Euron bör betraktas som en framgång

På söndag är det 10 år sedan Sverige röstade nej till euron i folkomröstningen. Sedan dess har Europa gått igenom en mycket djup finansiell och ekonomisk kris. Ändå har många länder anslutit till euron och fler vill in. Det visar på eurons styrka.

Idag skriver jag på Kvällsposten debatt att det är dags att blicka framåt. Bristerna i eurons ekonomiska regelverk håller på att rättas till och på sikt bör vi därför hålla en ny folkomröstning.

I eurofrågan förväntar jag mig mindre nationalism och mer ledarskap. Jag står upp för att Sverige på sikt behöver euron.

På besök i Irland

- Det går i rätt riktning i folkomröstningskampanjen. Ja-sidan leder. I det mycket känsliga politiska läge som EU befinner sig i nu, med Greklands kris, ska det mycket till för att irländarna röstar nej den 31 maj om finanspakten. Det sa Olle Schmidt i samband med hans besök på Irland och det liberala partiet Fianna Fáil i förra veckan.

Olle var inbjuden som talare på ett möte för att dela med sig av de erfarenheterna från den ekonomiska krisen på 90-talet och vilka lärdomar svenska politiker dragit. 

- Det var intressant och jag träffade bland annat fd ministrar. Att engelsmannen och nationalisten Nigel Farage från Ukip var på besök samtidigt som mig, gav en hjälpande hand till ja-sidan. Att engelsmän på ett "kolonialistiskt sätt" talar om hur irländarna ska rösta uppskattas inte. Det har snarare en motsatt effekt.  

Här är en länk till Fianna Fáils hemsida

Irlands befolkning säger sitt om EU:s finanspakt

I morgon åker jag till Dublin för att delta i det irländska liberala partiets möte med anledning av folkomröstningen.

I går var sista dagen för irländarna att registrera sig till folkomröstningen den 31 maj då man beslutar om att godkänna den Europeiska finanspakten. Pakten syftar till att skapa förtroende för euroländernas offentliga finanser. Till exempel krävs att varje medlemsstat ska införa en regel att det strukturella budgetunderskottet inte får vara större än 0,5 procent av BNP. Om en sådan lag inte införs kan landet dras inför EU:s domstol. Enbart Tjeckien och Storbritannien har sagt nej.

Att Irland valde att skjuta på sitt beslut med hänvisning till en folkomröstning var föga förvånande. Vi minns alla hur Lissabonfördraget förhalades under 2008.

Irland drabbades hårt av finanskrisen. Utmaningarna är många: en arbetslöshet på 14 procent, en stor och ännu ökande utflyttning, och en inhemsk marknad som går på knäna. Det är förståeligt att irländarna är osäkra på om man verkligen vill införa strängare budgetregler. Men det är viktigt att komma ihåg att pakten inte bara innehåller åtstramningar, utan även planer om tillväxt och investeringar.

När man läser texten till fördraget, som pakten juridisk sett heter, är det inte helt lätt att förstå hur det i praktiken kommer att påverka landet i framtiden. Att som politiker skjuta det här ansvaret ifrån sig och lägga över det på befolkningen är varken rättvist eller ansvarsfullt. Nu finns visserligen mycket bra information tillgänglig och debatten på Irland är i huvudsak mycket pragmatisk. Men de populister och vänsterpartier som förespråkar ett nej på måste också ta sitt ansvar om landet skulle bli att stå utanför pakten. Och det vet vi att inte kommer att ske.


Det ska bli intressant att diskutera detta med mina irländska liberala vänner.

Olle Schmidt om den europeiska stabilitetspakten

Lyssna till Olle Schmidt tala om det mellanstatliga avtalet som rådet beslutade om den 8-9 december. Avtalet handlar om att stärka det ekonomiska samarbetet mellan Europas länder.

Grekiskt kaos

Förvirring och förvåning möter Giorgios Papandreous besked om låta frågan om förra veckans stödpaket gå till folkomröstning.

Jag känner sympati för den grekiske premiärministerns vilja att låta det grekiska folket avgöra Greklands framtid inom EU. Samtidigt är det givetvis inte denna typ av osäkerhet som Europa behöver i dessa oroliga dagar. Men vi lever i ett demokratiskt Europa, vars ledarskap måste ha folkligt stöd för den typ av långtgående uppgörelser som varit legio sedan krisen rullade in över vår kontinent. Papandreou har blivit attackerad från alla håll kanter, också från egna partivänner.

Den grekiska oppositionen med Antonis Samaras i spetsen har enligt min mening agerat ansvarslöst och bildat en ohelig allians med de mer radikala demonstranterna utanför parlamentet. Alternativet för regeringen i Aten är nyval, vilket inte alls skall uteslutas. Ty redan på fredag står Papandreou inför ytterligare en förtroendeomröstning, och hans majoritet är svag.

Själv tror jag Grekland skulle må väl av att i grunden förnya hela det politiska systemet och byta ut många av de ledande politikerna. Många är mer eller mindre inblandade i de problem som försatt Grekland i ekonomisk moras.

En kännare av Greklands problem antydde möjligheten att inrätta en opolitisk regering med inslag av av expertis från några av de lyckosamma i den grekiska diasporan.

Slutligen:

Ett nej i en folkomröstning måste rimligen innebära ett utträde ur euron och mycket allvarligt skada Greklands ställning inom EU.

Rösta om euron senast vid riksdagsvalet 2014

"En röst på Folkpartiet innebär att vi kan fortsätta arbetet för en ny folkomröstning om euron under nästa mandatperiod. Vi ser tre alternativa datum för en folkomröstning: under 2013, i samband med Europaparlamentsvalet 2014 eller vid riksdagsvalet 2014". Det skriver jag, Carl B Hamilton och Wolf Klinz, tysk EU-parlamentariker i Dagens Industri (30/8).

Här kan du läsa artikeln.