Viktig politisk vecka - i Strasbourg och Visby!

Spaniens sorti - Belgiens övertagande
Under den kommande Strasbourg-sessionen sker avrapportering från det avgående spanska ordförandeskapet och en presentation av de belgiska planerna.

Man får nog säga att det har varit si och så med det som regeringen i Madrid uträttat.
I ärlighetens namn har omständigheterna inte varit de bästa; det första roterande ordförandeskapet efter Lissabonfördraget med en permanent "EU-president", Herman van Rompuy. Lägg därtill den svåra ekonomiska skuldkrisen inom euro-området med Greklands fall i fokus. Men också Spaniens egen ekonomisk- politiska kris har givit premiär- och finansministrarna extra arbetsuppgifter för att klara problemen på hemmaplan och stärka det internationella förtroendet för Spanien.

Nu tar Belgien vid - ett land som efter förra månandens val ännu inte har en fungerande regering. Den förre premiärministern leder en övergångsregering i väntan på en mer stabil lösning. Men att hitta en regering i detta splittrade land blir inte lätt.
Men det är säkert som tjänstemännen i Bryssels regeringskvarter lite skälmskt brukar säga; Belgien klarar sig bra utan en regering, så det blir säkert inga problem med ordförandeskapet.

Reglerna på finansmarknaderna skärps
Ett annat huvudämne i Strasbourg är finansmarknaderna och skärpta regler för tillsyn och övervakning. Trots ett misslyckande att komma överens i en s.k. trialog mellan medlemsländerna, kommissionen och EP, debatterar och röstar vi i en "första läsning" om detta omfattande paket med fem förordningar som ger en stark ställning för de myndigheter som skall övervaka EU:s finanssektor och tidigt kunna ingripa om problem uppstår.

Här finns roten till de olika uppfattningarna. Medlemsländerna är skeptiska mot att ge alltför stark överstatlig ställning, medan EP menar att finanskrisen visat stora brister i den gränsöverskridande tillsynen.

De överdrivna bonussystemen är också uppe för beslut. Även om jag tycker att förslagen är väl detaljerade så finns förvisso skäl att agera mot de överdrivna bankbelöningarna, som varit och fortfarande är provocerande med tanke på finanskrisens enorma krav på statliga insatser.

Jordbruk och SWIFT
Den framtida jordbrukspolitiken och det omdiskuterade SWIFT-avtalet är andra aktuella ämnen. Det är min förhoppning att Marit Paulsens kloka syn på Europas framtida jordbrukspolitik vinner gehör. Även om retoriken är tuff, tror jag nog man säga att Marits mer balanserade förslag får alltmer stöd, i varje fall i ALDE-gruppen.
Jag hoppas också att Cecilia Malmström denna gång får igenom ett avtal med USA om att kunna följa illegala penningströmmar för att komma åt finansiering av den globala terrorismen. Så verkar verkar nu vara fallet, inte minst sedan ALDE-gruppen enhälligt ställt sig bakom den framförhandlade avtalet, som ytterligare stärker den personliga integriteten för EU:s medborgare.

En tuff start för Cecilia Malmström, som hon har klarat med bravur!

Almedalen och Vänstertro på euron
Almedalsveckan har startat med statsministerns besked om inga nya skattesänkningar 2011. Det tror jag är en klok avvägning i dessa oroliga ekonomiska tider. Men vi behöver dock få en seriös diskussion om avskaffandet av värnskatten, som är direkt skadlig för Sveriges tillväxt.

Imorgon är fp:s tur. Demokrativeckan i Visby är något alldeles speciellt och svenskt.
Man må ha sina synpunkter på omfattningen, men nog är det enastående att under en sommarvecka domineras Sverige och den politiska debatten av vad som sker i Visby.

Det stora som hände i den inrikespolitiska debatten förra veckan var att 13 kända vänsterdebattörer kom ut och påminde om den självklara solidariska dimensionen av Europa-samarbetet, där euron ingår som en viktig del av det gemensamma Europa.

Låt mig citera ur DN 30 juni:

"Fortfarande tror en liten men medialt röststark grupp vänsterdebattörer att krisen orsakas av den gemensamma valutan. Det är en huvudlös vänsterståndpunkt som riktar fokus mot demokratins valda företrädare politikerna, som konstruerat euro-samarbetet. Därmed eldar de på den nationalism, fascism och nazism som åter börjar göra sig bred i Europa"

Bättre kan det inte sägas.

Må Mona Sahlin, Lars Ohly, Jonas Sjöstedt, Maria Wetterstrand och andra tvivlare lyssna!

SWIFT och EU-parlamentet

Igår röstade Europaparlamentet om det så kallade SWIFT-avtalet. Parlamentet förkastade med bred majoritet det tillfälliga avtalet, som Rådet tidigare har godkänt. Swiftavtalet handlar om hur och när amerikanska myndigheter skall få tillgång till sekretessbelagda uppgifter om europeiska banktransaktioner. Sådana uppgifter används till att kartlägga terroristnätverkens finansiella kanaler.

Europaparlamentets huvudinvändningar mot Swiftavtalet är att avtalet inte ger tillräckliga garantier för rättsäkerhet och enskildas integritet. Parlamentet vill att avtalet fullt ut respekterar EU-medborgarnas rätt till skydd av personliga data. Dessa uppgifter får enbart samlas in "i syfte att bekämpa terrorism" och "rätt balans" måste hittas mellan, å ena sidan säkerhetsåtgärder, å andra sidan skydd av medborgerliga rättigheter.

Men bakom beslutet att avvisa avtalet döljer sig också en markering av parlamentet mot Rådet och Kommissionen.Vi har nu gått in i en ny tid genom Lissabonfördraget, som ger EP inflytande över denna typ av avtal. Men redan dessförinnan har EP kritiserat Kommssionens och Rådets ovilja att beakta parlamentets synpunkter.

Det är en lång kamp mellan institutionerna, som möjligen kan uppfattas som trist och prestigefylld. Men det är klart att EP - när nu det praktiska arbetar börjar – vill ge en signal om hur vi ser på det kommande samarbetet. Ur demokratisk synvinkel är detta givetvis inte oviktigt, och för både Kommissionen och i synnerhet de 27 regeringscheferna kan det vara svårt att inse att EP blivit en mer jämbördig förhandlingspartner.

Rådet försökte medvetet få parlamentet att godkänna avtalet enligt de gamla reglerna. Mot detta markerade vi i parlamentet kraftfullt och en stor majoritet av parlamentet förkastade det tillfälliga avtalet. 378 ledamöter röstade för och 196 röstade emot Jeanine Hennis-Plasschaerts (holländsk liberal kollega) rapport som rekommenderade parlamentet att förkasta avtalet.

Cecilia Malmström hamnade som nyvald kommissionär mitt i hetluften genom att hon som en av sina första uppgifter fick försvara det ingångna avtalet med USA. De konservativa ville skjuta upp omröstningen så ett reviderat avtal skulle kunna tas fram. Men det förslaget blev nedröstat. Jag hade sympati för den idén och litar självfallet på Cecilias löfte om att redan till nästa session presentera ett förslag för beslut omgående i Rådet. Alde-gruppen och i synnerhet vår gruppledare – Guy Verhofstadt med mångårig erfarenhet från Rådet som premiärminister i Belgien – menade dock att Rådet inte skulle stå för sin del av uppgörelsen och leverera i tid.

Jag följde grupplinjen och avvisade förslaget att skjuta upp beslutet och röstade sedan emot det tillfälliga SWIFT-avtalet.

Det är inte muntert att gå emot Cecilia Malmström på en av en hennes första dagar på sitt nya jobb. Samtidigt är det viktigt att Rådet och Kommssionen accepterar de nya spelregler som gäller. De dokument jag har läst visar på att avtalet har haft avsedd effekt. Möjligheten att följa pengarna har både stoppat terrordåd och givit uppgifter som lett till gripanden och erkännanden. Efter denna markering hoppas jag att samarbetet och lagstiftningsprocessen kommer att gå smidigare framöver.
Och att ett nytt avtal med USA om SWIFT snabbt kommer på plats. Något säkerhetsglapp får inte uppstå.