Lucas Papademos och Mario Monti förhoppningsfulla val i Aten och Rom!

Det verkar som om den politiska oredan i Aten och Rom håller på att redas ut. Igår blev det klart att den förre vice ECB-chefen Lucas Papademos efterträder Papandreou som Greklands premiärminister.

En liknande transformation sker nu i Rom. Äntligen verkar Berlusconi förstå allvaret för Italien och vara villig att träda tillbaka, i nästan bokstavlig mening under galgen.

Förre kommissionären Mario Monti nämns som tänkbar premiärminister i en övergångsregering.

Båda dessa herrar har jag personligen haft en hel del med att göra i deras tidigare roller.

Papademos

Papademos gjorde en god insats i ECB, även om just Papdemos var centralbankschef i Grekland när landet blev medlem i eurozonen. Ofta möttes vi i utskottet för utfrågningar och ett år var jag ansvarig för parlamentets kommentarer över ECB:s årsrapport 2007.

Monti

Mario Monti minns vi svenskar som principfast kommissionär för konkurrensfrågor som bland stoppade de båda fusionerna mellan Volvo/Scania samt SEB/FöreningsSparbanken.

Även i andra sammanhang har jag på närmare håll lärt känna Mario Monti, en klok och kunnig person. För mig är han den totala motsatsen till Berlusconi.Monti är en blygsam klassisk akademiker, en i grunden bildad person.

En av lärdomarna från den svenska krisen på 90-talet är ju att det rådde en bred politisk enighet om vad som måste till för att klara Sveriges djupa kris.

Så förhoppningsvis är detta början till en ny era för dessa båda kulturländer.

Grekiskt kaos

Förvirring och förvåning möter Giorgios Papandreous besked om låta frågan om förra veckans stödpaket gå till folkomröstning.

Jag känner sympati för den grekiske premiärministerns vilja att låta det grekiska folket avgöra Greklands framtid inom EU. Samtidigt är det givetvis inte denna typ av osäkerhet som Europa behöver i dessa oroliga dagar. Men vi lever i ett demokratiskt Europa, vars ledarskap måste ha folkligt stöd för den typ av långtgående uppgörelser som varit legio sedan krisen rullade in över vår kontinent. Papandreou har blivit attackerad från alla håll kanter, också från egna partivänner.

Den grekiska oppositionen med Antonis Samaras i spetsen har enligt min mening agerat ansvarslöst och bildat en ohelig allians med de mer radikala demonstranterna utanför parlamentet. Alternativet för regeringen i Aten är nyval, vilket inte alls skall uteslutas. Ty redan på fredag står Papandreou inför ytterligare en förtroendeomröstning, och hans majoritet är svag.

Själv tror jag Grekland skulle må väl av att i grunden förnya hela det politiska systemet och byta ut många av de ledande politikerna. Många är mer eller mindre inblandade i de problem som försatt Grekland i ekonomisk moras.

En kännare av Greklands problem antydde möjligheten att inrätta en opolitisk regering med inslag av av expertis från några av de lyckosamma i den grekiska diasporan.

Slutligen:

Ett nej i en folkomröstning måste rimligen innebära ett utträde ur euron och mycket allvarligt skada Greklands ställning inom EU.