von Rompuy överraskade
På veckans gruppmöte i Bryssel hade vi besök av ”EU:s president”, Herman van Rompuy.
Jag har tyckt att han har gjort ett tämligen blekt och lite stelt intryck i plenum, men jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Han redogjorde lugnt och sakligt för de dramatiska händelserna kring det enorma stödpaketet som beslutades om förra helgen.
Det handlar om stödåtgärder och garantier från EU och IMF om 750 miljarder euro. van Rompoy redovisade de olika delarna med hänvisningar till artiklarna i fördraget. En särskild stabilitetsmekanism införs, där euroländerna står för den absoluta merparten av de 500 mdr euro. Alla 27 medlemsländer står för 60 mdr euro. Sverige bidrar således både via EU-budgeten och via medlemskapet i IMF.
Själv tycker jag att det är bra att vare sig statsministern eller finansministern uteslutit ytterligare stödåtgärder från Sverige. Självfallet är det så att vi i vårt land påverkas i hög grad om den ekonomiska oron skulle fortsätta inom eurozonen och förorsaka en ytterligare nedgång i ekonomin, som ju just nu verkar vända uppåt. Vi har ett gemensamt öde i Europa!
Gemensamt inflytande
På en direkt fråga från mig om det inte finns en risk att EU nu splittras genom att euro-samarbetet kommer att kräva ytterligare samordning och gemensam beslutskraft, gav van Rompoy ett längre nyanserat svar. Han menade att de beslut som hittills tagits av eurogruppen också hade behandlats av alla 27 och ändringar i de ursprungliga förslagen hade kunnat göras gemensamt. Han såg problemen men menade att samarbetet inom EU måste stärkas, alldeles oavsett om man har euron som valuta eller inte.
Vi är flera som efterlyst lyskraft och karisma från EU:s första president. Jag undrar om det inte är ganska klokt att vi just nu i dessa stormiga dagar har en lugn och stabil person, som inte tar till överord. van Rumpuy ingav förtroende!
lördag 15 maj 2010
Good Luck - LibDem i regeringen i London
Efter 65 år utanför regeringen har våra liberala vänner i Storbritannien äntligen kommit in i 10 Downing Street. Det kan inte ha varit ett lätt beslut för Clegg-Cable-Huhne & co.
Damned if you do. Damned if you don't.
Många på vänsterkanten i partiet ogillar starkt det som tories står för. Det handlar om immigration och synen på krig och rustning. Också miljöpolitiken är ett sent uppvaknande för tories, menar några av mina kolleger i EP. En besviken kollega från labour hävdade att labour fått 2 000 missnöjda liberaler som nya medlemmar de senaste dagarna. Om nu det kan vara sant?
Å andra sidan finns det de som känner igen sig hos tories i synen på frihandel och tron på marknadsekonomin. Likaså finns banden till Washington som en naturlig del.
Men avgörandet handlade nog mer om att Labour – och i synnerhet Gordon Brown - var den store förloraren. Jag tror att de flesta britter hade känt det som underligt om de senaste tretton årens politiska kraft i Westminster hade fått fortsätta i orubbat bo.
Nick Clegg, bitr premiärminister, känner jag ganska väl. Vi var kolleger i fem år, och vi bodde under en tid på samma hotell i Strasbourg. Han en varm Europa-vän, trogen de klassiska liberala värdena och en mycket sympatisk person. Nick Clegg är jämnårig med Cecilia Malmström, och de två jobbade nära varandra med att reformera EU-parlamentet med öppnare arbetsmetoder. Också Nick är ihärdig motståndare till flyttcirkusen mellan Bryssel och Strasbourg.
Chris Huhne, klimat- och energiminister, är den som jobbat närmst. Han är något äldre än Nick. I fem år kamperade vi ihop i det ekonomiska utskottet. Han var gruppledare för liberalerna. Chris har journalistisk bakgrund och han har också jobbat inom finanssektorn i London City. Det som jag särskilt minns var hans kamp för större öppenhet inom ECB, något som sedermera blivit verklighet. Chris blev en god vän och kollega, som jag faktiskt tillsammans med hela familjen besökt i hans hem i London.
Det tredje starka namnet i LibDem är Vince Cable, ny handelsminister. Honom har jag aldrig träffat, men däremot har jag läst en hel del av vad han skrivit. Han har en gedigen bakgrund som chefsekonom på Shell, innan han startade sin politiska karriär. Under finanskrisen var Cable tidigt ute och varnade för en global krasch. I en nyligen utkommen bok om krisen skildrar han vad som skedde på ett mycket pedagogiskt och initierat sätt: The Storm, The World Economic Crisis and what it means.
Tyvärr saknar LibDem kvinnor i första ledet. Men det handlar om inrikespolitiken. I EP så är det en majoritet av kvinnor - sex kvnnor, fem män.
Fiona Hall är gruppledare och Sharon Bowles är ordförande i det ekonomiska- monetära utskottet, där jag är ordinarie ledamot.
EP-valet är proportionellt. Valet till Westminster sker i enmansvalkretsar och det systemet missgynnar helt klart kvinnor.
Ett varmt Lycka Till
från all världens liberaler
och Europavänner!
Damned if you do. Damned if you don't.
Många på vänsterkanten i partiet ogillar starkt det som tories står för. Det handlar om immigration och synen på krig och rustning. Också miljöpolitiken är ett sent uppvaknande för tories, menar några av mina kolleger i EP. En besviken kollega från labour hävdade att labour fått 2 000 missnöjda liberaler som nya medlemmar de senaste dagarna. Om nu det kan vara sant?
Å andra sidan finns det de som känner igen sig hos tories i synen på frihandel och tron på marknadsekonomin. Likaså finns banden till Washington som en naturlig del.
Men avgörandet handlade nog mer om att Labour – och i synnerhet Gordon Brown - var den store förloraren. Jag tror att de flesta britter hade känt det som underligt om de senaste tretton årens politiska kraft i Westminster hade fått fortsätta i orubbat bo.
Nick Clegg, bitr premiärminister, känner jag ganska väl. Vi var kolleger i fem år, och vi bodde under en tid på samma hotell i Strasbourg. Han en varm Europa-vän, trogen de klassiska liberala värdena och en mycket sympatisk person. Nick Clegg är jämnårig med Cecilia Malmström, och de två jobbade nära varandra med att reformera EU-parlamentet med öppnare arbetsmetoder. Också Nick är ihärdig motståndare till flyttcirkusen mellan Bryssel och Strasbourg.
Chris Huhne, klimat- och energiminister, är den som jobbat närmst. Han är något äldre än Nick. I fem år kamperade vi ihop i det ekonomiska utskottet. Han var gruppledare för liberalerna. Chris har journalistisk bakgrund och han har också jobbat inom finanssektorn i London City. Det som jag särskilt minns var hans kamp för större öppenhet inom ECB, något som sedermera blivit verklighet. Chris blev en god vän och kollega, som jag faktiskt tillsammans med hela familjen besökt i hans hem i London.
Det tredje starka namnet i LibDem är Vince Cable, ny handelsminister. Honom har jag aldrig träffat, men däremot har jag läst en hel del av vad han skrivit. Han har en gedigen bakgrund som chefsekonom på Shell, innan han startade sin politiska karriär. Under finanskrisen var Cable tidigt ute och varnade för en global krasch. I en nyligen utkommen bok om krisen skildrar han vad som skedde på ett mycket pedagogiskt och initierat sätt: The Storm, The World Economic Crisis and what it means.
Tyvärr saknar LibDem kvinnor i första ledet. Men det handlar om inrikespolitiken. I EP så är det en majoritet av kvinnor - sex kvnnor, fem män.
Fiona Hall är gruppledare och Sharon Bowles är ordförande i det ekonomiska- monetära utskottet, där jag är ordinarie ledamot.
EP-valet är proportionellt. Valet till Westminster sker i enmansvalkretsar och det systemet missgynnar helt klart kvinnor.
Ett varmt Lycka Till
från all världens liberaler
och Europavänner!
onsdag 12 maj 2010
Svenska sossarna borde lyssna på sina finska vänner!
Finske socialdemokraten och förre statsministern Paavo Lipponen intervjuas idag i tidningen Hufvudstadsbladet. "I Finland hade vi ett ledarskap som Sverige saknade", säger Paavo Lipponen om Göran Persson, när han förklarar varför Finland gick med i EMU men Sverige avstod.
"Det är synd om Sverige för att man ställde sig utanför, satte sig på staketet" fortsätter Lipponen.
Tänk om våra svenska sossar var lika insiktsfulla!
"Det är synd om Sverige för att man ställde sig utanför, satte sig på staketet" fortsätter Lipponen.
Tänk om våra svenska sossar var lika insiktsfulla!
måndag 10 maj 2010
Oansvarigt av Mona Sahlin att vingla om euron
EU har lagt fram ytterligare ett gigantiskt åtgärdspaket för att rädda euroländer i nöd. Med bidrag från Internationella Valutafonden (IMF) är paketet värt minst 720 miljarder euro. Samtidigt vinglar Mona Sahlin om hon är för eller emot euron. Det är oansvarigt av oppositionsledaren att inte sätta ner foten i detta för Europa viktiga läge.
EU-kommissionär Olli Rehn konstaterade att EU:s medlemsstater och Kommissionen kommer att försvara euron "whatever it takes".
Det är för tidigt att säga om finansmarknaderna kommer att stabilisera sig under en längre tidsperiod, men paketet är mycket omfattande och innehåller en ekonomisk stabiliseringsmekanism, vilket jag talat mig varmt för.
Mekanismen kommer att finnas så länge som finansmarknaden behöver stöd. Paketet kommer att kunna uppgå till 720 miljarder euro. Av den summan kommer 440 miljarder euro från euroländerna, 60 miljarder euro från hela EU och 220 miljarder euro från IMF. Syftet med upprättandet av paketet är att undvika situationer liknande den finansiella krisen i Grekland. Dessutom kommer Europeiska centralbanken stödköpa medlemsländernas statsobligationer i syfte att stabilisera finansmarknaderna.
Finansminister Anders Borg konstaterade att dessa garantier bör stabilisera marknaderna och han sa i Sveriges radio att Sverige kan komma att delta på samma sätt som euroländerna på grund av att Sverige som exportland är så beroende av att banker och betalningar fungerar mellan länderna.
– Jag ska också säga att vi i de här diskussionerna, för att delvis bidra till att det kommer framåt, var beredda att som enda icke euroland säga att vi var beredda att ställa upp med pengar i senare skede. Om det är så att det finns länder som vi anser att vi bör hjälpa så är vi beredda att göra det. Då naturligtvis med villkor som gör att de svenska skattebetalarnas pengar skyddas, säger finansminister Anders Borg.
Jag delar helt och fullt Anders Borgs analys. Besluten i natt visar att EU tar krisen på allvar och agerar för att stabilisera situationen på de finansiella marknader. Sverige är beroende av besluten i eurogruppen, men får inte vara med och fatta de viktigaste besluten om Europas ekonomiska framtid eftersom vi står utanför euron.
Kriser skapar rädsla och rädsla är en stark drivkraft. När det finns stark oro i luften tar det irrationella lätt över. Men i krisen måste vi hålla huvudet extra kallt och inte låta oss förföras av de till synes enkla lösningarna. Vi kommer inte att klara krisen bättre genom att leta syndabockar. Att göra populistiska och svagt underbyggda utspel mot euron eller att klaga på lata greker skadar bara den egna trovärdigheten.
I går så sa socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin saker om euron som gjorde mig förbryllad. Å ena sidan tycker hon att Sverige borde vara med, å andra sidan tycker hon att det är skönt att Sverige inte är med. Mona Sahlin vinglar om euron i en tid när vi behöver ett raggryggat ledarskap.
I lördags gjordes en rad euroskeptiska utspel. Nils Lundgren skrev i SvD att valutaunionen i sig ”möjliggjort katastrofen och förhindrar en lösning”. Lundgren argumenterar att stabilitetspakten visserligen satte reglerna men att eftersom reglerna inte efterlevts är pakten ett problem.
Jag drar andra slutsatser. Om reglerna inte efterlevs är problemet att reglerna inte efterlevs. Jag tror inte att krisen skulle ha lösts bättre utan ett Europasamarbete.
Fundera ett slag på vad som hade hänt om vi inte haft euron under finanskrisen. Då hade några EU-länder gått i "konkurs". Då hade vi liksom på den gamla onda tiden även haft en valutakris med spekulationer att hantera. Det är sammantaget en imponerande bukett med åtgärder som Europas ledare har kommit överens om. Det handlar om stora pengar men framför allt om en fantastisk uppvisning i gemensam politisk vilja. För andra gången på två år reder eurogruppen ut krisen, medan Sverige sitter på läktaren och tittar på.
Jag tror inte att någon euroskeptiker på allvar tror att en lika spektakulär uppvisning i samarbete hade varit möjlig utan ett EU som plattform. EU är inte lösningen på alla våra rädslor och kriser, men EU som samarbetsprojekt ger oss instrument för att lösa gemensamma problem gemensamt på ett sätt som är unikt i världshistorien. Det börjar bli dags att euroskeptikerna att erkänna det.
EU-kommissionär Olli Rehn konstaterade att EU:s medlemsstater och Kommissionen kommer att försvara euron "whatever it takes".
Det är för tidigt att säga om finansmarknaderna kommer att stabilisera sig under en längre tidsperiod, men paketet är mycket omfattande och innehåller en ekonomisk stabiliseringsmekanism, vilket jag talat mig varmt för.
Mekanismen kommer att finnas så länge som finansmarknaden behöver stöd. Paketet kommer att kunna uppgå till 720 miljarder euro. Av den summan kommer 440 miljarder euro från euroländerna, 60 miljarder euro från hela EU och 220 miljarder euro från IMF. Syftet med upprättandet av paketet är att undvika situationer liknande den finansiella krisen i Grekland. Dessutom kommer Europeiska centralbanken stödköpa medlemsländernas statsobligationer i syfte att stabilisera finansmarknaderna.
Finansminister Anders Borg konstaterade att dessa garantier bör stabilisera marknaderna och han sa i Sveriges radio att Sverige kan komma att delta på samma sätt som euroländerna på grund av att Sverige som exportland är så beroende av att banker och betalningar fungerar mellan länderna.
– Jag ska också säga att vi i de här diskussionerna, för att delvis bidra till att det kommer framåt, var beredda att som enda icke euroland säga att vi var beredda att ställa upp med pengar i senare skede. Om det är så att det finns länder som vi anser att vi bör hjälpa så är vi beredda att göra det. Då naturligtvis med villkor som gör att de svenska skattebetalarnas pengar skyddas, säger finansminister Anders Borg.
Jag delar helt och fullt Anders Borgs analys. Besluten i natt visar att EU tar krisen på allvar och agerar för att stabilisera situationen på de finansiella marknader. Sverige är beroende av besluten i eurogruppen, men får inte vara med och fatta de viktigaste besluten om Europas ekonomiska framtid eftersom vi står utanför euron.
Kriser skapar rädsla och rädsla är en stark drivkraft. När det finns stark oro i luften tar det irrationella lätt över. Men i krisen måste vi hålla huvudet extra kallt och inte låta oss förföras av de till synes enkla lösningarna. Vi kommer inte att klara krisen bättre genom att leta syndabockar. Att göra populistiska och svagt underbyggda utspel mot euron eller att klaga på lata greker skadar bara den egna trovärdigheten.
I går så sa socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin saker om euron som gjorde mig förbryllad. Å ena sidan tycker hon att Sverige borde vara med, å andra sidan tycker hon att det är skönt att Sverige inte är med. Mona Sahlin vinglar om euron i en tid när vi behöver ett raggryggat ledarskap.
I lördags gjordes en rad euroskeptiska utspel. Nils Lundgren skrev i SvD att valutaunionen i sig ”möjliggjort katastrofen och förhindrar en lösning”. Lundgren argumenterar att stabilitetspakten visserligen satte reglerna men att eftersom reglerna inte efterlevts är pakten ett problem.
Jag drar andra slutsatser. Om reglerna inte efterlevs är problemet att reglerna inte efterlevs. Jag tror inte att krisen skulle ha lösts bättre utan ett Europasamarbete.
Fundera ett slag på vad som hade hänt om vi inte haft euron under finanskrisen. Då hade några EU-länder gått i "konkurs". Då hade vi liksom på den gamla onda tiden även haft en valutakris med spekulationer att hantera. Det är sammantaget en imponerande bukett med åtgärder som Europas ledare har kommit överens om. Det handlar om stora pengar men framför allt om en fantastisk uppvisning i gemensam politisk vilja. För andra gången på två år reder eurogruppen ut krisen, medan Sverige sitter på läktaren och tittar på.
Jag tror inte att någon euroskeptiker på allvar tror att en lika spektakulär uppvisning i samarbete hade varit möjlig utan ett EU som plattform. EU är inte lösningen på alla våra rädslor och kriser, men EU som samarbetsprojekt ger oss instrument för att lösa gemensamma problem gemensamt på ett sätt som är unikt i världshistorien. Det börjar bli dags att euroskeptikerna att erkänna det.
Europeiska tillsynsmyndigheter ges muskler att agera
Idag antog Europaparlamentets utskott för Ekonomi- och valutafrågor ett paket med betänkanden som stärker EU:s finanstillsyn. Jag röstade för förslaget eftersom jag tror på att tillsynsmyndigheterna ska ges mer muskler och att det behövs ännu bättre samarbete och mer informationsutbyte på EU-nivå.
Det är bra att EU tar ytterligare ett steg i riktning mot en sammanhållen struktur för finansiell reglering och tillsyn. Det var brister i nationell tillsyn som gjorde att finanskrisen blev så omfattande. Räddningsaktionen av Benelux-banken Fortis, som skulle administreras av tre nationella tillsynsmyndigheter, är ett obehagligt exempel på dålig gränsöverskridande kontroll.
Ett råd som ska övervaka systemrisker inrättas. Rådet ska bland annat bestå av EU-ländernas centralbankschefer och personer från ECB och EU-kommissionen, och kan utfärda varningar och rekommendationer. Dessa är inte offentliga, men om ett land inte följer dem måste det förklara varför.n
Tre nya myndigheter införs för att övervaka banker, försäkringsbolag och värdepappersföretag. Daglig tillsyn sker dock på nationell nivå. Dessa myndigheter får rätt att lösa tvister mellan nationella tillsynsmyndigheter.
Nu läggs ett nytt europeisk ramverk, en infrastruktur, för tillsynen för banker, försäkringsbolag och finansbolag, som är ett steg i rätt riktning för oss som vill återskapa förtroendet för finansmarknaderna med ökad genomlysning och balanserade regleringar.
Det är bra att EU tar ytterligare ett steg i riktning mot en sammanhållen struktur för finansiell reglering och tillsyn. Det var brister i nationell tillsyn som gjorde att finanskrisen blev så omfattande. Räddningsaktionen av Benelux-banken Fortis, som skulle administreras av tre nationella tillsynsmyndigheter, är ett obehagligt exempel på dålig gränsöverskridande kontroll.
Ett råd som ska övervaka systemrisker inrättas. Rådet ska bland annat bestå av EU-ländernas centralbankschefer och personer från ECB och EU-kommissionen, och kan utfärda varningar och rekommendationer. Dessa är inte offentliga, men om ett land inte följer dem måste det förklara varför.n
Tre nya myndigheter införs för att övervaka banker, försäkringsbolag och värdepappersföretag. Daglig tillsyn sker dock på nationell nivå. Dessa myndigheter får rätt att lösa tvister mellan nationella tillsynsmyndigheter.
Nu läggs ett nytt europeisk ramverk, en infrastruktur, för tillsynen för banker, försäkringsbolag och finansbolag, som är ett steg i rätt riktning för oss som vill återskapa förtroendet för finansmarknaderna med ökad genomlysning och balanserade regleringar.
fredag 7 maj 2010
Libdems vågmästare i Storbritannien
Valresultatet är klart. 23 procent av britterna – nästan en fjärdedel – röstade på Liberaldemokraterna. Det ger partiet knappa nio procent av parlamentsmandaten. Både Labour och Tories vill nu bilda regering med stöd av Libdems och trots besvikelsen över det svaga valresultatet, så kommer Libdems att spela en avgörande roll i brittisk politik de närmaste veckorna.
Hoppet står nu till att europavänliga LibDem ska få en roll som tungan på vågen. De uppvaktas av både Tory och Labour som behöver deras stöd för att få en majoritet. Låt oss hoppas att en vågmästarroll för LibDem innebär både reformer av valsystemet och en garanti för att Storbritannien inte vänder sig alltför långt från EU.
Vi behöver nämligen Storbritannien med på EU-båten när vi ska ta krafttag mot den pågående globala ekonomiska krisen.
Hoppet står nu till att europavänliga LibDem ska få en roll som tungan på vågen. De uppvaktas av både Tory och Labour som behöver deras stöd för att få en majoritet. Låt oss hoppas att en vågmästarroll för LibDem innebär både reformer av valsystemet och en garanti för att Storbritannien inte vänder sig alltför långt från EU.
Vi behöver nämligen Storbritannien med på EU-båten när vi ska ta krafttag mot den pågående globala ekonomiska krisen.
torsdag 6 maj 2010
Andris Piebalgs, agera för Isaak nu!
Tillsammans med Eva-Britt Svensson (v) vädjar jag idag till kommissionären för internationellt utvecklingssamarbete, Andris Piebalgs, om omedelbart ingripande för att förmå den Eritreanska regeringen att frige den svenske journalisten Dawit Isaak.
Isaaks frigivning brådskar - vi har hört nya vittnesmål om hans fruktansvärda situation - och Europakommissionen som håller i utbetalningen av biståndspengar måste nu agera.
Isaaks frigivning brådskar - vi har hört nya vittnesmål om hans fruktansvärda situation - och Europakommissionen som håller i utbetalningen av biståndspengar måste nu agera.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)