Respekten för minoriteters rättigheter är inte förhandlingsbar

Idag deltog jag på Europaparlamentets möte mellan Panafrikanska parlamentet och EU (EP-PAP) innan det kommande EU-Afrikamötet i Bryssel. Parlamentets president Martin Schultz höll ett viktigt inledande tal om de gemensamma värderingar som förenar våra två parlament. En ömsesidig och otvetydig respekt för minoriteter är fundamental för att EU ska kunna samarbeta med de afrikanska länderna, och det gäller även homosexuellas rättigheter. Det är alla politikers skyldighet att beskydda sitt lands minoriteter, oavsett vilket land dessa minoriteter råkar befinna sig i, något jag påminde Ghanas representant om. Att skylla diskriminering av homosexuella på kulturella traditioner är inte acceptabelt i demokratiska samhällen.

 

 

Mötet följdes av en trevlig lunch, där jag fortsatte diskussionen om homosexuellas rättigheter i Afrika med mina kollegor från Burkina Faso, Kongo-Brazzaville och min liberala vän Louis Michel i mitten, som är före detta belgisk utrikesminister och numera europaparlamentariker. EU måste fortsätta värna minoriteters i alla sammanhang, och inför EU-Afrikamötet hoppas jag att båda parter kan mötas med samma uppfattning om minoriteters grundläggande rättigheter.

På studieresa till Färöarna

Så blev jag där äntligen också "expert" på makrillfiske, eftersom min kollega Pat The Cop Callagher från Irland var tvungen att vara hemma för att kampanja.

Jag fick framföra hans kärva budskap till kollerna från Island och Grönland. På dagordningen fanns också säljakten på Grönland.

Presskonferens med Ekonomiutskottets delegation i Warszawa

Möte med Polens finansminister med Ekonomiutskottets delegation till Warszawa

 

På dessa bilder syns Europaparlamentets Ekonomiutskotts (ECON) delegation under vårt möte med den polske finansministern Mateusz Szczurek. Tråkigt nog var han tämligen otydlig vad gäller Polens inträde i euron. Jag hade förväntat mig ett klarare besked, inte minst i dessa dagar då Ukrainakrisen visar vikten av ett nära sammanhållet EU. Marek Belka, som är chef för den polska centralbanken har gett tydligare besked, och menar uttryckligen att Rysslands agerande gör det  angeläget att påskynda ett polskt eurointräde.

Välkommet beslut om bankunionen

Efter långa och tuffa förhandlingar kom EU:s medlemsländer, Kommissionen och Europaparlamentet i morse överens om bankunionens sista steg. Det är ett välkommet beslut.

Genom beslutet i morse lades den sista byggstenen på plats för skapandet av bankunionen. Överenskommelsen innebär att det skapoas en gemensam europeisk myndighet för avveckling av banker i kris och en gemensam europeisk fond, som ska kunna stötta banker som är på väg att gå i konkurs. Skattebetalare ska inte längre ta upp notan för fallerande banker utan fonden, som finansieras av bankerna, ska kunna rädda bankerna.

Uppgörelsen innebär att fondens medel kan användas gemensamt för att rädda fallerande banker. Sverige bör delta i bankunionen, för att garantera vår egen och Europas finansiella stabilitet. 

Länder utanför euron ska ha likvärdigt inflytande och svenska skattebetalare ska inte stå för förluster i utländska banker. Det ska gå att utkräva ekonomiskt ansvar av dem som styrt och finansierat bankverksamheten, att det offentliga ekonomiska risktagandet ska minimeras och att svenska skattebetalare inte ska stå för förluster i utländska banker.

Allvarlig men hoppfull stämning på mitt sista AVS-EU-möte

Nu har mandatperiodens, och tillika mitt, sista möte med AVS-EU länderna avslutats här i Strasbourg. Det har varit flera intressanta debatter på agendan, men mest infekterad är frågan om HBTQ-personers rättigheter i AVS-länderna.

 

Michel Sidibé från UNAIDS var på plats för att berätta om de framgångar som nåtts med att bekämpa AIDS och det stigma som de smittade lever med. Michel talade främst om narkomaner, sexarbetare och homosexuella män. Att stigmatisera, eller ännu värre, kriminalisera grupper som är särskilt utsatta för infektionen försämrar deras tillgång till medicin. Idag kostar medicinen 80 dollar om året per person, en enorm förbättring jämfört med för bara ett par år sedan. Men fortfarande väntar 18 miljoner människor på att få behandling. Med politisk vilja, tolerans och medicinsk utveckling kan vi vinna striden mot denna hemska infektion.

En annan intressant diskussion är sambandet mellan terrorism och Internet. Min somaliska kollega var för första gången med på ett av dessa möten och påminde oss alla om att det är dem det handlar om. Somaliska ungdomar lockas till extremism och radikalisering av terrorgrupper som finns i utkanten av samhället. Radikalisering och extremism måste motverkas på alla sätt, även på Internet. Men att stänga ner websidor eller övervaka sina medborgare är inte rätt väg att gå. Internet är också det bästa sättet att ge förtyckta eller översedda grupper sin röst tillbaka. Med Internet säkras också yttrandefriheten.

Jag kommer verkligen att sakna dessa möten och mina kolleger, att få diskutera demokratins grunder med parlamentariker från världens alla hörn är väldigt inspirerande!

Het debatt om Zimbabwe och HBTQ-rättigheter i Afrika

Under mina år som ledamot av AVS-EU församlingen har jag särskilt intresserat mig för Zimbabwe. Jag gav mig in i politiken under sent 1960-tal på grund av apartheid-systemet i Sydafrika, och har sedan 2006 suttit i AVS-EU församlingen. EU behöver Afrika mer än Afrika behöver EU, och det har varit värdefullt att få ta del av mina afrikanska kollegors åsikter om dagens afrikanska despoter.

 

Presidenten Robert Mugabe fyllde nyligen 90 år och sitter på all makt i landet. EU och USA har sedan länge haft ekonomiska och politiska sanktioner mot landet och dess ledare, men för en månad sedan valde EU:s utrikesministrar att lätta på dessa sanktioner. Kvar finns sanktioner mot president Mugabe, hans fru, landets militärära industri samt vapenembargot.

 

Idag ordnade jag och Arthur Gwagwa, från Zimbabwe Human Rights NGO Forum, en organisation som försöker stärka civilsamhället i Zimbabwe. Att normalisera förhållandet till Zimbabwe kan vara ett steg i rätt riktning, men alla de som lidit och fortfarande lider under regimens får inte glömmas bort. Den 31 juli förra året hölls val i Zimbabwe och de afrikanska organisationer som släppet in för att observera valet har inte gett en entydig bild. Klart är att våldet, men också transparensen, uteblev.

 

Arthur Gwagwa från Zimbabwe Human Rights NGO Forum och jag ledde dagens lunchmöte.

Makhosini Hlongwane som företräder det styrande Zanu-PF partiet är en ung och ambitiös politiker jag lärt känna under åren. han var stark kritisk till att organisationer som finansierades av Europeiska länder och stödprogram uttalade sig kritiskt om situationen i Zimbabwe. Han hävdade att de var tvungna att kritisera regeringen för att få finansiering. Mot den bakgrunden kan vi först de svårigheter civilsamhället i Zimbabwe har att göra sin röst hörd. Däremot var både han och hans kolleger från Zimbabwe besvikna på att den här diskussionen inte fördes på hemmaplan.

 

Jag kan hålla med om att en bredare debatt behövs på plats, men ibland kan det vara nödvändigt att lyfta diskussionen till en oberoende plats med fler parter. På lunchmötet fanns delegationer från Botswana, Kenya, Uganda, Liberia, Nigeria och Sydafrika representerade. En viktig fråga för alla var att inte bli förbisedda som parlamentariker. De hade erfarenhet av att organisationer gick direkt till presidenten eller inte tog dem seriöst på andra sätt, och här kunde vi dela erfarenheter om att våga ta debatter man inte är inbjuden till och att hålla sin dörr öppen för allmänheten.

 

Betydligt mer infekterad blev diskussionen om minoriteters rättigheter, och då främst HBTQ-personers rättigheter i Afrika. Kollegerna var upprörda över att vice ordförande av församlingen, Louis Michel, hade kritiserat Ugandas nya lag som kriminaliserar homosexualitet. De ansåg att de representerade folk som ville ha sådana här lagar, och att det var orättvist att kritisera Afrikanska länder när bl.a. USA har lika restriktiva lagar. Debatten var het men respektfull, och vi avslutade med vänliga

Nästa 30 kolleger kom till lunchmötet om Zimbabawe för att diskutera landets framtida roll i regionen.

AVS-EU länderna möts i Strasbourg

Idag hölls den formella inledningen av den 27:e sessionen för den gemensamma parlamentariska församlingen för EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet, den så kallade AVS-EU församlingen. Mötet är det sista innan valet till Europaparlamentet i maj.

 

Mötet skulle ha ägt rum i Aten, eftersom Grekland för tillfället håller i ordförandeklubban i EU-rådet, men på grund av den ekonomiska och politiska situationen är vi istället i Europaparlamentets lokaler i Strasbourg.

 

Församlingens två ordförande, min liberala kollega och före detta EU-kommisionär för utvecklingsfrågor Louis Michel och Jamaikanska parlamentarikern Fitz Jackson berörda samma aktuella ämnen men från olika perspektiv.

 

Ordförande Fitz Jackson från Jamaica under mötets öppnanade.

De talade både om de väpnade konflikterna i AVS-länderna, som genast måste få ett slut för att få regionerna på fötter, om behovet av privat och offentligt partnerskap och småföretag. Louis Michel påpekade att Europas ekonomi till 70 procent utgörs av små- och medelstora företag, och att samma andel i Afrika är 10 procent. Svårtolkad lagstiftning, social oro och liten tillgång till finansiering är stora problem. Ett nyligen föreslaget program för att hjälpa små- och medelstora företag i Karibien och Afrika är mycket välkommet.

 

En känsligare frågar var AIDS, diskriminering av smittade, och fram för allt homosexuella. Den senaste tiden har de diskriminerande lagarna i Uganda och Nigeria fått stor uppmärksamhet.  Louis Michel underströk att kriminalisering av homosexualitet strider mot de konventioner om mänskliga rättigheter som dessa länder själva skrivit under. Jag anser att här det är viktigt att komma ihåg demokratins grundläggande betydelse, att demokratiska värden inte bedöms efter majoritetens vilja utan hur majoriteten respekterar minoriteter som avviker från deras vilja. Och här har flera afrikanska länderna mycket att jobba med. Fitz Jackson sa däremot att alla änder har olika kulturella traditioner som måste respekteras, ett argument vi ofta får höra. Den jamaikanska parlamentarikern avslutade lämpligt med att citera legenden Bob Marley, "Let's all come together".

 

Sessionen varar tills på onsdag och på agendan finns blanda annat Zimbabwe, Internet och terrorism, handelshinder och hållbar utveckling. Detta är min sista AVS-EU session innan jag i sommar kliver av som Europaparlamentariker, så det ska bli roligt att nu träffa alla mina AVS-kolleger.



Mötet hålls i Europaparlamentets plenarsal i Strasbourg, som vi annars använder en vecka i månaden för att rösta om de lagförslag som förhandlats i Bryssel.

Artikel i Nordisk försäkringstidskrift: Öppna kort i försäkringsbranschen gynnar alla

Europaparlamentet röstade med sex rösters marginal nej till att införa europeiskt provisionsförbud i sin omröstning i Strasbourg om försäkringsförmedlardirektivet, IMD2, den 26 februari. Men full transparens ska enligt parlamentet gälla för avgifter och provisioner vid förmedling av sparförsäkringar.

Medlemsländer som vill kan dock gå längre och själva införa provisionsförbud, enligt parlamentet. Förhoppningsvis kan man i höst komma överens med Ministerrådet och Kommissionen om IMD2, skriver EU-parlamentarikern Olle Schmidt i artikeln.

Du kan läsa hela artikeln på Nordisk försäkringstidskrifts webbplats.

Mitt tal om Trojkans insatser för EU under finanskrisen

Jag talade igår om den så kallade trojkan (EU-kommissionen, IMF och ECB) och den ekonomiska krisen. Det är viktigt att inse vilka svåra förutsättningar trojkan arbetat i, och att samtidigt lägga ansvaret för EUs problem vid rätt dörr. Att skylla på unionen är den förrädiskt enkla utvägen, men i verkligheten ligger ansvaret för den ekonomiska och sociala krisen i de nationella huvudstäderna.

Säkerhetsfrågor och personlig integritet kräver en balanserad analys

Igår avstod jag att rösta om Europaparlamentets förslag om en europeisk åtgärdsplan för att motverka massövervakning av EU-medborgare. Massavlyssning av europeiska medborgare är inte acceptabel, och jag stödde de delar av parlamentets förslag som fördömde sådan övervakning. Jag uppmuntrar EUs försök att utreda och begränsa övervakningen av medborgare inom unionen. Dock var EUs åtgärdsplan enbart baserad på Snowdens läckta uppgifter och inte på säkerställd fakta. För liten hänsyn togs till nationella säkerhetstjänsters behov av att kunna övervaka misstänkta kriminella för att kunna garantera medlemsländernas säkerhet, och jag lade därför ner min röst.

Jag var skeptisk till att rösta för en rapport som så ensidigt kritiserar USA. Vi vet att flera EU-länder har förlitat sig på information från amerikanska säkerhetstjänsten och NSA. Planen föreslog att det planerade frihandelsavtalet med USA skulle komma att äventyras om inte landet helt upphörde med sin övervakning. Ett försämrat förhållande till landet hade skadat EU mer än USA, och vi har inte råd att stöta ifrån oss USA när Ryssland slår sig för bröstet. I sitt agerande mot Ukraina har Putin visat EU sitt rätta ansikte, där militär makt överordnas internationell rätt.

Visselblåsare, personer som avslöjar oegentligheter, spelar en viktig roll i fungerande demokratier. Snowdens avslöjanden har väckt en nödvändig debatt om var gränsen mellan personlig integritet och nationell säkerhet går, men röjandet av en enorm mängd konfidentiell data gjorde mer skada än nytta. Därför behöver EU se till att det finns interna kontroller av våra säkerhetstjänster, och en möjlighet för potentiella visselblåsare att avslöja missförhållanden för överordnade utan risk för repressalier. Det var EUs och USAs övervakningsprogram som möjliggjorde kartläggningen av Anders Behring Breiviks kontaktpersoner efter terrordådet på Utöya, vilket påminner oss om att vi behöver en stark säkerhetstjänst mer än någonsin förut.

Radiointervju om opinionsmätning om Europaparlamentsvalet

Intervjuad idag i Studio 1 om en ny opinionsmätning om Europaparlamentsvalet i maj. 

Lyssna på intervjun här: http://t.sr.se/OZHzuC

EU måste sätta press på Putin

Situationen i Ukraina blir allt mer ohållbar. Ryssland har i praktiken tagit kontrollen över Krimhalvön och verkar inte ge efter för hot om sanktioner och politisk isolering. När det gäller Ryssland fungerar bara retorik som det finns riktig maktpolitik bakom. Tomma ord faller platt. 

 

Hittills har EU gjort för lite, och måste nu ta sitt ansvar. Idag var Ukrainas särskilda sändebud för Krimhalvön, Boris Tarasyuk i Europaparlamentets utrikesutskott för att ge sin syn på situationen. Han var tacksam för det stöd som den den demokratiska rörelsen fått från EU. Han var mycket tydlig med vikten av ett enat EU som kraftfullt fördömmer Rysslands agerande. Hårda ekonomiska sanktioner både mot landet och mot enskilda individer i den ryska regeringen var några av hans förslag till åtgärder. Riktade sanktioner är ett medel som EU använt sig av förut, och är bara effektivt om andra länder följer EU:s exempel. Tarasyuk ansåg att EU, Nato och omvärlden behöver använda alla tillgängliga medel för att säkerställa ett fredligt återupprättande av Ukrainas territoriella suveränitet på halvön. Han var rädd att Ryssland inte kommer nöja sig med Krimhalvön, utan strävar efter att kontrollera hela Ukraina.

 

EU kan inte dra ut på ett agerande, utan måste sätt på press på Putin. I helgen var jag i Vilnius för att prata EU-val med ett litauiskt liberal parti, och de kände av den ökande oron i regionen. Baltikum känner Ryssarna och vill inte vänta tills den björnen vaknar.

 

Tack till Mario Draghi!

Jag tackade Mario Draghi för hans insatser som ECB-chef. Berömde honom föe hans insatser att rädda euron och förbättra jämställdheten inom ECB.

Min sista fråga till Mario Draghi

Under den sista utfrågningen med ECB-chefen Mario Draghi fick jag möjlighet att ställa tre frågor för den liberala gruppen.

Till att börja med tackade jag Mario Draghi för hans insatser de senaste åren som ECB-chef och att han styrt EU ut ur krisen.

Jag ställde tre frågor till Draghi: 1. vilka effekter situationen i Ukraina får för Eurozonen? 2. När ECB kommer publicera mötesprotokoll från dess lednings- och styrelses möten? 3. Som ledamot från ett land utanför eurområdet, kommer inte bankunionen leda till ett mer delat och splittrat Europa? 

Draghi svarade utförligt på mina frågor.

1. ECB-chefen hävdar att situationen i Ukraina har liten ekonomisk effekt på eurozonen, men att det kan ha en stor geopolitisk effekt! Vi måste noga följa utvecklingen, konstaterade Draghi! 

2. Draghi hävdar att han startat en dialog inom ECB om publicering av mötesprotokoll och hoppas att det kommer ett beslut om att publicera mötesprotokollen de närmaste fem åren. Det var ett löfte från honom. 

3. Bankunionen är ett steg mot ett djupare ekonomiskt och politiskt samarbete! Fler steg måste tas! Det viktigaste med EMU är att det är en öppen design, alla medlemsländer i EU ska kunna delta i bankunionen! Inga länder får stängas ute!