EU behöver en gemensam krisfond för banker

Folkpartiets ledamöter röstade idag i Europaparlamentets sammanträde om den gemensamma avvecklingsmekanismen (SRM). En stor majoritet i parlamentet röstade för den sista delen av bankunionen, och vikten av ett gemensamt europeiskt svar på problemen i finansmarknaden har aldrig varit större. SRM innebär att EU ska inrätta gemensamma rekonstruktionsregler för banker som går i konkurs och även bilda en gemensam fond för krisstöd.

Det är viktigt för stabiliteten inom Europas banksektor att vi skapar en gemensam bankunion och en gemensam fond, och Sverige bör på sikt vara en del av denna union. Genom att anta ekonomiutskottets förhandlingsmandat hoppas parlamentet på genombrott i förhandlingarna med EU-ländernas finansministrar om den sista delen av bankunionen. Europaparlamentet säger dock tydligt säger nej till att använda EU:s budget eller nationella budgetar för att rädda banker i kris. Fonden måste istället finansieras av bankerna själva genom avgifter.

Det är viktigt att svenska skattebetalare inte ska stå för förluster i utländska banker om vi går med i bankunionen. Varje EU-land har ansvar för att sköta sina egna statsfinanser. Man ska inte kunna vältra över ansvaret för fallerande banker på något annat land och dess skattebetalare.

Europaparlamentet sätter nu press på Europas finansministrar att se över den överenskommelse de träffade före jul som förordade ett mellanstatligt avtal i stället för i EU-förordningen om SRM.

Det finns en risk för att den demokratiska legitimiteten och transparensen blir lidande i arbetet med fonden. Europaparlamentet och de nationella parlamentens roll borde stärkas genom till exempel genom public hearings. Dock är dagens omröstning ett steg i rätt riktning mot en lösning på problemet.

I morgon röstar vi om 2-packet

I morgon röstar Europaparlamentet om två lagstiftningsförslag, det så kallade 2-packet, som stärker kommissionens befogenheter att övervaka nationella budgetar.

Den väg som som leder oss ur krisen är ett mer fördjupat samarbete. För att nå dit behövs en ekonomisk politik som leder till sunda och stabila stadsfinanser och en högre tillväxt. Jag välkomnar därför de två lagförslagen, 2-packet, som ytterligare skärper den ekonomiska övervakningen av eurozonen.

Problematiskt med finansiell transaktionsskatt på EU nivå

Under tisdagen röstade Europaparlamentet om en mycket kontroversiell rapport om innovativ finansiering skriven av socialisten Anni Podimata. Den mest kontroversiella frågan i rapporten är om Europa ska gå före och på egen hand införa en finansiell transaktionsskatt. Referensen till denna skatt på europeisk nivå röstades ut ur rapporten när den behandlades i det ekonomiska utskottet, men efter påtryckningar från både Tysklands och Franskrikes regeringar lyckades förslaget, tyvärr, få majoritet i plenum.

Rapporten tar visserligen upp en rad viktiga aspekter; så som vikten av att skapa en verklig inre marknad som grund för Europas tillväxt, betydelsen av att möjliggöra finansiering av europeiska infrastrukturprojekt med hjälp av europeiska projektobligationer, liksom en möjlig lösning för en europeisk koldioxidbeskattning, för att ställa om Europas produktion till en hållbar utveckling. Rapporten poängterar också att EU:s medlemsländer måste leva upp till de uppställda biståndsmålen, vilket tyvärr bara fyra utav de 27 medlemsländerna gör idag.

Men på grund av uppmaningen till en europeisk finansiell transaktionsskatt valde jag att avstå i den slutgiltiga voteringen. Det svenska exemplet av att ensidigt införa en slags finansiell transaktionsskatt från 1980-talet, vilket resulterade i att stora delar av av aktie-, obligations- och optionshandeln flyttade till London, bör beaktas så att vi inte gör om samma misstag på europeisk nivå.

Jag betvivlar starkt att de stabiliserande effekterna av finansmarknaderna, som man hoppas att en finansiell transaktionsskatt ska leda till, kommer att infrias om EU ensidigt inför en sådan skatt. Risken är för stor att aktie-, obligations- och optionshandeln istället flyttar till mindre transparenta och mindre öppna marknader utanför Europa. Det skulle inte skapa en bättre tillsyn av finansmarknaderna, och det skulle dessutom undergräva den gemensamma europeiska tillsynen av finansmarknaderna som vi har tagit fram inom EU.

Revisionrättens årliga rapport om EU:s budget 2009

Under sessionen i Bryssel i dag presenterades Revisionsrättens årliga rapport om EU:s budget för 2009. Kommissionen representerades av Kommissionär Algirdas Šemeta som har ansvar för skatter och tullar, revision och bedrägeribekämpning.
Revisionsrätten är över lag nöjd med rapporten och tycker att det var ett positivt resultat för 2009. I jämförelse med rapporten för 2008 fastställer Revisionsrätten att det skett tydliga förbättringar gällande felaktigheter i räkenskaperna. Dock finns det fortfarande en hel del som ska rättas till av medlemsstaterna.

Medlemsstaterna ska enligt EU-lagstiftningen redovisa sina räkenskaper som berör EU:s budget, det är självklart att även denna plikt ska uppfyllas ordentligt. De områden som var mest berörda av materiella fel var jordbruk, sammanhållning, forskning, energi och transport, externt samarbete, utveckling, utbildning och medborgarskap.

Lars Heikensten, svensk medlem av revisionsrätten, kommenterade rapporten och menade att det var förståeligt att felen inom sammanhållningsområrdet var mer än inom jordbruksområdet.

Sammanhållningsområdet må vara mer komplicerat och består av många projekt men ändå bör vi i medlemsstaterna kunna sköta budgetrevisionen mycket bättre.

Jordbruksbudgeten står för ca 48 procent av EU:s totala budget. Trots att felen var stora inom jordburksområdet så blev den biten av EU:s budget helt klart godkänd av revisionsrätten för 2009. Men vi kan fortfarande diskutera huruvida jordbruksbudgeten verkligen bör vara så stor.