Groende liberalism i Polen - Borgs olyckliga uttalande

Palikota i Krakov
I lördags var jag i Krakov och deltog på en konferens om små-och medelstora företags möjligheter att stärka tillväxten i Polen.
Det var  "Ruch Palikota",  en politisk rörelse (parti) under ledning av Janusz Palikota - som stod som värd. Den karismatiske unge affärsmannen Palikota har gjort en snabb karriär inom den polska politiken och gjorde ett strålande val förra året och fick  ca 10 procent av rösterna.

                                 

Palikota-rörelsen är nu ett parti och har lyckats fånga stor uppmärksamhet i Polen genom sitt tydliga liberala och toleranta budskap; homosexuellas rättigheter, ett sekulärt samhälle, ingen katolsk undervisning i skolan, värnandet av fri abort.

Palkotas program för småföretagen påminner i stort om den diskussion vi har i Sverige och övriga Europa.; billigare och lättare att starta företag, mindre byråkrati, bättre finansieringsmöjligheter, en bättre anpassad utbildning med satsningar på innovation och entreprenörer.
Också Aldes gruppledare Guy Verhofstadt var där och höll ett uppskattat tal. Som en av huvudtalarna fanns dessutom förre utrikes- och finansministern Andrzej Olechowski.

Själv träffade jag en grupp unga parlamentariker för att ge dem en bild av vad Alde står för. Palikota-rörelsen som förväntas göra ett bra val till EU-parlamentet 2014 tvekar om vilken grupp inom EP man vill tillhöra; Alde eller de Gröna.

Efter att ha lyssnat på debatten och på de polska kollegerna tycker jag nog att Aldes program stämmer väl överens med Palikotas. I vår grupp behöver vi representanter från Polen.

Finansminister Borg om Grekland
Under det pågående IMF-mötet uttalade sig finansministern om ett troligt grekiskt euroutträde. Påståendet har väckt stor uppmärksamhet och skapat oro.  Den tyske finansministern tillbakavisar Borgs prognos.
Vad vet den svenska finansministern som gör att han kan göra en sådan bedömning? frågar sig många.

Jag tycker det är ett olyckligt uttalande, även om Anders Borg redan i somras offentligt uttryckte liknande tankegångar. Vi framlever i en känslig tid.
Sedan Greklands problem startade är det många som tämligen tvärsäkert uttalat sig om att Grekland kommer att lämna euron. Ibland har prominenta bankekonomer och andra givit Grekland ett halvår, ett år, några månader, men hittills har ingen fått rätt.
Min bedömning kvarstår, vad den nu kan vara värd.
Grekland kommer inte att lämna euron

Anders Borg borde kräva jämställd ledning i ECB

 I dag presenterade EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso ett förslag om att ge Europeiska centralbanken mer makt genom att den också ska ansvara för tillsyn över EU:s banksektor.

Det är ett bra förslag men det är oacceptabelt att Europeiska centralbankens ledning och styrelse helt domineras av män. För att kunna ha en demokratisk legitimitet när man fattar beslut som berör alla medborgare i Europa är det självklart med en jämställd ledning och styrelse tycker jag.

Som jag skrev för någon dag sedan inställdes måndagens utfrågning av den nya tänkta ledamoten i Ekonomiutskottet därför att inte någon kvinna föreslagits. EU-ländernas nomineringar till de viktigaste EU-institutionerna har oftast en skrämmande ensidig kandidatlista, ECB är bara ett exempel. 

Jag blir oerhört besviken varje gång man inte lyckas föra fram en enda kvinna som kandidat. Självklart borde det tas fram en lista med kandidater som Ekonomiutskottet frågar ut där det ska finnas med åtminstone en kvinna. Vår liberala grupp har tagit fram en lista med lämpliga kvinnor.

Finansminister Anders Borg borde i kontakterna med sina kollegor kunna verka för att de ser över nomineringsprocesserna, som det är nu kan jag inte låta bli att undra om det finns ett systemfel i processen som hindrar nominering av kvinnor.

Ekofin bör inte vattna ur förslagen om stärkt finanstillsyn

I början av veckan träffades EU:s finansministrar i Luxemburg för att diskutera hur vi i EU kan stärka det europeiska ekonomiska samarbetet. Det handlar om att stärka kontrollmekanismer och se till att länder håller sig till Stabilitets- och tillväxtpaktens regler.

För att återställa förtroende för euron är det viktigt att förslagen inte vattnas ur.
Tyvärr verkar precis det hända. Tyskland och Frankrike har enats om att släppa på kravet om sanktioner ska införas - i det närmaste med automatik - om ett land misslyckas med sin ekonomiska politik, De har enats om att det behövs en fördragsändring för en skapa en permanent mekanism för att hantera framtida kriser för valutasamarbetet.

Vi i Europaparlamentet bör nu agera för att de nya gemensamma budgetreglerna blir så stränga som möjligt. På så sätt återskapas förtroendet för euron som valuta. Det är något som hela EU tjänar på.

Oansvarigt av Mona Sahlin att vingla om euron

EU har lagt fram ytterligare ett gigantiskt åtgärdspaket för att rädda euroländer i nöd. Med bidrag från Internationella Valutafonden (IMF) är paketet värt minst 720 miljarder euro. Samtidigt vinglar Mona Sahlin om hon är för eller emot euron. Det är oansvarigt av oppositionsledaren att inte sätta ner foten i detta för Europa viktiga läge.

EU-kommissionär Olli Rehn konstaterade att EU:s medlemsstater och Kommissionen kommer att försvara euron "whatever it takes".

Det är för tidigt att säga om finansmarknaderna kommer att stabilisera sig under en längre tidsperiod, men paketet är mycket omfattande och innehåller en ekonomisk stabiliseringsmekanism, vilket jag talat mig varmt för.

Mekanismen kommer att finnas så länge som finansmarknaden behöver stöd. Paketet kommer att kunna uppgå till 720 miljarder euro. Av den summan kommer 440 miljarder euro från euroländerna, 60 miljarder euro från hela EU och 220 miljarder euro från IMF. Syftet med upprättandet av paketet är att undvika situationer liknande den finansiella krisen i Grekland. Dessutom kommer Europeiska centralbanken stödköpa medlemsländernas statsobligationer i syfte att stabilisera finansmarknaderna.

Finansminister Anders Borg konstaterade att dessa garantier bör stabilisera marknaderna och han sa i Sveriges radio att Sverige kan komma att delta på samma sätt som euroländerna på grund av att Sverige som exportland är så beroende av att banker och betalningar fungerar mellan länderna.

– Jag ska också säga att vi i de här diskussionerna, för att delvis bidra till att det kommer framåt, var beredda att som enda icke euroland säga att vi var beredda att ställa upp med pengar i senare skede. Om det är så att det finns länder som vi anser att vi bör hjälpa så är vi beredda att göra det. Då naturligtvis med villkor som gör att de svenska skattebetalarnas pengar skyddas, säger finansminister Anders Borg.

Jag delar helt och fullt Anders Borgs analys. Besluten i natt visar att EU tar krisen på allvar och agerar för att stabilisera situationen på de finansiella marknader. Sverige är beroende av besluten i eurogruppen, men får inte vara med och fatta de viktigaste besluten om Europas ekonomiska framtid eftersom vi står utanför euron.

Kriser skapar rädsla och rädsla är en stark drivkraft. När det finns stark oro i luften tar det irrationella lätt över. Men i krisen måste vi hålla huvudet extra kallt och inte låta oss förföras av de till synes enkla lösningarna. Vi kommer inte att klara krisen bättre genom att leta syndabockar. Att göra populistiska och svagt underbyggda utspel mot euron eller att klaga på lata greker skadar bara den egna trovärdigheten.

I går så sa socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin saker om euron som gjorde mig förbryllad. Å ena sidan tycker hon att Sverige borde vara med, å andra sidan tycker hon att det är skönt att Sverige inte är med. Mona Sahlin vinglar om euron i en tid när vi behöver ett raggryggat ledarskap.

I lördags gjordes en rad euroskeptiska utspel. Nils Lundgren skrev i SvD att valutaunionen i sig ”möjliggjort katastrofen och förhindrar en lösning”. Lundgren argumenterar att stabilitetspakten visserligen satte reglerna men att eftersom reglerna inte efterlevts är pakten ett problem.

Jag drar andra slutsatser. Om reglerna inte efterlevs är problemet att reglerna inte efterlevs. Jag tror inte att krisen skulle ha lösts bättre utan ett Europasamarbete.

Fundera ett slag på vad som hade hänt om vi inte haft euron under finanskrisen. Då hade några EU-länder gått i "konkurs". Då hade vi liksom på den gamla onda tiden även haft en valutakris med spekulationer att hantera. Det är sammantaget en imponerande bukett med åtgärder som Europas ledare har kommit överens om. Det handlar om stora pengar men framför allt om en fantastisk uppvisning i gemensam politisk vilja. För andra gången på två år reder eurogruppen ut krisen, medan Sverige sitter på läktaren och tittar på.

Jag tror inte att någon euroskeptiker på allvar tror att en lika spektakulär uppvisning i samarbete hade varit möjlig utan ett EU som plattform. EU är inte lösningen på alla våra rädslor och kriser, men EU som samarbetsprojekt ger oss instrument för att lösa gemensamma problem gemensamt på ett sätt som är unikt i världshistorien. Det börjar bli dags att euroskeptikerna att erkänna det.

Island behöver vårt stöd

Igår röstade islänningarna nej till det sk Icesave-avtalet, vilket innebär att Islands befolkning som är av Malmös storlek skall betala Holland och Storbritannien ca 40 miljarder SEK för våghalsigheter som isländska banker orsakat.

Nu behöver ett annat nordiskt grannland vårt stöd. Vi får inte - precis som Carl B Hamilton framhållit - låta snöda penningintressen i London och Haag sätta stopp för isländskt EU-medlemskap. Carl Bildt och Anders Borg måste nu agera på ett ansvarsfullt sätt. För Island. För Norden. För EU. Och för Sverige.