Säkerhetsfrågor och personlig integritet kräver en balanserad analys

Igår avstod jag att rösta om Europaparlamentets förslag om en europeisk åtgärdsplan för att motverka massövervakning av EU-medborgare. Massavlyssning av europeiska medborgare är inte acceptabel, och jag stödde de delar av parlamentets förslag som fördömde sådan övervakning. Jag uppmuntrar EUs försök att utreda och begränsa övervakningen av medborgare inom unionen. Dock var EUs åtgärdsplan enbart baserad på Snowdens läckta uppgifter och inte på säkerställd fakta. För liten hänsyn togs till nationella säkerhetstjänsters behov av att kunna övervaka misstänkta kriminella för att kunna garantera medlemsländernas säkerhet, och jag lade därför ner min röst.

Jag var skeptisk till att rösta för en rapport som så ensidigt kritiserar USA. Vi vet att flera EU-länder har förlitat sig på information från amerikanska säkerhetstjänsten och NSA. Planen föreslog att det planerade frihandelsavtalet med USA skulle komma att äventyras om inte landet helt upphörde med sin övervakning. Ett försämrat förhållande till landet hade skadat EU mer än USA, och vi har inte råd att stöta ifrån oss USA när Ryssland slår sig för bröstet. I sitt agerande mot Ukraina har Putin visat EU sitt rätta ansikte, där militär makt överordnas internationell rätt.

Visselblåsare, personer som avslöjar oegentligheter, spelar en viktig roll i fungerande demokratier. Snowdens avslöjanden har väckt en nödvändig debatt om var gränsen mellan personlig integritet och nationell säkerhet går, men röjandet av en enorm mängd konfidentiell data gjorde mer skada än nytta. Därför behöver EU se till att det finns interna kontroller av våra säkerhetstjänster, och en möjlighet för potentiella visselblåsare att avslöja missförhållanden för överordnade utan risk för repressalier. Det var EUs och USAs övervakningsprogram som möjliggjorde kartläggningen av Anders Behring Breiviks kontaktpersoner efter terrordådet på Utöya, vilket påminner oss om att vi behöver en stark säkerhetstjänst mer än någonsin förut.

Om Europaparlamentets arbete - debatter och beslut

I veckans VoxBox kan vi lyssna till Olles tankar efter veckan i Strasbourg. Här berättar Olle bland annat att han anser att nyckeldebatten under veckan handlade om kommissionens program om tillväxt.

Olle funderar också kring frågor som PNR och integritet, gemensamma bolagsskattebaser och om EU verkligen kan ta sig ur den ekonomiska krisen, när länder som Spanien, Grekland, Portugal och också Frankrike visar väldigt dystra siffror.

Se hela filmen här:

Integriteten får inte offras!

Varje gång du bokar en resa samlas en mängd uppgifter om dig in. Flygbolagen sparar dina uppgifter för sina kommersiella syften, men alla dessa data kan också komma till nytta också för andra aktörer. Många länder har därför börjat kräva ut flygbolagens register, för att använda i jakten på brottslingar och terrorister.

Det är dock inte okomplicerat att låta stater bygga upp enorma register med information som konsumenter och passagerare lämnar ut. Förutom de stora kostnaderna för detta - som naturligtvis till slut hamnar på biljettpriset och skattsedeln - är integritetsfrågan oerhört viktig och central.

EU behöver ett gemensamt system för flygpassagerardata. Vi kan inte låta staterna bygga var sitt system helt utan kontroll. Och det gemensamma systemet måste vara säkert, liberalt och integritetsfokuserat.

Läs gärna hela Olles artikel i UNT, genom att klicka här.

ACTA-avtalet

I veckan röstade EU-parlamentet om en resolution som handlade om det aktuella ACTA-avtalet. (Anti-Counterfeiting Trade Agreement - varumärkesförfalskning).

Debatten har varit omfattande, inte minst på nätet. Från FP:s sida har vi både på hemmaplan och i EU-parlamentet varit pådrivande för att få mer öppenhet och transparens kring avtalet.

Situationen har också påtagligt förbättrats under förhandlingarnas gång. En hel del har dessutom har läckt ut, vilket är bra.

Till veckans omröstningar hade flera resolutionstexter från de olika partigrupperna tagits fram. Målsättningen var att hitta en bred enighet kring en gemensam text. Nu gick inte det, eftersom den stora EPP-gruppen drog sig ur i sista stund.

Det gjorde att vi i ALDE-gruppen i slutändan valde att göra upp med grupperna på vänsterkanten, socialisterna, de gröna och vänstern. Resultatet blev tyvärr inte särskilt bra. Många på den kanten är inte speciellt vänligt sinnade till frihandel.

Vi hade en lång och intensiv diskussion i gruppen, där också den ansvarige handelskommissionären var närvarande.

I den överenskomna texten kunde kommissionären påvisa direkta felaktigheter, och ge flera exempel där den oro som parlamentet tidigare i flera resolutioner påtalat nu inte var relevant.

Det har bland annat handlat om oron inför att Internet skulle blockeras och att tullen skulle tvingas att söka igenom mp3-spelar och datorer på jakt efter olagligt nedladdad film och musik. Det har också handlat om fattiga länders tillgång till läkemedel, generika. Avtalet skulle begränsa tillgängligheten till nätet, skada den personliga integriteten och grundläggande mänskliga rättigheter samt försvåra mediciner till fattiga länder.

Men så är inte fallet. Såväl kommissionären som den svenska regeringen bekräftar detta. Och nu finns ju ACTA-avtalet för läsning.

Under omröstningen valde jag att försöka förbättra texten och i flera fall valde jag att avstå, eftersom texten var missvisande även om jag inte motsatte mig själva sakinnehållet.

Jag har tidigare, tillsammans med mina FP-kollegor, röstat för den resolution om ACTA som kritiserade bristen på öppenhet och jag har också skrivit på den skriftliga förklaring som antagits av parlamentet. I mycket kändes det som om parlamentet nu upprepade gamla ståndpunkter trots att vi efter ihärdigt arbete faktiskt fått gehör för många av våra uppfattningar. Vissa formuleringar var mer plakatpolitik.

I slutändan valde jag att avvisa resolutionen i sin helhet. Samma sak gjorde jag med EPP-gruppens alternativa förslag, som av andra skäl inte heller var bra. De som nu kritiserar mig för att svika måste uppenbarligen veta mer om det faktiska läget än mina källor inom kommissionen och den svenska regeringen.

Nu skall avtalet skrivas under och godkännas av parterna, sedan ska EU-parlamentet besluta om att antingen godkänna eller förkasta det slutliga avtalet. Till senvåren förväntas avtalet komma upp till beslut i parlamentet. Det är då det hela avgörs på riktigt. Under tiden fram till parlamentets slutliga beslut hoppas jag att kommissionen i stor öppenhet kommer att lägga kraft och energi på att ge svar på den oro och de frågor som ställs från medborgare och aktivister kring ACTA.

Läs också kollegan Cecilia Wikströms inlägg om ACTA-omröstningen.