situationen med de nationella politikerna.


Portugal sålde i dag under en auktion tioåriga statsobligationer för 599 miljoner euro och treåriga obligationer för 650 miljoner euro, enligt Dagens Industi.
Försäljningen är i hamn. Efterfrågan på de portugisiska obligationerna höll en hygglig nivå. Det visar att Portugal med tuffa åtgärder kan återvinna förtroendet. En bra dag för Portugal och Europa. Nu gäller det för Portugal att fortsätta med budgetsaneringen för att återställa förtroendet.

Jag har frågat alla som jag har träffat under resan om de tycker att det vore bättre om Portugal hade stått utanför euron. Och det fanns ett tydligt svar: vinsten att vara med i eurosamarbetet är större än att stå utanför. Genom att vara med i eurosamarbetet drar Portugal nytta av inre marknadens fördelar fullt ut och är i centrum av Europasamarbetet.

Vår resa fortsätter mot Madrid, Spanien för möten innan det är dags för oss att återvända till Bryssel och fortsätta vårt arbete på parlamentet.

Ungern och pressfriheten

Uppgifterna om Ungerns nya medielag oroar. Kollegan Cecilia Wikström och jag skrev idag en fråga till EU-kommissionen om detta.

Lever Dawit Isaak fortfarande?

Frågan om Dawit Isaak är tyvärr fortfarande aktuell. Tiden tickar på.

I höstas skickade jag tillsammans med flera kollegor från olika partigrupper i Europaparlamentet* en skriftlig fråga till EU-kommissionen om EU:s bistånd till Eritrea. Genom pengapåsen på omkring 122 miljarder euro har EU en möjlig påtryckningsväg!

Nu har vi fått besked från kommissionären Andris Piebalgs, men inga konkreta löften eller utfästelser. Visst är politisk dialog bra och viktigt, men det är naivt att inte samtidigt ställa ut konkreta krav på en samarbetspartner. Eritrea har förpliktelser - och alla EU:s institutioner är förpliktade att aktivt arbeta för EU-medborgarnas mänskliga rättigheter. Därför borde mer göras för Dawit Isaak och mot de kränkningar av mänskliga rättigheter som fortgår i EU:s samarbetsland Eritrea.

Se också min krönika i Sundsvalls Tidning om detta.


* Judith Sargentini, Eva-Britt Svensson, Marita Ulvskog, Alf Svensson, Ana Gomes och Charles Tannock

Eurodebatten är högaktuell!

Jag har redan passat på att gratulera Estland, det 17e eurolandet. Idag följde jag upp med ett debattinlägg i Kvällsposten på samma tema.

Många tycks idag tro att våra just nu stabila finanser beror på att Sverige står utanför valutasamarbetet. Men Finland, som har euron, har ju klarar sig väl!

Euro-gruppens ordförande Jean-Claude Juncker har rätt: Det är inte en "eurokris" vi ser utan en skuldkris i några av euroländerna (och i en del länder utanför eurosamarbetet).

Lobbyister och Europaparlamentet

Europaportalen skriver om Europaparlamentarikers kontakter med lobbyister.

Gott Nytt År ------ Grattis till Estland!

Ett Gott Nytt år tillönskas er alla!
Efter tio år med Öresundsbron börjar vi nu på allvar att vänja oss vid att Köpenhamn faktiskt ligger nästgårds. Nyårsafton kunde därför firas både i Köpenhamn och i Malmö. Vi började med en sprakande Nyårskonsert på Det Kongelige Teater, den danska nationalscenen, och slutade med att inför Tolvslaget lyssna på Fångarnas Kör och Lars Humble utanför Malmö Opera och Musikteater, i folkmun fortfarande bara Stadsteatern.

Grattis Estland
Idag har Estland som det 17:e landet infört euron. Man kan undra vad Estland vet som inte vi vet. Eller Finland för den delen.

Varför sådan passivitet från svenskt näringsliv?
I veckan har företrädare för svenskt näringsliv tyckt till om euron. Även om de större företagen oftast kan klara sina valutatransaktioner utan större problem, är jag förvånad över den så påtagligt passiva hållningen.

Oftast när jag träffar representanter från näringslivet, också det svenska, lyfts vikten av EU:s inre marknad fram och möjligheten att kunna bedriva handel utan barriärer och hinder av skilda slag. Och här spelar givetvis den gemensamma valutan en central roll.

Ett sönderfallande eurosamarbete kommer självfallet att skada alla ansträngningar att stärka den gemensamma marknaden i Europa. Ett ekonomiskt bakslag av oanade mått, riskerar EU.

Här kan Sverige som ett land med god ordning på ekonomin tjäna som ett föredöme för andra skakiga EU-länder. Ett tydligt svenskt stöd för euron och förslagen för att stärka valutasamarbetet är därför givetvis betydelsefullt för hur övriga ser på Sverige och vårt EU-engagemang. Och då inte endast från regeringens sida utan också från viktiga opinionsbildare inom det så exportberoende näringslivet.

En företagare i Finland blir säkert både förvånad och irriterad och kanske undrar om detta är ytterligare ett tecken på den svenska viljan att vara fripassagerare?

Miljöpartiet borde lyssna på sina tyska vänner
I veckan debatterade EU-minister Birgitta Ohlsson euron med miljöpartiets språkrör in spe, Mikaela Valtersson. Birgitta klarade sig som vanligt bra, tydlig och ideologiskt kraftfull. När jag lyssnade på Mikaela Valtersson tänkte jag att hon borde höra den debatt vi har i det ekonomiska utskottet i EU-parlamentet, i synnerhet lyssna på de tre kompetenta representanterna för De Gröna. Jag har nära och gott samarbete med dem alla tre. Visst, de vill reglera för mycket och är möjligen väl federalistiska också i min smak. Men deras helhjärtade engagemang för Europa är härligt att höra! Tänk om miljöpartiet kunde få en del av detta? Sven Giegold, som både är en intressant och kunnig grön från Tyskland, tänker jag rekommendera att knyta närmare kontakt med sina svenska partivänner. Sven var en av grundarna av Attac, Tyskland, så hans djupa engagemang för euron och Europa är inte sprunget från samma källa som min.