EU:s långtidsbudget är äntligen klar

I förra veckan var experterna säkra på att en bättre långtidsbudget för EU:s budgetperiod år 2014 - 2020 var omöjligt. Förhandlingarna skulle bryta ihop om Europaparlamentet fortsatta ställa krav. De hade fel igen. Igår var uppgörelsen mellan förhandlare för EU:s stats- och regeringschefer och Europaparlamentets klar - och resultat är klart bättre.

Viktigast är flexibiliteten. Tack vara Europaparlamentets förhandlare franske Alain Lamassoure och tyske Reimer Böge kan de pengar som inte använts under de första fyra åren flyttas över och användas under de sista tre åren. Särskilt för program som rör ungdomsarbetslöshet, konkurrenskraft och forskning är det mycket viktigt att EU:s medlemsländer faktiskt använder alla resurser som finns.

Det finns fortfarande detaljer att se över, men det är bra uppgörelse som visar mogenhet från både EU:s stats- och regeringschefer samt Europaparlamentet. Vi kommer att rösta om en resolution rörande budgeten i nästa vecka då Europaparlamentet möts i Strasbourg för sista plenarsessionen innan sommaruppehållet. Jag hoppas att vi kan enas om att stödja budgeten.

Tankar kring långtidsbudgeten

Viktigt att EU:s ledare kunde enas om budgeten

Att enas om en ny långtidsbudget för EU har varit en svår prövning för medlemsländernas ledare. Inte bara för oss Europaparlamentariker har ovissheten försvårat arbetet, alla de projekt och visioner som finansieras av EU-medel har varit i ett finansiärt vakuum. Det är bra att avtalet nu är klart, även om förhandlingsmetoden förtjänar kritik.

För första gången har en långtidsbudget mindre medel än den föregående. Hela EU sparar, och det bör också synas i den gemensamma budgeten.

Det finns positiva delar av budgeten, som mindre resurser till jordbruk och mer till forskning, innovation och utbildning. Men fortfarande är budgeten omodern. En annan positiv del är att EU:s utvecklingsstöd till världens fattigaste länder, det så kallade EDF-stödet, inte sänktes. I de flesta av dessa stater finns inte politiska strukturer som sköter sjukvård, infrastruktur eller säkerhet. Att EU och andra stora givare kan leva upp till sina åtaganden är mycket viktigt.

Nu är det upp till Europaparlamentet att säga sitt om budgeten. För första gången sedan Lissabonfördraget trädde i kraft 2009 har Parlamentet möjlighet att rösta emot en långtidsbudget. Min bedömning är att det inte är vare sig möjligt är rimligt att Parlamentet blockera långtidsbudgeten i detta svåra ekonomiska och politiska läge.

Vad jag reagerat på är att vår talman Martin Schulz från den socialistiska gruppen och den konservativa gruppens ledare Joseph Daul föreslår att vår omröstning ska vara hemlig. Denna oerhört viktiga omröstning måste hanteras på samma öppna sätt som övriga ärenden i Europaparlamentet. Allt annat vore ju absurt!

Tillsammans med mina kolleger Marit Paulsen och Cecilia Wikström har jag framfört detta till vår liberala gruppledare, Guy Verhofstadt, och uppmanat honom att stå upp för att demokrati och insyn får råda även i detta fall.

Röstförklaring efter omröstningen om EU:s långtidsbudget 2014-2020

Statsminister, Fredrik Reinfeldt, har ifrågasatt hur samspelta EP-ledamöterna är med sina resp partier på hemmaplan. Jag tycker det fungerar alldeles utmärkt, varje vecka har vi många kontakter med regeringen och riksdagen. Jag talar själv med flera riksdagsledamöter varje vecka, likaså med våra ministrar. Dessutom sitter jag ju i FPs partiledning, där vi ofta har diskussioner som involverar EU.
 
Vad gäller långtidsbudgeten försökte jag följa en restriktiv linje att satsa på rätt saker, men samtidigt modernisera fördelningen, mindre till regional- och jordbrukspolitik, mer till framtida satsningar inom forskning, innovation och infrastruktur. I slutändan lade jag ned min röst, eftersom totalsumman var för hög och att fördelningen fortfarande var felaktig.
 
Däremot är det min uppfattning att det finns viktiga satsningar på EU- nivå, som skapar ett mervärde för hela Europa. Vi får aldrig hemfalla att tro att varje land skulle klara sig bättre på egen hand. Följer man debatten bland de EU- kritiska, vilka var de som huvudsakligen i EP röstade nej till budgeten, så handlar det mer om att försvaga EU i sin helhet.
För mig finns goda skäl att visa solidaritet med ett Europa, som just i dessa dagar utsätts många svåra utmaningar och som riskerar att splittras.

Olle Schmidt och Cecilia Wikström (ALDE ) − Vi är övertygade om att EU behövs för att tackla gemensamma utmaningar, såsom klimatförändringen, den organiserade brottsligheten och ett humant bemötande av asylsökande i Europa. Vi tror också att ett starkt EU, och en väl fungerande inre marknad behövs för att få fart på Europas ekonomi igen. Vi har därför röstat för ökade satsningar på sådana åtgärder som bidrar till Europa 2020-strategin, såsom forskning och företagande, och mot en bibehållen budget för EU:s jordbrukspolitik. Vi anser att EU:s mål och uppgifter ska gå att uppfylla inom ramen för EU-kommissionens förslag, genom tydliga prioriteringar och strategiska nedskärningar - inte genom en ökad budget. Vi har därför t ex röstat emot den europeiska globaliseringsfonden, och för ett stopp på Europaparlamentets flyttcirkus mellan Bryssel och Strasbourg. Dessutom efterlyser vi en mer överskådlig och transparent EU-budget. Vi menar att politik är att välja, och att välja något innebär också att man måste prioritera. Att i dessa tider av ekonomisk kris i EU:s medlemsländer kräva en ökad EU-budget vore inte ansvarsfullt."

Marit Paulsen deltog inte i omröstningen på grund av sjukdom

I SVT forum diskuterade jag EU:s långtidsbudget, Schengensamarbete och bankunion tillsammans med några parlamentskollegor.

Om EU:s långtidsbudget och om Schengenavtalet